Valet till Andra kammaren 1921

Bara ett år efter 1920 års val hölls val på nytt. Detta val är, förstås, mest känt
som det första val där kvinnor hade rösträtt. Det är också det första val där två partiet till vänster som Socialdemokraterna ställde upp. Sveriges Socialdemokratiska Vänsterparti hade splittrats och under en kort period existerade både Sverges Kommunistiska Parti och Vänstersocialisterna sida vid sida. De senare återgick dock snart till S.

Kvinnornas entre vid valurnorna gjorde att det totala antalet svenskar upptagna i röstlängden gick från knappt 1,5 miljoner till 3.296.250. Av dessa hade faktiskt 3.222.917 rösträtt, det var alltså ”bara” 73.333 vuxna svenskar som inte hade rösträtt. (Siffran var nästan 300.000 valet innan, och då baserat enbart på männen.) Av dessa 73 tusen var 42 tusen uteslutna p.g.a. ”varaktigt fattigunderstöd”. Av hela befolkningen (inkl. barn) hade nu 79,8% rösträtt, en ökning med nästan 60%-enheter. Vid valet 1920 hade 84% av männen i socialgrupp I rösträtt, 92% i grupp II och 68% i grupp III. 1921 var motsvarande siffror 97%, 99% och 97%. Så det är väl okej att säga att vi hade allmän och lika rösträtt från och med 1921 års val, trots de 73 tusen uteslutna.

Valdeltagande var bland männen 62% (dvs högre än 1920, men lägre än 1917), bland kvinnorna 47%. Bland kvinnorna röstade hela 59% av dem som kategoriseradse som ”hustrur”, mot bara 30% av ”övriga familjemedlemmar och fria yrkesutövare”. Någon motsvarande statistik för männen finns inte. Bland industriarbetarna var siffrorna liknande dem för befolkningen i stort. 62% av männen röstade, 55% av kvinnorna. Totalt sett röstade 949.681 personer, en uppgång med 289 tusen.

Valresultatet innebär en kraftig vänstervridning:
Högern 25,8 (-2,0)
Bondeförbundet 11,1 (-3,0)
Liberalerna 18,7 (-3,1)
Socialdemokraterna 36,2 (+6,6)
Vänstersocialisterna 3,2 (-3,2)
Kommunisterna 4,6 (+4,6)

Splittringen av SSV ledde till att enbart SKP ställde upp i vissa valkretsar, enbart Vänstersocialisterna (inkl. den s.k. Lindhagen-listan i Stockholm) i andra, både i somliga och inga i Halland, Södra Älvsborg och på Gotland (som f.ö. stavades Gottland enligt samma logik som gjorde att Sverige stavades Sverge i SKP:s namn).

Taget var för sig var VS starkast i Västernorrland (19,4%), Norrbotten (16,7%) och Gävleborg (10,6%). Kommunisternas starkaste fästen var Norrbotten (21,1%), Värmland (12,4%) och Kopparberg (11,0%). Räknar man ihop de båda vänsterpartierna blev motsvarande siffror Norrbotten (37,8%), Västernorrland (27,1%) och Gävleborg (20,2%). I samtliga av rikets fyra mest nordligt belägna län blev VS och SKP tillsammans större än S.

Partierna fick sammanlagt en mandat (6 VS och 7 SKP), av dessa kom 3 SKP-mandat från Svealand, resten från Norrland.

Valet i Göteborg
"Komm. Partiets kandidatlistor
Martin Andersson första namn på Göteborgslistan
Göteborgs Komm. Arbetarekommun har fastställt följande kandidatlista till riksdagsmannavalet: Bokhållaren Martin Andersson, folkskollärarinnan Sofia Svensson, verkmästare Sven Johansson, järnarbetare Robert Carlsson och Gunnar Kristiansson, fröken Ester Andreasson, kommunalarbetaren Ragnar Andersson och posttjänstemannen Ivar Olsson." (ur Västsvenska kuriren, 1921-08-24)

I Göteborg fick Vänstersocialisterna inga röster, och kommunisterna 4,7%. Det är visserligen mycket mer än i omgivande landsbygd, men ändå inga imponerande siffror. De fem bästa valkretsarna för kommunisterna:
6:e valkretsen: 9,2% (Vallokal: Ånässkolan)
9:e valkretsen: 7,1% (Del av Lundby)
22:e valkretsen: 6,9% (Vallokal: Fjällskolan)
21:a valkretsen: 6,5% (Vallokal: Oskar Fredrikskolan)
3:e valkretsen: 6,2% (Tingstadsvass m.m.)

Sämst gick det i 13:e valkretsen (Lorensberg) med 0,8%.

I Göteborgs omgivningar nådde partiet hyfsade resultat i Partille (6,8%) och Fässberg (4,1%). Bäst område i Bohuslän var Malmön med 11,3%.