Den text som kommit att publicerats som ”Teorier om mervärdet” utgörs av en del av de 23 notisböcker i vilka Marx 1861-63 skrev ned ett stort ekonomikritiskt manuskript. Första gången en text publicerats under denna beteckning var Karl Kautskys utgåva från 1905-10. Kautsky tog sig en hel del friheter med texten. Han arrangerade om den i tematisk ordning och strök en del partier.
Under 1920- och 1930-talen påbörjades arbetet med att ge ut en textkritisk utgåva av hela Marx' och Engels' verk, den första MEGA (Marx-Engels-Gesamtausgabe), inklusive manuskript, brev excerpter osv. Arbetet leddes av David Rjazanov, men stötte på problem i och med det hårdnande politiska klimatet i Sovjetunionen under Stalin. 1939 publicerades för första gången Marx' stora manuskript från 1857-58 under titeln ”Grundrisse der Kritik der politischen Ökonomie. Rohentwurf”. Mannen bakom detta var en Pavel Veller som lyckades klara sig undan Stalins utrensningar. Han dog dock i striderna mot Hitlertyskland 1941.
Arbetet med MEGA lades aldrig formellt ned, men den politiska viljan att fortsätta projektet var begränsad. Däremot fortsatte man med arbetet att ge ut Marx och Engels samlade verk på ryska. 1945 ägde diskussioner rum kring vad man skulle göra med Teorier om mervärdet. Detta fanns olika meningar om hur texten skulle publiceras. Somliga ville ha en text som låg så nära Marx' original som möjligt, andra tyckte att man kunde stryka passager som återkom i Kapitalet, ytterligare andra ville ha en tematisk disposition (som hos Kautsky) snarare än en kronologisk. Även idén att göra två olika versioner – en avsedd för en bredare allmänhet och en för en mer begränsad krets av experter – lyftes fram. Någon menade dock att detta var onödigt, då texten i vilket fall främst riktade sig till experterna.
1948 sattes två herrar vid namn Il'ja Isaakovič Prejs och Vladimir Konstantinovič Brušlinskij att leda arbetet. 1950 publicerade de en prospekt med en omfattande motivering över hur de tänkte sig att texten skulle organiseras. Denna prospekt innehöll förstås också en vid tiden obligatorisk känga mot Kautsky, där hans arbete klassades som revisionistiskt.
Prejs och Brušlinskij argumenterade för att Teorier om mervärdet skulle ses som Kapitalets fjärde band och att det borde publiceras som ett eget verk och inte som en del av 1861-63 års manuskript.
De bestämde sig vidare för att texten skulle ordnas tematiskt, bl. a. införde de egna kapitel- och styckesrubriker som inte fanns hos Marx. De menade sig dock inte ha rätten att strycka något i texten, utan allt skulle med. Frierich Engels var nämligen den ende som utöver Marx själv hade haft rätten att strycka i texten.
1954, 1957 och 1961 publicerades Teorier om mervärdet i tre band på ryska inom ramen för Marx och Engels samlade verk.
1956-62 publicerades texten på tyska, även här i tre band. Den följde den disposition som gjorts i den ryska utgåvan. 1965, 1967 och 1968 gavs texten ut i Marx-Engels-Werke (MEW). De båda utgåvorna är inte identiska. Vid första publiceringsomgången hade de tyska utgivarna inte tillgång till kopior av Marx' manuskript, utan var tvungna att förlita sig på de sovjetryska förlagorna. Det gick så långt att DDR:s ledare Walter Ulbricht skickade en skrivelse till M. A Suslov i Sovjetunionen för att få tillgång till kopiorna, men av oklara skäl dröjde det. MEW-utgåvan innehåller inte direkta nyheter, men man kunde i alla fall korrigera fel och göra direkta jämförelser med Marx' originaltext.
1977, 1978 och 1979 publicerades Teorier om mervärdet inom ramarna för Marx-Engels-Gesamtausgabe (MEGA eller MEGA(2) för att skilja det från 1920- och 1930-talens MEGA). Nu valde man den textkritiska vägen och publicerade manuskripten i den ordning de fanns i Marx' anteckningsböcker. ”Teorier om mervärdet” skiljs inte ut som ett eget verk, utan ses som en del av det större manuskriptet. Mellan 1988 och 1994 kom hela 1861-63 års manuskript ut på engelska i Marx Engels Collected Works, och där följde de texten från MEGA(2).
