torsdag 6 oktober 2011

Till frågan om Rosa Luxemburgs aktualitet

Den händer med jämna mellan rum att personer i vänstern vill lyfta fram Rosa Luxemburg. Ofta (om än långt ifrån alltid) på någon annans bekostnad. “Jag gillar Marx, men Luxemburg är bättre” eller “Jag gillar inte Lenin, läs Luxemburg istället!”. Det är dock sällan som dessa Luxemburg-vänner preciserar vad vi ska lära oss av Luxemburg eller vilka texter som vi ska läsa.

Luxemburg var en ultraradikal revolutionsvurmare. För henne var “slutmålet /socialismen eller kommunismen min anm./ allt” (Rosa Luxemburg: Reden, Leipzig 1976, s.10). Hon levde i en period då revolutionen stod på dagordningen, och hon hann uppleva och kritisera revolutionen i Ryssland innan hon mördades 1919. Så det var inte lika utopiskt nu som då att hela tiden framhäva revolutionens nödvändighet och reformernas underordnade roll. Hon var mycket kritisk till fackföreningsrörelsen, till den kooperativa rörelsen och överhuvud alla andra rörelser vars syfte enbart vad att reformera kapitalismen. Visst var hon för reformer, men aldrig på revolutionens bekostad. Att idag lyfta fram denna revolutionsiver känns lite konstigt. Revolutionen står inte omedelbart på dagordningen, och ett mer långsiktigt förhållningssätt är av nöden.

Som teoretiker var Luxemburg ett barn av sin tid, av den Andra Internationalens tid. Hennes teoretiska skrifter (jag syftar främst på hennes magnum opus Die Akkumulation des Kapitals) har dåligt stått emot tidens tand. Jag placerar henne i samma fack som Friedrich Engels, August Bebel, Karl Kautsky och Eduard Bernstein: tänkare vars betydelse i arbetarrörelsen kring sekelskiftet 1900 var betydande, och vilkas skrifter är viktiga om man vill förstå utvecklingen inom arbetarrörelsen, men vilkas dagsaktuella betydelse i det tidiga 2000-talet är ytterst ringa. Visst kan man läsa dem och visst kan man dra lärdomar av deras teorier, men det har runnit mycket vatten under broarna sedan deras tid, och mycket nytt och bättre har kommit.

Man kan hylla Luxemburg som aktivist. Hon var den glödande agitatorn, den ståndaktige revolutionären och den arbetarklassens förkämpe som till sist tvangs offra sitt eget liv för det internationella proletariatets sak. Som symbol för kampen är hon fortfarande viktig, och följdriktigt högtidlighålls fortfarande årsdagen av mordet på henne och Karl Liebknecht av stora människomassor i Berlin.

Men frågan kvarstår: vad är det som gör att människor i vänstern idag vill lyfta fram Luxemburgs namn? Tror man på revolution inom de närmaste åren? Tror man på föråldrade politisk/ekonomiska teorier? Är det den ståndaktige aktivisten man vill visa fram som exempel? Eller är det bara ett sätt att vinna billiga poänger? För ingen kan ju komma och säga något ont om Luxemburg. Hon blev ju martyr och hann innan dess ta avstånd från vissa av Lenins och Trotskijs centralistiska metoder.

1 kommentar:

  1. Instämmer. Men en möjlig aktualitet kan möjligen grundas i att Rosa Luxemburg förknippas med parollen "socialism eller barbari". Anledningen till att den upplevs som aktuell behöver inte vara att man tror att revolutionen står för dörren eller att man ens är socialist, utan att det renodlade barbariet åter kommit i sikte.

    SvaraRadera