torsdag 13 september 2012

Parti av ny typ?

Lösa tankar kring Jan Bolins "Parti av ny typ?"

(Dessa lösa tankar skrevs kl 5 på morgonen, och är inte briljant formulerade. Men eftersom jag vet att jag är lat tänker jag att det är lika bra att dela dem. Kommer inte att orka skriva om dem.)

Som alla doktorsavhandlingar innehåller Bolins bok en hel del teori som inte känns helt relevant. Han ägnar en del tid åt att jämföra någon Duvergers partiteori med utvecklingen i SKP. Men detta får väl ses som något som tillhör genren och som man lika väl kan bortse från.

Bolins huvudtes är att centraliseringen av SSV/SKP inte är något direkt resultat av Kominterns politik, och att åren 1919 (grundandet av Komintern och SSV:s anslutning) och 1921 (antagandet av de 21 teserna) inte utgör några brytpunkter, utan att utvecklingen mot centraliering och disciplin börjar redan 1917 och fortsätter under 1920-talet.

När SSV bildas 1917 är kritiken och missnöjet med SAP:s centralisering en av de mer framträdande frågorna (exv. missnöjet med "munkorgsstadgan). Ultrademokratism ses som viktigt och en rad åtgärder vidtas för att förhindra centralisering av makten. Exv. införs en maktdelningsprincip mellan arbetsutskottet, programutskottet och representantskapet. Årliga kongresser är ett annat sätt att sprida makten, liksom antagandet av partiets "demokratiska grundlagar".

Redan från början uppstår spänningar mellan olika idéer om hur organiseringen ska gå till. Bakslagen i valen 1917 och 1920, liksom frånvaron av framgångsrika revolutioner i Sverige och resten av Västeuropa är också faktorer som får partiet att ompröva sina ståndpunkter. Den enda framgångsrika revolutionen, den ryska, blir ett föredöme. Detta innebär emellertid inte något kritiklöst kopierande av ryska organisationsmodeller. Den demokratiska centralismen, så som den framställs av Lenin och de andra bolsjevikerna, är inte något radikalt nytt. Det nya är snarare att den centraliserade och disciplinerade organisationsmodellen från den kapitalistiska fabriken överförs till politikens område.

Anslutningen till Komintern av antagandet av de 21 teserna är ett frivilligt ställningstagande från SSV/SKP:s sida. SSV/SKP är ett svenskt parti, och det är den svenska arbetarrörelsens historia och erfarenheten från den politiska kampen i Sverige som får SSV/SKP att ansluta sig till Komintern.

I princip håller jag med Bolin och anser att hans perspektiv är rimligt. Men som vanligt saknar jag konkreta exempel på hur SSV/SKP:s förändrade organisation fungerar och mottas på lokal nivå. Bolins empiri är i huvudsak officiella dokument på riksnivå (kongressprotokoll o.d.) och debattartiklar i partipressen, främst Politiken. Jag tycker att det vore mycket intressant att studera den lokala politiska kampen utifrån Bolins perspektiv och försöka se om det var abstrakta idéer eller konkreta politiska erfarenheter som fällde avgörandet i de organisatoriska besluten.

En mycket intressant aspekt som Bolin inte problematiserar är att partiets parlamentariker är negativa till Kominterns 21 teser, men en stor majoritet (cirka 75% tror jag) av medlemmarna röstar för anslutningen i den partiomrösning som genomförs. Det är ju inte självklart att man röstar för teserna för att man helt och håller sympatiserar med dem. Komintern ställde ju ett ultimatum: ställ upp på teserna eller lämna internationalen. I ett sådant fall är det ju extra svårt att säga nej.

I Göteborg röstade nästan alla medlemmar ja till villkoren. (Kommer inte ihåg siffrorna, men de var typ 90-10.) Göteborg var ju vid den här tiden ett väldigt svagt distrikt. Det vore intressant att se varför att svagt distrikt var så positiva till Komintern. Erfarenheten från senare tid är väl snarare att svaga distrikt gillar självständighet från centralmakten.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar