Vår ekonomi #1

Ekonomen, ex-trotskisten och bögporrskådispappan Klas Eklunds bok ”Vår ekonomi” har kommit ut i tretton upplagor sedan 1987 och är fortfarande en av de första introduktionerna till nationalekonomin som många svenskar kommer i kontakt med. Vilken är Eklunds syn på ekonomi och vad skiljer denna från andra möjliga synsätt? [Sidhänvisningarna i denna text rör tolfte upplagan från 2010.]
I bokens inledning poängterar Eklund att samhällsekonomi är viktigt. Ekonomi rör alla människor och det är olyckligt om det bara är experter som våga uttala sig i ekonomiska frågor. Det är en sympatisk inställning, förstås. Jag tror att alla som någonsin sett en ekonom uttala sig i tv:s nyhetsprogram känner ett behov av att förstå vad den slipsbeklädde mannen verkligen säger. (I undantagsfall kan det förstås röra sig om en blusförsedd kvinna. Något tredje gives icke.)
Den första frågan man bör ställa sig är: ”vad är ekonomi?”. En kritisk förståelse av ett fenomen bygger på att man först preciserar vad fenomenet i fråga är för något. Kanske kan man inte veta detta förrän man lärt sig ämnet, men man kan i alla fall göra en första inexakt, prövande definition. Eklund avstår från detta. Detta är en vanlig teknik. Om något inte är preciserat är det väldigt svårt att kritisera. Det man saknar ord för kan man inte angripa. Och Eklund vill inte att vi ska förstå varför nationalekonomin i grunden kan angripas, bara att vi kritiklöst lär oss dess begrepp.
Hans vetenskapssyn är positivistisk in absurdum. Redan i inledningen lär han oss den sanna vetenskapliga metoden. Man definierar begrepp, uppställer hypoteser, testar dem och reviderar sina teorier. Visst medger Eklund att det i verkligheten kan vara svårt att upprätthålla denna metod, men den är ett ideal att försöka härma. Det finns inget utrymme för tvivel. Men tänk om det är så att man inte kan nå kunskap genom attdefininera godtyckliga begrepp och se hur de samvarierar med andra begrepp? Om allt hänger ihop och det ena måste förstås i inre samband med det andra? Eklund ger oss inga svar. Värre än så, han vägrar ens ställa frågan.
När vi kommer till bokens första del, ”Marknader och priser”, har vi alltså ingen aning om vad Eklund avser med ekonomi. Men med ledning av första avdelningens rubrik kan vi nu dra slutsatsen att det inom ekonomin finns markander och priser. Hur kommer detta sig? Måste det vara så? Finns det ingen ekonomi utan marknader och priser? Eklund väljer att tiga. Istället konstaterar han: ”Människor lever inte isolerade en och en utan i ett samhälle där de är beroende av varandra, inte minst när de bedriver ekonomisk verksamhet. De producerar varor och tjänster i utbyte mot pengar som de köper andra varor och tjänster för.” (s. 25)
Den uppmärksamme läsaren märker med en gång vad Eklund gör. Första meningen handlar om det evigt mänskliga. Människor måste alltid samarbete med andra människor för att överleva. Någon form av arbetsdelning måste finnas, och således måste det finnas något sätt att fördela samhällets resurser och arbetsuppgifter. Men i nästa mening gör Eklund ett raskt och diskret hopp. Helt plötsligt finns det varor och pengar! Människorna producerar nu för utbyte på en marknad. Något annat gives icke! Vi befinner oss alltså helt plötsligt i kapitalismen. Och inte bara i ett konkret existerande kapitalistiskt samhälle, utan på marknaden.
Eklund ställer sig inte heller frågan av människorna under kapitalismen producerar för att sälja. De allra flesta människor producerar nämligen bara en enda sak: sin egen förmåga att arbeta. Det är förmågan att arbeta, och inte arbetet självt, som vi säljer när vi blir anställda på ett företag. I företagets regi producerar vi förstås andra prylar och tjänster, men dem säljer vi inte. Det gör företaget. Inte heller detta basala faktum nämner Eklund. Istället får vi uppfattningen att vi befinner oss i det fantasisamhälle som Friedrich Engels kallade ”enkel varuproduktion” där enskilda individer säljer sina enskilda produkter på marknaden. Ett sådant samhället har aldrig funnits. Likväl kan det förstås vara en spännande teoretisk konstruktion. Men då ska det framställas som ett sådant, och inte som en beskrivning av ett existerande samhälle, och ännu mindre som en beskrivning av mänskligt handlande i största allmänhet.

(To be continued...)