Socialdemokratiska Vänsterpartiets demokratiska grundlagar

Här följer ännu ett av dokumenten som Sverges socialdemokratiska vänsterparti antog vid sin konstituerande kongress i maj 1917.



Socialdemokratiska Vänsterpartiets demokratiska grundlagar.

All historia, folkens och folkpartiernas, visar att folkväldens huvudfara varit icke blott förklarade motståndarna utan lika mycket och ofta fastmer den i dess sköte så småningom uppväxande byråkratien. En folkrörelses medlemmar måste i regel utse företrädare till att verkställa fattade beslut. Företrädaren förvärvar under verkställandet av menighetens beslut större färdighet i denna sin verksamhetsgren än den enskilde medlemmen. Denna ökade färdighet och detaljkännedom frestas han sedan använda vid allmänna besluts fattande för att prägla beslutet med sin personliga vilja i enlighet med sitt personliga intresse.
Denna börjande maktställning söker han sedan utbygga och befästa. Rörelsen växer. Omkring ledaren samlas efterhand villiga medhjälpare, vilkas uppfattningar under trycket och inflytandet av ledarens vilja sammansmälter med dennes. Ofta börja de senare i det fördolda å sin sida leda ledaren, vilken i sin växande imperialism allt mer behöver personligt stöd samt tager intryck av smickret och de trägna bemödandena att befästa på alla sätt den översta ledningens maktställning. Byråkratien och oligarkien införlivas, i början omärkligt men icke därför mindre säkert, som viljebestämmande moment i folkrörelsen, präglande alla dess beslut och handlingar. Auktoritetstron smyger i byråkratiens spår och möjliggör för denna att i stället för programs och stadgors klara bud arbeta för vad ledningen inför den auktoritetstrogna massan anser sig kunna påstå att man kan läsa ut ur, bakom och mellan raderna i stadgarna och programmen.
Mot det sålunda uppkommande byråkratiska systemet och fåväldet uppväxer en opposition. Striden mellan denna och ledningen tar fart och avgöres icke med hänsyn till programmets innehåll utan efter ledningens dekreter och hårddragna tolkningar, så vida ej ledningen sätter sig över både program och tolkningar, och på egen hand leder in rörelsen på en helt annan väg än den programmet uttolkar. Den ställer i detta avseende kongressen, sam är folkrörelsens högsta myndighet, inför redan fullbordade fakta för att sedan, med hot om att i annat fall lämna sina befattningar eller andra ultimata, avtvinga den i auktoritetstro fångna representationen, som lärt sig hålla ledarna för oumbärliga, ansvarsfrihet för även de mest uppenbara programbrott och utfästelser.
Så rustad med folkets förklarade förtroende går ledninggen över till att anfallsvis nedbryta folkmakten. Opponenterna förklaras för rörelsens fiender och anmodas försvinna ur den folkrörelse de egnat sin bästa kraft. Vilja de ej godvilligt gå, skaffar man sig snart av den huvudsakligen av funktionärer bestående representationen fullmakt att utesluta dem. All kritik tystas i den mån det för en medlem innebär livslång förföljelse från ledningens sida att utöva kritik. Massorna instrueras i önskvärd riktning genom press och styrelser och undandragas verklig upplysning om realiteterna. Här som alltid besannas det gamla ordet att härskare frukta icke folkets okunnighet, men framför allt dess intelligens.
Får en sådan ledning, såsom vanligen sker, samtidigt i riksdagen inflytande på riksärendenas gång, blir dess skadliga verkningar ännu mer ödesdigra och kunna bringa en folkmakt till fullständig undergång.
Därför måste den socialdemokratiska vänstern, vis av erfarenheterna inom andra partier, skapa garantier till skydd mot varje utveckling inom partiet i riktning av envälde, fåvälde och byråkratisk maktfullkomlighet.
Till värn om de demokratiska principerna inom den socialdemokratiska vänstern fastslås sålunda följande grundlagar:


§ 1.
Hos partiets djupa leder, icke hos några överledare skall ledningen och avgörandet ligga. Partiets förtroendemän äro folkets jämlikar och tjänare, icke dess herrar.

§ 2.
Medlemmarnas samhörighet bygges på överensstämmelse i åskådning, närmare angiven i partiets allmänna grundsatser och politiska program, och icke på maktspråk. Deras solidaritetsplikt ligger i frivillig nitälskan för gemensamma sakuppgifter och obrottslig aktning för andras övertygelse.
Inom partiet skall yttrande-, tryck-, församlings-, förenings-, demonstrations- och valfrihet vara högsta lag - den första förutsättningen för befogenhet att kräva dessa rättigheters upprätthållande annorstädes.

§ 3.
En majoritet har följaktligen ingen rätt att påtvinga andra medlemmar sina meningar att hävdas såsom även de senares egna åsikter. Varje medlem inom partiets olika instanser är obetaget att göra de framställningar, vartill han finner sig uppfordrad av partiprogram och principer. Ingen må under några förhållanden förmenas att föra talan för antagna programpunkter eller kongress- och folkomröstningsuttalanden.

§ 4.
Hemlig diplomati bör icke förekomma inom partiet. Offentlighet måste i möjligaste mån prägla partiets verksamhet.
I överensstämmelse härmed förklaras uttryckligen att riksdagsgruppens och dess arbetsutskotts protokoll och handlingar skola självfallet vara tillgängliga för kongressen; samt att framställningar till partiet, dess underavdelningar och funktionärer av alla slag, dessas definitiva beslut och protokoll över slutliga förhandlingar skola vara tillgängliga för varje medlem av partiet, som ock skall äga rätt att taga avskrift.
Undantag från dessa föreskrifter må äga rum, när ett beslut föreligger därom för särskilt fall eller ett offentliggörande uppenbarligen skulle för någon viss händelse ej lämpligen kunna äga rum. Vägras av sistnämnda anledning tillgång till handling och anser den som begärt del av densamma sig hava verkligt fog för missnöje med denna vägran, må han underställa saken till programutskottet, vars avgörande skall lända till efterrättelse, kongressen obetaget att i sista hand yttra sig över saken.

§ 5.
Partiet har ej bruk för någon ordförande för partieti sin helhet.
Inom partiets riksdagsgrupp skall årligen tillsättas ett arbetsutskott. Förutvarande medlem, som näst föregående år ej tillhört utskott, kan ej omväljas till samma befattning förr än efter ytterligare två mellanliggande års förlopp.
Inom partiet bör i övrigt i möjligaste mån iakttagas att ordförandeskap omväxlar och ej förenas med annan viktig partibefattning, särskilt ej med redaktörsskap i någon
till partiet ansluten tidning.

§ 6.
Partiets tidningar skola beflita sig om att söka främja sanningen allena, objektivt och rättvist återgiva och bedöma åsikter, handlingar och förhållanden, aldrig vränga en sak eller främja orätt för vänskap, avund, illvilja eller räddhåga samt i övrigt av sitt självansvar känna sig uppfordrade till ett rätt främjande av allas yttrande- och tryckfrihet.
Varje tidnings redaktion bör stå i noggrann rapport med sina uppdragsgivare. Den skall i tidningen giva utrymme ej blott för sina egna utan lika mycket för andra partimedlemmars meningar samt objektivt utan censur till läsekretsens kännedom bringa även politiska motståndares verkliga uppfattningar och avsikter.
Ej må under någon förevändning en redaktion upphäva sig till herre över tidningen eller dess spalter och därigenom skapa en opinion emot demokratiska principer och programmets grundsatser.

§ 7.
Ej må partiets arbetsutskott, riksdagsmannagruppen eller någon annan avdelning av partiets organisation eller någon partiets tjänsteman, förtroendeman eller medarbetare i pressen med sin myndighet obehörigen påverka valen till riksdagen eller partiets kongress och andra dess instanser för att få dessa val inom partiet att gå i en för sig eller sin särskilda mening gynnsam riktning. Låter någon sådant komma sig till last, skall han, såvitt rörer befattning inom partiet, kunna av kongressen avsättas från densamma.

§ 8.
Ej må någon organisation, styrelse eller medlem inom partiet genom någon kupp eller annan odemokratisk åtgärd förskaffa sig otillbörligt inflytande eller genom hot om avgång eller andra påtryckningsmedel framställa ultimatum eller andra liknande förslag för att därmed söka genomdriva sin vilja eller tillskansa sig makt.
Endast med skål och bevis, icke genom något slag av våld, hot, list, censur eller annat förtryck', må man verka inom partiet för sin mening och sin sak.

§ 9.
Suveräniteten inom partiet tillkommer det till partiet anslutna folket.
Om minst 500 partimedlemmar inom en eller flera lokalorganisationer hos arbetsutskottet skriftligen påkalla en frågas avgörande genom allmän omröstning inom partiet (initiativ), skall sådan folkomröstning aga rum. Sättet för omröstningen behandlas vid av lokalorganisationerna utlysta möten och omröstningen verkställes på sätt vid dessa möten beslutas, därvid högsta lag bör vara att med oväld bereda samtliga medlemmarna bästa tillfälle att deltaga i omröstningen.
Arbetsutskottet och programutskottet kunna vid gemensamt sammanträde även för sin del besluta att viss fråga skall avgöras genom allmän omröstning (referendum).
För att folket skall kunna bliva i tillfälle att tänka självt och med vederhäftighet utöva sin suveränitet måste det vara upplyst. Vanligen äger folket till skillnad från byråkratien kännedom om de mänskliga behoven (sakkunskap). Däremot är det mindre kunnigt i de tekniska förutsättningarna för ett beslut (teknisk kunskap). Vid utlysandet av folkomröstning (initiativ eller referendum) bör i möjligaste mån hälst genom upplysningsskrifters utsändande till varje röstande eller, om ekonomien ej tillåter det, på annat överkomligt sätt objektiv kunskap i ämnet meddelas, med rätt för olika meningar att komma till tals även med egna ord,


§ 10.
Där folkomröstning ej äger rum, tillkommer avgörandet en av valda ombud sammansatt kongress. Om dess organisation givas bestämmelser i stadgarna. Vid kongressen kunna interpellationer framställas.


§ 11.
Kongressen utser för tiden till nästkommande kongress sammanträder, ett representantskap, ett arbetsutskott och ett programutskott.
För arbetsutskottets och representantskapets uppgift, sammansättning och verksamhet givas härmare bestämmelser i stadgarna.
Programutskottet skall hava till uppgift att avgiva yttrande över förslag till ändring i partiets program och grundlagar, föreslå av eget initiativ sådana ändringar, som utskottet finner nödiga och nyttiga; upptaga klagomål över påstådd olaglighet vid val till kongressen samt utöva den befogenhet som i § 12 omförmäles.
Programutskottet består av fem ledamöter.
Utskotten välja inom sig ordförande och fördelar i övrigt arbetet mellan medlemmarna.
Vad i § 5 stadgats i fråga om den tid, under vilken person kan inom riksdagsgruppens arbetsutskott och programutskott utses till ledamot och ordförande gäller även för arbetsutskottet och programutskottet; dock kan, när särskilda skäl därtill anses föreligga, avvikelse därifrån beträffande dessa senare två utskott få äga rum, därest kongressen därom fattar särskilt beslut.

§ 12.
Programutskottet åligger särskilt övervaka att partiets program, grundlagar och stadgar hållas i obrottslig helgd.
Inför utskottet kan en var föra talan, som anser att program. grundlagar eller stadgar blivit uppenbarligen överträdda eller enskilds rätt som partimedlem åsidosatts av något partiets arbetsutskott, riksdagsgrupp, styrelse, tidningsredaktion, funktionär eller partirepresentant av vad slag han vara må. Utskottet äger ock av eget initiativ upptaga dylikt ärende.
Efter att hava inhämtat yttrande av den, mot vilken anmärkning förekommit, skall utskottet fatta beslut i ärendet. Grundar sig överträdelse, som enligt utskottets uppfattning är bevislig, på oaktsamhet eller överilning, och kan den ej anses vara av äventyrligare beskaffenhet, må utskottet stanna vid att delgiva vederbörande sin uppfattning. Anser det åter att i något fall framkommit sådana skäl och bevis att de tydligen vittna om äventyrlig brist i demokratiskt sinnelag eller eljest förakt för partiets grundsatser, då skall det utan, tvekan framlägga saken i hela dess omfattning inför kongressen, vilken må besluta huruvida så vitt på den ankommer den anklagade skall erhålla vänlig förmaning eller, om så anses nödigt, skiljas från sitt förtroendeuppdrag.
Utskottet skall också vara förlikningsnämnd vid tvister inom partiet, där så påkallas eller av utskottet självt anses tjänligt.
Kongressen skall inom programutskottet utse en medlem och en suppleant att å tid då detta ej är samlat eller ej utan svårighet kan sammankallas, utöva den befattning, som enligt denna § tillkommer utskottet, för den händelse ärendet är av ringare beskaffenhet eller ej lämpligen kan uppskjutas till dess utskottet sammanträder. Vad ovan sagts om utskottets befogenhet i dylika mål gäller även för denne ledamot av utskottet. Utskottet må kunna för sin ovannämnda ställföreträdare utfärda instruktion.

§ 13.
Inom partiet och dess avdelningar gäller allestädes, att om på en gång skola utses två eller flera till något uppdrag, skall valet, därest någon begär det, förrättas efter följande proportionella valmetod:
Namnen uppföras å valsedel i en följd, det ena efter det andra. Äro å en valsedel upptagna flera namn än som skola väljas, anses de sista övertaliga namnen såsom obefintliga. Valsedel, som lyder på färre namn än ovan sagts, vare ändock giltig. Vid sammanräkningen gäller varje valsedel med hela sitt röstvärde för det första, med halva röstvärdet för det andra med en tredjedel av röstvärdet för det tredje å densamma upptagna namnet ;och så vidare enligt samma grund. De personer, som sålunda erhållit röstetalen, äro till det antal som skola väljas utsedda.

§ 14.
Betingelsen för demokratisk opinionsbildning och en därur framgången demokratisk världsordning måste vara att i anslutning till naturens anvisningar de värmande, vägledande idealen (maximiprogrammen) även göras till föremål för omedelbar politisk uppmärksamhet.
I partiets politik inom såväl som utom riksdagen bör därför: .
1) omtanken för varje detalj (dagspolitik) förenas med ett bemödande att på en gång tillgodose många sammanhörande detaljer (idépolitik);
2) den mänskliga viljans betydelse för skapandet av nya verkligheter icke förbises för underkastelse under miljöns växlingar.

§ 15.
Dessa grundlagar kunna vid en kongress förses med tillägg eller ändring, som med minst nio tiondelar av de avgivna rösterna anses oundgängliga för tillämpningen av givna stadganden. I övrigt kunna grundlagarna ej upphävas eller förändras, med mindre två på varandra följande kongresser så besluta.