Vid 1946 års kommunala val hade rösträtten utvidgats ytterligare några steg. Borta var kraven på att ej vara i konkurs, ej vara av fattigvården varaktigt omhändertagen till försörjning, eller att ha betalt sina kommunalskatter. De enda vuxna som nu saknade rösträtt var omyndigförklarade och utländska medborgare. Valdeltagande var 74,5% för männen och 67,9% för kvinnorna. Rekord i båda fallen för kommunala val.
Landstingsmannavalen
1946 års val innebar kommunisternas starkast val någonsin. Paritet fick 11,2% (+5,3).
Höger 14,9% (-2,7)
Bondeförbundet 13,5% (-0,4)
Folkpartiet 15,6% (+3,2)
Socialdemokraterna 44,4% (-5,9)
Kommunisterna 11,2% (+5,3)
Övriga 0,3% (-0,3)
53 kommunister blev valda till landstingsfullmäktige, motsvarande 4,5% av det totala antalet. Trots partiets framgångar blev det alltså fortsatt kraftigt missgynnad av valsystemet. Hade systemet varit proportionellt (enligt D’Hondts metod) skulle partiet fått 111 mandat. Bondeförbundet, som bara fick 2,3 procentenheter fler röster, kunde mönstra hela 242 landstingsfullmäktige. Eller med andra ord: det behövdes 4583 kommunister för att få ett mandat, 1870 bondeförbundare.
Stadsfullmäktigevalen
Höger 19,8% (-3,9)
Bondeförbundet 0,7% (+0,3)
Folkpartiet 18,4% (+4,9)
Socialdemokrater 45,6% (-7,2)
Socialister 0,0% (-0,3)
Vänstersocialister 0,1% (0,0)
Kommunister 14,8% (+6,6)
Nationella 0,2% (-0,1)
Övriga 0,4% (-0,3)
419 kommunister blev valda till stadsfullmäktige runt om i landet. Detta motsvarade 10,1% av det totala antalet stadsfullmäktige. I kategorin ”industristäder” lyckades SKP knipa 14,8% av mandaten. 50 av kommunisterna var kvinnor, alltså 11,9%. Det är lite under genomsnittet (12,5%), men bättre än Socialdemokraterna (11,4%). Skillnaden är dock som synes inte särskilt stor.
Resultat i Västsverige
Mönstret är föga överraskande ganska likt det vid 1944 års andrakammarsval. Göteborg och Mölndal är partiets starkaste fäste i Västsverige. I större delen av Bohuslän, Älvsborg och Skaraborg får partiet mycket få röster, speciellt på landsbygden. Men vissa undantag finns, såsom Bohus-Malmön. Jag tycker det är intressant att partiet inte går fram nämnvärt på de småorter i Bohuslän där partiet varit starkt under 1920-talet. Ta Hunnebostrand som ett exempel. Där nådde partiet 16% 1924. Efter splittringen 1929 fick dessa röster huvudsakligen till Kilbomspartiet (13% både 1932 och 1936). Efter detta partis kollaps skulle man kunna tänka sig att några av dessa skulle rösta på kommunisterna. Men icke. 1946 fick SKP sju röster där, motsvarande 0,8%.
Räknat i landtingsmandat blev dock valframgången tämligen begränsad i Västsverige. SKP vann ett mandat i vardera Göteborgs och Bohuslän, Älvsborgs län och Skaraborgs län och fick därmed två mandat i de båda förstnämnda och ett i det sistnämnda.
I Göteborg fick kommunisterna 23,9% i valet till stadsfullmäktige och blev näst största parti. I både första och tredje valkretsen fick partiet 27%, mot bara 18% i den andra.
Visar inlägg med etikett kommunalval. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett kommunalval. Visa alla inlägg
lördag 3 november 2012
söndag 7 oktober 2012
Kommunala valen 1922-23
1921 splittrades Sverges socialdemokratiska vänsterparti. Efter en medlemsomröstning där en stor majoritet röstat för att acceptera inträdesvillkoren till den kommunistiska internationalen, beslöt minoriteten under Ivar Vennerströms ledning att lämna partiet och bilda eget. Det gamla partiet bytte namn till Sverges kommunistiska parti (sektion av kommunistiska internationalen), medan det nybildade partiet behöll det gamla partiets namn.
Vennerströms splittrargrupp var, liksom resten av partiet, starkast i vissa delar av norra Sverige. Men även på sina håll i Västsverige tog vännerströmmarna med sig partiorganisationen, vilket förstås försvagade kommunisterna.
I rikets helhet fick kommunisterna 4,5% av rösterna och Vennerströms SSV 1,8%.
Resultat i Västsverige
Valet 1922-23 innebar att kommunisterna för första gången vann mandat i Göteborgs stadsfullmäktige. Man fick 4 974 röster (5,3%), vilket gav tre mandat. Dessa var Sofia Svensson, Martin Andersson samt Viktor Svensson. Sofia Svensson avled 1923 och hennes plats togs av Ragnar Andersson, gasverksarbetare. Socialdemokraterna fick 31 av stadsfullmäktiges 60 platser, och således egen majoritet för första gången.
Övriga städer med kommunistiska eller vänstersocialistiska mandat i Bohuslän och Älvsborgs län var:
Mölndal: SKP 3 mandat av 40.
Vänersborg: SKP 4 mandat av 30.
Alingsås: SKP 1 mandat och SSV 1 mandat av 27.
Åmål: SSV 3 mandat av 30.
I det förut så starka Skaraborg splittrades partiet mitt itu. Mariestad, Skövde och Tidaholm följde med in i Komintern, Skara och Falköping följde med Vennerström. Lidköping delades i två.
Mariestad SKP 4,6%, 1 mandat.
Lidköping SKP 7,5% (2), SSV 7,7% (2)
Skara SSV 15,6% (5)
Skövde SKP 16,2% (5)
Tidaholm SKP 11,0% (2)
Falköping SSV 8,3% (2).
Vennerströms splittrargrupp var, liksom resten av partiet, starkast i vissa delar av norra Sverige. Men även på sina håll i Västsverige tog vännerströmmarna med sig partiorganisationen, vilket förstås försvagade kommunisterna.
I rikets helhet fick kommunisterna 4,5% av rösterna och Vennerströms SSV 1,8%.
Resultat i Västsverige
Valet 1922-23 innebar att kommunisterna för första gången vann mandat i Göteborgs stadsfullmäktige. Man fick 4 974 röster (5,3%), vilket gav tre mandat. Dessa var Sofia Svensson, Martin Andersson samt Viktor Svensson. Sofia Svensson avled 1923 och hennes plats togs av Ragnar Andersson, gasverksarbetare. Socialdemokraterna fick 31 av stadsfullmäktiges 60 platser, och således egen majoritet för första gången.
Övriga städer med kommunistiska eller vänstersocialistiska mandat i Bohuslän och Älvsborgs län var:
Mölndal: SKP 3 mandat av 40.
Vänersborg: SKP 4 mandat av 30.
Alingsås: SKP 1 mandat och SSV 1 mandat av 27.
Åmål: SSV 3 mandat av 30.
I det förut så starka Skaraborg splittrades partiet mitt itu. Mariestad, Skövde och Tidaholm följde med in i Komintern, Skara och Falköping följde med Vennerström. Lidköping delades i två.
Mariestad SKP 4,6%, 1 mandat.
Lidköping SKP 7,5% (2), SSV 7,7% (2)
Skara SSV 15,6% (5)
Skövde SKP 16,2% (5)
Tidaholm SKP 11,0% (2)
Falköping SSV 8,3% (2).
Kommunala valen 1920
Redan 1920 var det dags att gå till val igen. Detta val kännetecknas framför allt av kraftigt sjunkande valdeltagande. I Göteborg brydde sig endast 29,1% av de röstberättigade om att gå till valurnorna (36,8% av männen och 23,2% av kvinnorna). I rikets helhet hade 430 008 personer röstat vid stadsfullmäktigevalen året innan. Nu stannade siffran på 252 473. Vänstersocialisterna fick endast 7 359 röster, alltså 2,9%, en minskning med 2,0 procentenheter. Sammantaget minskade antalet vänstersocialistiska stadsfullmäktige från 144 till 127 (Stockholm undantaget, då huvudstaden inte gick till val 1920). Att förlusten inte var större beror på att endast hälften av mandaten stod på spel. Den andra hälften hade 1919 vals på fyra år och kunde således sitta kvar.
Resultat i Västsverige
Av någon anledning ställde SSV bara upp i en av Göteborgs tre valkretsar. Där fick man 201 röster, vilket motsvarar 1,6% av rösterna. Räknar man staden i sin helhet fick SSV rekordlåga 0,6%. Mandaten gick till SAP (29), Högern (20) och Liberalerna (11).
I Bohuslän i övrigt ställde SSV endast upp i Lysekil, där man fick 40 röster (3,0%, inga mandat).
I Älvsborgs län fick SSV 165 röster i Vänersborg (10,1%), vilket renderade ett nytt mandat jämte de två man redan tidigare besatt. I Åmål ställde SSV upp på en gemensam lista med SAP. Man använde alltså inte bara gemensam partibeteckning, utan samma lista. Partierna fick tillsammans 629 röster (46,6%). SSV fick ett nyvald mandat jämte det som man redan hade.
I Skaraborg gick det generellt sett bättre för SSV än i angränsande län, även om man minskade även här.
Mariestad 67 röster (5,5%, -0,9)
Lidköping 265 röster (15,6%, -4,9)
Skara 180 röster (15,0%, +2,3)
Skövde 180 röster (13,1%, -3,5)
Hjo 0 röster
Tidaholm 133 röster (17,3%, -7,2)
Falköping 58 röster (4,8%, -2,5)
Partiet var fortsatt representerad i samtliga stadsfullmäktige, med undantag för Hjo.
Resultat i Västsverige
Av någon anledning ställde SSV bara upp i en av Göteborgs tre valkretsar. Där fick man 201 röster, vilket motsvarar 1,6% av rösterna. Räknar man staden i sin helhet fick SSV rekordlåga 0,6%. Mandaten gick till SAP (29), Högern (20) och Liberalerna (11).
I Bohuslän i övrigt ställde SSV endast upp i Lysekil, där man fick 40 röster (3,0%, inga mandat).
I Älvsborgs län fick SSV 165 röster i Vänersborg (10,1%), vilket renderade ett nytt mandat jämte de två man redan tidigare besatt. I Åmål ställde SSV upp på en gemensam lista med SAP. Man använde alltså inte bara gemensam partibeteckning, utan samma lista. Partierna fick tillsammans 629 röster (46,6%). SSV fick ett nyvald mandat jämte det som man redan hade.
I Skaraborg gick det generellt sett bättre för SSV än i angränsande län, även om man minskade även här.
Mariestad 67 röster (5,5%, -0,9)
Lidköping 265 röster (15,6%, -4,9)
Skara 180 röster (15,0%, +2,3)
Skövde 180 röster (13,1%, -3,5)
Hjo 0 röster
Tidaholm 133 röster (17,3%, -7,2)
Falköping 58 röster (4,8%, -2,5)
Partiet var fortsatt representerad i samtliga stadsfullmäktige, med undantag för Hjo.
lördag 6 oktober 2012
Kommunala valen 1919
Den stora nyheten vid 1919 års kommunala val var införandet av den s.k. personlighetsprincipen. ” Den huvudsakliga innebörden i den kommunala rösträttsreformen vid 1918 års urtima riksdag innefattas i bestämmelsen att »varje röstberättigad äger en röst».” Tidigare var den kommunala rösträtten graderad och baserad på skattskyldigheten. Även sterbhus, bolag och omyndiga hade rösträtt, under förutsättning att man betalade tillräckligt mycket skatt. Från och med 1919 års val hade varje vuxen svensk man och kvinna rösträtt från och med året närmast efter det han eller hon uppnått 23 år (27 år för landstingsvalen), med undantag för ”de, som förklarats omyndiga, äro i konkurstillstånd eller äro av allmänna
fattigvården omhändertagna för varaktig försörjning, de som häfta för oguldna
kommunalutskylder för flere än två av de tre sistförflutna kalenderåren samt
de som på grund av ådömd straffpåföljd förlorat nämnda rättighet.”
Rösträtten i kommunala val blev därmed i det närmaste identisk för rösträtten till riksdagen, och mantalslängden och inte taxeringslängden utgjorde basen för rösträtten. I riket i sin helhet saknade 4,1% av de som hade åldern inne. Störst var denna siffra av någon anledning i Östergötland (6,8%), minst på Gotland (2,2%). Den i särklass vanligast anledningen till att minst sin rösträtt var ”oguldna kommunalutskylder”. Intressant nog var detta något som huvudsakligen drabbade män. Bland kvinnor var den vanligaste orsaken fattigunderstöd.
Landstingsvalen
Göteborg ingick, i likhet med en handfull andra städer, inte i något landsting. Det kan ändå vara intressant att göra en snabbt nedslag i detta val. Som i alla de tidigaste valen i partiets historia är den regionala spridningen i valresultaten stor. I Norrbotten får partiet 32,8% av rösterna, vilket gör det till länets största parti. I ett antal län ställer partiet överhuvudtaget inte upp – nämligen i Södermanland, Gotland (på den tiden stavat ”Gottland”), Blekinge, och Malmöhus. I andra län i Sydsverige får partiet mycket låga siffror. 1,0% i Kristiansstads län, 0,6% i Halland, 0,3% i Göteborgs och Bohuslän (kom ihåg att Göteborg inte ingår i Göteborgs och Bohusläns landsting!), 0,6% i Älvsborgs län osv. Enda undantaget är Kalmar läns norra del där partiet får hela 10,7%. Även i Skaraborg når partiet ett okej resultat – 4,5%. De starka fästena ligger alla i norr. Norrbotten (32,8%) är redan nämnt, Västernorrland (22,0%), Kopparbergs (18,7%), Jämtlands (11,8%) och Gävleborgs (11,5%) är andra. Partiet fick generellt sätt fler röster på landsbygden (6,5%) än i städerna (3,7%). Undantag i detta hänseende är framför allt de starkaste fästena i söder, där städerna dominerar. I Jönköpings län fick partiet exv. 7,2% i städerna mot 3,7% på landsbygden. I Skaraborg var siffrorna ännu tydligare 11,8% i städerna, mot 3,1% på landsbygden. I norr var förhållandet alltså det omvända. Exv. Kopparbergs med 19,7% på landsbygden mot 8,0% i städerna.
Till skillnad från valen 1918 undviker SSV nu att samarbete i valkarteller med liberalerna. I de 112 valkretsar man ställer upp i samverkar med i 63. I 62 av dessa fall är det med Socialdemokraterna man samarbetar, på ett ställe (oklart var) samarbetar SSV och SAP med liberalerna.
Sammanlagt fick Vänstersocialisterna 51 mandat i rikets landsting. Detta motsvarar ungefär 4,6% av de totala mandaten.
Stadsfullmäktigevalen
Stadsfullmäktigevalen innebar en viss framgång för SSV, åtminstone om man jämför med de fortfarande odemokratiska valen 1917-18. Partiet fick 5,5% av rösterna, mot 2,1% 1917-18. Dessa 2,1% motsvarade dessutom bara 1,6% av rösterna.
Av någon anledning saknas statistik över kommunalvalen 1916-18 på SCB:s hemsida. Ur 1919 års sammanfattning kan man utläsa följande siffror för dessa val i riket i stort:
Högern 39,5% av de röstande, 49,1% av rösterna
Liberala 19,5% resp 19,1%
Socialdemokrater 37,5% resp 28,9%
Vänstersocialister 2,1% resp 1,6%
Övriga 1,4% resp 1,3%
Föga överraskande är Högern vinnare, SAP och SSV förlorare, om man jämför antalet röster med antalet röstande. Vid 1919 års val är siffrorna:
Höger 33,6%
Liberala 19,6%
Socialdemokrater 40,0%
Vänstersocialister 5,5%
Övriga 1,2%
Antalet röstande har ökat från 207 701 till 1 138 563, alltså en dryg femdubbling.
SSV gick från att ha haft 39 stadsfullmäktige i riket, till 148 (av dessa kom dock 8 från den nybildade staden Avesta). Detta motsvarade 4,5% av samtliga stadsfullmäktige. Starkast var SSV i städer med 5 001-10 000 invånare (9,4%), svagast i städer med över 20 000 invånare (1,5%). Partiet förblev alltså ett landsbygds- och småstadsparti. Av de valda vänstersocialisterna var nio kvinnor.
I huvudstaden lyckades partiet visserligen ganska bra, med 7,5% av rösterna och 4 mandat (alla män), men i de andra större städerna lyste framgången med sin frånvaro.
Stadsfullmäktigevalet i Göteborg
Valdeltagandet i Göteborg var 1918 41,5%, 1919 49,1%. Detta är en ganska stor ökning, med tanke på rösträttens utvidgning. Göteborg var dock den stad i riket med allra lägst valdeltagande. (Som en jämförelse kan nämnas att valdeltagandet i Stockholm var 54,6% och i Malmö 59,0%. I några mindre städer låg valdeltagandet så högt som 70-90%.)
Resultatet i Göteborg:
Högern 31,4% - 20 mandat (varav 18 män och 2 kvinnor)
Liberalerna 21,1% - 14 mandat (varav 12 män och 2 kvinnor)
SAP 43,9% - 26 mandat (varav 24 män och 2 kvinnor)
SSV 3,4% - 0 mandat.
Övriga Västsverige
I Älvsborgs län lyckas SSV ta två mandat i Vänersborg och ett i Åmål. I Bohuslän ställer man överhuvudtaget inte upp. Men i Skaraborg ser det annorlunda ut. Där blir partiet representerat i samtliga stadsfullmäktigeförsamlingar med undantag för Hjo där man inte ställer upp.
Röstsiffror:
Tidaholm: 24,5 %
Lidköping: 20,5%
Skövde: 16,6%
Skara: 12,7%
Falköping: 7,3%
Mariestad: 6,4%
fattigvården omhändertagna för varaktig försörjning, de som häfta för oguldna
kommunalutskylder för flere än två av de tre sistförflutna kalenderåren samt
de som på grund av ådömd straffpåföljd förlorat nämnda rättighet.”
Rösträtten i kommunala val blev därmed i det närmaste identisk för rösträtten till riksdagen, och mantalslängden och inte taxeringslängden utgjorde basen för rösträtten. I riket i sin helhet saknade 4,1% av de som hade åldern inne. Störst var denna siffra av någon anledning i Östergötland (6,8%), minst på Gotland (2,2%). Den i särklass vanligast anledningen till att minst sin rösträtt var ”oguldna kommunalutskylder”. Intressant nog var detta något som huvudsakligen drabbade män. Bland kvinnor var den vanligaste orsaken fattigunderstöd.
Landstingsvalen
Göteborg ingick, i likhet med en handfull andra städer, inte i något landsting. Det kan ändå vara intressant att göra en snabbt nedslag i detta val. Som i alla de tidigaste valen i partiets historia är den regionala spridningen i valresultaten stor. I Norrbotten får partiet 32,8% av rösterna, vilket gör det till länets största parti. I ett antal län ställer partiet överhuvudtaget inte upp – nämligen i Södermanland, Gotland (på den tiden stavat ”Gottland”), Blekinge, och Malmöhus. I andra län i Sydsverige får partiet mycket låga siffror. 1,0% i Kristiansstads län, 0,6% i Halland, 0,3% i Göteborgs och Bohuslän (kom ihåg att Göteborg inte ingår i Göteborgs och Bohusläns landsting!), 0,6% i Älvsborgs län osv. Enda undantaget är Kalmar läns norra del där partiet får hela 10,7%. Även i Skaraborg når partiet ett okej resultat – 4,5%. De starka fästena ligger alla i norr. Norrbotten (32,8%) är redan nämnt, Västernorrland (22,0%), Kopparbergs (18,7%), Jämtlands (11,8%) och Gävleborgs (11,5%) är andra. Partiet fick generellt sätt fler röster på landsbygden (6,5%) än i städerna (3,7%). Undantag i detta hänseende är framför allt de starkaste fästena i söder, där städerna dominerar. I Jönköpings län fick partiet exv. 7,2% i städerna mot 3,7% på landsbygden. I Skaraborg var siffrorna ännu tydligare 11,8% i städerna, mot 3,1% på landsbygden. I norr var förhållandet alltså det omvända. Exv. Kopparbergs med 19,7% på landsbygden mot 8,0% i städerna.
Till skillnad från valen 1918 undviker SSV nu att samarbete i valkarteller med liberalerna. I de 112 valkretsar man ställer upp i samverkar med i 63. I 62 av dessa fall är det med Socialdemokraterna man samarbetar, på ett ställe (oklart var) samarbetar SSV och SAP med liberalerna.
Sammanlagt fick Vänstersocialisterna 51 mandat i rikets landsting. Detta motsvarar ungefär 4,6% av de totala mandaten.
Stadsfullmäktigevalen
Stadsfullmäktigevalen innebar en viss framgång för SSV, åtminstone om man jämför med de fortfarande odemokratiska valen 1917-18. Partiet fick 5,5% av rösterna, mot 2,1% 1917-18. Dessa 2,1% motsvarade dessutom bara 1,6% av rösterna.
Av någon anledning saknas statistik över kommunalvalen 1916-18 på SCB:s hemsida. Ur 1919 års sammanfattning kan man utläsa följande siffror för dessa val i riket i stort:
Högern 39,5% av de röstande, 49,1% av rösterna
Liberala 19,5% resp 19,1%
Socialdemokrater 37,5% resp 28,9%
Vänstersocialister 2,1% resp 1,6%
Övriga 1,4% resp 1,3%
Föga överraskande är Högern vinnare, SAP och SSV förlorare, om man jämför antalet röster med antalet röstande. Vid 1919 års val är siffrorna:
Höger 33,6%
Liberala 19,6%
Socialdemokrater 40,0%
Vänstersocialister 5,5%
Övriga 1,2%
Antalet röstande har ökat från 207 701 till 1 138 563, alltså en dryg femdubbling.
SSV gick från att ha haft 39 stadsfullmäktige i riket, till 148 (av dessa kom dock 8 från den nybildade staden Avesta). Detta motsvarade 4,5% av samtliga stadsfullmäktige. Starkast var SSV i städer med 5 001-10 000 invånare (9,4%), svagast i städer med över 20 000 invånare (1,5%). Partiet förblev alltså ett landsbygds- och småstadsparti. Av de valda vänstersocialisterna var nio kvinnor.
I huvudstaden lyckades partiet visserligen ganska bra, med 7,5% av rösterna och 4 mandat (alla män), men i de andra större städerna lyste framgången med sin frånvaro.
Stadsfullmäktigevalet i Göteborg
Valdeltagandet i Göteborg var 1918 41,5%, 1919 49,1%. Detta är en ganska stor ökning, med tanke på rösträttens utvidgning. Göteborg var dock den stad i riket med allra lägst valdeltagande. (Som en jämförelse kan nämnas att valdeltagandet i Stockholm var 54,6% och i Malmö 59,0%. I några mindre städer låg valdeltagandet så högt som 70-90%.)
Resultatet i Göteborg:
Högern 31,4% - 20 mandat (varav 18 män och 2 kvinnor)
Liberalerna 21,1% - 14 mandat (varav 12 män och 2 kvinnor)
SAP 43,9% - 26 mandat (varav 24 män och 2 kvinnor)
SSV 3,4% - 0 mandat.
Övriga Västsverige
I Älvsborgs län lyckas SSV ta två mandat i Vänersborg och ett i Åmål. I Bohuslän ställer man överhuvudtaget inte upp. Men i Skaraborg ser det annorlunda ut. Där blir partiet representerat i samtliga stadsfullmäktigeförsamlingar med undantag för Hjo där man inte ställer upp.
Röstsiffror:
Tidaholm: 24,5 %
Lidköping: 20,5%
Skövde: 16,6%
Skara: 12,7%
Falköping: 7,3%
Mariestad: 6,4%
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)