onsdag 16 april 2014

Internationella kvinnodagen i Stockholm 1912

Den internationella kvinnodagen firas som bekant den åttonde mars varje år. Den så har det inte alltid varit. Första gången dagen firades i Sverige var 1912 och de var det den tolfte maj som gällde. Jag återger här några artiklar ut tidningen "Social-Demokraten" om det allra första firandet i Sverige.



Ur "Social-Demokraten" 1912-05-10.

Den socialdemokratiska kvinnodagen


Stora A-salsmöte på söndag eftermiddag


Alla länders kvinnor och män, som valt sin plats under socialismens röda fana, samlas söndagen 12 maj 1912 var i sin stad till en internationell kvinnornas dag. Först gången är det väl ej som folket under det röda fälttecknet i olika länder haft tillfälle att räcka varandra handen, över land som över hav, till hälsning, hjälp och uppmuntran. Men denna gången är det kvinnorna ensamma som i handling omsatt en idé, vilken icke synes kunna ha annat än gott med sig, då den avser att fästa kvinnornas och alla dem deras rösträttssak bevågna uppmärksamhet på, att kampens låga för vad de anse som sin rätt att bli tilldelade, hos dem inte slocknat och inte kommer att slockna. Det är en mönstringsdag, på vilken de böra kunna få klart för sig hur starka de dock äro – och en varningsdag åt den gamla tid, som aldrig tror sig skola behöva släppa taget.
Må det bli en ståtlig uppmarsch!
Må det bli en hälsning, som går fram till alla!
-
Här i Stockholm högtidlighålles dagen i Folkets Hus A-sal kl 3 e. m. efter ett synnerligen fint program vilket utförligt införes genom annons imorgon.


Ur "Social-demokraten" 1912-05-11

Kvinnodagens internationalitet


Med anledning av den internationella socialdemokratiska kvinnodagen, vilken i morgon firas här i Stockholm med att stort möte i Folkets Hus' A-sal, ha de tyska partiväninnorna utgivit en särskilt tidning ”Frauen-Wahlrecht”. Bland de många intressanta artiklarna i nämnd tidning märkes särskilt en om kvinnodagens internationalitet. Artikeln är författad av en av de mera verksamma österrikiska partiväninnorna, Adelheid Popp i Wien.
Kvinnodagens internationella betydelse synes mig – skriver hon – vara det värdefullaste i denna manifestation. Väl rör de sig om kvinnorösträtten, om kvinnornas rätt att lika med männen äga medborgerliga rättigheter, att direkt öva inflytande på avgörandena i lagstiftningen, att avgiva sin röst om skattebördor, som också de skola bära, och andra politiska åtgärder. Kvinnodagen är det kvinnliga proletariatets organiserade manifestation för sina rättigheter. Men utöver detta visar oss denna i Köpenhamn beslutade manifestation medverkan av den internationella solidariteten hos kvinnorna. Hos kvinnorna, detta kön,, som så ofta och åter och åter betecknats som andligt efterblivet och mindre utvecklingsmöjligt och vilket man dessutom tillägger alla möjliga dåliga egenskaper. Hos kvinnorna, som man hånar i alla tonarter som småsinnade, ofördragsamma, avundsamma och grälsjuka för att bevisa, att de aldrig i världen kunna stiga upp till den andliga höjd, där allt vad manligt är står. Kvinnorna visa genom sin manifestation, hur dåraktigt allt är, som man framställer som ”omisskännliga” kännetecken på deras släkte. Proletariatets till medvetande uppvaknande kvinnor ha äntligen gjort sig fria från de traditionella kvinnliga lasterna, och de bara i utbyte fått dygder, som hittills blott gällt som manliga. I stället för småsinne strävandet efter det höga, i stället för ofördragsamhet bemödandet att uppnå allt gott, som utmärker andra, och i stället för det grälsjuka sinnet, som står endräkten och bringar det höga i fara förståendet och erkännsamhet för vad andra uträtta. I stället för avskildheten från världen och dess strävanden har för de uppvaknande proletäriska kvinnorna trätt delaktighet i den internationella tanken. Det må finnas människor, tillbedjare av den officiella kvinnligheten, som skulle vilja bära sorgflor efter det döda idealet av den kvinna, som ödmjuk, hängiven, andligt inskränkt beundrande blickar upp mot allt manligt. Mänskligheten kommer att vinna på att kvinnorna bevisa, att stora egenskaper ej äro ouppnåeliga för dem.
Men det största, som den proletariska kvinnorörelsen kan utföra, är att alltjämt stärka känslan och uppfattningen av proletariatets internationalitet. Vi äro internationella. Vi känna oss närmare besläktade med de i striden deltagande kvinnorna av en nationalitet med ett främmande språk än med fienderna till vår klass i hemlandet. Australiens arbetarekvinnor stå oss närmare än de besittande klassernas damer i vårt fosterland. Med alla nationers, alla världsdelars proletärkvinnor förenar oss samma lidande, samma nöd: med dem sammanbinder oss även samma strävande mot det gemensamma stora målet. Men vad förenar oss med kvinnorna av de besittande klasserna i våra land. Vad ha vi gemensamt med dem?
Kvinnodagen som internationell manifestation tjänar oss till att ännu fastare sammanbinda de trådar, som förena proletärkvinnorna i alla länder, att föra de lidande och kämpande ännu närmare varandra. Liksom vi i Österrike redan i dag känner oss vara ett med Tysklands proletärkvinnor, så vilja vi vara förenade med alla länders arbeterskor och arbetarkvinnor, med bekännarna av socialismen i hela världen. Kvinnodagen för oss närmare detta mål, och så är manifestationen för kvinnornas politiska rätt även en bekännelse av vår vilja att förena alla proletärkvinnor, de må tillhöra vilken nation som helst, den är en kungörelse om socialistiskt internationalitet.


Ur "Social-Demokraten" 1912-05-13

Den internationella kvinnodagen


Mötet i Folkets Hus


Präktigt program och bästa stämning


Söndagens socialdemokratiska kvinnomöte i Folkets Hus' A-sal, vilket som bekant hölls i anslutning till den internationella socialdemokratiska kvinnodagen, hade samlat en rätt talrik publik.
Salen var dekorerad med fanor och standar, varjämte talarstolen pryddes med gröna girlander på röd boten och en praktfull blomsterbukett.
Fröken Signe Svensson höll ett kort men varmhjärtat och agitatoriska hälsningstal, vari betonades arbetarkvinnornas internationella solidaritet.
Borgmästare Carl Lindhagen talade därefter om ”Kvinnorna och medborgarrätten” och gav en intressant skildring av kvinnornas kamp för medborgarrätten, vilken för arbetarkvinnorna en gång skulle bli ett betydande vapen i kampen för socialismen, mot fattigdomen och eländet – fram till frihet, bröd och självansvar.
Hr Lindhagen, som vid sitt framträdande hälsades med hjärtliga och kraftiga applåder, lämnade tribunne under ett ihållande bifall, som steg till ovationer, då fröken Svensson å kvinnoorganisationernas vägnar överräckte en ståtlig bukett röda rosor.
Vid mötet uppläste fru Greta Holmgren en längre av fröken Julia Ström schwungfullt skriven prolog, vilken hälsades med livligt bifall.
Vidare utfylldes programmet med sång och uppläsning av fru Holmgren, vilken i likhet med sången av kvinnoklubbens sångkör hälsades med ett synnerligen livligt och ihållande bifall.
Till det internationella soc.-dem. kvinnosekretariatet i Stuttgart sändes ett hälsningstelegram. Dess utom antogs följande resolution:
En bland socialismens väsentligaste fordringar är allmän, lika och direkt rösträtt till stat och kommun för alla medborgare.
Den allmänna rösträtten är en av de viktigaste förutsättningarna för proletariatets frigörelse därigenom, att arbetareklassens ökade politiska inflytande innebär de största möjligheter för att omdaningen av samhälls- och rättsförhållandena skola kunna ske på parlamentarisk väg. Enligt hävdvunnen uppfattning om den starkares rätt, har rösträtt och valbarhet hittills huvudsakligast tillkommit männen, men i och med att kvinnan, på grund av den nya tidens ekonomiska utveckling samt dess orättfärdiga egendomsfördelning och arbetsklassens fattigdom, alltmer drivits från den plats i hemmen, där en tidigare samhällsordning åtminstone till synes tryggat hennes ställning, ut i förvärvsarbetet, har såsom en konsekvens av denna utveckling växt fram insikten om att även kvinnorna, genom att tillerkännas politisk och kommunal rösträtt och valbarhet, böra få möjlighet att utöva inflytande på samhällsförhållandena och sina egna öden.
Som klassmedvetna socialdemokrater ha i dag i flera länder kvinnorna samlats till massdemonstrationer för att uttala sin mening, att proletariatets frigörelse ur löneslaveri och elände, på samma gång må bli till befrielse för kvinnan ur tusenårs fördomar och förtryck.
Med rösträtten skola vi främja socialismen!
Med socialismen skola vi erövra världen!


Möte i Göteborg

Ett soc.-dem. kvinnomöte i anslutning till det internationella kvinnodagen har hållits här, besökt av 500 personer. Föredraget hölls av fröken Signe Wollter.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar