Lite anteckningar kring kapitel 3 i Heinrichs "Introduktion till de tre volymerna av Marx Kapitalet"

Till nästa onsdag ska vi ju läst kapitel 3 i Heinrichs bok. Har skrivit ner lite tankar och frågor som jag funderat på under min läsning av kapitlet. Jag har inte främst skrivit om det som är viktigt eller intressant utan mer om det som jag tycker känns problematiskt och/eller värt att diskutera i största allmänhet.

/Mattias.

sid. 55
Heinrich gör en poäng av att det först är under kapitalismen som en övervägande del av produkterna blir till varor.
- Kan vi tänka oss en icke-kapitalistisk marknadsekonomi?
- Tidigare marxister (framför alla Engels) har pratat om en ”enkel varuproduktion”, där varor byts på en marknad utan att bli till kapital, dvs. en marknadsekonomi med bruksvärdet och inte bytesvärdet i centrum. Har sådana samhället funnits? Kan de ens tänkas i teorin?
Observera att Heinrich säger att varor är produkter som är avsedda för byte, men att detta enbart är en preliminär utsaga. I enlighet med Marx metod börjar Heinrich med en enkel definition, som vi senare kommer att ha anledning att modifiera och specificera allt eftersom vi fortsätter vår analys.’

sid. 58
Heinrich introducerar begreppet ”värde” som är centralt i Marx ekonomiska teori. Heinrichs mest djupgående bok heter ”Vetenskapen om värdet” (”Wissenschaft vom Wert”). I den boken framför han en ganska originell syn på Marx värdebegrepp. Det kan vara bra att tänka på att det finns och har funnits andra sätt än Heinrichs att behandla Marx värdeteori, och att Heinrichs teori kan förstås som en polemik mot dessa.

sid. 62
Heinrich kritiserar den metodologiska individualismen.
- Kan vi förstå samhället utan att ta hänsyn på individers handlande och subjektiva bevekelsegrunder?

sid. 65
I frågan av vad abstrakt arbete är skiljer sig Heinrich från många tidigare marxister. Det är exv. inte ovanligt att se monotont industriarbete som abstrakt eller i alla fall mer abstrakt än andra former av arbete. Heinrich bortser helt från arbetets naturalform och ser det abstrakta arbetet enbart utifrån dess samhälleliga betydelse.
- Vad är abstrakt arbete enligt Heinrich?

I den gamla östeuropeiska litteraturen kunde man hitta formuleringar som ”en varas värde skapas genom det abstrakta arbetet som under socialismen är det omedelbart samhälleliga arbetets form” (Lärobok i politisk ekonomi, Moskva 1962). Detta är för Heinrich rent nonsens.

sid. 66
Enligt Heinrich befinner sig värdet inte som en substans inuti varje vara. Värdets karaktär är mer komplicerad än så, och Marx använder mytologiska metaforer (”spöklik”) för att förklara detta.
- Är inte det dunkelt sagda det dunkelt tänkta? Varför använder Marx metaforer från myternas värld?

sid. 73
Heinrich börjar prata om värdeformsanalysen. Detta är en sida av Marx ekonomiska teori som ofta blivit bortglömd. Det var först kring 1970 som ett gäng tyska akademiker började intressera sig för saken. (Enstaka teoretiker som I. I. Rubin i Sovjetunionen hade visserligen gjort det tidigare, men mer eller mindre fallit i glömska.) I Sverige har denna aspekt av Marx ekonomikritik inte uppmärksammats nämnvärt. Av strömningens två mest betydelsefulla böcker fanns den ena överhuvudtaget inte på Göteborgs universitetsbibliotek. Den andra kändes helt oöppnad när jag lånade den för en månad sedan. Mats Dahlkvist föreslår i sin ”Att studera kapitalet” att man helt hoppar över kapitel 1.3 där värdeformsanalysen sker, åtminstone vid första läsningen av Kapitalet.

sid. 74
Heinrich menar att penningformen är nödvändig i den kapitalistiska ekonomin, inte bara ett fiffigt hjälpmedel för att underlätta cirkulationen. Detta förefaller mig mer än rimligt. Alla som någonsin befunnits sig i en marknadsekonomi vet ju att pengar är något annat än bara ett cirkulationsmedel.
- Hur kommer det sig att borgerlig nationalekonomi utgår från att marknadsekonomi i princip bygger på byteshandel och att pengar bara är ett sätt att minska transaktionskostnaderna?
- Varför är penningformen nödvändig för kapitalismen?

sid. 75
- Vad menar Heinrich med att penningens och penningformens begreppsliga utveckling är olika saker?

Heinrich påbörjar här analysen av värde- och penningformen. Observera att värde aldrig uttrycks i timmar, så som vissa marxister främst under 1960- och 1970-talen tenderade att göra, utan alltid i en ekvivalentform som kan vara en vara eller penningen.

sid. 81
Heinrich nämner för första gången termen ”monetär värdeteori”. Denna syn på Marx skiljer sig från de premonitära värdemängdsteorierna som dominerat såväl öst- som västmarxism.
- Hur kommer de sig att de premonitära tolkningarna av Marx dominerat så totalt?

sid. 82
”Penningen som värdemått är den nödvändiga framträdelseformen för varornas immanenta värdemått, arbetstiden” säger Marx. Således är den värdeskapande arbetstiden (åtminstone enligt min tolkning) överhuvudtaget inte ett empiriskt observerbart fenomen. Den har ingenting att göra med den verkliga arbetstiden, den tid som kan mätas med klockor.
- Om den värdeskapande arbetstiden inte är mätbar, hur vet vi då att den finns? Är det ens en relevant fråga?

sid. 89
Heinrich menar att penningformen är nödvändig för kapitalismen, men inte penningvaran. Detta är också en ganska ny uppfattning bland marxister. Den tidigare nämnda sovjetiska läroboken i politisk ekonomi skriver: ”Lenin har satt avskaffandet av guldet som penningmaterial i samband med socialismens seger i världsskala.” Guldet sågs alltså av Lenin som nödvändigt för kapitalismen, och en konsekvens av detta var att man även i Sovjetunionen knöt sin valuta till guldet (Från 1961-01-01 motsvarande en rubel 0,987412 gram guld). Först med socialismens slutseger skulle guldmyntfoten kunna avskaffas.

Heinrich genomför sedan en pedagogisk genomgång av ”varufetischismen”.
- Kan vi tänka bort varans, penningens och kapitalets fetischkaraktär?
- Varför är borgerlig nationalekonomi oförmögen (och/eller ovillig) att se fetischerna som just fetischer?
- Har arbetarklassen andra möjligheter än borgerligheten och dess apologeter att genomskåda fetischerna?