söndag 4 juli 2010

Kapitalet. Första bandet.

Denna text är en utveckling av ett föredrag jag höll som avslutning på en studiecirkel i CMS regi där vi läst Kapitalet. Första Boken: Kapitalets produktionsprocess av Karl Marx och Att studera Kapitalet. Första boken. Kommentar och studiehandledning. av Mats Dahlkvist.
Jag har skrivit den främst för min egen förståelse av Kapitalet, men tänkte att någon annan kanske också skulle ha intresse av den.

1. Vem läser Kapitalet?
Den borgerliga nationalekonomin vill få oss att tro att vi lever i frihetens och jämlikhetens rik. Om marknaden bara får agera ostört kommer största möjliga nytta uppstå för största möjliga antal. Kapitalismens kriser beror på yttre störningar, och ojämlikhet beror antingen på historiska rester eller på individens bristande initiativförmåga. Men, skriver Mats Dahlkvist: ”

”Om det nu är så att flit och arbete leder till välstånd, varför blir inte lönearbetaren miljonär trots att han arbetar sig fördärvad? Om det nu är så att vi lever i frihetens tusenårsrike, varför råder då kapitalets despoti i fabrikerna? Om det nu är så att vi lever i jämlikhetens och rättvisans paradis, varför kan då kapitalisten lägga beslag på de produkter som lönearbetarna gemensamt har tillverkat? Och om det nu är så att vi lever i ett samhälle där allas egoism leder till samhällelig harmoni och det allmänna bästa, varför då dessa ständiga hon om företagsnedläggningar och arbetslöshet? Varför dessa ständiga krav på längre arbetsdag och högre arbetsintensitet? Varför denna ständiga kamp om de futtigaste ting, såsom kafferasternas längd och tvättmöjligheter på arbetsplatsen?” (s. 22)

Detta är frågor som den borgerliga nationalekonomin (nyklassisk teori, marginalanalys – kärt barn har många namn) inte gärna ställer sig, och som den inte ger några bra svar på. Däremot är det frågor som är centrala för den som är lönarbetare. Därför krävs det en annan teori för att tillfredsställa de frågorna. Det är här som Marx teori kommer in i bilden. Även om teorin har 150 år på nacken (Marx första publicerade ekonomiska verk Till kritiken av den politiska ekonomin utkom 1859) är den kanske användbar för att förstå det ekonomiska system och det samhälle som vi lever i.

2. Kapitalets plats i Marx historieteori
Dahlkvist tänker sig Marx teori i tre ”våningar”. I botten har vi historiematerialismens allmänna teori som är en generell historieteori på en abstrakt nivå. Den används för att studera alla samhällsformer. Den andra våningen består av en analys av särskilda samhällsformer. I Kapitalet finner vi en sådan analys av kapitalismen. Teorin i Kapitalet är alltså inte användbar på alla tänkbara samhällen, bara på samhällen där kapitalismen råder. Den tredje våningen slutligen består av konkreta analyser av konkreta samhällen. Även om ett samhälle är kapitalistiskt kan vi inte förstå den enbart genom teorin i Kapitalet. Verkligheten är mer komplex än den mer abstrakta teorin, och alla verkliga samhällen innehåller blandningar av olika produktionssätt liksom mängder av andra förhållanden som faller utanför den allmänna teorin, men som måste tas i beaktande när man vill förstå ett givet samhälle vid en given tidpunkt.

3. Första våningen: historiematerialismen
Marx och Engels utvecklande under 1840-talet en egen teori som den mänskliga historien och dess utveckling. Vi kallar den för historiematerialismen eller den materialistiska historieuppfattningen. Dahlkvist ser denna som ett forskningsprogram, som med Marx ord ger oss ledtrådar i förståelsen av mänskliga samhällen. Historiematerialismen ska inte ses som en solid och en gång för alla fastställd doktrin, utan som en hjälp när vi undersöker historien. Som mest komprimerad kan den sammanfattas i Brechts ord från Tolvskillingsoperan: ”Erst kommt das Fressen, dann kommt die Moral” – först kommer käket sedan moralen. Produktionen av livsförnödenheter är det mest basala i ett samhälle. De som kontrollerar produktionen är också dominerande i samhället. Marxisten ställer sig frågor som ”Vem arbetar?”, ”Vem behöver inte arbeta?”, ”Hur sker produktionen?”, ”Vem kontrollerar överskottet?”, ”Vem bestämmer hur fördelningen ska gå till?”.
Svaret på dessa frågor skiljer sig åt mellan olika samhällen, olika produktionssätt. Väldigt schematiskt kan man skilja mellan slavsamhälle, feodalism, kapitalism och socialism.
I sitt berömda förord till den redan nämnda Till kritiken av den politiska ekonomin sammanfattar Marx sin ”ledtråd”:

Det allmänna resultat, till vilket jag kommit och som, sedan jag en gång kommit fram till det, tjänade mig som ledtråd i mina studier, kan kort formuleras sålunda: I sitt livs samhälleliga produktion träder människorna i bestämda, nödvändiga, av deras vilja oberoende förhållanden, produktionsförhållanden, som motsvarar en bestämd utvecklingsgrad av deras materiella produktivkrafter. Summan av dessa produktionsförhållanden bildar samhällets ekonomiska struktur, den reella bas, på vilken en juridisk och politisk överbyggnad reser sig och vilken motsvaras av bestämda former av det samhälleliga medvetandet. Det materiella livets produktionssätt är bestämmande för den sociala, politiska och andliga livsprocessen överhuvudtaget. Det är inte människornas medvetande som bestämmer deras vara utan tvärtom deras samhälleliga vara som bestämmer deras medvetande. På ett visst stadium av sin utveckling råkar samhällets materiella produktivkrafter i motsättning till de rådande produktionsförhållandena, eller, vad som bara är ett juridiskt uttryck för detta, med de egendomsförhållanden, inom vilka dessa produktivkrafter hittills rört sig. Från att ha varit utvecklingsformer för produktivkrafterna förvandlas dessa förhållanden till fjättrar för desamma. Då inträder en period av social revolution. Med förändrandet av den ekonomiska grundvalen genomgår hela den oerhörda överbyggnaden en mer eller mindre snabb omvälvning. Då man betraktar sådana omvälvningar måste man ständigt skilja mellan den materiella omvälvningen i de ekonomiska produktionsbetingelserna, vilken kan naturvetenskapligt exakt konstateras, och de juridiska, politiska, religiösa, konstnärliga eller filosofiska, kort sagt ideologiska former, i vilka människorna blir medvetna om denna konflikt och utkämpar den. Lika litet som man bedömer en individ efter det, som han tänker om sig själv, lika litet kan man bedöma en sådan omvälvningsepok efter dess medvetande. Man måste tvärtom förklara detta medvetande ur det materiella livets motsägelser, ur den konflikt som råder mellan de samhälleliga produktivkrafterna och produktionsförhållandena. En samhällsformation går aldrig under, innan alla produktivkrafter utvecklats för vilka den har tillräckligt spelrum, och nya, högre produktionsförhållanden uppträder aldrig, förrän deras materiella existensbetingelser mognat i det gamla samhällets eget sköte. Därför ställer sig mänskligheten alltid blott sådana uppgifter, som den kan lösa, ty närmare betraktat skall det ständigt visa sig, att själva uppgiften endast uppkommer, där de materiella betingelserna för dess lösande redan är förhanden eller åtminstone befinner sig i processen av sitt vardande. I stora drag kan asiatiskt, antikt, feodalt och modernt borgerligt produktionssätt betecknas som progressiva epoker av den ekonomiska samhällsformationen. De borgerliga produktionsförhållandena är den samhälleliga produktionsprocessens sista antagonistiska form, antagonistisk inte i betydelsen av individuell antagonism utan en antagonism, som uppkommer ur individernas samhälleliga levnadsbetingelser, men de produktivkrafter, som utvecklas i det borgerliga samhällets sköte, skapar samtidigt de materiella betingelserna för lösandet av denna antagonism. Med denna samhällsformation slutar därför det mänskliga samhällets förhistoria.

4. Andra våningen: Kapitalet
Teorin i Kapitalet befinner sig alltså på det som Dahlkvist kallar för den andra våningen, analysen av särskilda samhällsformer, och objektet för undersökningen är kapitalismen, eller närmare bestämd, återigen enligt Dahlkvist kapitalets formlogik och rörelselagar. Boken handlar alltså inte om något speciellt land eller tid, även om många exempel kommer från 1800-talets England. Istället rör vid oss på en mer abstrakt nivå där vi intresserar oss för de institutioner, mellanmänskliga relationer, funktionssätt och ’lagar’ som kapitalismen föder fram. Marx följer kapitalets logik, hur en ’ren’ kapitalism fungerar. Som sagt är alla verkliga samhällen mer heterogena.
Kapitalet är ingen total teori över det kapitalistiska samhället. Detta beror dels på att Marx aldrig lyckades slutföra sitt storslagna projekt. Kapitalets bok 2 och 3 komplierades som bekant av Engels efter Marx död utifrån dennes efterlämnade manuskript. Men även om man räknar med dessa böcker var teorin långtifrån avslutad. Frågor som inte tas upp, eller som bara berörs ytligt, är exv. statens roll, könsmaktsordningen, imperialismen och ideologins betydelse.

5. Tredje våningen: konkreta analyser
Marx gjorde själv ett antal konkreta samhällsanalyser där han utifrån sina allmänna teorier behandlade politiska och ekonomiska händelser. Dessa analyser kan visserligen fortfarande fungera som metodologiska exempel, men eftersom Marx inte lever längre kan han inte längre göra den här sortens analyser – det måste vi göra själva. Så en läsning av Kapitalet kan hjälpa oss att förstå vårt samhälle, men de konkreta analyserna måste vi göra själva.

6. Kapitalet. Första boken. Kapitalets produktionsprocess.
Kapitalets första bok handlar alltså om hur kapital produceras. Och om hur kapitalet påverkar produktionen. Marx metod skiljer sig från många andra ekonomers och samhällsvetares. Där andra ser ting ser Marx ofta rörelser och relationer. Marx skrev i inledningen till Grundrisse (skriven 1857-58, publicerades i sin helhet 1939, Inledningen dock redan 1903) en sammanfattning av sin ”metod”. Två saker kan framhållas. 1) Man måste skilja mellan den historiskt allmänna och det specifika för olika produktionssätt. Det är exv. allmänt sant att produktion innebär att människor medvetet omformar naturen efter sina behov. Däremot är det olika i olika samhällen vilka ekonomiska lagar som bestämmer vem som ska producera vad. 2) I forskningsprocessen går Marx från det konkreta mot det abstrakta. Analysen börjar alltså med det kaos som ett samhälle utgör. Därifrån rör sig Marx mot allt mer abstrakta begrepp genom att leta efter underliggande orsaker och det som är väsentligt. I framställningen av sin teori går Marx åt det andra hållet. Han börjar alltså med de mest abstrakta begreppen och vi får sedan följa honom i långsam takt mot allt större konkretion. När vi kommit till det mest konkreta stadiet är vi tillbaka i det kaotiska samhället, men om analysen är lyckad har vi fått ordning i kaoset och nått förståelse kring varför saker ser ut som de gör.

6.1. Första avdelningen: Vara och pengar
Kapitalets första avdelning är svår och innehåller väldigt mycket. Jag gör här en mycket grov förenkling. Marx börjar med att konstatera att:
I de samhällen, där det kapitalistiska produktionssättet härskar, uppträder rikedomen som en "oerhörd varuanhopning", den enskilda varan som dess elementarform. Vår undersökning börjar därför med en analys av varan. (s. 31)
Värt att notera är att Marx använder ordet ”uppträder” (tyska: erscheint). Detta betyder att det som vi ser inte nödvändigtvis är en ”oerhörd varuanhopning”, utan bara att det är så som det framträder. Skenet kan ju faktiskt bedra.
Under kapitalismen framträder rikedomen alltså om varor. Så är det inte nödvändigtvis under andra samhällssystem. För Marx är en vara en produkt av mänskligt arbete som bjuds ut till försäljning på en marknad. Bakar man att bröd för att äta det själv är det ingen vara. Inte heller om man ger bort det, eller tvingas de bort det. Först i bytesprocessen blir produkten en vara. Enkelt uttryckt är en vara alltså en produkt som är försedd med en prislapp.
Varan har två aspekter: bruksvärde och bytesvärde. Bruksvärde innebär helt enkelt att vara tillfredsställer något mänskligt behov, av vilka slag det nu kan tänkas vara. Bytesvärdet utgörs av varans förmåga att bli utbytt mot andra varor. Bytesvärdet är en rent kvantitativ relation mellan varor. Marx frågar sig vad det är som gör att två varor av helt olika slag kan bytas mot varandra. Det är det som gör att ett par skor kan bytas mot exv. en skjorta? Inte deras rent fysiska egenskaper i alla fall. Marx kommer fram till att värdets substans är det i varan nedlagda arbetet, närmare bestämt det socialt nödvändiga arbete. Om en genomsnittlig arbetare med genomsnittlig skicklighet och genomsnittliga arbetsmedel förfärdigar en vara på exv. en timme kan denna vara i princip bytas mot en annan vara där en annan genomsnittliga arbetare har lagt med en timme, även om det är ett helt annat arbete, i det här fallet skomakararbete resp. sömnadsarbete.
Det är alltså det mänskliga arbetet som är substansen i värdet. I marknadssituationen kan dock priset variera högst betänkligt. Marx menar dock att detta är helt i enlighet med sakernas tillstånd och inget som hindrar värdet att så att säga befinna sig i bakgrunden. Värdet eller bytesvärdet syns alltså inte, till skillnad från priset, men finns ändå.
Varan är ett ting, men den innesluter en relation. Speciellt för kapitalismen är att mänskliga relationer uppträder som ting. Det är två varor som byts på marknaden, men detta innebär att varornas ägare träder i en social relation med varandra, även om de inte ens behöver känna till varandras existens.
I alla samhällen med utvecklat varuutbyte uppkommer en allmän ekvivalent, dvs. en vara som kan bytas mot alla andra varor. Vi kallar denna vara för pengar. Pengar utgör, kan man säga, självständiggjort bytesvärde. Pengarna har flera olika funktioner. 1) Värdemätare, 2) cirkulationsmedel, 3) betalningsmedel. I den första funktionen uppträder pengarna rent ideellt. Vi kan säga att en vara kostar 100 kronor utan att behöva vifta med en hundralapp. Som cirkulationsmedel måste pengarna dock vara reella. Den tredje funktionen, betalningsmedel, innebär att pengarna inte behöver vara i cirkulation. Vi kan exv. dra undan pengar ur cirkulationen för att använda dem senare. Eller bara för att vi känner för att ha pengar i madrassen. Denna egenskap är en viktig källa till kapitalismens kriser, och en falsifiering av Says lag att utbud och efterfrågan alltid överensstämmer.

6.2 Andra avdelningen: Penningens förvandling till kapital
Hittills har vi bara stött på varor som byts mot andra varor på ett enkelt sätt. Formen har varit V – P – V (vara – pengar – vara). I denna process är bruksvärdet målet. Man säljer något som man inte vill ha för att kunna köpa något som man vill ha. Men man kan ju också köpa något för att man vill sälja det med en vinst. Då blir formen P – V – P’ (pengar – vara – mer pengar). Detta är kapitalets allmänna formel. Marx ser alltså kapital som pengar som blir mer pengar, eller om man så vill som värde som strävar efter att föröka sig. Detta kan kontrasteras mot nationalekonomernas definition av kapital som snarare har att göra med ting, exv. ting som används för att underlätta produktionen. För Marx är en vävstol en vävstol, som under vissa förutsättningar kan fungera som kapital. Men vävstolen i sig är inte kapital.
Marx frågar sig nu hur mervärdet eller kapitalisternas vinst kan uppstå. Han menar att den inte kan uppstå i cirkulationen. Visst kan en enskild person göra en vinst genom att köpa något billigt och sälja det dyrt, men detta är ett nollsummespel: det en vinner förlorar en annan. Lösningen i detta ser Marx i att hitta en vara vars bruksvärde det är att kunna sätta bytesvärde, och denna vara är den mänskliga arbetsförmågan, arbetskraften. Om man tänker sig att en arbetare behöver arbeta fyra timmar för att få ihop med alla nödvändiga livsmedel till sig själv och sin familj, men man låter henna arbeta åtta timmar om dagen, utgör de fyra extra timmarna, merarbetstiden, grunden för kapitalisternas vinst. Arbetskraften kan alltså utnyttjas av kapitalisten längre än den nödvändiga arbetstiden. Detta beror på att kapitalisterna som klass har monopol på samhällets produktionsmedel.

6.3 Tredje avdelningen: Produktionen av det absoluta mervärdet
Industrikapitalisten köper produktionsmedel och arbetskraft och låter dessa samverka i produktionen. Detta resulterar i produktion av nya bruksvärden som kan säljas som varor som således genererar bytesvärde. Att produktion innebär att produktionsmedel och arbetskraft samverkar är historiskt allmänt, att produktionsmedlen och arbetskraften framträder som bärare av kapital är specifik för kapitalismen.
Under kapitalismen innebär arbeta alltså två saker. Dels konkret, nyttigt arbete som resulterar i bruksvärden. Dels abstrakt, värdeskapande arbete som resulterar i bytesvärde. Båda sorternas arbete pågår förstås samtidigt.
Marx kallas det värde som kapitalisten köper produktionsmedel för konstant kapital (c) och det han köper arbetskraft för variabelt kapital (v). Det värde som skapas under merarbetstiden kallar Marx mervärde (m). Mervärdeskvoten utgörs av m/v, dvs. av kvoten mellan merarbetstiden och den nödvändiga arbetstiden. Denna ska ej förväxlas med profitkvoten som är m/(c+v). Profitkvoten är alltså lägre än mervärdeskvoten (med undantag av produktion helt utan produktionsmedel, där c=0 och m/v alltså är = m/(c+v)). Mervärdeskvoten är ett uttryck för kapitalistens utsugning av arbetaren.
Merarbetet är inte direkt utskiljbart under kapitalismen. Det förefaller som om arbetaren får betalt för sitt arbete, när det i själva verket är arbetskraftens värde som betalas.
Den relation som råder mellan kapitalisten som arbetskraftsköpare och arbetaren som arbetskraftssäljare kallar Marx kapitalförhållandet. Kapitalisten och arbetaren är visserligen jämlika varuägare, men förutsättningen har att arbetaren ska vilja sälja sin arbetskraft är att han själv inte äger några produktionsmedel. Kapitalförhållandet är därför ett klassförhållande mellan den klass som äger produktionsmedel och den klass som inte gör det.

6.4 Fjärde avdelningen: Produktionen av det relativa mervärdet
Hittills har vi betraktat arbetsprocessens formella underordnande under kapitalet. Kapitalismen innebär dock även en omvälvning av produktionsprocessen. Varje kapitalist vill tjäna så mycket pengar som möjligt. Ett sätt att göra detta är att producera effektivare än sina konkurrenter, och därigenom kunna sälja sina varor under deras värde. Denna jakt efter extramervärde leder till att kapitalismen ständigt är dynamisk och ständigt omvälver produktionen.

6.5 Femte avdelningen: Produktionen av absolut och relativt mervärde
Här sammanförs de båda tidigare avdelningarna. En viktig slutsats är at ökad materiell välfärd kan gå hand i hand med ökad utsugning. Om arbetsdagen antas vara konstant kan en arbetare kanske i ett senare skede producera mer nyttigheter på tre timmar än tidigare på fyra. I ett sådant fall kan merarbetstiden ökas, trots att den nödvändiga arbetstiden motsvarar större köpkraft än den tidigare, längre tiden.

6.6 Sjätte avdelningen: Arbetslönen
Arbetslönen är enligt Dahlkvist den första kategori som Marx analyserar färdigt i Kapitalet.

6.7 Sjunde avdelningen: Kapitalets ackumulationsprocess
Kapitalet genomlöper kretsloppet P – V – P’ gång på gång. Detta innebär att mer och mer kapital ackumuleras. På så sätt reproduceras och fördjupas kapitalismen under själva produktionsprocessen. Har kapitalismen väl kommit igång är den ett självgående system, åtminstone så länge dess inre motsättningar hålls i schack.

6.8 Åttonde avdelningen: Den s.k. ursprungliga ackumulationen
För att kapitalismen ska kunna uppstår ur icke-kapitalistiska förhållanden krävs två saker. 1) Det måste finnas kapitalister som äger tillräckligt med kapital. 2) Det måste finnas dubbelt fria arbetare, dvs. arbetare som å ena sidan är juridiskt fria att sälja sin arbetskraft, å andra sidan är egendomslös, dvs. tvingade att sälja sin arbetskraft. Marx undersöker hur denna process gått till historiskt.

7. Slutord
Dahlkvist skriver:
”Vid slutet av omfångsrika studier står vi alltså inför ett paradoxalt faktum. Teorin i ’Kapitalet’ har inte, för sig tagen, någon direkt politisk relevans som analys av politik och klasskamp i ett konkret samhälle.” (s. 546)

Det är helt meningslöst att studera Marx om man inte tar steget till den tredje våningen och applicerar Marx teori på ett verkligt samhälle.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar