Vid 1946 års kommunala val hade rösträtten utvidgats ytterligare några steg. Borta var kraven på att ej vara i konkurs, ej vara av fattigvården varaktigt omhändertagen till försörjning, eller att ha betalt sina kommunalskatter. De enda vuxna som nu saknade rösträtt var omyndigförklarade och utländska medborgare. Valdeltagande var 74,5% för männen och 67,9% för kvinnorna. Rekord i båda fallen för kommunala val.
Landstingsmannavalen
1946 års val innebar kommunisternas starkast val någonsin. Paritet fick 11,2% (+5,3).
Höger 14,9% (-2,7)
Bondeförbundet 13,5% (-0,4)
Folkpartiet 15,6% (+3,2)
Socialdemokraterna 44,4% (-5,9)
Kommunisterna 11,2% (+5,3)
Övriga 0,3% (-0,3)
53 kommunister blev valda till landstingsfullmäktige, motsvarande 4,5% av det totala antalet. Trots partiets framgångar blev det alltså fortsatt kraftigt missgynnad av valsystemet. Hade systemet varit proportionellt (enligt D’Hondts metod) skulle partiet fått 111 mandat. Bondeförbundet, som bara fick 2,3 procentenheter fler röster, kunde mönstra hela 242 landstingsfullmäktige. Eller med andra ord: det behövdes 4583 kommunister för att få ett mandat, 1870 bondeförbundare.
Stadsfullmäktigevalen
Höger 19,8% (-3,9)
Bondeförbundet 0,7% (+0,3)
Folkpartiet 18,4% (+4,9)
Socialdemokrater 45,6% (-7,2)
Socialister 0,0% (-0,3)
Vänstersocialister 0,1% (0,0)
Kommunister 14,8% (+6,6)
Nationella 0,2% (-0,1)
Övriga 0,4% (-0,3)
419 kommunister blev valda till stadsfullmäktige runt om i landet. Detta motsvarade 10,1% av det totala antalet stadsfullmäktige. I kategorin ”industristäder” lyckades SKP knipa 14,8% av mandaten. 50 av kommunisterna var kvinnor, alltså 11,9%. Det är lite under genomsnittet (12,5%), men bättre än Socialdemokraterna (11,4%). Skillnaden är dock som synes inte särskilt stor.
Resultat i Västsverige
Mönstret är föga överraskande ganska likt det vid 1944 års andrakammarsval. Göteborg och Mölndal är partiets starkaste fäste i Västsverige. I större delen av Bohuslän, Älvsborg och Skaraborg får partiet mycket få röster, speciellt på landsbygden. Men vissa undantag finns, såsom Bohus-Malmön. Jag tycker det är intressant att partiet inte går fram nämnvärt på de småorter i Bohuslän där partiet varit starkt under 1920-talet. Ta Hunnebostrand som ett exempel. Där nådde partiet 16% 1924. Efter splittringen 1929 fick dessa röster huvudsakligen till Kilbomspartiet (13% både 1932 och 1936). Efter detta partis kollaps skulle man kunna tänka sig att några av dessa skulle rösta på kommunisterna. Men icke. 1946 fick SKP sju röster där, motsvarande 0,8%.
Räknat i landtingsmandat blev dock valframgången tämligen begränsad i Västsverige. SKP vann ett mandat i vardera Göteborgs och Bohuslän, Älvsborgs län och Skaraborgs län och fick därmed två mandat i de båda förstnämnda och ett i det sistnämnda.
I Göteborg fick kommunisterna 23,9% i valet till stadsfullmäktige och blev näst största parti. I både första och tredje valkretsen fick partiet 27%, mot bara 18% i den andra.
Visar inlägg med etikett stadsfullmäktigeval. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett stadsfullmäktigeval. Visa alla inlägg
lördag 3 november 2012
Kommunala valen 1942
Rösträtten
Vid de kommunala valen 1942 hade rösträttsåldern sänkts från 23 till 21 år. Annars var rösträtten som tidigare, dvs. ”envar inom kommunen mantalsskriven man eller kvinna, som är svensk undersåte [...] med undantag för den som: a) är förklarad omyndig, b) är i konkurstillstånd, c) är av allmänna fattigvården omhändertagen för varaktig försörjning, eller d) i avseende å påförda utskylder till kommunen, vilka förfallit till betalning under de tre sistförflutna kalenderåren, häftar för utskylder för flera än två av dessa år.” Nytt är också att rätten för vissa yrkesgrupper att använda sig av ”valsedelsförsändelseinstitutet” har avskaffats. Fortfarande kunde dock en gift make/maka rösta med en av den andra maken avgiven valsedelsförsändelse. 71.8% av Sveriges totala folkmängd hade rösträtt. 143 039 personer diskvalificerades från rösträtt. Den vanligaste (73 831 personer) orsaken var ”oguldna kommunalutskylder”, följd av ”fattigvårdsunderstöd” (37 122 personer).
Av statistiken kan man dra en hel rad intressanta slutsatser. Jag nöjer mig med den kanske mest uppenbara: kvinnorna drog in till städerna. I storstäderna Stockholm, Göteborg och Malmö gick det över 1200 röstberättigade kvinnor på 1000 män. På landbygden var siffran 963.
Valdeltagandet
69,2% (-1,2) av männen och 62,9% (+2,6) av kvinnorna röstade. Totalt 66,0% (+0,7). Siffrorna inom parentes är skillnaden i procentenheter sedan förra landstingsmannan valet 1938. Högst av valdeltagandet i Malmöhus län, lägst i Jämtlands land. Det skall dock påpekas att de landstingsfria städerna inte räknas in i den här statistiken.
Valresultatet i landstingsmannavalen
Höger 15,8% (-0,8)
Bondeförbundet 16,6 (+0,7)
Folkpartiet 12,3 (0)
Socialdemokrater 50,1 (+0,6)
Socialister 0,0 (-1,6)
Kommunister 4,8 (+1,6)
Nationalsocialister 0,0 (-0,5)
Övriga 0,4 (-0,4)
Detta gäller alltså landstingsmannavalen. Resultaten är ganska stabila, vilket väl är en smula anmärkningsvärt med tanke på det rådande politiska klimatet (världskriget, ni vet). Det havererade Socialistiska partiet fick bara några ströröster, och de 1,6% av partiet hade 1938 motsvarar Kommunisternas ökning. Därmed inte sagt att gamla socialister gick direkt till kommunisterna, men nog känns det som en rimlig hypotes.
Valresultatet i stadsfullmäktigevalen
Höger 23,7% (+0,8)
Bondeförbundet 0,4% (+0,2)
Folkpartiet 13,5% (+0,7)
Socialdemokrater 52,8% (-1,2)
Socialister 0,3% (-1,9)
Kommunister 8,2% (+3,1)
Nationella 0,3% (-0,5)
Nationalsocialister 0,0% (-1,2)
Övriga 0,8% (0)
I gruppen ”övriga” finns bl. a. Vänstersocialisterna och ”Socialistiska oppositionen”. Sekter fanns alltså redan på 1940-talet.
Kommunisternas starkaste fästen fanns i de stora städerna. I kategorin ”städer med över 40 000 invånare” fick partiet 9,9%, jämfört med bara 2,5% i kategorin ”ständer med högst 5 000 invånare”.
Som vanligt missgynnade valsystemet kommunisterna. 8,2% av rösterna innebar endast 4,4% av de valda ledamöterna, eller 167 stycken. Av dessa var 17 kvinnor. Även inom de andra partierna var andelen valda kvinnor runt 10%. Folkpartiet med 13,7% valda kvinnor låg i toppen, Socialdemokraterna med 9,3% i botten.
Kommunisterna i Västsverige
Här följer en lista över samtliga platser i Göteborgs och Bohuslän, Älvsborgs län samt Skaraborgs län där kommunisterna fick mer än 10% i landstingsmannavalen.
Partille 18,6% (Jonsered 31,6%, Sävedalen 12,7% och Partille 16,2%)
Råda 13,1%
Stadsgränsen (del av Västra Frölunda, motsvarar dagens Kungsten) 13,5%’
Backa 14,0%
Mölndal 25,6%
Fröskog 11,4% (i dagens Åmåls kommun)
Lilla Edet 10,9% (del av Fuxerna)
Starkärr 10,1%
Fritsla 11,2%
Österplana 12,3%
Våmb 16,3%
Lidköping 13,7%
Tidaholm 11,5%
Endast två kommunister blev valda: en representant i Bohuslandstinget från Mölndal och en representant i Älvsborgs landstinget från Borås.
Stadsfullmäktigevalet i Göteborg
Högern 19,5%
Folkpartet 14,4%
Socialdemokraterna 47,5%
Kommunisterna 17,9%
Övriga 0,7% (nästan uteslutande Albin Ströms Vänstersocialister).
Kommunisterna gjorde sitt bästa val dittills av kunde mönstra 10 ledamöter av kommunfullmäktige.
Vid de kommunala valen 1942 hade rösträttsåldern sänkts från 23 till 21 år. Annars var rösträtten som tidigare, dvs. ”envar inom kommunen mantalsskriven man eller kvinna, som är svensk undersåte [...] med undantag för den som: a) är förklarad omyndig, b) är i konkurstillstånd, c) är av allmänna fattigvården omhändertagen för varaktig försörjning, eller d) i avseende å påförda utskylder till kommunen, vilka förfallit till betalning under de tre sistförflutna kalenderåren, häftar för utskylder för flera än två av dessa år.” Nytt är också att rätten för vissa yrkesgrupper att använda sig av ”valsedelsförsändelseinstitutet” har avskaffats. Fortfarande kunde dock en gift make/maka rösta med en av den andra maken avgiven valsedelsförsändelse. 71.8% av Sveriges totala folkmängd hade rösträtt. 143 039 personer diskvalificerades från rösträtt. Den vanligaste (73 831 personer) orsaken var ”oguldna kommunalutskylder”, följd av ”fattigvårdsunderstöd” (37 122 personer).
Av statistiken kan man dra en hel rad intressanta slutsatser. Jag nöjer mig med den kanske mest uppenbara: kvinnorna drog in till städerna. I storstäderna Stockholm, Göteborg och Malmö gick det över 1200 röstberättigade kvinnor på 1000 män. På landbygden var siffran 963.
Valdeltagandet
69,2% (-1,2) av männen och 62,9% (+2,6) av kvinnorna röstade. Totalt 66,0% (+0,7). Siffrorna inom parentes är skillnaden i procentenheter sedan förra landstingsmannan valet 1938. Högst av valdeltagandet i Malmöhus län, lägst i Jämtlands land. Det skall dock påpekas att de landstingsfria städerna inte räknas in i den här statistiken.
Valresultatet i landstingsmannavalen
Höger 15,8% (-0,8)
Bondeförbundet 16,6 (+0,7)
Folkpartiet 12,3 (0)
Socialdemokrater 50,1 (+0,6)
Socialister 0,0 (-1,6)
Kommunister 4,8 (+1,6)
Nationalsocialister 0,0 (-0,5)
Övriga 0,4 (-0,4)
Detta gäller alltså landstingsmannavalen. Resultaten är ganska stabila, vilket väl är en smula anmärkningsvärt med tanke på det rådande politiska klimatet (världskriget, ni vet). Det havererade Socialistiska partiet fick bara några ströröster, och de 1,6% av partiet hade 1938 motsvarar Kommunisternas ökning. Därmed inte sagt att gamla socialister gick direkt till kommunisterna, men nog känns det som en rimlig hypotes.
Valresultatet i stadsfullmäktigevalen
Höger 23,7% (+0,8)
Bondeförbundet 0,4% (+0,2)
Folkpartiet 13,5% (+0,7)
Socialdemokrater 52,8% (-1,2)
Socialister 0,3% (-1,9)
Kommunister 8,2% (+3,1)
Nationella 0,3% (-0,5)
Nationalsocialister 0,0% (-1,2)
Övriga 0,8% (0)
I gruppen ”övriga” finns bl. a. Vänstersocialisterna och ”Socialistiska oppositionen”. Sekter fanns alltså redan på 1940-talet.
Kommunisternas starkaste fästen fanns i de stora städerna. I kategorin ”städer med över 40 000 invånare” fick partiet 9,9%, jämfört med bara 2,5% i kategorin ”ständer med högst 5 000 invånare”.
Som vanligt missgynnade valsystemet kommunisterna. 8,2% av rösterna innebar endast 4,4% av de valda ledamöterna, eller 167 stycken. Av dessa var 17 kvinnor. Även inom de andra partierna var andelen valda kvinnor runt 10%. Folkpartiet med 13,7% valda kvinnor låg i toppen, Socialdemokraterna med 9,3% i botten.
Kommunisterna i Västsverige
Här följer en lista över samtliga platser i Göteborgs och Bohuslän, Älvsborgs län samt Skaraborgs län där kommunisterna fick mer än 10% i landstingsmannavalen.
Partille 18,6% (Jonsered 31,6%, Sävedalen 12,7% och Partille 16,2%)
Råda 13,1%
Stadsgränsen (del av Västra Frölunda, motsvarar dagens Kungsten) 13,5%’
Backa 14,0%
Mölndal 25,6%
Fröskog 11,4% (i dagens Åmåls kommun)
Lilla Edet 10,9% (del av Fuxerna)
Starkärr 10,1%
Fritsla 11,2%
Österplana 12,3%
Våmb 16,3%
Lidköping 13,7%
Tidaholm 11,5%
Endast två kommunister blev valda: en representant i Bohuslandstinget från Mölndal och en representant i Älvsborgs landstinget från Borås.
Stadsfullmäktigevalet i Göteborg
Högern 19,5%
Folkpartet 14,4%
Socialdemokraterna 47,5%
Kommunisterna 17,9%
Övriga 0,7% (nästan uteslutande Albin Ströms Vänstersocialister).
Kommunisterna gjorde sitt bästa val dittills av kunde mönstra 10 ledamöter av kommunfullmäktige.
söndag 7 oktober 2012
Kommunala valen 1930-31
Det kommunistiska partiet splittrades i två riktningar 1929, de s. k. kilbomarna och sillénarna. Kilbomarna ställde i regel upp i valen tillsammans med socialdemokraterna under beteckningen ”Arbetarepartiet”. Sillénarna ställde upp ensamma under rubriken ”Klass mot klass”. Valet innebar en stor motgång för kommunisterna. Exempelvis gick partierna från redan låga 14 landstingsledamöter 1927 till endast 9 1931. Detta motsvarade 8 promille av det totala antalet. Det ska dock sägas att detta till stor del av resultatet av valsystemet som missgynnade kommunisterna. Hade man haft ett proportionellt valsystem hade de båda kommunistiska partierna åtminstone fått 40 mandat. I valen till stadsfullmäktige runt om i landet fick kommunisterna sammanlagt 85 mandat, varav 61 kilbomare och 24 sillénare. Av dessa bara bara en kvinna.
Valresultat i Västsverige (S = sillénare, K = kilbomare)
Göteborg SKP(S): 2,5% SKP(K): 3,1%
Mölndal SKP(S): 4,0%, SKP(K): 8,2% (3 mandat)
Strömstad SKP(S): 6,1% (1 mandat)
Borås SKP(K): 4,6% (2 mandat)
Åmål SKP(K): 3,5% (1 mandat)
Mariestad: SKP(K) 4,3% (1 mandat)
Lidköping: SKP(K) 3,9% (1 mandat)
Skara: SKP(K) 3,0% (1 mandat)
Tidaholm: SKP(S) 6,7% (1 mandat), SKP(K) 4,2% (1 mandat)
Splittringen orsakade således en del omgrupperingar i bland kommunisternas stadsfullmäktige. Mest noterbart är väl att partierna helt slogs ut från Göteborgs stadsfullmäktige. Noterbart är även att kilbomarna generellt sätt var större än sillénarna även i Västsverige. T.o.m. i Göteborg är kilbomarna större, något som snart dock skulle förändras
Valresultat i Västsverige (S = sillénare, K = kilbomare)
Göteborg SKP(S): 2,5% SKP(K): 3,1%
Mölndal SKP(S): 4,0%, SKP(K): 8,2% (3 mandat)
Strömstad SKP(S): 6,1% (1 mandat)
Borås SKP(K): 4,6% (2 mandat)
Åmål SKP(K): 3,5% (1 mandat)
Mariestad: SKP(K) 4,3% (1 mandat)
Lidköping: SKP(K) 3,9% (1 mandat)
Skara: SKP(K) 3,0% (1 mandat)
Tidaholm: SKP(S) 6,7% (1 mandat), SKP(K) 4,2% (1 mandat)
Splittringen orsakade således en del omgrupperingar i bland kommunisternas stadsfullmäktige. Mest noterbart är väl att partierna helt slogs ut från Göteborgs stadsfullmäktige. Noterbart är även att kilbomarna generellt sätt var större än sillénarna även i Västsverige. T.o.m. i Göteborg är kilbomarna större, något som snart dock skulle förändras
Kommunala valen 1926-27
1926/27 fanns det bara ett parti till vänster om socialdemokratin. Vennerström et. cons. hade gått tillbaka till SAP, och Höglunds splittring 1924 hade både hunnit lämna SKP och inträda i SAP sedan de förra kommunala valen.
Valen 1926/27 innebar en mindre tillbakagång för SKP (från 4,5% till 4,1%). Intressant är att partiets geografiska profil har börjat att förändras. Tidigare var partiet starkast på landsbygden och i mindre städer. Nu börjar partiet förlora sina röster på landsbygden, och istället bli starkare i de större städerna. För första gången för partiet högre siffror i städerna (5,3%) än på landsbygden (3,4%).
Resultat i Västsverige:
Mölndal 11,0%, 3 mandat
Göteborg 10,8%, 7 mandat
Vänersborg 3 mandat. Resultaten för SAP och SSV redovisas inte separat.
Trollhättan 4,7%, 1 mandat
Ulricehamn 7,6%, 2 mandat
Lidköping 6,3%, 1 mandat
Skara 5,1%, 1 mandat
Skövde 5,0%, 1 mandat
Tidaholm 6,3%, 1 mandat
Samtliga valda kommunister var män.
Valet i Göteborg
Kommunisterna gjorde ett starkt val i Göteborg och fick 7 037 röster, dvs. 10,8%. Sju kommunister valdes in i stadsfullmäktige, en ökning med fyra. Invalda blev:
Från första valkretsen (Norra Centrum, Nordöstra Göteborg och Hisingen):
Ernst Ohlsson, ombudsman
Albert Johansson, kommunalarbetare
Einar Adamson, redaktör
Från andra valkretsen (Södra Centrum och Sydöstra Göteborg)
Ragnar Andersson
Axel Th. Andersson
Från tredje valkretsen (Västra Göteborg)
Martin Andersson, redaktör
Knut Senander, tulltjänsteman
Valen 1926/27 innebar en mindre tillbakagång för SKP (från 4,5% till 4,1%). Intressant är att partiets geografiska profil har börjat att förändras. Tidigare var partiet starkast på landsbygden och i mindre städer. Nu börjar partiet förlora sina röster på landsbygden, och istället bli starkare i de större städerna. För första gången för partiet högre siffror i städerna (5,3%) än på landsbygden (3,4%).
Resultat i Västsverige:
Mölndal 11,0%, 3 mandat
Göteborg 10,8%, 7 mandat
Vänersborg 3 mandat. Resultaten för SAP och SSV redovisas inte separat.
Trollhättan 4,7%, 1 mandat
Ulricehamn 7,6%, 2 mandat
Lidköping 6,3%, 1 mandat
Skara 5,1%, 1 mandat
Skövde 5,0%, 1 mandat
Tidaholm 6,3%, 1 mandat
Samtliga valda kommunister var män.
Valet i Göteborg
Kommunisterna gjorde ett starkt val i Göteborg och fick 7 037 röster, dvs. 10,8%. Sju kommunister valdes in i stadsfullmäktige, en ökning med fyra. Invalda blev:
Från första valkretsen (Norra Centrum, Nordöstra Göteborg och Hisingen):
Ernst Ohlsson, ombudsman
Albert Johansson, kommunalarbetare
Einar Adamson, redaktör
Från andra valkretsen (Södra Centrum och Sydöstra Göteborg)
Ragnar Andersson
Axel Th. Andersson
Från tredje valkretsen (Västra Göteborg)
Martin Andersson, redaktör
Knut Senander, tulltjänsteman
lördag 6 oktober 2012
Kommunala valen 1919
Den stora nyheten vid 1919 års kommunala val var införandet av den s.k. personlighetsprincipen. ” Den huvudsakliga innebörden i den kommunala rösträttsreformen vid 1918 års urtima riksdag innefattas i bestämmelsen att »varje röstberättigad äger en röst».” Tidigare var den kommunala rösträtten graderad och baserad på skattskyldigheten. Även sterbhus, bolag och omyndiga hade rösträtt, under förutsättning att man betalade tillräckligt mycket skatt. Från och med 1919 års val hade varje vuxen svensk man och kvinna rösträtt från och med året närmast efter det han eller hon uppnått 23 år (27 år för landstingsvalen), med undantag för ”de, som förklarats omyndiga, äro i konkurstillstånd eller äro av allmänna
fattigvården omhändertagna för varaktig försörjning, de som häfta för oguldna
kommunalutskylder för flere än två av de tre sistförflutna kalenderåren samt
de som på grund av ådömd straffpåföljd förlorat nämnda rättighet.”
Rösträtten i kommunala val blev därmed i det närmaste identisk för rösträtten till riksdagen, och mantalslängden och inte taxeringslängden utgjorde basen för rösträtten. I riket i sin helhet saknade 4,1% av de som hade åldern inne. Störst var denna siffra av någon anledning i Östergötland (6,8%), minst på Gotland (2,2%). Den i särklass vanligast anledningen till att minst sin rösträtt var ”oguldna kommunalutskylder”. Intressant nog var detta något som huvudsakligen drabbade män. Bland kvinnor var den vanligaste orsaken fattigunderstöd.
Landstingsvalen
Göteborg ingick, i likhet med en handfull andra städer, inte i något landsting. Det kan ändå vara intressant att göra en snabbt nedslag i detta val. Som i alla de tidigaste valen i partiets historia är den regionala spridningen i valresultaten stor. I Norrbotten får partiet 32,8% av rösterna, vilket gör det till länets största parti. I ett antal län ställer partiet överhuvudtaget inte upp – nämligen i Södermanland, Gotland (på den tiden stavat ”Gottland”), Blekinge, och Malmöhus. I andra län i Sydsverige får partiet mycket låga siffror. 1,0% i Kristiansstads län, 0,6% i Halland, 0,3% i Göteborgs och Bohuslän (kom ihåg att Göteborg inte ingår i Göteborgs och Bohusläns landsting!), 0,6% i Älvsborgs län osv. Enda undantaget är Kalmar läns norra del där partiet får hela 10,7%. Även i Skaraborg når partiet ett okej resultat – 4,5%. De starka fästena ligger alla i norr. Norrbotten (32,8%) är redan nämnt, Västernorrland (22,0%), Kopparbergs (18,7%), Jämtlands (11,8%) och Gävleborgs (11,5%) är andra. Partiet fick generellt sätt fler röster på landsbygden (6,5%) än i städerna (3,7%). Undantag i detta hänseende är framför allt de starkaste fästena i söder, där städerna dominerar. I Jönköpings län fick partiet exv. 7,2% i städerna mot 3,7% på landsbygden. I Skaraborg var siffrorna ännu tydligare 11,8% i städerna, mot 3,1% på landsbygden. I norr var förhållandet alltså det omvända. Exv. Kopparbergs med 19,7% på landsbygden mot 8,0% i städerna.
Till skillnad från valen 1918 undviker SSV nu att samarbete i valkarteller med liberalerna. I de 112 valkretsar man ställer upp i samverkar med i 63. I 62 av dessa fall är det med Socialdemokraterna man samarbetar, på ett ställe (oklart var) samarbetar SSV och SAP med liberalerna.
Sammanlagt fick Vänstersocialisterna 51 mandat i rikets landsting. Detta motsvarar ungefär 4,6% av de totala mandaten.
Stadsfullmäktigevalen
Stadsfullmäktigevalen innebar en viss framgång för SSV, åtminstone om man jämför med de fortfarande odemokratiska valen 1917-18. Partiet fick 5,5% av rösterna, mot 2,1% 1917-18. Dessa 2,1% motsvarade dessutom bara 1,6% av rösterna.
Av någon anledning saknas statistik över kommunalvalen 1916-18 på SCB:s hemsida. Ur 1919 års sammanfattning kan man utläsa följande siffror för dessa val i riket i stort:
Högern 39,5% av de röstande, 49,1% av rösterna
Liberala 19,5% resp 19,1%
Socialdemokrater 37,5% resp 28,9%
Vänstersocialister 2,1% resp 1,6%
Övriga 1,4% resp 1,3%
Föga överraskande är Högern vinnare, SAP och SSV förlorare, om man jämför antalet röster med antalet röstande. Vid 1919 års val är siffrorna:
Höger 33,6%
Liberala 19,6%
Socialdemokrater 40,0%
Vänstersocialister 5,5%
Övriga 1,2%
Antalet röstande har ökat från 207 701 till 1 138 563, alltså en dryg femdubbling.
SSV gick från att ha haft 39 stadsfullmäktige i riket, till 148 (av dessa kom dock 8 från den nybildade staden Avesta). Detta motsvarade 4,5% av samtliga stadsfullmäktige. Starkast var SSV i städer med 5 001-10 000 invånare (9,4%), svagast i städer med över 20 000 invånare (1,5%). Partiet förblev alltså ett landsbygds- och småstadsparti. Av de valda vänstersocialisterna var nio kvinnor.
I huvudstaden lyckades partiet visserligen ganska bra, med 7,5% av rösterna och 4 mandat (alla män), men i de andra större städerna lyste framgången med sin frånvaro.
Stadsfullmäktigevalet i Göteborg
Valdeltagandet i Göteborg var 1918 41,5%, 1919 49,1%. Detta är en ganska stor ökning, med tanke på rösträttens utvidgning. Göteborg var dock den stad i riket med allra lägst valdeltagande. (Som en jämförelse kan nämnas att valdeltagandet i Stockholm var 54,6% och i Malmö 59,0%. I några mindre städer låg valdeltagandet så högt som 70-90%.)
Resultatet i Göteborg:
Högern 31,4% - 20 mandat (varav 18 män och 2 kvinnor)
Liberalerna 21,1% - 14 mandat (varav 12 män och 2 kvinnor)
SAP 43,9% - 26 mandat (varav 24 män och 2 kvinnor)
SSV 3,4% - 0 mandat.
Övriga Västsverige
I Älvsborgs län lyckas SSV ta två mandat i Vänersborg och ett i Åmål. I Bohuslän ställer man överhuvudtaget inte upp. Men i Skaraborg ser det annorlunda ut. Där blir partiet representerat i samtliga stadsfullmäktigeförsamlingar med undantag för Hjo där man inte ställer upp.
Röstsiffror:
Tidaholm: 24,5 %
Lidköping: 20,5%
Skövde: 16,6%
Skara: 12,7%
Falköping: 7,3%
Mariestad: 6,4%
fattigvården omhändertagna för varaktig försörjning, de som häfta för oguldna
kommunalutskylder för flere än två av de tre sistförflutna kalenderåren samt
de som på grund av ådömd straffpåföljd förlorat nämnda rättighet.”
Rösträtten i kommunala val blev därmed i det närmaste identisk för rösträtten till riksdagen, och mantalslängden och inte taxeringslängden utgjorde basen för rösträtten. I riket i sin helhet saknade 4,1% av de som hade åldern inne. Störst var denna siffra av någon anledning i Östergötland (6,8%), minst på Gotland (2,2%). Den i särklass vanligast anledningen till att minst sin rösträtt var ”oguldna kommunalutskylder”. Intressant nog var detta något som huvudsakligen drabbade män. Bland kvinnor var den vanligaste orsaken fattigunderstöd.
Landstingsvalen
Göteborg ingick, i likhet med en handfull andra städer, inte i något landsting. Det kan ändå vara intressant att göra en snabbt nedslag i detta val. Som i alla de tidigaste valen i partiets historia är den regionala spridningen i valresultaten stor. I Norrbotten får partiet 32,8% av rösterna, vilket gör det till länets största parti. I ett antal län ställer partiet överhuvudtaget inte upp – nämligen i Södermanland, Gotland (på den tiden stavat ”Gottland”), Blekinge, och Malmöhus. I andra län i Sydsverige får partiet mycket låga siffror. 1,0% i Kristiansstads län, 0,6% i Halland, 0,3% i Göteborgs och Bohuslän (kom ihåg att Göteborg inte ingår i Göteborgs och Bohusläns landsting!), 0,6% i Älvsborgs län osv. Enda undantaget är Kalmar läns norra del där partiet får hela 10,7%. Även i Skaraborg når partiet ett okej resultat – 4,5%. De starka fästena ligger alla i norr. Norrbotten (32,8%) är redan nämnt, Västernorrland (22,0%), Kopparbergs (18,7%), Jämtlands (11,8%) och Gävleborgs (11,5%) är andra. Partiet fick generellt sätt fler röster på landsbygden (6,5%) än i städerna (3,7%). Undantag i detta hänseende är framför allt de starkaste fästena i söder, där städerna dominerar. I Jönköpings län fick partiet exv. 7,2% i städerna mot 3,7% på landsbygden. I Skaraborg var siffrorna ännu tydligare 11,8% i städerna, mot 3,1% på landsbygden. I norr var förhållandet alltså det omvända. Exv. Kopparbergs med 19,7% på landsbygden mot 8,0% i städerna.
Till skillnad från valen 1918 undviker SSV nu att samarbete i valkarteller med liberalerna. I de 112 valkretsar man ställer upp i samverkar med i 63. I 62 av dessa fall är det med Socialdemokraterna man samarbetar, på ett ställe (oklart var) samarbetar SSV och SAP med liberalerna.
Sammanlagt fick Vänstersocialisterna 51 mandat i rikets landsting. Detta motsvarar ungefär 4,6% av de totala mandaten.
Stadsfullmäktigevalen
Stadsfullmäktigevalen innebar en viss framgång för SSV, åtminstone om man jämför med de fortfarande odemokratiska valen 1917-18. Partiet fick 5,5% av rösterna, mot 2,1% 1917-18. Dessa 2,1% motsvarade dessutom bara 1,6% av rösterna.
Av någon anledning saknas statistik över kommunalvalen 1916-18 på SCB:s hemsida. Ur 1919 års sammanfattning kan man utläsa följande siffror för dessa val i riket i stort:
Högern 39,5% av de röstande, 49,1% av rösterna
Liberala 19,5% resp 19,1%
Socialdemokrater 37,5% resp 28,9%
Vänstersocialister 2,1% resp 1,6%
Övriga 1,4% resp 1,3%
Föga överraskande är Högern vinnare, SAP och SSV förlorare, om man jämför antalet röster med antalet röstande. Vid 1919 års val är siffrorna:
Höger 33,6%
Liberala 19,6%
Socialdemokrater 40,0%
Vänstersocialister 5,5%
Övriga 1,2%
Antalet röstande har ökat från 207 701 till 1 138 563, alltså en dryg femdubbling.
SSV gick från att ha haft 39 stadsfullmäktige i riket, till 148 (av dessa kom dock 8 från den nybildade staden Avesta). Detta motsvarade 4,5% av samtliga stadsfullmäktige. Starkast var SSV i städer med 5 001-10 000 invånare (9,4%), svagast i städer med över 20 000 invånare (1,5%). Partiet förblev alltså ett landsbygds- och småstadsparti. Av de valda vänstersocialisterna var nio kvinnor.
I huvudstaden lyckades partiet visserligen ganska bra, med 7,5% av rösterna och 4 mandat (alla män), men i de andra större städerna lyste framgången med sin frånvaro.
Stadsfullmäktigevalet i Göteborg
Valdeltagandet i Göteborg var 1918 41,5%, 1919 49,1%. Detta är en ganska stor ökning, med tanke på rösträttens utvidgning. Göteborg var dock den stad i riket med allra lägst valdeltagande. (Som en jämförelse kan nämnas att valdeltagandet i Stockholm var 54,6% och i Malmö 59,0%. I några mindre städer låg valdeltagandet så högt som 70-90%.)
Resultatet i Göteborg:
Högern 31,4% - 20 mandat (varav 18 män och 2 kvinnor)
Liberalerna 21,1% - 14 mandat (varav 12 män och 2 kvinnor)
SAP 43,9% - 26 mandat (varav 24 män och 2 kvinnor)
SSV 3,4% - 0 mandat.
Övriga Västsverige
I Älvsborgs län lyckas SSV ta två mandat i Vänersborg och ett i Åmål. I Bohuslän ställer man överhuvudtaget inte upp. Men i Skaraborg ser det annorlunda ut. Där blir partiet representerat i samtliga stadsfullmäktigeförsamlingar med undantag för Hjo där man inte ställer upp.
Röstsiffror:
Tidaholm: 24,5 %
Lidköping: 20,5%
Skövde: 16,6%
Skara: 12,7%
Falköping: 7,3%
Mariestad: 6,4%
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)