De nya spårvagnstyperna

Inköpet av Sirio-spårvagnarna från AnsaldoBreda är inte första gången nya spårvagnsmodeller ställer till problem. Så här lät det i Västsvenska Kuriren 1922.

1922-10-07
De nya spårvagnstyperna.
Ett uttryck för spårvägsstyrelsens huvudlösa sparsamhetsmani.
Det är allmänt bekant, att en viss ny reforms- och sparsamhetsmani gripit en stor del av landets alla möjliga institutioner, och vi har även fått en släng av denna sjukdom här i Göteborg. I främsta rummet kommer då spårvägen med sina nya vagntyper, orsaker till att dessa anskaffats är för att man skall kunna inbespara personal, det arbete som i vanliga fall utgöres av två konduktörer är här förlagt på en. Man skulle kunna tycka att tiden för dylika inbesparningar inte är lämpig, alldenstund spårvägen har överflöd på personal, och det är endast tack vare dennas solidaritet, som genom semester och fridagsförändring, har räddat en stor del av sina kamrater från att bli kastade ut i arbetslöshet. Dylika reformer under sådana förhållanden kan endast försvaras från en synpunkt, nämligen när det kan bevisas att anordningen är fullt praktiskt och kan betecknas som ett framsteg på teknikens område, men detta torde inte vara fallet här.
De nya långedragsvagnarne är bekväma att åka i när man väl kommer in, men när man tar i betraktande de två fotstegen blir de allt annat än praktiska. Dessa vagnar rymmer lika många passagerare som två av de vanliga och då borde man - för att underlätta på- och avstigning och största möjliga fortgång i denna - ha gjort den bekvämare i detta avseende i stället för som nu, dubbelt så besvärliga. Man kan ta exempel från Kristiania, där förekommer en liknande vagntyp, men med den skilnaden att där finnes endast en plattform, vilken är placerad i vagnens mitt, och byggd på ett sådant sätt att den är nedsänkt mellan hjulparen och därför i jämhöjd med refugen, varför inga fotsteg förekomma; däremot är dessa placerade inuti vagnen från plattformen och upp till de partier där sittplatserna finnas. Denna stora rymliga plattform är försedd med två dörrar, d. v. s. på vardera sidan, varför på- och avstigning går synnerligen fort och bekvämt. När man ser denna till alla delar praktiska vagntyp måste man förundra sig över spårvägsstyrelsen här i Göteborg - som i förbigående sagt företaget studieresor - verkligen kan komma med dylika opraktiska vagnar. Men det är inte nog med denna olägenhet, det har visat sig att när konduktören befinner sig längst fram i vagnen för att ta upp avgiften så kan han, på grund utav att vagnens ändar ej äro försedda med fönster, inte se när det är klart utan måste gå genom hela vagnen och till plattformen. För att undvika denna långa försenande promenad, öppnar han främre plattformen och därifrån övertygar sig om att det är klart till avgång, och detta handlingssätt torde inte vara lämpligt, i synnerhet om vintern. Följderna av vagnarnes opraktiska byggnad visar sig genom så gott som ständiga förseningar. Enligt order från höga vederbörande skall det handskas synnerligen försiktigt med dessa vagnar, men detta tycks inte hållas så styvt på om kvällarne när halvtimmas trafiken inträtt och vänteminuterna vid ändstationerna bortfaller, då uppmanas förarna att skynda på så att de hinner fram i rätt tid.
Vidare har vi den andra typen, den s. k. "två rum och kök", av vilken spårvägen enligt uppgift skall bygga ett tiotal till, det blir då uteslutande dylika vagnar å blå linje och kanske lite svårare att tillämpa det system som nu visar sig nödvändigt, nämligen att köra från en del passagerare för att hinna med den ordinarie körtiden. Dessa vagnar blir synnerligen "praktiska" under utställningen, då vi får besök av en stor del som inte ens kan läsa svenska och följaktligen måste ha tolk med sig för att förstå det anslag som anger vilka dörrar man får använda sig av vid resp. på- och avstigning. Enligt vad Grebst under förbudsstriden uttalade så är göteborgarne ett frihetsälskande folk, men nu tvingas de att genomvandra denna obehagliga vagn, kanske även själva Grebst med sin utpräglade frihetskänsla kommer inför denna obehagliga situation någon gång, undrar om han opponerar sig.
Emellertid är inte förarne, som måste tjänstgöra å denna vagn vidare nöjda, för de håller på att sluta ut talapparaten för att upplysa passagerare om vad de enligt spårvägsstyrelsens beslut får lov att placera sig.
För inte så länge sedan utgav denna överkultiverade spårvägsstyrelse en bestämmelse om att övergång till annan vagn endast får förekomma där vagnarne mötas eller skiljas, denna bestämmelse blir nu fullkomligt ihjälslagen. Vi tänker oss t. ex. att en passagerare kommer från Slottskogen och skall åka till Majorna, i stället för att ta den blå vagnen vid Järntorget kan han uträtta div. ärenden nedåt 2:dra Långgatan och Masthuggstorget och där stiga på majvagnen, här kan han ta plats i främre avdelningen och när han sedan stiger utav, är det omöjligt för konduktören, som står ställd i "köket" att konstatera var passageraren steg på med sin övergångsbiljett. Är sådana missförhållanden obekanta för spårvägsstyrelsen, eftersom den, i sin iver över att på alla möjliga sätt förtrycka personalen och behandla allmänheten efter eget godtycke, fattar sådana huvudlösa beslut. Det vore tid att allmänheten opponerade sig mot dessa herrers barocka handlingssätt.
"Ett nummer"

Den tredje Internationalen bildad!

Ur "Västsvenska Kuriren" 1919-03-26. Intressant är att tidningen inte nämner vem som representerade SSV, nämligen Otto Grimlund.

"Den tredje Internationalen bildad!
På Zimmerwaldpartiernas kongress i Moskva 2-6 mars
MOSKVA, 9 mars
Den 2-6 mars har i Moskva hållits en stor internationell kongress med representanter för de radikala socialistorganisationerna i hela världen. Nästan samtliga till Zimmerwaldrörelsen hörande partier och en mängd övriga arbetareorganisationer voro representerade. Kongressen öppnades av Lenin med ett stort tal, vari han skildrade världsrevolutionens gång och framlade teser över problemet 'borgerlig demokrati och proletär diktatur'.
Kongressen beslöt att bilda _den kommunistiska Internationalen_, i vilken Zimmerwaldrörelsen uppgår. Kongressens grundval blir det av Marx och Engels 1848 utgivna Kommunistiska manifestet. Den kommunistiska Internationalens ledning handhaven av en exekutivkommitté med representanter för skilda länder. Till den första kongressperiodens exekutivkommitté utses representanter från följande länder: Ryssland, Tyskland, Österrike, Ungern, Balkanländerna, Schweiz, Skandinavien och Holland. En byrå på 5 personer utses. Till exekutivkommittén sekreterare utsågs sekreteraren i Zimmerwaldförbundet, dr Angelika Balabanoff. Vid kongressen voro 18 länder företrädda genom ombud.
På kongressen tog ställning till den socialpatriotiska Bern-kongressen. Ett manifest till världens arbetare antogs med maning att ansluta sig till den tredje Internationalen."

Västsvenska kuriren

1918 beslutade Vänstersocialisterna i Västsverige (eller Västsverge som de skrev) att starta en ny tidning. Resultatet blev "Västsvenska kuriren" som var partiets organ fram till 1929, då "Arbetartidningen" startades. Så här beskrev redaktionen tidningens uppgifter i det allra första numret 29 september 1918:

"Till Publiken!
Behovet av ett samlande och enande organ för Västra Sverges vänstersocialister och ett agitationsmedel inom prässen för vår rörelse torde icke vara omtvistat. En återblick på våra svårigheter vid fjolårets valkampanj torde vara nog för att för var och en fullt klargöra icke blott önskvärdheten utan nödvändigheten av ett språkrör för våra idèer i denna del av Sverge, en plattform för våra strider och, inte minst, en möjlighet till självförsvar.
Den antimilitaristiska, revolutionära socialismen har en kompakt, väl rustad samhällelig majoritet emot sig. Den möter upp, vår nya rörelse och dess tidningsorgan mot en burgen borgarpräss med stora later, självmedveten, tvärsaker och viktig hållning, in i sitt innersta föraktande och hatande vår kamp mot den 'lilla statskonstens' misslyckade samhälle. Till denna borgerliga försvarsrörelse gent emot den revolutionära socialismen har numera på det kraftigaste, enhetligaste och fullkomligaste sätt slutit sig dessa, vilka en gång voro våra partivänner, innan ledarne förde deras tankar in på nya banor och tvang de viljelösa skarorna i härnad mot sin egen socialistiska tro. Högersocialismens intollerans, Brantings hjärtliga hat och socialpatriotismens allsidiga förföljelse mot oss till vänster, tvinga oss till kraftig socialistisk samling kring våra organ och till en stridsduglighet och kampvilja som socialismens folk aldrig någonsin ens i sitt första stridsläge behövde känna.
I och genom ministersocialismen har den svenska arbetarerörelsen vandrat in i ett alldeles nytt och främmande skede. Soc.-dem. och dess avläggare utveckla en kraftig advokatyr för sitt svek mot socialismens program och understryka denna med sin hänsynslösa presskampanj mot vårt parti. De abnorma tidsförhållandena ha gjort det möjligt för Branting i Sverge liksom för partiledarne i de flesta länder att plantera sina röda dukar som fanborg kring tronerna, och den republikanska socialismen är för dem en barndom, eller ett gravlagt skede. 'Folkets sak' ligger numera här hemma i liberalismens händer. Denna är assisterad av socialdemokratiska högern, och därmed har detta parti förlorat rätten till kritik och kritiskt uppträdande gent emot dem som makten hava. Det enda parti, som nu besitter möjligheterna att föra folkets socialistiska talan är vårt, och dess press har fördensskull den största uppgift.
Vi försäkra våra kamrater och vänner, att Västsvenska Kuriren skall söka göra sitt bästa för fyllandet av sin plats som organ för en revolutionära socialistisk åskådning. I det provnumret härmed överlämnas åt den ärade allmänheten vilja vi ock delgiva något av våra
Planer och arbetsprogram
Förutom de spörsmål, som direkt höra hemma under vårt partiprogram och inrymmas i vår partipolitik, och med blicken städse fästad på vår internationella rättssamhälles framskapande, vilja vi icke uraktlåta att kritisera utåt och inåt. En vaken kritik, ärlig och allsidig, skärper blicken, väcker eftertanken, höjer arbetslusten. Hänsynslösheten gäller våra motståndare men på ett annat sätt också oss själva.
Liksom vi föra i skölden en hänsynslös kritik, vilja vi ock så allsidigt som möjligt föra klasskampens ekonomiska, sociala och kulturella talan. En treenighet som icke kan särskiljas!
Kvinnorörelsen har en stor plats i vår tidning. Vi önska ingenting högre, än att vårt program kunde redigeras så, att kvinnorna fatta intresse för våra ideer, följa dem och arbeta för dem.
Genom bokanmälningar och uppsatser vilja vi efter bästa förmåga söka föra folkbildningsprogramets talan, och den fria diskussionen skall städse, i mån av tidningens utrymme vara välkommen.
Genom tillmötsgående från våra mest framstående stilister inom partiet och erkände experter på det politiska, sociala och kulturella området redaktörerna C. N. Carlseson och Z. Höglund bliva i tillfälle att hålla vår läsekrets i kontakt med de internationella spörsmålen.
Förbuds- och humanistiska spörsmål hava vår hjärtliga medverkan.
Västsvenska Kuriren vill först och sist i sin kamp strängt skilja på den urvattnade demokratin och den livslevande, blodröda socialismen.
Redaktionen."