Varför ekonomikritik?

”Ekonomin” styr våra liv. Den sätter gränser för vad vi kan göra, både som individer och tillsammans. Snart sagt varje politiskt förslag blir utvärderat utifrån hur ”marknaden” kommer att reagera. Vissa beslut uppfattas som ”nödvändiga” utifrån den ”ekonomiska verkligheten”. Högern och vänstern kan ha olika politiska prioriteringar, men de ekonomiska ”lagarna” måste de följa. Det finns skickliga politiker, helst på högerkanten, som ”kan” ekonomi.
Ungefär så kan det låta. Och i dagens samhälle är det i viss måtto sant. Opersonliga ekonomiska lagar styr tvivelsutan våra liv. Konjunkturer, räntenivåer, valutakurser osv. påverkar oss och vi måste agera utifrån dem. Vad man ofta undviker att påpeka är dock att dessa lagar är skapade av människor. De är inga naturlagar. De kan förändras, och måste förändras om vi vill ta makten över våra liv.
Den ”vanliga” nationalekonomin, som lärs ut på universitet och i tillplattad version använda av allt från politiker till ekonomijournalister, utgår från att de ekonomiska lagarna är eviga. Eftersom de inte går att förändra är det ointressant att förklara och analysera dem. Men om vi vill förändra ekonomin och därmed samhället i grunden kan vi inte nöja oss med detta. Vi måste gå på djupet och se hur ekonomin fungerar, vilka ”lagar” som går att förändra och hur de påverkar oss. Det handlar inte bara om att lära sig det kapitalistiska spelet, utan också om att ändra spelreglerna.
Nationalekonomin utvecklades till en egen akademisk disciplin under 1800-talet. Det skapades en skiljelinje mellan ekonomi och annan samhällsvetenskap. Sociologer, statsvetare, antropologer, jurister osv. slutade i stor utsträckning delta i debatten om ekonomisk teori och praktik. Nationalekonomerna själva har förstås en levande intern debatt, men den präglas i stor utsträckning av en gemensam metodologisk-teoretisk utgångspunkt: marginalismen. Denna är väldigt begränsande. Självklart har den ett existensberättigande, men som huvudsakligt och nästan allenarådande perspektiv är den torftig. Många frågor och många perspektiv ryms inte inom den, och därmed är de helt borta från varje form av institutionerad vetenskap.
Uppdelningen mellan ekonomi och annan samhällsvetenskap motsvaras inte av motsvarande uppdelning i det verkliga samhällslivet. Självklart är ekonomin en integrerad del av samhället – påverkat och påverkande på allt annat. Det är hög tid att även icke-ekonomer vågar prata om, och forska kring den del av livet som ekonomerna monopoliserat. Ekonomerna har, i förhållande till de torftiga resultat deras disciplin uppnått, ett oförtjänt högt självförtroende. Det är dags att inta deras bastion. Det är dags att på allvar ifrågasätta deras utgångspunkter och formulera andra perspektiv på ekonomin.