Lyckliga i alla sina dagar. Kap 3 & 4

Min vana trogen gör jag lite anteckningar under tiden jag läser böcker. Jag tror att det är vettigt att formulera sig, även om det inte alltid blir särskilt genomtänkt eller djupsinnigt. Här kommer lite spridda noteringar kring kapitel 3 och 4 i Nina Björks bok.

Kapitel 3
60 Från yttre till inre tvång. Är detta verkligen någon särskilt nytt? Jag tänker att redan Martin Luther hade samma tanke och att den viktigaste skillnaden mellan katolicismen och protestantismen är just att protestandet internaliserar tvånget. Man pratar ibland om katolska "skamkulturer" där det är någorlunda okej att synda så länge det inte upptäcks (vilket skulle leda till skam) och protestantiska "skuldkulturer" där vi själva och vårt samvete reagerar när vi gör något moraliskt fel, oavsett om det upptäcks av andra eller inte.

61 Om förlusten av lönarbete. Om man antar att det är sant (vilket jag tror att det i alla fall delvis är) att vår identitet och självkänsla nu för tiden inte är lika knutna till våra jobb, så vore det kanske inte så jätteallvarligt att bli arbetslös. Kanske är det en bidragande orsak till att borgarna är så måna om att göra det till ett ekonomiskt helvete att vara arbetslös.

61 NB drar märklig slutsats om att det vore slaveri om vi inte kunde skilja på arbetsförmågan och arbetaren. Känns som om hon missar ett par tankeled här.

64 Försäljning av personligheten. Jag tänker mig att huvudproblemet är att kapitalismen hela tiden har problem att sälja sina varor. Förmågan att producera överstiger förmågan att sälja. Detta gäller såväl fysiska varor och immateriella tjänster, som mänsklig arbetskraft. För varje producent gäller det därför att försöka ge sken av att man är mer köpvärd än sina konkurrenter. Men eftersom alla inte kan vara bättre än genomsnittet måste man försöka låtsas att man är unik. Vilket leder till att varor säljs med reklam som inte handlar om varornas rent faktiska egenskaper, utan snarare om hur cool man blir om man köper dem. Och på liknande sätt måste en arbetssökande försöka framställa sig själv som coolare än andra arbetssökande, exv. genom att framhäva en unik personlighet.

65 "Äkta leenden" på ett flygbolag. Om reklamen säger att ett flygbolag erbjuder "äkta leenden" mot betalning borde väl alla inse att det är fejk? Kan det vara så att överklassen, som aldrig själv behövt sälja "äkta leenden" och kanske inte ens kan sätta sig in i kabinpersonalens situation, tror på detta? Själv blir jag lite illamående.

67 "Servicemöte" – kan ses som tecken på "postindustrialism". Jag ser det som tecken på kapitalismens kris. Det är helt enkelt förbannat svårt att sälja varor.

67 Självhjälpsböcker. Idén med självhjälpsböcker måste bygga på två premisser. 1) Det går att förändra sig själv inom ramarna för ett samhälle som vi inte kan påvkera. 2) Det är onaturligt att vara människa. Annars hade vi ju inte behövt böcker för att "hitta oss själv" eller vad dessa böcker erbjuder.

69 "Kunden har alltid rätt." Eller med andra ord: det är den som har pengar som anses ha rätt. Detta är antiprofessionalismens dogm. Man skulle ju kunna tänka sig att kunden i regel har fel. När jag besöker en butik eller en serviceinrättning förväntar jag mig nämligen att personalen där ska veta mer än jag. Det kan till och med vara anledningen till att anlita någon annan istället för att utföra en viss arbetsuppgift själv. Men marknadslogiken fungerar på motsatt sätt. Det är jag som kund måste veta bäst. Om jag väljer fel så är det därmed mitt eget fel, och företaget jag anlitar slipper ansvar. Detta blir extra absurt när det gäller valfriheten inom det som tidigare tillhörde den offentliga sektorns områden. Om jag sätter mina ungar i en dålig skola är det inte längre skolans fel – det är mitt fel för att jag inte hade vett att välja en bra skola. Osv.

70 Vikten av förställning när man är arbetssökande. Blir man inte schizofren av detta?

72 Instrumentellt förhållande till andra människor.

74 Varufetischismen. Det fiffiga med varor är att de är bärare av mellanmänskliga relationen, men framträder som ting. När jag köper mitt kaffe på ICA har vet jag visserligen att jag ingår en relation med personer från Latinamerika som skördat kaffet, men jag har ingen som helst aning om vilka dessa människor är eller hur deras arbetssituation ser ut. Och detta är något som reklammakarna kan utnyttja. Jag minns svagt någon kaffereklam där man fick se en romantiserad bild av lyckliga människor som arbetar på kaffefälten. Jag misstänker förstås att detta är en genomfalsk bild, men veta kan jag inte.

77 Vi blir underordnade varor. Blir vi verkligen det? Är det nödvändigt så? Vilka mekanismer upprätthåller detta?

82 "Vänster"-kritik mot "moralism". Här finns en hel del att diskutera och saken är långt ifrån okomplicerad. Men det är ändå befriande att NB är så antiliberal i sin attityd.

83 Kvantitativt tänkande sprider sig. Exempel? Finns ju så många.

85 Språket.

87 Kalkylen som umgängesform.

90 Det ekonomiska systemet formar relationer mellan människor.

Kapitel 4
92 Politiken tycks handla om pengar och kvantiteter. Varför vågar ingen prata om andra alternativ? T. o. m. När Vänsterpartiet pratar om att stoppa "vinsterna i välfärden" handlar det mest om hur stora summor som hamnar i kapitalisternas fickor, inte hur själva marknadsekonomin och varufieringen påverkar våra liv. När hände detta och hur kommer det sig att så många tyst accepterar det?

94 Fokusering på plånboksfrågor. Och återigen: varför accepterar vänstern detta? Varför lyfter man inte fram ett radikalt annat perspektiv? Varför pratar man inte mer om makt och mänsklighet?

97 Konkurrens. "Sverige – en konkurrenskraftig ekonomin." Vilka implicita försanthållanden bygger denna korta mening på? 1) "Sverige" är ett enhetligt subjekt. 2) "Ekonomi" är även det ett enhetligt subjekt (eller i det här fallet predikatsfyllnad). 3) Det är bra att Sverige är konkurrenskraftigt. 4) Subjektet Sverige befinner sig i ett konkurrensförhållande med andra subjekt. 5) "Sverige" och "ekonomi" är viktigare än andra entiteter som "klasser" och "behov", men även "individer" och "värderingar". 6) Det är ointressant att diskutera alternativ, exv. en situation där "Sverige" inte befinner sig i konkurrens med andra och där andra värden än "konkurrenskraft" är primära. osv.

100 Mona Sahlins och socialdemokratins totala kapitulation. Politik som marknad. Anpassa sig efter väljarna/kunderna istället för att bedriva politik. Vad är de vitsen med demokrati? Det är väl inte så konstigt om människor föraktar demokrati om de stora partierna gör detsamma även om de aldrig skulle säga det? Varför ska man rösta om partierna bara är röstmaximerande och struntar i sitt eget politiska innehåll? Varför beter sig sossarna så här? Vill de förlora?

104 Exemplet med den potatisskalsfärgade potatisskalaren och olika former av rationalitet.

106 Alternativa möjligheter utesluts. Varför köper vi detta? Varför ställer så få de grundläggande frågorna? Och varför gör inte arbetarrörelsen det längre?

106 Regeringsduglighet. Hur kommer det sig att journalister kan säga att en svensk partiledares regeringsduglighet beror på hur internationella finansmarknadsaktörer ska reagera? Varför säger ingen att detta är totalt vansinnigt och desutom fel?

107 Tillväxt. Ständigt denna tillväxt. Tillväxt är ett begrepp som enbart är giltigt i ett kapitalistiskt system. Det handlar överhuvudtaget inte om vad eller ens hur mycket som produceras, utan enbart hur mycket pengar som saker säljs för på en marknad. Det ses idag som fullständigt utopiskt att ens ifrågasätta tillväxtens välsignelser. Även detta är något ganska nytt. När man på 1950-talet jämförde ekonomierna i USA och Sovjetunionen (och var allvarligt rädd för att Sovjetunionen skulle gå om västvärlden ekonomiskt) räknade man inte i pengar, eftersom det vore en omöjlig jämförelse. Istället räknade man riktiga saker, exv. produktionen av viktiga produkter som olja, stål och vete eller antalet läkare, ingenjörer osv. Men nu för tiden reducerar vi allt till BNP. Vilket som sagt överhuvudtaget inte säger någonting alls om vad vi producerar. Men det får man inte säga. Tillväxt über alles, über alles in der Welt.

108 Antalet jordklot som skulle behövas.

109 Nyckelord för att ses som trovärdig. Varför accepterar även arbetarrörelsens partier dessa?

113 Tid är frigjord. Ändå hävdas det att vi måste arbeta (alltså lönearbete) mer och längre. Är inte detta rent perverst?

115 "Jobben först". Mål och medel kastas om.

116 Systemet som subjekt

116 Anklagelsen att de som är emot att städning i hemmen blir till lönearbete nedvärderar städning. Vilket är en väldigt absurd anklagelse, som ändå kan framföras utan att den som säger det förstår som komplett galen.

119 Instrumentalitet. Vi förväntas jobba för att vi vill ha fritid. Jämför detta med VPK:s politik på 1970-talet. I en situation där Sverige hade i det närmaste fullsysselsättning (dvs. nästan alla män lönearbetade, och kvinnorna antingen lönearbetade eller arbetade utan lön i hemmen och försörjdes av männens löner) drev partiet kamp för att arbetet skulle vara meningsfullt. Det sågs som viktigt. Den plats där man tillbringade en stor del av den vakna tiden skulle även vara en plats där man fick vara människa. Idag drivs bara kampen för att fler ska få jobb. Man vågar inte ens ställa frågan om det är vettigt med meningslösa jobb. Ett jobb är ett jobb är ett jobb. End of discussion.

121 Roligt att Stalin sa "Människan är det viktigaste kapitalet." Om det nu är sant. NB ger ingen källa, och skriver inte heller om Stalin var först. Men kul ändå.

129 Privata lösningar är möjliga – kollektiva omöjliga. Och hur ändrar vi på det?