Jag har väldigt svårt för dogmatik och floskler, inte minst när det gäller förhållandet till Marx, Marx texter och marxismen. Detta gäller såväl kritiker av Marx (personer som mycket sällan anser det vara mödan värt att läsa Marx, men som ändå gillar att ha synpunkter), eller marxister av olika schatteringar. Ibland har jag lite svårt att ens förstå riktig var dogmatiken kommer ifrån. Då kan det löna sig att läsa floskler utgivna i Sovjetunionen eller DDR. Någonstans var det väl där den fick sitt bränsle.
Följande stycke är en översättning ur förordet till den tyska utgåvan av Marx och Engels samlade verk. Det var inte alls okontroversiellt att ge ut Marx och Engels i de s.k. socialistiska länderna. Det första försöket slutade i och med Stalins terror och utgivarna, med David Rjazanov i spetsen ”rensades ut”. Rjazanov dog troligen i Stalins fängelser, men det är oklart var och när.
Efter andra världskriget utropades ju en tysk ”arbetar- och bondestat”. Det dröjde dock ända till 1956 innan man fick klartecken att ge ut Marx och Engels samlade verk, och den utgåva man gav ut var inte särskilt heltäckande eller vetenskapligt noggrann. (Den mer omfattande och källkritiska Marx-Engels-Gesamtausgabe började ges ut först på 1970-talet. Den är fortfarande in progress.)
Men så här lät det ändå 1956:
Ur ”Förord till den tyska upplagan”
Källa: Marx-Engels-Werke, Band 1, sid. IX-X
”Utgivningen av Karl Marx och Friedrich Engels verk på det tyska språket, som följer på beslut av Tysklands socialistiska enhetspartis centralkommitté, är en händelse av stor politisk och vetenskaplig betydelse. För första gången blir därmed det mäktiga livsverket av det tyska folkets bästa söner tillgängligt för alla arbetande i Tyskland, Marx och Engels hemland.
Den tyska utgåvan håller sig med mindre ändringar till den ryskspråkiga utgåvan som ombesörjs av Institutet för marxismen-leninismen vid Sovjetunionens kommunistiska partis centralkommitté. De riktlinjer kring sammanställning, ordnande och omfång som fastställs i förordet till den sovjetiska utgåva gäller även för den tyska.
Den tyska arbetarklassen och hela det tyska folket kan vara stolta över att de geniala tänkarna och glödande revolutionärerna Karl Marx och Friedrich Engels har sprungit ur deras fädernesland. Inga andra tyskar har genom sitt verk utövat så stort inflytande på det mänskliga samhällets utveckling. De skänkte mänskligheten den största landvinningen i världshistorien: vetenskapen om befrielsen för proletariatet och alla förtryckta, vetenskapen om upprättandet av det kommunistiska samhället.
Marxismen är det tyska folkets mest värdefulla kulturarv. Vi är de rättmätiga arvtagarna till denna stora arv. Därur växer den stora plikten att noggrant bevara det, att rent och oförfalskat förmedla det till vårt folk, så att detta kan skrida framåt raskare på den väg som dess största söner har visat.
Denna stora uppgift tjänar den föreliggande utgåvan av Marx och Engels verk. Genom denna uppfylls en ärofylld förpliktelse gentemot de två största tyska tänkarna och kämparna, gentemot det tyska folket och gentemot den internationella arbetarklassen.”
Som Popper, fast tvärtom och lika tokigt, skulle jag säga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar