Riksdagsvalet 2002

Resultat i riket:
Moderaterna 15,2 (-7,7)
Centern 6,1 (+1,1)
Folkpartiet 13,3 (+8,7)
Kristdemokraterna 9,1 (-2,6)
Socialdemokraterna 39,8 (+3,5)
Vänsterpartiet 8,3 (-3,6)
Miljöpartiet 4,6 (+0,1)
Norrbottenspartiet 0,2 (+0,2)
Övriga 2,8 (+0,2)

Vänsterparitet förlorade hela 13 mandat och hamnade på 30. I Göteborgs kommuns valkrets förlorade man ett mandat, och behöll två. Dessa tillföll Johan Lönnroth och Berit Jóhannesson.

Resultatet i Göteborg:
Moderaterna 17,4 (-8,4)
Centern 1,8 (+0,2)
Folkpartiet 18,0 (+11,4)
Kristdemokraterna 8,6 (-3,4)
Socialdemokraterna 33,1 (+3,8)
Vänsterpartiet 11,8 (-3,1)
Miljöpartiet 6,4 (+0,8)
Övriga 2,5 (-1,3)

Tyvärr ges ingen statistik över resultaten i de olika församlingarna på Valmyndighetens eller SCB:s hemsidor. Får väl ta mig ner till Universitetsbiblioteket och bläddra i pappersversionen av valsammanställningen någon gång.

Hursomhelst. Av Vänsterpartiets tio starkaste valdistrikt låg fem i Karl Johan, tre i Masthugget och två i Biskopsgården. I Masthugg 4 fick partiet 31,3%.

De tio sämsta valdistriktet var lokaliserade i Askim (6 st), Älvsborg (3 st) samt ett på Styrsö. Inga överraskningar där.

Övriga områden i Västra Götalands län:
Bohuslän
Partille 9.0
Mölndal 8,8

Norra
Ale 10,2
Lilla Edet 9,7

Södra Älvsborg
Borås 8,1
Mark 8,1

Skaraborg
Lidköping 9,4
Mariestad 8,7

Riksdagsvalet 1998

Valet 1998 gjorde att Socialdemokraterna och Vänsterpartiet förlorade sin majoritet i riksdagen. Partierna fick tillsammans 174 mandat, något som försvårade Socialdemokraternas regerande, och tvang dem att söka nya stödpartier. Centern blev ett sådant. Annars är väl valet mest känt för att Vänsterpartiet och Kristdemokraterna gjorde sina bästa val någonsin. Vänsterparitet fick hela 43 riksdagsledamöter, vilket förstås var rekord. För första gången sedan 1944 satt tre vänsterpartister på riksdagens göteborgsbänk: Johan Lönnroth, Berit Jóhannesson och Rolf Olsson.

Resultat i riket:
Moderaterna 22,9 (+0,5)
Centern 5,1 (-2,6)
Folkpartiet 4,7 (-2,5)
Kd 11,7 (+7,6)
Miljöpartiet 4,5 (-0,5)
Socialdemokraterna 36,4 (-8,9)
Vänsterpartiet 12,0 (+5,8)
NyDemokrati 0,0 (-1,2)
Övriga 2,6 (+1,6)

Resultat i Göteborg:
Moderaterna 25,8
Centern 1,7
Folkpartiet 6,6
Kd 12,0
Miljöpartiet 5,7
Socialdemokraterna 29,3
Vänsterpartiet 14,0
Övriga 3,9

Starka Vänsterparti-församlingar:
Masthugg 28,5
Karl Johan 25,1 (största parti)
Gunnared 23,1
Kortedala 23,0
Oskar Fredrik 22,3

Som synes har Haga fallit ur listan och ersatts av Kortedala.

Övriga län i Västsverige:
Bohuslän
Uddevalla 13,3
Orust 12,6

Norra Älvsborg
Lilla Edet 16,8
Ale 15,9

Södra Älvsborg
Borås 13,0
Mark 12,7

Skaraborg
Gullspång 14,7
Mariestad 13,5

Riksdagsvalet 1994

De borgerliga partierna lyckades bara sitta vid makten en mandatperiod, och Carl Bildts ”mest kompetenta regering genom tiderna” lämnade efter sig ett land med massarbetslöshet och ekonomisk kris. Socialdemokraterna återkom till regeringsmakten.

Valresultatet i riket:
Moderaterna 22,4 (+0,5)
Centern 7,7 (-0,8)
Folkpartiet 7,2 (-1,9)
KdS 3,1 (-3,0)
NyDemokrati 1,2 (-5,5)
Miljöpartiet 5,0 (+1,6)
Socialdemokraterna 45,3 (+7,6)
Vänsterpartiet 6,2 (+1,7)
Övriga 1,0 (0,0)

Vänsterpartiet fick 22 mandat, nytt rekord. Johan Lönnroth fick sällskap av Hanna Zetterberg som riksdagsvänsterpartister från Göteborg.

Resultatet i Göteborg:
Moderaterna 25,5 (+0,5)
Centern 2,9 (-0,2)
Folkpartiet 9,6 (-2,5)
KdS 4,3 (-3,0)
NyDemokrati 1,6 (-5,5)
Miljöpartiet 6,0 (+1,5)
Socialdemokraterna 40,2 (+6,9)
Vänsterpartiet 8,8 (+2,0)
Övriga 1,1

Starkaste Vänsterparti-församlingarna:
Masthuggs 18,8
Karl Johan 16,3
Oskar Fredrik 14,9
Haga 13,5
Gunnared 12,6

Alltså samma fem som valet innan, t.o.m. i samma turordning.

Övriga län i Västsverige:
Bohuslän
Uddevalla 6,8
Partille 6,7
För första gången någonsin är Vänsterpartiet inte särskilt starka i Mölndal i jämförelse med resten av Bohuslän. Istället har det traditionellt mycket svara Uddevalla gått förbi. Överhuvudtaget är siffrorna i Bohuslän utjämnade. T.o.m. i de svagaste kommunen, Tjörn, får partiet 3,7%.

Norra Älvsborg
Lilla Edet 8,5
Ale 7,8

Södra Älvsborg
Borås 5,7
Mark 5,5

Skaraborg
Mariestad 7,2
Lidköping 7,1
Även i Skaraborg är siffrorna utjämnade. Längst ned kommer Essunga med 3,6%.

Riksdagsvalet 1991

Kraftiga högervindar blåste 1991, och Sverige fick sin första borgerliga fyrpartiregering.

Valresultat i riket:
Moderaterna 21,9 (+3,6)
Centern 8,5 (-2,8)
Folkpartiet 9,1 (-3,1)
KdS 7,1 (+4,2)
Miljöpartiet 3,4 (-2,1)
NyDemokrati 6,7 (+6,7)
Socialdemokraterna 37,7 (-5,5)
Vänsterpartiet 4,5 (-1,3)
Övriga 1,0 (+0,3)

Vänsterpartiet gick tillbaka från 21 till 16 mandat. För första gången sedan Gunvor Rydings rid i Andra kammaren satt bara en Göteborgare i riksdagen för Vänsterpartiet; den här gången den nyvalde Johan Lönnroth.

Resultat i Göteborg:
Moderaterna 25,0 (+4,7)
Centern 3,1 (-1,7)
Folkpartiet 12,1 (-4,9)
KdS 7,3 (+4,7)
Miljöpartiet 4,5 (-3,3)
NyDemokrati 7,1 (+7,1)
Socialdemokraterna 33,2 (-3,9)
Vänsterparitet 6,8 (-2,2)
Övriga 0,8

Vänsterpartiet ställde i Göteborg upp med kandidater från Socialistiska partiet och partilösa på sin lista, något som möjligen ”breddade” vänstern, men definitivt även tunnade ut väljarstödet.

Starkaste församlingar:
Masthuggs 15,7
Karl Johan 13,3
Oskar Fredrik 12,8
Haga 10,7
Gunnared 10,2

Brämaregården fick alltså se sig omsprunget av Gunnared, men på det hela taget är partiets väljarstöd på samma platser som vanligt.

Övriga län i Västsverige:
Bohuslän
Mölndal 4,9
Partille 4,7

Norra Älvsborg
Ale 5,4
Lilla Edet 5,3

Södra Älvsborg
Borås 3,8
Mark 3,5

Skaraborg
Lidköping 5,3
Gullspång 4,5

Riksdagsvalet 1988

Sommaren 1988 hade säldöden slagit till, något som hjälpte Miljöpartiet in i riksdagens för första gången. Annars förblev det mesta vid det gamla; Socialdemokraterna fortsatte att regera med VPK-stöd. Först senare skulle det visa sig att VPK till slut skulle få nog med SAP:s högerpolitik, med misstroendevotum och en ny S-regering som konsekvens.

Valresultatet i riket:
Moderaterna 18,3 (-3,0)
Centern 11,3 (-1,1)
Folkpartiet 12,2 (-2,0)
KDS 2,9 (+2,9)
Miljöpartiet 5,5 (+4,0)
Socialdemokraterna 43,2 (-1,5)
VPK 5,8 (+0,4)
Övriga 0,7 (+0,2)

För enkelhetens skull har samtliga röster för Centern (dvs. Centerpartiet och KDS) 1985 räknats till Centern (den beteckning som Centerpartiet skulle komma att använda i flera val framöver).

VPK fick 22 mandat, nytt rekord. Alex och Viola omvaldes för Göteborgs räkning.

Resultat i Göteborg:
Moderaterna 20,3 (-1,8)
Centern 4,8 (-0,2)
Folkpartiet 17,0 (-3,4)
KDS 2,6 (+2,6)
Miljöpartiet 7,8 (+6,0)
Socialdemokraterna 37,1 (-3,0)
VPK 9,0 (-0,2)
Övriga 1,3

Starkaste VPK-församlingar:
Masthuggs 18,7 (-3,4)
Karl Johan 16,2 (-1,4)
Oskar Fredrik 15,3 (-3,3)
Haga 14,5 (-4,6)
Brämaregården 12,6 (+0,1)

Alltså de fem vanliga. Att VPK gick tillbaka i de fyra främsta kan ha att göra med Miljöpartiets starka framryckning där. MP:s starkaste fäste blev Oskar Fredrik med 15,3%, alltså samma siffra som VPK.

Övriga län i Västsverige:
Bohuslän
Partille 7,0
Mölndal 6,9

Norra Älvsborg
Lilla Edet 6,2
Ale 6,1

Södra Älvsborg
Borås 4,6
Mark 4,2

Skaraborg
Lidköping 5,5
Mariestad 4,9

Riksdagsvalet 1985

1985 års stora framgång gick till Folkpartiet (”Westerbergeffekten”). Socialdemokraterna kunde dock sitta kvar i sin minoritetsregering med VPK-stöd. Centerpartiet och KDS ställde upp under en gemensam partibeckning (”Centern”), men gick trots detta kraftigt tillbaka. Dock kunde KDS-ledaren Alf Svensson som första KDS:are ta säte i riksdagen. Kul för honom, kan man tänka.

Valresultat i riket.
Moderaterna 21,3 (-2,3)
Centern 12,4 (-4,9) – Alltså egentligen Centerpartiet och KDS
Folkpartiet 14,2 (+8,3)
Miljöpartiet 1,5 (-0,2)
Socialdemokraterna 44,7 (-0,9)
VPK 5,4 (-0,2)
Övriga 0,5 (+0,2)

VPK förlorade ett mandat. VPK-göteborgare i riksdagen blev Alexander Chrisopoulos (omvald) och Viola Claesson (nyvald).

Resultat i Göteborg:
Moderaterna 22,1 (-5,4)
Centern 5,0 (-4,1)
Folkpartiet 20,4 (+10,7)
Miljöpartiet 1,8 (-0,2)
Socialdemokraterna 40,1 (-0,7)
VPK 9,2 (-0,8)
Övriga 1,3

Starkaste församlingar för VPK:
Masthugg 22,1 (+0,5)
Haga 19,1 (-3,3)
Oskar Fredrik 18,6 (-1,8)
Karl Johan 17,6 (+0,2)
Brämaregården 12,5 (-1,8)
Stabiliteten är påfallande. Samma fem församlingar som valen 1979 och 1982 ligger i topp.

Övriga län i Västsverige:
Bohuslän
Mölndal 6,3
Partille 6,2

Norra Älvsborg
Ale 5,3
Alingsåns 5,0

Södra Älvsborg
Borås 4,5
Mark 3,8

Skaraborg
Lidköping 4,8
Skövde 4,1

Riksdagsvalet 1982

Valet 1982 innebar en framgång för Socialdemokraterna, och paritet kunde återinträde som regeringsparti i en minoritetsregering med stöd från VPK i riksdagen. VPK behöll sina 20 mandat. Göteborgs två riksdags-VPK:are, Alexander Chrisopoulos och Marie-Ann Johansson (senare Eriksson), satt kvar.

Valresultatet i riket:
Moderaterna 23,6 (+3,3)
Centerpartiet 15,5 (-2,6)
Folkpartiet 5,9 (-4,7)
KDS 1,9 (+0,5)
Miljöpartiet 1,7 (+1,7)
Socialdemokraterna 45,6 (+2,4)
VPK 5,6 (0,0)
APK 0,1 (-0,1) – APK ställde upp under anmnet ”K-partiet”
Övriga 0,2 (-0,2)

Resultatet i Göteborg:
Moderaterna 27,5 (+2,8)
Centerpartiet 7,7 (-1,9)
Folkpartiet 9,7 (-6,5)
KDS 1,4 (+0,5)
Miljöpartiet 2,0 (+2,0)
Socialdemokraterna 40,8 (+3,2)
VPK 10,0 (+0,1)
APK 0,2 (-0,3)’

Starkaste VPK-församlingarna:
Haga 22,4 (-1,8)
Masthugg 21,6 (+2,4)
Oskar Fredrik 20,4 (-1,2)
Karl Johan 17,4 (+2,2)
Brämaregården 14,3 (+1,1)

Symptomatiskt är att det nybildade Miljöpartiet fick sina högsta siffror på liknande ställen (4,9 i Haga, 4,3 i Oskar Fredrik, 2,9 i Masthugget).

Övriga län i Västsverige:
Bohuslän
Mölndal 7,3
Partille 6,9

Norra Älvsborg
Ale 5,6
Lerum 5,3

Södra Älvsborg
Borås 4,6
Mark 4,0

Skaraborg
Lidköping 4,9
Skövde 4,4

Riksdagsvalet 1979

Valet 1979 resulterade i fortsatt borgerligt styre. Moderaterna seglade upp som det största borgerliga partiet, en position det haft sedan dess.

För VPK:s del var den stora nyheten att partiet för första gången sedan 1920-talet råkat ut för en splitting, då Rolf Hagel, Hilding Hagberg m. fl. brutit sig ut och bildat Arbetarpartiet kommunisterna (APK). Detta parti nådde dock aldrig några framgångar vare sig i allmänna val eller i något annat avseende. Som kuriosa kan nämnas att Perstorp i Skåne blev den enda kommun i landet där APK tog fler kommunala mandat än VPK.

Valresultatet i riket:
Moderaterna 20,3 (+4,7)
Centerpartiet 18,1 (-6,0)
Folkpartiet 10,6 (-0,5)
KDS 1,4 (0,0)
Socialdemokraterna 43,2 (+0,5)
VPK 5,6 (+0,8)
SKP 0,2 (-0,1)

VPK ökade med tre mandat till rekordhöga 20. VPK-riksdagsledamöter från Göteborg blev de båda nyvalda Alexander Chrisopoulos och Marie-Ann Johansson (senare Eriksson).

Resultatet i Göteborg:
Moderaterna 24,7 (+7,2)
Centerpartiet 9,6 (-6,3)
Folkpartiet 16,2 (-2,0)
KDS 0,9 (0,0)
Socialdemokraterna 37,6 (-1,3)
VPK 9,9 (+1,8)
APK 0,5 (+0,5)
SKP 0,2 (-0,2)

Starkaste VPK-församlingarna:
Haga 24,2
Oskar Fredrik 21,6
Masthugg 19,2
Karl Johan 15,2
Brämaregården 13,2

Vi ser alltså fortsatta ökningar för VPK i Linnéstaden och Majorna. Även på andra håll i centrum når partiet högre siffror än genomsnittet: 10,1% i Vasa, 11,1 i Domkyrko, 11,6& i Annedal. Samtidigt får man lägre siffror än staden i genomsnitt i många förorter, några exempel: 9,4% i Angered, 8,7% i Backa, 9,2% i Högsbo, 9,0% i Västra Frölunda. Skillnaderna är inte så stora, men jag tycker att det är intressant att partiet inte lyckas få höga röstetal i de huvudsakligen nybyggda områdena i stadens ytterkanter, under det att man gör framsteg i vissa områden (som Vasa) där man aldrig tidigare varit starka.

Starkaste kommunerna i Västsveriges övriga län:
Bohuslän
Mölndal 7,0
Partille 6,5

Norra Älvsborg
Ale 5,2
Trollhättan 5,0

Södra Älvsborg
Borås 4,3
Mark 4,1

Skaraborg
Lidköping 5,2
Skövde 4,4

Riksdagsvalet 1976

Valet 1976 innebar inga större väljarströmmar mellan partierna eller blocken, men de små förändringarna var tillräckliga för att för första gången sedan 1936 försätta socialdemokratin i oppositionsställning. Centerpartiet blev det största borgerliga partiet och Thorbjörn Fälldin kunde ta över som statsminister.

Valresultatet i riket:
Moderaterna 15,6 (+1,3)
Centerpartiet 24,1 (-1,0)
Folkpartiet 11,1 (+1,7)
KDS 1,4 (-0,4)
Socialdemokraterna 42,7 (-0,9)
VPK 4,8 (-0,5)
SKP 0,3 (-0,1)

Resultatet i Göteborg:
Moderaterna 17,5 (+1,2)
Centerpartiet 15,9 (+0,1)
Folkparitet 18,2 (-0,7)
KDS 0,9 (-0,2)
Socialdemokraterna 38.9 (+0,7)
VPK 8,1 (-0,3)
SKP 0,4 (-0,1)

Göteborg skickade liksom föregående val två mandat till riksdagen, den här gången Kalle Hallgren (omvald) och distriktsordföranden Rolf Hagel (nyvald).

Starkaste församlingar:
Haga 26,6
Oskar Fredrik 15,3
Masthugg 13,1
Karl Johan 11,2
Domkyrko 10,4

Uppgången i Haga är dramatisk. Annars är tendensen mera långsam, men tydlig. Sakta förlorar partiet röster i de gamla fästena på Hisingen och vinner istället röster i Linnéstaden och Majorna. Fortfarande har VPK dock tio procent i Brämaregården och Biskopsgården, men inte med någon marginal.

De starkaste kommunerna i övriga västsvenska län:
Bohuslän
Mölndal 6,1
Partille 5,7

Norra Älvsborg
Ale 4,1
Lilla Edet 4,1

Södra Älvsborg
Borås 3,6
Mark 3,1

Skaraborg
Lidköping 4,2
Skövde 3,2

Riksdagsvalet 1973

Valet 1973 är väl mest känt för att det slutade i den s.k. ”lotteririksdagen”. Eftersom kammaren hade 350 ledamöter fanns risken för att omröstningar skulle sluta oavgjort, och efter valet fick de båda blocken vardera 175 mandat, vilket ledde till att många viktiga beslut avgjordes med lottens hjälp. Så kan det gå.

Valresultatet i riket (i procent):
Moderaterna 14,3 (+2,8)
Centerpartiet 25,1 (+5,2)
Folkpartiet 9,4 (-6,8)
KDS 1,8 (0,0)
S 43,6 (-1,7)
VPK 5,3 (+0,5)
SKP 0,4 (0,0)
KFML(r) 0,2 (+0,2)

VPK erhöll 19 mandat, en ökning med 2. I Göteborg behöll partiet sina båda mandat, och Gunvor Ryding och Kalle Hallgren kunde åka till riksdagen ytterligare en mandatperiod.

Resultatet i Göteborg:
Moderaterna 16,3 (+5,8)
Centerpartiet 15,8 (+6,5)
Folkpartiet 18,9 (-13,0)
KDS 1,1 (+0,1)
Socialdemokraterna 38,2 (+0,2)
VPK 8,4 (+0,1)
SKP 0,5 (-0,6)
KFML(r) 0,8 (+0,8)

Förändringarna i staden utgjordes således främst i att Folkpartiet tappade stora väljarskaror till Moderaterna och Centerpartiet. Centern var nu, åtminstone temporärt, etablerat som ett alternativ även i storstäderna.

VPK:s starkaste församlingar i Göteborg blev:
Haga 14,4
Biskopsgården 11,8
Brämaregården 11,6
Oskar Fredrik 11,3
Kortedala 11,2

Svagast var partiet i:
Styrsö 1,7
Askim 2,6
Rödbo 3,5

Alla dessa tre församlingar var helt nya för Göteborg, och införlivades egentligen först efter valet.

Som en kuriositet kan nämnas att KFML(r) fick hela 7,4% i Haga.

Starka VPK-fästen i omgivande län:

Bohuslän
Mölndal 6,9%
Partille 6,7%

Norra Älvsborg
Ale 5,1%
Trollhättan 5,0%

Södra Älvsborg
Borås 4,1%
Mark 3,6%

Skaraborg
Lidköping 4,6%
Mariestad 3,6%

Det bör väl nämnas att den stora kommunreformen 1971 hade minskat antalet kommuner högst påtagligt, vilket gör att man inte utan vidare kan jämföra ovanstående siffror med tidigare valresultat.

Valet till enkammarriksdagen 1970

1970 hade Sverges socialdemokratiska vänsterpartis krav från 1917 att avskaffa riksdagens första kammare äntligen blivit genomfört. Enkammarriksdagen hade införts och med den ett helt nytt valsystem. Förutom att alla allmänna val numera hålls samtidigt, hade man infört ett proportionellt valsystem som kraftigt ökade kommunisternas antal riksdagsledamöter. Partiet gick från tre ledamöter i gamla andra kammaren till sjutton i den nya enkammarriksdagen.

Valresultatet i riket (i procent):
Moderaterna 11,5 (-1,4)
Centerpartiet 19,9 (+4,2)
Folkpartiet 16,2 (+1,9)
M+C+F 0,0 (-1,7)
C+F 0,0 (-0,9)
KDS 1,8 (+0,3)
Socialdemokraterna 45,3 (-4,8)
VPK 4,8 (+1,8)
KFML 0,4 (+0,4)

Resultatet i Göteborg:
Moderaterna 10,5 (-1,5)
Centerpartiet 9,3 (+4,7)
Folkpartiet 31,9 (+1,1)
KDS 1,0 (+0,3)
Socialdemokraterna 37,9 (-8,6)
VPK 8,3 (+2,9)
KFML 1,1 (+1,1)

VPK:s starkaste församlingar i Göteborg var:
Biskopsgården 12,6%
Lundby 12,4%
Brämaregården 12,3%
Alltså samtliga tre-i-topp belägna på Hisingen. Jag finner det intressant att trenden är att spridningen mellan olika församlingar blir allt mindre under den här perioden (något som kraftigt avviker från vår egen tid). 1964 fick VPK 15,2% i sin bästa församling (Masthuggs) mot 3,1 i den sämsta (Vasa). 1970 var spridningen 12,6 till 4,0. En stor del av församlingarna ligger mellan 9 och 11 procent. Kanske var den socio-ekonomiska segregationen inte så stor som nu. Eller det var det ju förstås, men jag har ingen statistik att grunda detta på.

VPK fick två mandat i Göteborg: omvalda Gunnvor Ryding och nyvalde hamnarbetarlegenden Kalle Hallgren.

I resten av Västsverige var det tunnsått med kommuniströster. De gamla fabriksorterna Mölndal och Partille/Jonsered hade utvecklats till något annat än vad de varit, och även om kommunisterna fortfarande fick fler röster där än på andra håll i landet, var siffrorna inte imponerande och inte i närheten av 10%. Även rösteandelen i det tidigare fästet Lidköping hade gått ner.
VPK:s starkaste kommuner i Bohuslän:
Partille 7,3%
Mölndal 7,3%

Norra Älvsborg:
Nödinge 5,8%
Trollhättan 5,0%

Södra Älvborg:
Borås 4,5%
Mark 3,2%

Skaraborg:
Lidköping 5,3%
Tidaholm 5,2%

Valen till andra kammaren 1968

Precis som 1948 påverkades kommunisterna, nu omdöpta till VPK, negativt av händelser i Tjeckoslovakien. Warszawapaktens inmarsch fördömdes visserligen av partiet, men likväl flydde partiets väljare till socialdemokraterna.

Resultatet i riket (i procent):
Högerpartiet 12,9 (-0.8)
Centerpartiet 15,7 (+2,5)
Folkpartiet 14,3 (-2,7)
Samling 68 1,7 (+0,2) – Motsvarar 1964 års Medborgerlig samling
Mittenpartierna 0,9 (+0,6)
KDS 1,5 (-0,3)
Socialdemokraterna 50,1 (+2,8)
VPK 3,0 (-2,2)

Resultatet i Göteborg:
Högerpartiet 12,0 (+0,2)
Centerpartiet 4,6 (+2,6)
Folkpartiet 30,8 (-2,7)
KDS 0,7 (-0,8)
Socialdemokraterna 46,5 (+5,3)
VPK 5,4 (-4,2)

Trots VPK:s historiskt låga siffror kunde Gunvor Ryding sitta kvar som ensam kommunist från Göteborg i andra kammaren.

Föga överraskande gick VPK kraftigt tillbaka i alla sina tidigare starka fästen, och nådde inte upp till tio procent någonstans.

Valen till andra kammaren 1964

Det näst sista andrakammarsvalet i Sverige ägde rum 1964. Kommunisterna hade fått en ny partiledare – C-H Hermansson och partiets omsvänging till ett ”eurokommunistiskt” parti hade börjat, trots att detta ord ännu inte var uppfunnet.

Resultatet i riket:
Högerpartiet 13,7 (-2,8)
Centerpartiet 13,2 (-0,4)
Folkpartiet 17,0 (-0,5)
Socialdemokraterna 47,3 (-0,5)
Kommunisterna 5,2 (+0,7)
KDS 1,8 (+1,8)
Medborgerlig samling 1,5 (+1,5)
Mellanpartierna 0,3 (+0,3)

Resultatet i Göteborg:
Högerpartiet 11,8 (-3,3)
Centerpartiet 2,0 (+0,2)
Folkpartiet 33,5 (+2,2)
Socialdemokraterna 41,2 (-1,0)
Kommunisterna 10,0 (+0,7)
KDS 1,4 (+1,4)

Kommunisterna fick fortsatt ett mandat, men den här gången hade Knut Senander dragit sig tillbaka och ersatts av Gunvor Ryding.

Äntligen framgår det av statistiken i vilken församling Göteborgs valdistrikt ligger i. För första gången kan vi alltså säga något om hur röstmönstret i Göteborgs stad såg ut.

SKP:s fem starkaste valkretsar var:
Nr 73 i Masthugget (22,0%)
Nr 23 i Gamlestaden (21,0%)
Nr 10 i Lundby (20,6%)
Nr 12 i Brämaregårde (20,3%)
Nr 72 i Masthugget (19,9%)

De fem svagaste var:
Nr 42 i Örgryte (0,9%)
Nr 51 i Vasa (1,8%)
Nr 52 i Vasa (2,0%)
Nr 62 i Annedal (2,2%)
Nr 54 i Johanneberg (2,2%)

Göteborgs församlingar i rangordning efter SKP:s rösteandel (i procent). För att se hur stabilt röstmönstret är har jag satt siffrorna för 1998 års val inom parentes.
Masthugg 15,2 (28,5)
Brämaregården 15,1 (20,1)
Lundby 14,4 (17,5)
Karl Johan 13,9 (25,1)
Gamlestad 13,4 (17,9)
Haga 12,8 (19,2)
Oskar Fredrik 12,1 (22,3)
Biskopsgården 12,0 (21,0)
Kortedala 11,4 (23,0)
Backa 9,4 (15,8)
Högsbo 8,9 (15,9)
Örgryte 8,4 (11,5)
Härlanda 8,3 (16,0)
Kristine 8,2 (-)
Västra Frölunda 7,3 (15,6)
Annedal 7,1 (12,8)
Johanneberg 7,1 (10,1)
Domkyrko 4,2 (11,5)
Vasa 3,1 (8,3)
Poströster 2,5 (-)

En valkrets (nr 37) var belägen både i Örgryte och Kristine och har helt godtyckligt räknats Örgryte till godo. Poströsterna (knappt 5% av samtliga) har inte räknats in i statistiken för valdistriktet, utan för sig. Av församlingarna är Örgryte lite speciell, eftersom den är så heterogen. Partiets siffror i det bästa valdistriktet där är 14,0%, i det sämsta 0.9%. I 1998 års statistik har Örgryte delats upp i två församlingar: Örgryte och S:t Pauli.

Övriga platser i Västsverige där SKP fick mer än tio procent:
Mölndal 10,2
Jonsered (del av Partille) 15,8
Malmön (del av Södra Sotenäs i nuvarande Sotenäs) 10,2
Fors 2 (del av Flundre i nuvarande Trollhättan) 11,2
Starkärr 2 (del av Starkärr i nuvarande Ale) 10,5
Lidköping 2 11,1

Valen till andra kammaren 1960

För att serien av valanalyser ska bli komplett fortsätter jag pliktskyldigast med 1960-talets tråkiga val.

Resultatet i riket (i jämförelse med 1958 års nyval):
Högerpartiet 16,5 (-3,0)
Centerpartiet 13,6 (+0,9)
Folkpartiet 17,5 (-0,7)
Socialdemokraterna 47,8 (+1,6)
Kommunisterna 4,5 (+1,1)
Det blåste alltså en moderat vänstervind under valet.

Göteborg:
Högerpartiet 15,1 (-2,2)
Centerpartiet 1,8 (+1,8)
Folkpartiet 31,3 (-2,2)
Socialdemokraterna 42,2 (+2,3)
Kommunisterna 9,3 (+0,5)
Övriga 0,3 (huvudsakligen ”Företagarpartiet”. Knappt 200 röster för Vänstersocialisterna)

Kommunisterna tog ett göteborgsmandat, och Knut Senander fick fortsätta sin nu kvartssekellånga tid i andra kammaren.

I resten av Västsverige fick SKP över tio procent i:
Jonsered 17,8
Borås 16 13,3
Mölndal 10,7
Starrkärr 2 10,6
Malmön 10,4

Valen till andra kammaren 1958

För första och enda gången sedan den allmänna och lika rösträttens införande gick svenskarna 1958 till omval. Detta berodde på striden kring den allmänna tjänstepensionen (ATP). Valet ledde till att arbetarepartierna (SAP och SKP) fick majoritet i andra kammaren.

Resultatet i riket:
Högern 19,5 (+2,4)
Centerpartiet 12,7 (+3,3)
Folkpartiet 18,2 (-5,6)
Socialdemokraterna 46,2 (+1,6)
Kommunisterna 3,4 (-1,6)

Kommunisternas dåliga resultat kan delvis förklaras med att partiet valde att inte ställa upp i alla valkretsar. Genom att låta kommunisterna rösta socialdemokratiskt säkrade man en arbetarmajoritet i riksdagen, och därmed en vinst i ATP-striden. Partiet gick dock tillbaka även där man ställde upp (med undantag av Norrbotten).

Resultatet i Göteborg:
Högern 17,3 (+5,4)
Centerpartiet 0,0 (-0,1)
Folkpartiet 33,5 (-7,6)
Socialdemokraterna 39,9 (+4,6)
Kommunisterna 8,8 (-2,2)

Folkpartiet blev således detroniserade som stadens största parti. Knut Senander fortsatte att vara den ende göteborgskommunisten i andra kammaren.

I övriga Västsverige fick SKP mer än tio procent i Jonsered (17,1) och Mölndal (10,0). I Älvsborgs läns norra valkrets ställde man inte upp, men det gjorde man i Bohuslän, Södra Älvsborg och Skaraborg, trots att utsikterna till egna mandat var obefintliga.

Valen till andra kammaren 1956

Resultat i riket:
Högern 17,1 (+2,7)
Bondeförbundet 9,4 (-1,3)
Folkpartiet 23,8 (-0,6)
Socialdemokraterna 44,6 (-1,7)
Kommunisterna 5,0 (+0,7)

Förändringarna var således marginella för samtliga partier.

Resultat i Göteborg:
Högern 11,9 (+1,6)
Bondeförbundet 0,1 (-0,1)
Folkpartiet 41,1 (+0,4)
Socialdemokraterna 35,3 (-1,0)
Kommunisterna 11,0 (-0,4)
Vänstersocialisterna 0,6 (-0,5)

Även i Göteborg var förändringarna små. Folkpartiet fortsätter att öka något, vilket visar att 1952 års resultat inte var någon engångsföreteelse. Arbetarpartierna minskar, de borgerliga ökar och ”arbetarstaden” Göteborg har nu en borgerlig majoritet bland de röstande till riksdagen. Knut Senander är fortsatt ensam göteborgskommunist i andra kammaren.

Övrigt orter i Västsverige där kommunisterna får minst tio procent:
Partille 10,0 (varav Jonsered 20,4)
Mölndal 12,7
Angered 10,3
Skene 10,8
Borås distrikt 15 11,1
Österplana norra 13,3
Lidköping 10,5

Valen till andra kammaren 1952

1950-talet var inga bra år för Sveriges kommunister. Det uppsving som nådde partiet under 1940-talet var borta och istället blåste det kalla krigets vindar med kommunistskräck in över landet.

Resultat i riket:
Högern 14,4 (+2,1)
Bondeförbundet 10,7 (-1,6)
Folkpartiet 24,4 (+1,6)
Socialdemokraterna 46,1 (0,0)
Kommunisterna 4,3 (-2,0)
Vänstersocialisterna 0,1 (0,0)

Resultat i Göteborg:
Högern 10,3 (-0,8)
Bondeförbundet 0,2 (+0,2)
Folkpartiet 40,7 (+6,2)
Socialdemokraterna 36,3 (-0,7)
Kommunisterna 11,4 (-3,9)
Vänstersocialisterna 1,1 (-0,1)
Nu kan man på allvar börja prata om göteborgsliberalismen! Folkpartiet blir stadens största parti, och har gått fram från 12,0% 1940 till 40,7% 1952. Siffrorna är sanslösa. Och arbetarpartierna får bara 48,8% - 1944 var siffrorna 65,4%.

Valresultatet medförde att Knut Senander blev ensam kommunist i göteborgsbänken.

Enbart på tre ställen i Västsverige fick SKP mer än tio procent:
Österplana norra 14,7 (ny indelning)
Mölndal 14,5 (-6,7)
Partille 11,1 (-3,2)

Valen till Andra kammaren 1948

Vid valen till andra kammaren 1944 och de kommunala valen 1946 hade kommunisterna gjort sina bästa val dittills med över 10% av rösterna. Fram till februari 1948 visade siffror från Gallup-institutet fortsatt lika höga siffror för SKP. Sedan kom händelserna i Tjeckoslovakien 20-22 februari 1948, och liksom 20 år senare skulle händelser i Prag kraftigt påverka partiets valresultat. Partiet backade kraftigt och nådde bara 6,3% i riket.

Riksresultatet (i procent):
Högern 12,3 (-3,6)
Bondeförbundet 12,4 (-1,2)
Folkpartiet 22,8 (+9,9)
Socialdemokraterna 46,1 (-0,5)
Kommunisterna 6,3 (-4,0)
Vänstersocialisterna 0,1 (0,0)
Övriga 0,0 (-0,6)
Valdeltagandet 82,7 (+10,8)

Valets stora segrare var alltså folkpartiet, som med råge blev det största borgerliga partiet. Noterbart är också den stora ökningen av valdeltagandet. Det är inte så konstigt att valdeltagandet sjönk något under krigsåren, men siffran 82,7% är hela 8,2 procentenheter mer än det tidigare rekordet från 1936.

Resultat i Göteborgs stad (i procent):
Högern 11,1 (-6,2)
Folkpartiet 34,5 (+19,7)
Socialdemokraterna 37,0 (-3,2)
Kommunisterna 15,3 (-9,3)
Vänstersocialisterna 1,2 (+0,6)
Valdeltagandet 82,9 (+9,6)

Folkpartiets framgångar är anmärkningsvärda, även med bakgrunden att partiet ökat kraftigt nationellt. Inte minst är det påtagligt att en stor grupp väljare, som tidigare röstat på något av arbetarpartierna nu gått över till Folkpartiet. Vid valet 1944 fick arbetarpartietna (S, SKP, VS) tillsammans 65,4%, nu är siffran nere i 53,5%. Jag vet inte vad detta beror på, men omsvängningen i Göteborgs politiska klimat är snabb och kraftig. Bör undersökas vidare.

Valda kommunister till andra kammaren från Göteborg är Knut Senander och Bror Dahlgren. Solveig Rönn fick lämna riksdagen.

I resten av Bohuslän är kommunisterna tillbaka till ”normala” nivåer efter 1944 års stora framgångar. Inte ens på Malmön lyckas man få tio procent. De valkretsar där man når tvåsiffrigt är:
Mölndal 21,2 (-11,3)
Partille 14,3 (-7,1)
Råda 12,8 (-7,5)

I övriga Västsverige fick man över 10% i:
Österplana 16,6 (i nuvarande Götene kommun)
Våmb 13,4 (i nuvarande Skövde kommun)
Lidköping 11,1
Fritsla 10,2 (i nuvarande Marks kommun)

Valet till Andra kammaren 1944

Valet 1944 ägde rum i ett helt annat politiskt klimat än 1940. Hitlers arméer var på väg att bli slagna och Sovjetunionen hade den viktigaste rollen i kampen mot nazismen. För kommunisterna innebar detta en framgång, liksom det faktum att partiet under en längre tid nu varit det enda oppositionspartiet i riksdagen. Partiet mer än tredubblade sitt röstetal och nådde sitt bästa valresultat dittills. Antalet ledamöter i andra kammaren femdubblades - från 3 till 15. Fortfarande missgynnades partiet dock av valsystemet. Bondeförbundet fick bara 100.000 fler röster än kommunisterna, men hela 35 mandat. Det gick 12.000 röster på varje bondeförbundsledamot, men hela 21.000 på varje kommunistisk ledamot. Eller med andra siffror: kommunisterna fick 10,3% av rösterna men bara 6,5% av mandaten.
På samma sätt missgynnades partiet i de indirekta valen till första kammaren. I Göteborg hade högern exv. år 1942 taktikröstat så att en socialdemokrat och en folkpartist kom in istället för de två kommunister som annars hade tagit platserna. (Eller en och en halv kommunist för att vara exakt. Lottning hade blivit fallet mellan kommunisten och en folkpartist om högerns valmän röstat på sin egen kandidat.)

Valresultatet i procent:
Högern 15,0 (-2,1)
Bondeförbundet 13,6 (+1,6)
Folkpartiet 12,9 (+0,9)
Socialdemokraterna 46,6 (-7,2)
Kommunisterna 10,3 (+6,8)
Socialisterna 0,2 (-0,5)
Radikala landsföreningen 0,2 (+0,2)
De nationella 0,1 (+0,1)
Svensksocialistisk samling 0,1 (+0,1)

Kommunisterna fick hela 13,9% (+9,2) av rösterna i städerna, 7,8% (+5,1) på landsbygden.

I Göteborg
Av okänd anledning hade Göteborg 1940 brutit den nationella trenden med minskande valdeltagande och genom en liten ökning blivit den valkrets där valdeltagandet var allra högst. 1944 återgick staden av lika okända anledningar till ett mer genomsnittligt valdeltagande (73,3%). Riksgenomsnittet var 71,9%. Främst är det kvinnornas deltagande som gått ner (från 76,6% till 72,0 – riksgenomsnitt 68,1% till 69,2%). Jag har alltså ingen aning om hur detta kommer sig.

Valresultatet i procent:
Högern 17,3 (-4,4)
Folkpartiet 14,8 (+3,6)
Socialdemokraterna 40,2 (-12,5)
Kommunisterna 24,6 (+10,2)
Socialisterna 0,5 (+0,1)
Radikala landsföreningen 1,7 (+1,7)
Vänstersocialisterna 0,6 (0,0)
Nationella oppositionen 0,3 (+0,3) (”För Sveriges frihet – mot bolsjevismen”)

Göteborg blev kommunisternas starkaste fäste i hela landet, följt av Norrbotten (17,7%) och Stockholm (16,1%). Arbetarpartierna fick tillsammans 65,4%.
Kommunisterna kunde nu skicka tre kamrater till andra kammarens göteborgsbänk: Knut Senander (omvald), Solveig Rönn (tillbaka efter en period utanför riksdagen) och Bror Dahlgren (ny).

Övriga orter i Göteborgstrakten där partiet var starkt (starkt betyder nu: över 20%):
Mölndal (32,5%)
Stadsgränsen (tillhörande V Frölunda) (29,6%)
Partille (21,4%)
Råda (20,3%)
Malmön (23,8%)

I Bohusläns städer är siffrorna för SKP:
Mölndal 32,5%
Lysekil 10,5%
Uddevalla 4,6%
Strömstad 3,6%
Marstrand 13,1%
Kungälv 11,4%

I övriga Bohuslän får partiet mest ströröster, med vissa undantag såsom områdena i Göteborgs närhet (Backa och Västra Frölunda). I följande härader fick partiet över 10%: Sävedal (inkl. Partille) och Askim (inkl. Västra Frölunda).

I Norra Älvsborgs städer är SKP:s siffror:
Vänersborg 9,7%
Trollhättan 12,0%
Alingsås 9,7%
Åmål 10,5%

I övriga Norra Älvsborg är siffrorna överlag låga, med vissa undantag. Väne och Ale härader är de enda där partiet får mer en 10%. (15,4% i Nödinge, inklusive Bohus och Surte.)

Södra Älvsborgs städer:
Borås 13,4%
Ulricehamn 2,1%

Partiet kommer inte upp till 10% i någon härad. I vissa härader får det mindre än en procent (exv. i det folkrika Kind).

Skaraborgs städer:
Mariestad 13,1%
Lidköping 21,2% (näst största parti, efter SAP)
Skara 8,0%
Skövde 10,8%
Hjo 2,3%
Tidaholm 14,9%
Falköping 3,6%

Inget härad med över 10%.

Valet till Andra kammaren 1940

Valet hösten 1940 ägde rum under den mest problematiska tiden av partiets historia. Partiet fortsatte att försvara Sovjetunionens utrikespolitik efter pakten med Hitlertyskland och vinterkriget mot Finland. Detta skapade ett stort motstånd mot det kommunistiska paritet. Samtidigt var SKP efter samlingsregeringens start det enda oppositionspartiet i riksdagen (jag bortser här från SP som var på väg bort från all form av relevans i svensk politik), något som efterhand skulle spela roll.

Valdeltagandet gick ner i landet i sin helhet (från 74,5% till 70,3%). Till viss del kan väl detta förklaras med att många män befann sig inkallade till militärtjänstgöring. Men även bland kvinnorna gick valdeltagande ned något (-2,6 procentenenheter), så det kan inte vara hela sanningen. Göteborg utgjorde ett undantag. Som enda valkrets i landet gick valdeltagandet upp (med en procentenhet), och Göteborg blev den valkrets i landet med allra högst valdeltagande. Skulle kunna vara intressant att utröna varför.

Röstsiffrorna i landet (i procent):
Högern 18,0 (+0,4)
Bondeförbundet 12,0 (-2,3)
Liberaler 12,0 (-0.9)
SAP 53,8 (+7,9)
SKP 3,5 (+0,2)
SP 0,7 (-3,7)
Nationella och nazister 0,0 (-1,6)

Socialdemokraterna under Per-Albins ledning blev alltså valets överlägsna segrare. Kommunisterna gick visserligen framåt en smula och fick 101 424 röster. Mandatmässigt förlorade man dock två av sina tidigare fem mandat, och den kommunistiska partigruppen bestod alltså av ynka tre personer. Dessa var partiledaren Sven Linderoth från Stockholm, den framtida partiledaren Hilding Hagberg från Norrbotten samt Knut Senander från Göteborg.

Röstsiffrorna i Göteborg
Högern 22,0 (-2,3)
Liberaler 11,2 (+0,9)
SAP 52,4 (+9,1)
SKP 13,3 (+0,7)
SP 0,4 (-5,2)
Vänstersocialisterna 0,6 (+0,6)
Nationella och nazister 0,0 (-4,0)

Kommunisterna fortsatte alltså trenden från 1936 att vara mycket starkare i Göteborg än i landet i genomsnitt. Albin Ströms Vänstersocialistiska parti visade sig inte vara någon seriös konkurrent bland vänsterröstarna. Intressant är också att Folkpartiet fortfarande var det mindre av de borgerliga partierna. Göteborgsliberalismens glansdagar inföll alltså först efter andra världskriget.

I Bohuslän ter sig röstmönstret bekant. I Mölndal, Partille samt i några stenhuggardistrikt får SKP ett ansenligt antal röster, men i resten av landskapet är det i stort sätt utan stöd. I Uddevalla får partiet exv. bara 1,2%. Några starka områden:
Jonsered 24,0% (+2,2) – Här fick SKP och SAP tillsammans nästan 90% av rösterna.
Backa 9,4% (-3,5)
Malmön 9,3% (+3,3)
Mölndal 17,3% (+0,9)