Valet till Andra kammaren 1936

I 1936 års andrakammarsval uppgick valdeltagandet till 74,5%, den högsta siffran dittills. 78,6% av männen och 70,7% av kvinnorna röstade. I socialgrupp I röstade drygt 85%, i socialgrupp II drygt 76% och i socialgrupp III drygt 72%. Bland industriarbetarna röstade 79,3% av männen mot 74,9% av kvinnorna. Särskilt lågt var valdeltagandet bland hembiträdena, endast 47,5% röstade.

1936 års val var det sista i vilket ”Kilbomskommunisterna”, som nu bytt namn till ”Socialistiska partiet” ställde upp som ett parti till vänster om socialdemokratin. 1934 hade partiet bytt namn och i samma veva slagit sig ihop med den av Albin Ström ledda vänsteroppositionen inom SAP. Partiet borde således fått ett tillskott av nya medlemmar, något som eventuellt skulle kunna påverka valresultatet. Intressant är att Sp och SKP ställde upp under gemensam beteckning, ”Det arbetande folket”, i hela landet. Vid valet 1932 hade ju SKP (sektion av Komintern) vald att ställa upp själva under beteckningen ”Klass mot klass”, under det att kilbomskommunisterna ställde upp med socialdemokraterna under beteckningen ”Arbetarepartiet”. Vilka taktiska hänsyn som gjorde denna nya valkartell möjlig återstår att ta reda på. För Göteborgs del innebar det de första kommunistiska riksdagsledamöterna någonsin, Solveig Rönn och Knut Senander.

Röstsiffrorna i landet:
Höger 17,6 (-5,5)
Bondeförbundet 14,3 (+0,2)
Liberala 12,9 (+0,8)
Socialdemokrater 45,9 (+4,2)
SP 4,4 (-0,9)
SKP 3,3 (+0,3)
Nationella och nazister 1,6 (+1,0)

SP behöll sina 6 mandat, SKP ökade från 2 till 5. Av dessa tre nya mandat kom två från Göteborg och ett från Västernorrland. SP hade alltjämt Svealand som sitt starkaste fäste. Fem av de sex mandaten var därifrån, det sjätte från närbelägna Gävleborg.

Röstsiffrorna i Göteborg:
Högern 24,3% (-2,5)
Liberalerna 10,3% (+1,4)
SAP 43,4% (-4,1)
SP 5,6% (+3,2)
SKP 12,6% (+3,8)
Nationella och nazister 4,0% (+1,7)

Vi ser alltså hur SAP går markant tillbaka i Göteborg, trots partiets framgångar på riksplanet. Intressant nog är det dock inte SP som gör den största röstvinsten, utan SKP. (Fast relativt riksresultatet går ju SP fram mer i Göteborg än SKP, så det beror väl lite på hur man räknar.) Klart är i alla fall att 1934 års splittring av socialdemokratin i Göteborg påverkade partiets resultat 1936.

På många håll i Västsverige har SKP etablerat sig som en politisk kraft. Röstetalen är visserligen mycket mindre än SAP:s, men ofta större än SP:s. Några exempel:
Jonsered - SKP 21,8%, SP 0,2%
Backa - SKP 12,9%, SP 0,2%
Malmön – SKP 6,0%, SP 3,6%
Mölndal – SKP 16,4%, SP 5,9%
SP:s enda fäste i norra Bohuslän är nu Hunnebostrand med 12,3% (0,1 för SKP). Men generellt sett förlorar de båda vänsterpariterna röster i Bohusläns stenhuggardistrikt.

Valet till Andra Kammaren 1932

Valet 1932 innebar början på socialdemokratins rekordlånga regeringsinnehav i Sverige. För kommunisternas del hade valet föregåtts av partihistoriens mest kännbara splittring. 1929 hade partiet delats upp mellan ”sillénare” och ”kilbomare”. Det är inte här plats att gå in på vad splittringen berodde på, jag ska vara försöka bena ut var i landet respektive fraktion hade sina starka resp. svaga platser. Kilbomarna ställde i likhet med tidigare val upp i valkartell med socialdemokraterna. Sillénarna däremot ställde upp med en egen lista under beteckningen ”Klass mot klass”.

Valresultatet i riket:
SAP 41,7 (+4,7)
Högern 23,1 (-5,5)
Bondeförbundet 14,1 (+2,9)
Liberalerna 11,7 (-4,2)
SKP (kilbomare) 5,3 (+5,3)
SKP (sillénare) 3,0 (-3,4)
Nazister 0,6 (+0,6)

Som synes gick kommunisterna sammantaget fram, från 6,4 till 8,3 procent. Kilbomarna blev det större av de båda SKP, men skillnaden är inte extremt stor. Partiets splittring slog väldigt olika mot olika delar av landet. I Norrbotten gick 95% av kommunisternas röster 1932 till sillénarna, i Uppsala län bara 1%. Generellt sätt är kilbomarna starka i Mellansverige (t. ex. i Stockholm (11,8%), Gävleborg (13,4%), Dalarna (14,1%), Uppsala län (11,3%) och Värmland 10,6%)), sillénarna mer utspritt (Norrbotten (25,4%), Göteborg (8,8%), Gävleborg (6,8%), Västernorrland (6,7%)). Västernorrland och Gävleborg är de enda valkretsarna där båda partierna fick mer än 3% av rösterna var. I flera mindre distrikt blev båda partierna ungefär lika stora (Bohuslän, Blekinge, Kronoberg). I Stockholm fick sillénarna bara 2,0%.

I Göteborg såg siffrorna ut så här:
SAP 47,5%
Högern 26,8%
Liberalerna 8,9%
SKP (sillénare) 8,8%
Nazister 5,7%
SKP (kilbomare) 2,4%

I Göteborg gjorde sillénarna alltså ett bra val och fick hela 8,8% av rösterna. Detta var dock inte tillräckligt för att vinna något riksdagsmandat. Kilbomarna fick 2,4%. Av någon anledning fick Birger Furugårds nazistparti ”Svenska nationalsocialistiska partiet” hela 5,7% i Göteborg, något som gjorde Göteborg till partiets i särklass starkaste valkrets.

Av kommunisternas viktigaste fästen i Bohuslän tog sillénarna en klar majoritet i Jonsered (16,5% mot 2,4%) och Backa (11,4% mot 1,9%). Kilbomarna fick 12,9% i Hunnebostrand (0,0% för sillénarna), 14,0% på Malmön (0,2% för sillénarna), 11,8% i Askum (var det nu ligger) (0,3% för sillénarna). I korthet behöll alltså kommunisterna sina röstetal i norra Bohuslän, men rösterna gick nästan uteslutande till kilbomarna. I Mölndal kunde sillénarna räkna in 13,7% av rösterna, mot 5,6% för kilbomarna. I de övriga städerna i Bohuslän fick partierna väldigt få röster. Exv. fick partierna tillsammans mindre än tre procent i Uddevalla och mindre än en procent i Kungälv. I Lysekil låg siffran runt fyra procent.

Valet till Andra Kammaren 1928

Vid valet 1928 ställde (för en gångs skull ska kanske sägas) enbart ett parti till vänster om SAP upp: Sverges kommunistiska parti, sektion av tredje internationalen. Partiet gjorde ett bra val och fick 6,4% av rösterna, vilket inbringade åtta riksdagsmandat. Två mandat kom från Stockholms stad, ett från vardera Stockholms län, Värmland, Kopparberg, Gävleborg, Västernorrland och Norrbotten. Fortfarande var således övervikten för norra Sverige stor, men inte alls i samma proportion som tidigare.

Valrörelsen hade varit intenstiv (minns Högerns kosack-affischer) och valdeltagandet steg kraftigt, bland männen till 74,1% (+6,4) och bland kvinnorna till 72,6% (+9,9).

Valresultatet i riket:
SAP 37,0 (-4,1)
Högern 29,4 (+3,2)
Liberalerna 15,9 (-1,0)
Bondeförbundet 11,2 (+0,4)
SKP 6,4 (+2,8. Eller +1,3 om man räknar in höglundarna)


Valet i Göteborg
Vid detta val fick SKP för första gången till markant bättre valresultat i Göteborg än i riket i övrigt, nämligen 8,9% (+3,0). I antal röster gick partiet från 4309 till 8877, alltså mer än en fördubbling. Något mandat räckte rösterna inte till, men den här gången var det i alla fall nära.

Förstanamn på göteborgslistan var Knut Senander, tulltjänsteman.

De starkaste fästena i Göteborg:

Nummer	Stadsdel	(%)
8	Gamlestaden	19,0
12	Brämaregården m. fl.	18,9
21	Gårda	16,2
32	Del av Majorna	16,0
10	Kyrkbyn m. fl.	14,6
22	Krokslätt	13,2

Jag är lite förvånad över de mer modesta resultaten i de övriga valkretsarna i Majorna (9,7; 9,1; 8,6 och 7,8%), liksom bara 6,2% i Masthugget. Resultaten i stadsdelarna Heden, Vasastaden och Lorensberg (mellan 1,0 och 2,4%) är mer väntade.

Valet i Bohuslän
I Bohuslän fick SKP mer än 10% på följande ställen:

23% (-10) Jonsered
20% (+1) Malmön
15% (ny indelning) Stadsgränsen (dvs. Kungsten)
15% (+4) Mölndal
10% (+4)Backa

Valet till Andra kammaren 1924

Valet till Andra kammaren 1924
Valet 1924 ägde rum strax efter 1924 års partisplittring, då en del av partiet (kilbomarna) stannade kvar i Komintern, med andra (höglundarna) skapade ett kommunistiskt parti utanför den kommunistiska internationalen. Båda partierna hette SKP och för att särskilja dem använde även den officiella valstatistisken beteckningarna ”kilbomare” och ”höglundare”.

Röstdeltagande minskade något, från 62,0% till 60,0% för männen och från 47,2% till 46,7% för kvinnorna.

Valresultatet var enligt följande:
Höger 26,1 (+0,3)
Bondeförbundet 10,8 (-0,2)
Liberala + frisinnade 16,9 (-2,2)
Socialdemokrater 41,1 (+1,6 om man räknar in VS som hade anslutit sig till SAP. Annars +4,7)
Kommunister 5,1 (+0,5) (varav Höglund 1,5 och Kilbom 3,6)

För kommunisternas del innebar detta fem riksdagsplatser, varav fyra för kilbomarna och en för höglundarna. Kilbomarnas mandat kom från Norrbotten (2 st), Gävleborg, Värmland ; höglundarnas från Västernorrland. Till skillnad från den föregående splittringen ställde båda partifraktionerna upp i de allra flesta valkretsarna. Sympatiskt nog ställde man upp, tillsammans med SAP, under beteckningen ”Arbetarepartiet”, för att inga röster skulle gå till spillo. Splittringarna hade dock medfört en kraftig försvagning i norra Sverige i jämförelse med de tidigaste valen SSV/SKP ställt upp i. Inte ens i Norrbotten lyckades kommunisterna bli större än SAP (25,5 för SAP, 23,9 för SKP).

Valet i Göteborg
I Göteborg gjorde kommunisterna ännu ett val i paritet med riksgenomsnittet. SKP fick 5,9%. Intressant är att Göteborg är en av få valkretsar där höglundarna överhuvudtaget inte ställde upp. Alla de 5,9 procenten (4 309 röster) tillhör alltså de Kominterntrogna.

I och med Göteborgs expansion (det folkrika Örgryte hade inkorporerats i staden) är det lite vanskligt att göra jämförelser med tidigare val. I vilket fall fick partiet inget riksdagsmandat. Det skulle dröja ända till 1936 års val.

På kommunisternas valsedel stod följande namn:
1. Ernst Ohlsson, metallarbetare
2. Marin Andersson, stadsfullmäktige
3. Wallentin Eliason, ombudsman
4. Bror Westergren, kommunalarbetare
5. Vilma Janson, fru
6. Einar Adamson, redaktör
7. Claes Ivar Olsson, posttjänsteman
8. Harry Rådlund, målare
9. Johan Adolfson, tillskärare



De fem starkaste valkretsarna i Göteborg för kommunisterna var:
12,5%: 8:e (Sannegården m. fl. områden på Hisingen)
12,4%: 9:e (Brämaregården m. fl. områden på Hisingen)
10,4%: 6:e (Del av Bagaregården samt Gamlestaden)
9,9%: 27:e (Del av Majorna)
8,7%: 2:a (Nordstaden samt del av stadsdelen Inom Vallgraven)

Partiet är alltså starkt i Hisingens arbetarområden och i Östra Göteborg (även Olskroken gjorde att bra val, med 8,5%). Siffrorna i arbetarstadsdelarna Gårda (7,9%) och Annedal-Haga (5,1%) och Haga-Pustervik (4,9%) är aningen lägre. Allra sämst gick det, förstås, i överklasstadsdelarna. 1,1% resp. 1,4% i Vasastadens båda valkretsar och 1,0% i Lorensberg.

I Göteborgs omnejd (jag undersöker främst Bohuslän) fick partiet anmärkningsvärda resultat i:
33% Jonsered
21% Malmön
16% Hunnebostrand
11% Mölndal

Valet till Andra kammaren 1921

Bara ett år efter 1920 års val hölls val på nytt. Detta val är, förstås, mest känt
som det första val där kvinnor hade rösträtt. Det är också det första val där två partiet till vänster som Socialdemokraterna ställde upp. Sveriges Socialdemokratiska Vänsterparti hade splittrats och under en kort period existerade både Sverges Kommunistiska Parti och Vänstersocialisterna sida vid sida. De senare återgick dock snart till S.

Kvinnornas entre vid valurnorna gjorde att det totala antalet svenskar upptagna i röstlängden gick från knappt 1,5 miljoner till 3.296.250. Av dessa hade faktiskt 3.222.917 rösträtt, det var alltså ”bara” 73.333 vuxna svenskar som inte hade rösträtt. (Siffran var nästan 300.000 valet innan, och då baserat enbart på männen.) Av dessa 73 tusen var 42 tusen uteslutna p.g.a. ”varaktigt fattigunderstöd”. Av hela befolkningen (inkl. barn) hade nu 79,8% rösträtt, en ökning med nästan 60%-enheter. Vid valet 1920 hade 84% av männen i socialgrupp I rösträtt, 92% i grupp II och 68% i grupp III. 1921 var motsvarande siffror 97%, 99% och 97%. Så det är väl okej att säga att vi hade allmän och lika rösträtt från och med 1921 års val, trots de 73 tusen uteslutna.

Valdeltagande var bland männen 62% (dvs högre än 1920, men lägre än 1917), bland kvinnorna 47%. Bland kvinnorna röstade hela 59% av dem som kategoriseradse som ”hustrur”, mot bara 30% av ”övriga familjemedlemmar och fria yrkesutövare”. Någon motsvarande statistik för männen finns inte. Bland industriarbetarna var siffrorna liknande dem för befolkningen i stort. 62% av männen röstade, 55% av kvinnorna. Totalt sett röstade 949.681 personer, en uppgång med 289 tusen.

Valresultatet innebär en kraftig vänstervridning:
Högern 25,8 (-2,0)
Bondeförbundet 11,1 (-3,0)
Liberalerna 18,7 (-3,1)
Socialdemokraterna 36,2 (+6,6)
Vänstersocialisterna 3,2 (-3,2)
Kommunisterna 4,6 (+4,6)

Splittringen av SSV ledde till att enbart SKP ställde upp i vissa valkretsar, enbart Vänstersocialisterna (inkl. den s.k. Lindhagen-listan i Stockholm) i andra, både i somliga och inga i Halland, Södra Älvsborg och på Gotland (som f.ö. stavades Gottland enligt samma logik som gjorde att Sverige stavades Sverge i SKP:s namn).

Taget var för sig var VS starkast i Västernorrland (19,4%), Norrbotten (16,7%) och Gävleborg (10,6%). Kommunisternas starkaste fästen var Norrbotten (21,1%), Värmland (12,4%) och Kopparberg (11,0%). Räknar man ihop de båda vänsterpartierna blev motsvarande siffror Norrbotten (37,8%), Västernorrland (27,1%) och Gävleborg (20,2%). I samtliga av rikets fyra mest nordligt belägna län blev VS och SKP tillsammans större än S.

Partierna fick sammanlagt en mandat (6 VS och 7 SKP), av dessa kom 3 SKP-mandat från Svealand, resten från Norrland.

Valet i Göteborg
"Komm. Partiets kandidatlistor
Martin Andersson första namn på Göteborgslistan
Göteborgs Komm. Arbetarekommun har fastställt följande kandidatlista till riksdagsmannavalet: Bokhållaren Martin Andersson, folkskollärarinnan Sofia Svensson, verkmästare Sven Johansson, järnarbetare Robert Carlsson och Gunnar Kristiansson, fröken Ester Andreasson, kommunalarbetaren Ragnar Andersson och posttjänstemannen Ivar Olsson." (ur Västsvenska kuriren, 1921-08-24)

I Göteborg fick Vänstersocialisterna inga röster, och kommunisterna 4,7%. Det är visserligen mycket mer än i omgivande landsbygd, men ändå inga imponerande siffror. De fem bästa valkretsarna för kommunisterna:
6:e valkretsen: 9,2% (Vallokal: Ånässkolan)
9:e valkretsen: 7,1% (Del av Lundby)
22:e valkretsen: 6,9% (Vallokal: Fjällskolan)
21:a valkretsen: 6,5% (Vallokal: Oskar Fredrikskolan)
3:e valkretsen: 6,2% (Tingstadsvass m.m.)

Sämst gick det i 13:e valkretsen (Lorensberg) med 0,8%.

I Göteborgs omgivningar nådde partiet hyfsade resultat i Partille (6,8%) och Fässberg (4,1%). Bäst område i Bohuslän var Malmön med 11,3%.