måndag 25 juni 2012

Valet till Andra kammaren 1917

Här följer en kortfattad analys av Vänsterpartiets resultat i det första riksdagsval som partiet ställde upp vid. Tyngdpunkten ligger på Göteborg med omnejd.

Sveriges socialdemokratiska vänsterparti (SSV eller Vänstersocialisterna) bildades i maj 1917. Hösten 1917 ställde partiet upp i valet till Andra kammaren (den direktvalda delen av riksdagen. Första kammaren valdes indirekt).

Valrätten var vid denna tid begränsad. Så här löd formuleringen i riksdagsordningen: ”Enligt § 16 riksdagsordningen tillkommer rösträtt till Riksdagens Andra kammare varje välfrejdad svensk man från och med kalenderåret näst efter det, varunder han uppnått tjugofyra års ålder, med undantag för
a) den, som står under förmynderskap eller är i konkurstillstånd;
b) den, som häftar för understöd, vilket under löpande eller sistförflutna kalenderåret av fattigvårdssamhälle tilldelats honom själv, hans hustru eller minderåriga barn;
c) den, som icke erlagt de honom påförda utskylder till stat och kommun, vilka förfallit till betalning under de tre sistförflutna kalenderåren;
d) värnpliktig, som icke fullgjort de honom till och med utgången av sistförflutna kalenderåret åliggande värnpliktsövningar.”

Kvinnor hade alltså ingen rösträtt. Inte heller alla män. Sammanlagt saknade 22,2% av alla vuxna (dvs. över 24 år) män rösträtt. I utpräglade arbetarklassområden var siffran betydligt högre. I Örgryte saknade hälften av alla vuxna män rösträtt. Och, ja, tro det eller ej, Örgryte var ett utpräglat arbetarklassområde. (Till Örgryte räknades bl. a. Krokslätt, Gårda och Lunden.) Statistiska centralbyrån är vänliga nog att delge oss rösträtten för olika yrkesgrupper. Några exempel: Bland ”Husägare och kapitalister” (jo, det står faktiskt så!) hade 92,4% rösträtt. För folkskollärare var siffran 93,6%, handelsbiträden 69,7%, torpare 90,0%, sjömän 48,7%, ”ej specificarade arbetare” 61,3%. I den sistnämnda gruppen som bl.a. omfattar industriarbetare saknade 186621 personer rösträtt.

Valdeltagandet i landet låg på 66%. I Göteborg låg det på 72%. Överlag var röstningsbenägenheten större i städerna än på landsbygden. På Styrsö röstade bara 23%, i Västra Frölunda 44%. Valdeltagandet bland arbetare i landet var 68,1%, alltså något över genomsnittet. (Bland ”Husägare och kapitalister” röstade 64,3%. Lärarna låg i topp med 81,1%. I botten låg sjömän, sjökaptener och fiskare samt diverse ”övriga grupper”.)

Valsystemet skiljde sig en del från det vi har idag. I varje valkrets ställde, som nu, ett antal partier upp. En skillnad var att varje valkrets räknades för sig. Det fanns alltså ingen motsvarighet till 4-%-spärren. En annan skillnad var att flera partier kunde ställa upp i en partikartell. Exempelvis ställde Socialdemokraterna och Vänstersocialisterna ofta både upp under beteckningen ”Arbetarepartiet”, men med olika listor. Vilka partier som bildade kartell skiljde sig åt mellan valkretsarna. Ibland ställde SSV upp helt själva (exv. Norrbottens norra valkrets, då under beteckningen ”Det arbetande folket”), men i regel med Socialdemokraterna, men ibland även med S och Liberalerna (I Jämtland under beteckningen ”De frisinnade”.) Det gällde alltså att ha koll på listbeteckningen i sin egen valkrets. En norrbottning som röstade på ”Det arbetande folket” i södra Norrbotten kunde rösta på Socialdemokraterna, men i norra Norrbotten skulle han istället lagt sin röst på ”Vänsterpartierna” (men aktat sig för den Liberala valsedeln med samma namn!).

Överhuvudtaget är listnamnet lite lustiga. En Vänstersocialist i Värmland skulle rösta med ”Småbrukare-, arbetare- och nykterhetsvänner”, en Socialdemokrat på Gotland med ”För fred och samhällslycka”, en högerman i Kronoberg med ”Smålands allmoge för Sveriges väl” eller ”Smålands allmoge för konung och fosterland”.

Nåväl, detta var väl en utvikning. I SCB:s sammanställning redåvisas partierna efter sina gängse partinamn.

Nu till själva valresultatet.

I riket i sin helhet utföll rösterna:
Moderata 24,7%
Jordbrukarnas riksförbund 3,1
Bondeförbundet 5,3
Liberaler 27,6
Socialdemokrater 31,1
Vänstersocialister 8,1

Arbetarpartiernas sammanlagda andel var alltså 39,2% en ökning från de 36,4% som Socialdemokraterna fått valet innan, 1914.

SSV:s röstandel varierade stort över landet. Enkelt uttryckt: inga eller mycket få röster i söder, många röster i norr. I Norrbottens båda valkretsar fick partiet 40,9 resp 41,2%. I södra Ångermanland hela 49,5%. För Västsveriges del var siffrorna mer modesta. I Göteborg fick partiet 7,8%. I Södra Bohuslän 2,1, Halland 0,0%, i Södra Älvsborg 5,8%.

Göteborg var uppdelat i fjorton valkretsar. Intressant är att röstandelen för SSV varierar förvånansvärt lite. I de flesta valkretsar får partiet runt 7%. (Med några undantag. 3,7 som sämst, 14,7 som bäst.) Variationen för de andra partierna är mycket större. (Jag hade förstås kunnat räkna ut standardavvikelser, men liksom orka.) Socialdemokraterna fick 43,5%, De moderata (dvs. Högern) 26,4% och liberalerna 22,3%. Intressant är att trots att SSV fick från 0% 1914 till 7,2% 1917 ökade även Socialdemokraterna i Göteborg (från 42,3 till 43,5). I riket som helhet minskade ju partiet från 36,4 till 31,1. Hur detta ska tolkas vet jag inte.

Partiets starkaste fäste i Göteborg var elfte valkretsen (Kring Fjällskolan) med 14,7% och tionde valkretsen (Kring Oskar Fredriks skola) med 11,8%. Därefter kom tredje distriktet (Olskroken m. fl.) med 9,8%.

Bäst resultat i Göteborg med omnejd fick partiet i Fässberg (i nuvarande Mölndal). Där fick SSV 17%. Men siffrorna varierar stort. I arbetarområdet Örgryte (då inte en del av Göteborg) fick exv. Socialdemokraterna hela 63%, men SSV bara 2%. På hela västra Hisingen (då inte en del av Göteborg) fick partiet bara en ynka röst.

Det är lite svårt att dra några slutsatser av insatsen i valet i Göteborg. SSV fick en siffra i linje med riksgenomsnittet, men mycket högre än omgivande landsbygd. Mest intressant tycker jag att arbetarpartiernas sammanlagda framgång i Göteborg är. Partierna fick sammantaget över 50% av rösterna, detta trots att rösträtten för arbetare var begränsad i mycket högre omfattning än för mer välbeställda personer.

1 kommentar:

  1. Glömde visst det viktigaste... Partiets valda riksdagsledamöter. Från södra Sverige valdes bara en enda, lokomotiveldaren Alfred Werner från Kalmar läns norra valkrets (med det radikala Västervik). Övriga valda kom från Norra Kopparberg (2 st), Gästrikland (2 st), Södra Ångermanland (3 st) och en från vardera Södra Jämtland, Södra Norrbotten och Norra Norrbotten. Sammanlagt alltså 11 stycken.

    SvaraRadera