söndag 13 oktober 2013

Vår ekonomi #2: Produktionsfaktorer

Fortsätter min kritik av Klas Eklunds ”Vår ekonomi” (12:e upplagan från 2010.)

För att kunna producera behövs tre produktionsfaktorer: arbete, kapital och naturresurser. Det låter väl i och för sig rimligt, helst om man ersätter ordet ”kapital” med ”produktionsmedel”. Den första faktorn, arbete, presenteras: ”Människor har olika kunskaper eller färdigheter. Vissa är duktiga på olika sorters arbete, har särskilda yrkeskunskaper eller andra egenskaper som kan utnyttjas i jobbet.” (s. 25) Men arbete är sällan användbart utan kapital och naturresurser. Kapitalet – pengar, maskiner, fabriksbyggnader ”ägs av andra”. Naturresurserna ”förfogas av ytterligare andra”. Åter går Eklund från det allmänna (all produktion behöver arbetskraft och produktionsmedel) till det för vissa samhällen specifika: att resursen arbetskraft ägs av arbetaren, men att kapital och naturresurserna ägs av anndra. Den som inte äger kapital eller naturresurser får vara glad om hennes/hans kunskaper och färdigheter kan säljas på arbetsmarknaden. Annars får man vara så vänlig att svälta eller leva på understöd. Men detta skriver Eklund förstås inte. Det är ett typexempel på hans försåtliga sätt att argumentera. Först berättar han något självklart (produktion kräver arbetskraft och produktionsmedel), sedan låtsas han som att något annat är lika självklart (somliga äger produktionsmedel andra inte – andra äger en arbetskraft som i bästa fall kan säljas på en arbetsmarknad). På så sätt undivker han att ställa frågan om kapitalismens för- och nackdelar. Kapitalismen framställs nämligen som evig och därmed undandragen varje form av kritik. Det är ett effektivt sätt att argumentera på, och det fungerar om man har ett sådant övertag i den allmänna debatten att vissa försanthållanden inte ens kan kritiseras. Vackert är det inte.

Vi kan ju göra tankeexperimentet att Eklund börjat att förklara nödvändigheten av arbete, kapital och naturresurser och sedan tillfogat att arbetet tillhandahålls av slavar som ägs av somliga, medan kapitalet tillhandahålls av staten och naturresurserna är en gåva från gudarna. I våra öron skulle det låta absurt att framställa detta som två satser med samma dignitet. Uppenbarligen är ett slavsamhälle där staten äger produktionsmedlen och naturens gåvor tolkas i en religiös form något konstgjort. Men det är inte lika uppenbart i dagens samhälle att marknadsekonomin också är något konstgjort. Fast det är den förstås.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar