Lite försvar av värdeanalysen

Enligt marxistisk teori är relationer mellan människor centrala i förståelsen av samhället. Relationer är dock inte direkt iakttagbara empiriska fenomen - man kan inte se dem utan måste konstruera en förståelse av dem utifrån en teoretisk abstraktion med utgångspunkt i empirin. Och empirin är i sig också förstås inget givet utan ett resultat av teoretiskt arbete.
I ett marknadsekonomiskt samhälle är flera centrala mellanmänskliga relationer förmedlade av marknaden - de är varurelationer. När man köper eller säljer en vara ingår man i en social relation, men inte direkt utan via en varu- och därmed penningrelation. (Varor byts ju som bekant inte mot andra varor utan mot pengar. Detta är något som alla vet, åtminstone alla som inte ägnat sig åt nationalekonomisk teori.)
Varan och penningen är ting, ting som alltså innesluter sociala relationer. Men för att kunna se att varurelationen innesluter en relation mellan människor behöver man en teoretisk förståelse av vad som verkligen äger rum när produkter köps och säljs på en marknad. På marknadens "ytan" för att använda en metafor från Marx syns bara varan och penningen, och bakom dessa bara atomiserade aktörer.
Johan Lönnroth säger att "globala kapitalismen [...]är så sammansatt och mångfacetterad att de inte kan fångas i en samlad 'teori'." Som jag förstår det är det hans enda kvarvarande och tämligen desperata försök att avfärda värdeteorin i dess helhet. Jag har svårt att se det extremt komplexa i varurelationen. Marx' värdeformsanalys så som den framställs i Kapitalets första avdelning är förklarande nog.
Ett av problemen med Lönnroths avfärdande av värdeteorin är hans oförmåga att se nödvändigheten av abstraktioner för att förstå vad marknadsekonomin handlar om. På marknaden finns ju som bekant inga värden, bara priser. Priserna är alltså ett empiriskt fenomen. Men stirrar vi oss bilda på priserna och deras kvantitativa fluktuationer undviker vi att ens ställa oss frågan "varför uppträder sociala relationer i en marknadsekonomi i form av priser". Priserna förblir oförklarade.
Vi behöver helt enkelt ett abstrakt, icke-empiriskt begrepp för att förklara de mellanmänskliga relationernas tingsliga form. Detta begrepp är "värde", och det är därför Marx börjar sin analys av det kapitalistiska produktionssättet med värdeformsanalysen. Värdebegreppet används för att förklara marknadsekonomins formbestämdheter och hur det kommer sig att priser överhuvudtaget är möjliga att som framträdelseformer för relationer mellan människor. Däremot säger värden, på denna abstraktionsnivå, inte mycket om prisernas storlek. Men det är väl ändå ganska sekundärt?