Heinrich kapitel 6 och 7

Fortsätter publicera mina spridda och lätt tankspridda kommentarer till Heinrichs introduktion till Marx ekonomikritik. Någon måste ju göra det också.


Kapitel 6 - Kapitalets cirkulation

s. 163
Heinrich pratar, precis som Marx om improduktiva arbetsuppgifter, som dock är nödvändiga under kapitalismen. Som exempel nämner Heinrich kassapersonal. När vi för några år sedan hade en cirkel om Kapitalets andra band uppstod en ganska lång diskussion om denna distinktion. Varför säger Marx och Heinrich att vissa arbetsuppgifter är improduktiva trots att de är nödvändiga under kapitalismen? Själva distinktionen produktiv-improduktiv gäller ju i vilket fall enbart under kapitalistisk produktion. Jag tänker mig cirkulationskostnaderna som vilka andra kostnader som helst, och arbetet inom cirkulationen som vilket annat arbete som helst under kapitalismen.

Visst förstår jag poängen i ett inget värde skapas i själva varuutbytet, men är inte det arbete som exv. kassapersonal eller bokförare sköter lika värdeskapande som annat arbete?

s. 164
Heinrich nämner termen "industriellt kapital". Någonstans har jag läst att termen är tillförd K2:an av Engels. Jag kan dock missminna mig, och kanske spelar det ingen roll.

s. 165
Heinrich gör en distinktion mellan "köpmanskapital" och "industriellt kapital". Även detta är en distinktion som jag tror mig förstå, men som känns en smula godtycklig. Jag tänker på de stora, globala försäljningsföretagen som själva inte tillverkar varor utan använder sig av billiga underleverantörer runt om i världen. Kan man säga att det är underleverenatörernas arbetare som tillför värdet, och att exv. Nike eller IKEA bara är köpmän som köper och säljer varor. Det är ju dessa köpmän som de facto kontrollerar produktionen, även om den formellt sker i självständiga företag.

s. 169
Marx reproduktionsscheman. Vad säger dessa och vad säger de inte? Visar de att kapitalismen kan fungera krisfritt, eller visar de tvärtom att kapitalismen alltid kommer att drabbas av kriser?

Kapitel 7 - Profit, genomsnittsprofit och "lagen av profitkvotens fallande tendens"

I den empiriska verkligheten syns inga värden. Allt som syns är priser. Av detta faktum kan man dra olika slutsatser. En slutsats är att värden överhuvudtaget inte finns. En annan är att vi måste hitta en teoretisk modell för hur värden som uppkommer i produktionen omvandlas till priser via cirkulationen. Denna senare modell står i centrum för teoretiker som diskuterar det s. k. transformationsproblemet.
- Finns värden?
- Finns det något transformationsproblem?
- Vilka konsevenser för synen på kapitalismen får det om man inte har med värdebegreppet?

Heinrich påpekar riktigt att Marx försök att lösa transformationsproblemet i Kapitalets tredje bok inte var särskilt framgångsrikt. Somliga har tolkat detta som en falsifiering av hela teorin. Men Heinrich söker en annan lösning på problemet - eller snarare han menar att frågan om transformationsproblemet är felställd och att problemet inte existerar, åtminstone inte så som tidigare marxister har uppfattat det.

s. 181
" 'Transformationen av värden till produktionspriser' utgör snarare en begreppslig vidareutveckling av varans formbestämning." och "Övergånen från värde och mervärde till produktionspris och genomsnittsprofit har inte att göra med en historik eller överhuvudtaget tidslig ordningsföljd, utan utgör en övergång mellan olika framställningsnivåer".
- Är Heinrichs resonemang hållbart?
- Vilken är egentligen kopplingen mellan värden och priser enligt Heinrich? Finns den överhuvudtaget?

Personligen tycker jag att Heinrich har rätt, även om kritiken mot honom inte är helt harmlös. Det hade ju varit skönt att hitta handfasta empiriska belägg för "arbetsvärdelärans" riktighet. Men jag tror att det är fel ingång. Marx värdeteori är en teoretisk konstruktion som förklarar det "moderna samhällets utvecklingslag". "Prissystemet" är ett empiriskt fenomen som tvärtom skymmer sikten till förståelse av kapitalismen. Det betyder inte att det senare är sannare än det tidigare. Men försök övertyga en positivist om det.

s. 182ff
Om "profitkvotens fallande tendens". Har man två marxister i ett rum och de ska diskutera Marx idé om profitkvotens fallande tendens kommer de med största sannolikhet i luven på varandra. Precis som det s. k. transformationsproblemet är detta en fråga som diskuterats livligt under 1900-talet och en fråga där ingen samsyn nåtts. Jag ser detta som ett tecken på vad Heinrich kallar ambivalensen i Marx teori. Om man inte kan enas om även ganska fundamentala teoretiska satser, är det rimligt att anta att teorin är lite oklar.
- Sjunker profitkvoterna?
- Spelar det någon roll?