tisdag 11 februari 2014

Skillnaden mellan mervärde och profit

Fick en fråga från en studiecirkel om vad som skiljer begreppet ”mervärde” och ”profit” (eller ”vinst”) i Marx ekonomikritiska teori. Ska försöka komma med någon form av svar.
I Kapitalets första bok analyserar Marx den kapitalistiska produktionsprocessen. Kapitalismen är ju ett system vars mål och drivkraft är jakten på vinst. Konkurrensen säkerställer att varje enskild kapitalist, i det långa loppet, måste gå med så stor vinst som möjligt.
Men Marx dyker ner under ytan och ställer inte bara frågan varför kapitalisterna måste få vinst, utan även vad är vinst? Hur uppkommer den?
Marx menar att vinsten (eller profiten som han säger) är ett ytligt, fenomen. En sak vi direkt kan se. Det räcker med att titta på ett företags bokslut så ser vi siffran. Men vi ser inte hur vinsten uppkommit. Somliga borgerliga ekonomer hävdar att vinsten bara beror på att ett företag lyckats köpa saker billigt och sälja dem dyrt. Marx menar att ett enskilt företag självklart kan göra så, men att det för kapitalismen som helhet inte skulle fungera. Det en vinner förlorar ju en annan om det bara handlar om att köpa billigt och sälja dyrt.
Istället menar han att det finns en underliggande mekanism. För att förstå denna inför han begreppet ”värde”. Värdet är osynligt. Dess ”substans” är från början okänd. Dess form är penningen. Det finns alltså en osynlig, okänd substans som gör att pengar får dess värde. Marx menar att det är arbetet som är denna substans. En varas värde beror alltså på hur mycket arbete som är nedlagt i den. (Självklart blir en vara inte mer värd bara för att man arbetar länge och ineffektivt med den. Marx tänker sig genomsnittliga produktionsvillkor. Och självklart är en vara som ingen vill köpa värdelös, oavsett hur mycket arbete som är nedlagd i den.)
Men för att underlätta förståelsen kan vi låtsas att varje vara har ett värde som beror på hur mycket arbete som är nedlagd i den. I verkligheten är saken mer komplex, men man måste börja med vissa förenklingar för att sedan komma vidare.
Marx är noga med att betona att värdet aldrig framträder som arbetstimmar, utan bara som pengar. Vi kan inte se på en vara på marknaden hur många timmars arbete som finns i den, vi ser bara dess prislapp. Och priset är bestämt av marknadens regler (utbud och efterfrågan), och inte direkt av arbetstiden.
Låt oss ta en titt på hur ett företag gör för att få profit. Vi tänker oss ett företag som ägnar sig åt någon form av produktion. Kanske köper man på ett år in det som Marx kallar ”produktionsmedel”, alltså lokaler, maskiner, råvaror osv. för 100 miljoner kronor. Samma år anställer man arbetare vars lön blir 50 miljoner kronor. Summa 150 miljoner. Man producerar någon fräsig produkt, och lyckas sälja den på marknaden för 200 miljoner. Profiten är alltså 50 miljoner. Det syns inte varifrån vinsten kommer. Företaget gör ingen skillnad på kostnader för produktionsmedel och kostnader för arbetskraft. Profitkvoten i procent av hela det satsade kapitalet (och det är bara så man räknad) blir 50 miljoner / 150 miljoner, alltså 33%. En hygglig vinst.
Hade företaget motsvarat kapitalismen i dess helhet hade vi kunnat se hur mervärdet uppkom. De 100 miljoner som produktionsmedlen kostade skulle i så fall vara en kostnad för tidigare nedlagt arbete. Detta arbete förs över till de nya varorna. De 50 miljoner som går till löner förs dock inte över. Dessa pengar går till arbetarna, och dessa kan köpa grejer de behöver för dem. Men arbetarna har också skapat ett värde av 100 miljoner kronor. Detta värde kommer ur arbetets egenskap att vara värdets substans. Summa 200 miljoner (100 miljoner överfört värde, 100 miljoner nyskapat värde). Kapitalisten har dock bara betalat 50 miljoner för det. Arbetarna har blivit utsugna.
Men ett enskilt företag motsvarar inte kapitalismen i dess helhet. Varje företag konkurrerar med andra. Och skulle ett företag lyckas gå med så mycket som 33% vinst på ett år, skulle andra företag försöka ta sig in i samma bransch och tillverka en lika fräsig produkt. Detta skulle leda till att vinsten minskar (enligt lagarna och tillgång och efterfrågan). Arbetarna skulle fortfarande producera lika mycket värde, men ändå skulle vinsten i detta bransch minska. Och mervärdet skulle förbli osynligt.
Det genereras olika mycket mervärde i olika branscher. Men ändå finns det en tendens till att vinsten (i procent av det satsade kapitalet) är ungefär lika hög. För kapitalet är alltid rörligt och flyttar sig från områden med låg vinst till områden med hög vinst. Men den totala vinsten i hela samhället är alltid lika med det totala mervärdet.
Men om mervärdet och profiten inte hänger ihop direkt utan bara indirekt, varför behövs då begreppet mervärde? Under 1970-talet fanns det vissa svagbegåvade men matematiskt intresserade marxistiska ekonomer som trodde att värdebegreppet skulle användas för att förklara prisernas storlek. De kom efter viss möda fram till att priserna kunde förklaras utan värdebegreppet. Detta är så otroligt självklart att det är helt omöjligt för mig att förstå man ens brydde sig att räkna på saken.
Nej, värde är inte ett begrepp för att förklara prisernas storlek. Det är ett begrepp för att förklara kapitalismens inre dynamik. För att förklara hur marknadsekonomi överhuvudtaget är möjlig, hur det kommer sig att den fungerar hur det gör, och vad pengar är för något. För i förbigående sagt: borgerliga ekonomer har ingen aning om vad pengar är. Och det är lite konstigt, med tanke på att pengar ändå är ganska centralt i en marknadsekonomi.

1 kommentar:

  1. Du har rätt i, att värde är begreppet för kapitalismens inre dynamik. Jag tror man måste tillägga, att
    "Pengar representerar en viss mängd egendom till produkter överhuvudtaget: Pengarnas innebörd är en kvantitativ åtkomstmakt. Den existerar avskilt från produkten. Att förmålen kan utbytas mot en summa pengar kallas (inte bara hos Marx) för värde och är en faktiskt existerande abstraktion. Man misstar sig, om man förklarar varans bytesvärde (dess ekonomiska bestämning att säljas för ett pris) med det självklara, att tillverkningen erfordrar en viss mängd samhälleligt arbete. Produkternas ekonomiska “egenskap” att ha priser, beror på att de rådande maktförhållandena i samhället bestämmer, att arbete måste skapa värde. Ur sig själv kan mänskligt arbete enbart tillverka nyttiga ting. Om arbete skapar bytesvärde, så begränsas arbete till att resultatet, produkten, ska förvandlas till pengar."( hittat i: http://www.gegenstandpunkt.com/svenska/2014/Vaerdet.html)

    SvaraRadera