Precis som 1948 påverkades kommunisterna, nu omdöpta till VPK, negativt av händelser i Tjeckoslovakien. Warszawapaktens inmarsch fördömdes visserligen av partiet, men likväl flydde partiets väljare till socialdemokraterna.
Resultatet i riket (i procent):
Högerpartiet 12,9 (-0.8)
Centerpartiet 15,7 (+2,5)
Folkpartiet 14,3 (-2,7)
Samling 68 1,7 (+0,2) – Motsvarar 1964 års Medborgerlig samling
Mittenpartierna 0,9 (+0,6)
KDS 1,5 (-0,3)
Socialdemokraterna 50,1 (+2,8)
VPK 3,0 (-2,2)
Resultatet i Göteborg:
Högerpartiet 12,0 (+0,2)
Centerpartiet 4,6 (+2,6)
Folkpartiet 30,8 (-2,7)
KDS 0,7 (-0,8)
Socialdemokraterna 46,5 (+5,3)
VPK 5,4 (-4,2)
Trots VPK:s historiskt låga siffror kunde Gunvor Ryding sitta kvar som ensam kommunist från Göteborg i andra kammaren.
Föga överraskande gick VPK kraftigt tillbaka i alla sina tidigare starka fästen, och nådde inte upp till tio procent någonstans.
Visar inlägg med etikett andra kammaren. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett andra kammaren. Visa alla inlägg
söndag 23 september 2012
Valen till andra kammaren 1964
Det näst sista andrakammarsvalet i Sverige ägde rum 1964. Kommunisterna hade fått en ny partiledare – C-H Hermansson och partiets omsvänging till ett ”eurokommunistiskt” parti hade börjat, trots att detta ord ännu inte var uppfunnet.
Resultatet i riket:
Högerpartiet 13,7 (-2,8)
Centerpartiet 13,2 (-0,4)
Folkpartiet 17,0 (-0,5)
Socialdemokraterna 47,3 (-0,5)
Kommunisterna 5,2 (+0,7)
KDS 1,8 (+1,8)
Medborgerlig samling 1,5 (+1,5)
Mellanpartierna 0,3 (+0,3)
Resultatet i Göteborg:
Högerpartiet 11,8 (-3,3)
Centerpartiet 2,0 (+0,2)
Folkpartiet 33,5 (+2,2)
Socialdemokraterna 41,2 (-1,0)
Kommunisterna 10,0 (+0,7)
KDS 1,4 (+1,4)
Kommunisterna fick fortsatt ett mandat, men den här gången hade Knut Senander dragit sig tillbaka och ersatts av Gunvor Ryding.
Äntligen framgår det av statistiken i vilken församling Göteborgs valdistrikt ligger i. För första gången kan vi alltså säga något om hur röstmönstret i Göteborgs stad såg ut.
SKP:s fem starkaste valkretsar var:
Nr 73 i Masthugget (22,0%)
Nr 23 i Gamlestaden (21,0%)
Nr 10 i Lundby (20,6%)
Nr 12 i Brämaregårde (20,3%)
Nr 72 i Masthugget (19,9%)
De fem svagaste var:
Nr 42 i Örgryte (0,9%)
Nr 51 i Vasa (1,8%)
Nr 52 i Vasa (2,0%)
Nr 62 i Annedal (2,2%)
Nr 54 i Johanneberg (2,2%)
Göteborgs församlingar i rangordning efter SKP:s rösteandel (i procent). För att se hur stabilt röstmönstret är har jag satt siffrorna för 1998 års val inom parentes.
Masthugg 15,2 (28,5)
Brämaregården 15,1 (20,1)
Lundby 14,4 (17,5)
Karl Johan 13,9 (25,1)
Gamlestad 13,4 (17,9)
Haga 12,8 (19,2)
Oskar Fredrik 12,1 (22,3)
Biskopsgården 12,0 (21,0)
Kortedala 11,4 (23,0)
Backa 9,4 (15,8)
Högsbo 8,9 (15,9)
Örgryte 8,4 (11,5)
Härlanda 8,3 (16,0)
Kristine 8,2 (-)
Västra Frölunda 7,3 (15,6)
Annedal 7,1 (12,8)
Johanneberg 7,1 (10,1)
Domkyrko 4,2 (11,5)
Vasa 3,1 (8,3)
Poströster 2,5 (-)
En valkrets (nr 37) var belägen både i Örgryte och Kristine och har helt godtyckligt räknats Örgryte till godo. Poströsterna (knappt 5% av samtliga) har inte räknats in i statistiken för valdistriktet, utan för sig. Av församlingarna är Örgryte lite speciell, eftersom den är så heterogen. Partiets siffror i det bästa valdistriktet där är 14,0%, i det sämsta 0.9%. I 1998 års statistik har Örgryte delats upp i två församlingar: Örgryte och S:t Pauli.
Övriga platser i Västsverige där SKP fick mer än tio procent:
Mölndal 10,2
Jonsered (del av Partille) 15,8
Malmön (del av Södra Sotenäs i nuvarande Sotenäs) 10,2
Fors 2 (del av Flundre i nuvarande Trollhättan) 11,2
Starkärr 2 (del av Starkärr i nuvarande Ale) 10,5
Lidköping 2 11,1
Resultatet i riket:
Högerpartiet 13,7 (-2,8)
Centerpartiet 13,2 (-0,4)
Folkpartiet 17,0 (-0,5)
Socialdemokraterna 47,3 (-0,5)
Kommunisterna 5,2 (+0,7)
KDS 1,8 (+1,8)
Medborgerlig samling 1,5 (+1,5)
Mellanpartierna 0,3 (+0,3)
Resultatet i Göteborg:
Högerpartiet 11,8 (-3,3)
Centerpartiet 2,0 (+0,2)
Folkpartiet 33,5 (+2,2)
Socialdemokraterna 41,2 (-1,0)
Kommunisterna 10,0 (+0,7)
KDS 1,4 (+1,4)
Kommunisterna fick fortsatt ett mandat, men den här gången hade Knut Senander dragit sig tillbaka och ersatts av Gunvor Ryding.
Äntligen framgår det av statistiken i vilken församling Göteborgs valdistrikt ligger i. För första gången kan vi alltså säga något om hur röstmönstret i Göteborgs stad såg ut.
SKP:s fem starkaste valkretsar var:
Nr 73 i Masthugget (22,0%)
Nr 23 i Gamlestaden (21,0%)
Nr 10 i Lundby (20,6%)
Nr 12 i Brämaregårde (20,3%)
Nr 72 i Masthugget (19,9%)
De fem svagaste var:
Nr 42 i Örgryte (0,9%)
Nr 51 i Vasa (1,8%)
Nr 52 i Vasa (2,0%)
Nr 62 i Annedal (2,2%)
Nr 54 i Johanneberg (2,2%)
Göteborgs församlingar i rangordning efter SKP:s rösteandel (i procent). För att se hur stabilt röstmönstret är har jag satt siffrorna för 1998 års val inom parentes.
Masthugg 15,2 (28,5)
Brämaregården 15,1 (20,1)
Lundby 14,4 (17,5)
Karl Johan 13,9 (25,1)
Gamlestad 13,4 (17,9)
Haga 12,8 (19,2)
Oskar Fredrik 12,1 (22,3)
Biskopsgården 12,0 (21,0)
Kortedala 11,4 (23,0)
Backa 9,4 (15,8)
Högsbo 8,9 (15,9)
Örgryte 8,4 (11,5)
Härlanda 8,3 (16,0)
Kristine 8,2 (-)
Västra Frölunda 7,3 (15,6)
Annedal 7,1 (12,8)
Johanneberg 7,1 (10,1)
Domkyrko 4,2 (11,5)
Vasa 3,1 (8,3)
Poströster 2,5 (-)
En valkrets (nr 37) var belägen både i Örgryte och Kristine och har helt godtyckligt räknats Örgryte till godo. Poströsterna (knappt 5% av samtliga) har inte räknats in i statistiken för valdistriktet, utan för sig. Av församlingarna är Örgryte lite speciell, eftersom den är så heterogen. Partiets siffror i det bästa valdistriktet där är 14,0%, i det sämsta 0.9%. I 1998 års statistik har Örgryte delats upp i två församlingar: Örgryte och S:t Pauli.
Övriga platser i Västsverige där SKP fick mer än tio procent:
Mölndal 10,2
Jonsered (del av Partille) 15,8
Malmön (del av Södra Sotenäs i nuvarande Sotenäs) 10,2
Fors 2 (del av Flundre i nuvarande Trollhättan) 11,2
Starkärr 2 (del av Starkärr i nuvarande Ale) 10,5
Lidköping 2 11,1
Valen till andra kammaren 1960
För att serien av valanalyser ska bli komplett fortsätter jag pliktskyldigast med 1960-talets tråkiga val.
Resultatet i riket (i jämförelse med 1958 års nyval):
Högerpartiet 16,5 (-3,0)
Centerpartiet 13,6 (+0,9)
Folkpartiet 17,5 (-0,7)
Socialdemokraterna 47,8 (+1,6)
Kommunisterna 4,5 (+1,1)
Det blåste alltså en moderat vänstervind under valet.
Göteborg:
Högerpartiet 15,1 (-2,2)
Centerpartiet 1,8 (+1,8)
Folkpartiet 31,3 (-2,2)
Socialdemokraterna 42,2 (+2,3)
Kommunisterna 9,3 (+0,5)
Övriga 0,3 (huvudsakligen ”Företagarpartiet”. Knappt 200 röster för Vänstersocialisterna)
Kommunisterna tog ett göteborgsmandat, och Knut Senander fick fortsätta sin nu kvartssekellånga tid i andra kammaren.
I resten av Västsverige fick SKP över tio procent i:
Jonsered 17,8
Borås 16 13,3
Mölndal 10,7
Starrkärr 2 10,6
Malmön 10,4
Resultatet i riket (i jämförelse med 1958 års nyval):
Högerpartiet 16,5 (-3,0)
Centerpartiet 13,6 (+0,9)
Folkpartiet 17,5 (-0,7)
Socialdemokraterna 47,8 (+1,6)
Kommunisterna 4,5 (+1,1)
Det blåste alltså en moderat vänstervind under valet.
Göteborg:
Högerpartiet 15,1 (-2,2)
Centerpartiet 1,8 (+1,8)
Folkpartiet 31,3 (-2,2)
Socialdemokraterna 42,2 (+2,3)
Kommunisterna 9,3 (+0,5)
Övriga 0,3 (huvudsakligen ”Företagarpartiet”. Knappt 200 röster för Vänstersocialisterna)
Kommunisterna tog ett göteborgsmandat, och Knut Senander fick fortsätta sin nu kvartssekellånga tid i andra kammaren.
I resten av Västsverige fick SKP över tio procent i:
Jonsered 17,8
Borås 16 13,3
Mölndal 10,7
Starrkärr 2 10,6
Malmön 10,4
Valen till andra kammaren 1958
För första och enda gången sedan den allmänna och lika rösträttens införande gick svenskarna 1958 till omval. Detta berodde på striden kring den allmänna tjänstepensionen (ATP). Valet ledde till att arbetarepartierna (SAP och SKP) fick majoritet i andra kammaren.
Resultatet i riket:
Högern 19,5 (+2,4)
Centerpartiet 12,7 (+3,3)
Folkpartiet 18,2 (-5,6)
Socialdemokraterna 46,2 (+1,6)
Kommunisterna 3,4 (-1,6)
Kommunisternas dåliga resultat kan delvis förklaras med att partiet valde att inte ställa upp i alla valkretsar. Genom att låta kommunisterna rösta socialdemokratiskt säkrade man en arbetarmajoritet i riksdagen, och därmed en vinst i ATP-striden. Partiet gick dock tillbaka även där man ställde upp (med undantag av Norrbotten).
Resultatet i Göteborg:
Högern 17,3 (+5,4)
Centerpartiet 0,0 (-0,1)
Folkpartiet 33,5 (-7,6)
Socialdemokraterna 39,9 (+4,6)
Kommunisterna 8,8 (-2,2)
Folkpartiet blev således detroniserade som stadens största parti. Knut Senander fortsatte att vara den ende göteborgskommunisten i andra kammaren.
I övriga Västsverige fick SKP mer än tio procent i Jonsered (17,1) och Mölndal (10,0). I Älvsborgs läns norra valkrets ställde man inte upp, men det gjorde man i Bohuslän, Södra Älvsborg och Skaraborg, trots att utsikterna till egna mandat var obefintliga.
Resultatet i riket:
Högern 19,5 (+2,4)
Centerpartiet 12,7 (+3,3)
Folkpartiet 18,2 (-5,6)
Socialdemokraterna 46,2 (+1,6)
Kommunisterna 3,4 (-1,6)
Kommunisternas dåliga resultat kan delvis förklaras med att partiet valde att inte ställa upp i alla valkretsar. Genom att låta kommunisterna rösta socialdemokratiskt säkrade man en arbetarmajoritet i riksdagen, och därmed en vinst i ATP-striden. Partiet gick dock tillbaka även där man ställde upp (med undantag av Norrbotten).
Resultatet i Göteborg:
Högern 17,3 (+5,4)
Centerpartiet 0,0 (-0,1)
Folkpartiet 33,5 (-7,6)
Socialdemokraterna 39,9 (+4,6)
Kommunisterna 8,8 (-2,2)
Folkpartiet blev således detroniserade som stadens största parti. Knut Senander fortsatte att vara den ende göteborgskommunisten i andra kammaren.
I övriga Västsverige fick SKP mer än tio procent i Jonsered (17,1) och Mölndal (10,0). I Älvsborgs läns norra valkrets ställde man inte upp, men det gjorde man i Bohuslän, Södra Älvsborg och Skaraborg, trots att utsikterna till egna mandat var obefintliga.
Valen till andra kammaren 1956
Resultat i riket:
Högern 17,1 (+2,7)
Bondeförbundet 9,4 (-1,3)
Folkpartiet 23,8 (-0,6)
Socialdemokraterna 44,6 (-1,7)
Kommunisterna 5,0 (+0,7)
Förändringarna var således marginella för samtliga partier.
Resultat i Göteborg:
Högern 11,9 (+1,6)
Bondeförbundet 0,1 (-0,1)
Folkpartiet 41,1 (+0,4)
Socialdemokraterna 35,3 (-1,0)
Kommunisterna 11,0 (-0,4)
Vänstersocialisterna 0,6 (-0,5)
Även i Göteborg var förändringarna små. Folkpartiet fortsätter att öka något, vilket visar att 1952 års resultat inte var någon engångsföreteelse. Arbetarpartierna minskar, de borgerliga ökar och ”arbetarstaden” Göteborg har nu en borgerlig majoritet bland de röstande till riksdagen. Knut Senander är fortsatt ensam göteborgskommunist i andra kammaren.
Övrigt orter i Västsverige där kommunisterna får minst tio procent:
Partille 10,0 (varav Jonsered 20,4)
Mölndal 12,7
Angered 10,3
Skene 10,8
Borås distrikt 15 11,1
Österplana norra 13,3
Lidköping 10,5
Högern 17,1 (+2,7)
Bondeförbundet 9,4 (-1,3)
Folkpartiet 23,8 (-0,6)
Socialdemokraterna 44,6 (-1,7)
Kommunisterna 5,0 (+0,7)
Förändringarna var således marginella för samtliga partier.
Resultat i Göteborg:
Högern 11,9 (+1,6)
Bondeförbundet 0,1 (-0,1)
Folkpartiet 41,1 (+0,4)
Socialdemokraterna 35,3 (-1,0)
Kommunisterna 11,0 (-0,4)
Vänstersocialisterna 0,6 (-0,5)
Även i Göteborg var förändringarna små. Folkpartiet fortsätter att öka något, vilket visar att 1952 års resultat inte var någon engångsföreteelse. Arbetarpartierna minskar, de borgerliga ökar och ”arbetarstaden” Göteborg har nu en borgerlig majoritet bland de röstande till riksdagen. Knut Senander är fortsatt ensam göteborgskommunist i andra kammaren.
Övrigt orter i Västsverige där kommunisterna får minst tio procent:
Partille 10,0 (varav Jonsered 20,4)
Mölndal 12,7
Angered 10,3
Skene 10,8
Borås distrikt 15 11,1
Österplana norra 13,3
Lidköping 10,5
Valen till andra kammaren 1952
1950-talet var inga bra år för Sveriges kommunister. Det uppsving som nådde partiet under 1940-talet var borta och istället blåste det kalla krigets vindar med kommunistskräck in över landet.
Resultat i riket:
Högern 14,4 (+2,1)
Bondeförbundet 10,7 (-1,6)
Folkpartiet 24,4 (+1,6)
Socialdemokraterna 46,1 (0,0)
Kommunisterna 4,3 (-2,0)
Vänstersocialisterna 0,1 (0,0)
Resultat i Göteborg:
Högern 10,3 (-0,8)
Bondeförbundet 0,2 (+0,2)
Folkpartiet 40,7 (+6,2)
Socialdemokraterna 36,3 (-0,7)
Kommunisterna 11,4 (-3,9)
Vänstersocialisterna 1,1 (-0,1)
Nu kan man på allvar börja prata om göteborgsliberalismen! Folkpartiet blir stadens största parti, och har gått fram från 12,0% 1940 till 40,7% 1952. Siffrorna är sanslösa. Och arbetarpartierna får bara 48,8% - 1944 var siffrorna 65,4%.
Valresultatet medförde att Knut Senander blev ensam kommunist i göteborgsbänken.
Enbart på tre ställen i Västsverige fick SKP mer än tio procent:
Österplana norra 14,7 (ny indelning)
Mölndal 14,5 (-6,7)
Partille 11,1 (-3,2)
Resultat i riket:
Högern 14,4 (+2,1)
Bondeförbundet 10,7 (-1,6)
Folkpartiet 24,4 (+1,6)
Socialdemokraterna 46,1 (0,0)
Kommunisterna 4,3 (-2,0)
Vänstersocialisterna 0,1 (0,0)
Resultat i Göteborg:
Högern 10,3 (-0,8)
Bondeförbundet 0,2 (+0,2)
Folkpartiet 40,7 (+6,2)
Socialdemokraterna 36,3 (-0,7)
Kommunisterna 11,4 (-3,9)
Vänstersocialisterna 1,1 (-0,1)
Nu kan man på allvar börja prata om göteborgsliberalismen! Folkpartiet blir stadens största parti, och har gått fram från 12,0% 1940 till 40,7% 1952. Siffrorna är sanslösa. Och arbetarpartierna får bara 48,8% - 1944 var siffrorna 65,4%.
Valresultatet medförde att Knut Senander blev ensam kommunist i göteborgsbänken.
Enbart på tre ställen i Västsverige fick SKP mer än tio procent:
Österplana norra 14,7 (ny indelning)
Mölndal 14,5 (-6,7)
Partille 11,1 (-3,2)
måndag 17 september 2012
Valet till Andra kammaren 1944
Valet 1944 ägde rum i ett helt annat politiskt klimat än 1940. Hitlers arméer var på väg att bli slagna och Sovjetunionen hade den viktigaste rollen i kampen mot nazismen. För kommunisterna innebar detta en framgång, liksom det faktum att partiet under en längre tid nu varit det enda oppositionspartiet i riksdagen. Partiet mer än tredubblade sitt röstetal och nådde sitt bästa valresultat dittills. Antalet ledamöter i andra kammaren femdubblades - från 3 till 15. Fortfarande missgynnades partiet dock av valsystemet. Bondeförbundet fick bara 100.000 fler röster än kommunisterna, men hela 35 mandat. Det gick 12.000 röster på varje bondeförbundsledamot, men hela 21.000 på varje kommunistisk ledamot. Eller med andra siffror: kommunisterna fick 10,3% av rösterna men bara 6,5% av mandaten.
På samma sätt missgynnades partiet i de indirekta valen till första kammaren. I Göteborg hade högern exv. år 1942 taktikröstat så att en socialdemokrat och en folkpartist kom in istället för de två kommunister som annars hade tagit platserna. (Eller en och en halv kommunist för att vara exakt. Lottning hade blivit fallet mellan kommunisten och en folkpartist om högerns valmän röstat på sin egen kandidat.)
Valresultatet i procent:
Högern 15,0 (-2,1)
Bondeförbundet 13,6 (+1,6)
Folkpartiet 12,9 (+0,9)
Socialdemokraterna 46,6 (-7,2)
Kommunisterna 10,3 (+6,8)
Socialisterna 0,2 (-0,5)
Radikala landsföreningen 0,2 (+0,2)
De nationella 0,1 (+0,1)
Svensksocialistisk samling 0,1 (+0,1)
Kommunisterna fick hela 13,9% (+9,2) av rösterna i städerna, 7,8% (+5,1) på landsbygden.
I Göteborg
Av okänd anledning hade Göteborg 1940 brutit den nationella trenden med minskande valdeltagande och genom en liten ökning blivit den valkrets där valdeltagandet var allra högst. 1944 återgick staden av lika okända anledningar till ett mer genomsnittligt valdeltagande (73,3%). Riksgenomsnittet var 71,9%. Främst är det kvinnornas deltagande som gått ner (från 76,6% till 72,0 – riksgenomsnitt 68,1% till 69,2%). Jag har alltså ingen aning om hur detta kommer sig.
Valresultatet i procent:
Högern 17,3 (-4,4)
Folkpartiet 14,8 (+3,6)
Socialdemokraterna 40,2 (-12,5)
Kommunisterna 24,6 (+10,2)
Socialisterna 0,5 (+0,1)
Radikala landsföreningen 1,7 (+1,7)
Vänstersocialisterna 0,6 (0,0)
Nationella oppositionen 0,3 (+0,3) (”För Sveriges frihet – mot bolsjevismen”)
Göteborg blev kommunisternas starkaste fäste i hela landet, följt av Norrbotten (17,7%) och Stockholm (16,1%). Arbetarpartierna fick tillsammans 65,4%.
Kommunisterna kunde nu skicka tre kamrater till andra kammarens göteborgsbänk: Knut Senander (omvald), Solveig Rönn (tillbaka efter en period utanför riksdagen) och Bror Dahlgren (ny).
Övriga orter i Göteborgstrakten där partiet var starkt (starkt betyder nu: över 20%):
Mölndal (32,5%)
Stadsgränsen (tillhörande V Frölunda) (29,6%)
Partille (21,4%)
Råda (20,3%)
Malmön (23,8%)
I Bohusläns städer är siffrorna för SKP:
Mölndal 32,5%
Lysekil 10,5%
Uddevalla 4,6%
Strömstad 3,6%
Marstrand 13,1%
Kungälv 11,4%
I övriga Bohuslän får partiet mest ströröster, med vissa undantag såsom områdena i Göteborgs närhet (Backa och Västra Frölunda). I följande härader fick partiet över 10%: Sävedal (inkl. Partille) och Askim (inkl. Västra Frölunda).
I Norra Älvsborgs städer är SKP:s siffror:
Vänersborg 9,7%
Trollhättan 12,0%
Alingsås 9,7%
Åmål 10,5%
I övriga Norra Älvsborg är siffrorna överlag låga, med vissa undantag. Väne och Ale härader är de enda där partiet får mer en 10%. (15,4% i Nödinge, inklusive Bohus och Surte.)
Södra Älvsborgs städer:
Borås 13,4%
Ulricehamn 2,1%
Partiet kommer inte upp till 10% i någon härad. I vissa härader får det mindre än en procent (exv. i det folkrika Kind).
Skaraborgs städer:
Mariestad 13,1%
Lidköping 21,2% (näst största parti, efter SAP)
Skara 8,0%
Skövde 10,8%
Hjo 2,3%
Tidaholm 14,9%
Falköping 3,6%
Inget härad med över 10%.
På samma sätt missgynnades partiet i de indirekta valen till första kammaren. I Göteborg hade högern exv. år 1942 taktikröstat så att en socialdemokrat och en folkpartist kom in istället för de två kommunister som annars hade tagit platserna. (Eller en och en halv kommunist för att vara exakt. Lottning hade blivit fallet mellan kommunisten och en folkpartist om högerns valmän röstat på sin egen kandidat.)
Valresultatet i procent:
Högern 15,0 (-2,1)
Bondeförbundet 13,6 (+1,6)
Folkpartiet 12,9 (+0,9)
Socialdemokraterna 46,6 (-7,2)
Kommunisterna 10,3 (+6,8)
Socialisterna 0,2 (-0,5)
Radikala landsföreningen 0,2 (+0,2)
De nationella 0,1 (+0,1)
Svensksocialistisk samling 0,1 (+0,1)
Kommunisterna fick hela 13,9% (+9,2) av rösterna i städerna, 7,8% (+5,1) på landsbygden.
I Göteborg
Av okänd anledning hade Göteborg 1940 brutit den nationella trenden med minskande valdeltagande och genom en liten ökning blivit den valkrets där valdeltagandet var allra högst. 1944 återgick staden av lika okända anledningar till ett mer genomsnittligt valdeltagande (73,3%). Riksgenomsnittet var 71,9%. Främst är det kvinnornas deltagande som gått ner (från 76,6% till 72,0 – riksgenomsnitt 68,1% till 69,2%). Jag har alltså ingen aning om hur detta kommer sig.
Valresultatet i procent:
Högern 17,3 (-4,4)
Folkpartiet 14,8 (+3,6)
Socialdemokraterna 40,2 (-12,5)
Kommunisterna 24,6 (+10,2)
Socialisterna 0,5 (+0,1)
Radikala landsföreningen 1,7 (+1,7)
Vänstersocialisterna 0,6 (0,0)
Nationella oppositionen 0,3 (+0,3) (”För Sveriges frihet – mot bolsjevismen”)
Göteborg blev kommunisternas starkaste fäste i hela landet, följt av Norrbotten (17,7%) och Stockholm (16,1%). Arbetarpartierna fick tillsammans 65,4%.
Kommunisterna kunde nu skicka tre kamrater till andra kammarens göteborgsbänk: Knut Senander (omvald), Solveig Rönn (tillbaka efter en period utanför riksdagen) och Bror Dahlgren (ny).
Övriga orter i Göteborgstrakten där partiet var starkt (starkt betyder nu: över 20%):
Mölndal (32,5%)
Stadsgränsen (tillhörande V Frölunda) (29,6%)
Partille (21,4%)
Råda (20,3%)
Malmön (23,8%)
I Bohusläns städer är siffrorna för SKP:
Mölndal 32,5%
Lysekil 10,5%
Uddevalla 4,6%
Strömstad 3,6%
Marstrand 13,1%
Kungälv 11,4%
I övriga Bohuslän får partiet mest ströröster, med vissa undantag såsom områdena i Göteborgs närhet (Backa och Västra Frölunda). I följande härader fick partiet över 10%: Sävedal (inkl. Partille) och Askim (inkl. Västra Frölunda).
I Norra Älvsborgs städer är SKP:s siffror:
Vänersborg 9,7%
Trollhättan 12,0%
Alingsås 9,7%
Åmål 10,5%
I övriga Norra Älvsborg är siffrorna överlag låga, med vissa undantag. Väne och Ale härader är de enda där partiet får mer en 10%. (15,4% i Nödinge, inklusive Bohus och Surte.)
Södra Älvsborgs städer:
Borås 13,4%
Ulricehamn 2,1%
Partiet kommer inte upp till 10% i någon härad. I vissa härader får det mindre än en procent (exv. i det folkrika Kind).
Skaraborgs städer:
Mariestad 13,1%
Lidköping 21,2% (näst största parti, efter SAP)
Skara 8,0%
Skövde 10,8%
Hjo 2,3%
Tidaholm 14,9%
Falköping 3,6%
Inget härad med över 10%.
fredag 7 september 2012
Valet till Andra kammaren 1940
Valet hösten 1940 ägde rum under den mest problematiska tiden av partiets historia. Partiet fortsatte att försvara Sovjetunionens utrikespolitik efter pakten med Hitlertyskland och vinterkriget mot Finland. Detta skapade ett stort motstånd mot det kommunistiska paritet. Samtidigt var SKP efter samlingsregeringens start det enda oppositionspartiet i riksdagen (jag bortser här från SP som var på väg bort från all form av relevans i svensk politik), något som efterhand skulle spela roll.
Valdeltagandet gick ner i landet i sin helhet (från 74,5% till 70,3%). Till viss del kan väl detta förklaras med att många män befann sig inkallade till militärtjänstgöring. Men även bland kvinnorna gick valdeltagande ned något (-2,6 procentenenheter), så det kan inte vara hela sanningen. Göteborg utgjorde ett undantag. Som enda valkrets i landet gick valdeltagandet upp (med en procentenhet), och Göteborg blev den valkrets i landet med allra högst valdeltagande. Skulle kunna vara intressant att utröna varför.
Röstsiffrorna i landet (i procent):
Högern 18,0 (+0,4)
Bondeförbundet 12,0 (-2,3)
Liberaler 12,0 (-0.9)
SAP 53,8 (+7,9)
SKP 3,5 (+0,2)
SP 0,7 (-3,7)
Nationella och nazister 0,0 (-1,6)
Socialdemokraterna under Per-Albins ledning blev alltså valets överlägsna segrare. Kommunisterna gick visserligen framåt en smula och fick 101 424 röster. Mandatmässigt förlorade man dock två av sina tidigare fem mandat, och den kommunistiska partigruppen bestod alltså av ynka tre personer. Dessa var partiledaren Sven Linderoth från Stockholm, den framtida partiledaren Hilding Hagberg från Norrbotten samt Knut Senander från Göteborg.
Röstsiffrorna i Göteborg
Högern 22,0 (-2,3)
Liberaler 11,2 (+0,9)
SAP 52,4 (+9,1)
SKP 13,3 (+0,7)
SP 0,4 (-5,2)
Vänstersocialisterna 0,6 (+0,6)
Nationella och nazister 0,0 (-4,0)
Kommunisterna fortsatte alltså trenden från 1936 att vara mycket starkare i Göteborg än i landet i genomsnitt. Albin Ströms Vänstersocialistiska parti visade sig inte vara någon seriös konkurrent bland vänsterröstarna. Intressant är också att Folkpartiet fortfarande var det mindre av de borgerliga partierna. Göteborgsliberalismens glansdagar inföll alltså först efter andra världskriget.
I Bohuslän ter sig röstmönstret bekant. I Mölndal, Partille samt i några stenhuggardistrikt får SKP ett ansenligt antal röster, men i resten av landskapet är det i stort sätt utan stöd. I Uddevalla får partiet exv. bara 1,2%. Några starka områden:
Jonsered 24,0% (+2,2) – Här fick SKP och SAP tillsammans nästan 90% av rösterna.
Backa 9,4% (-3,5)
Malmön 9,3% (+3,3)
Mölndal 17,3% (+0,9)
Valdeltagandet gick ner i landet i sin helhet (från 74,5% till 70,3%). Till viss del kan väl detta förklaras med att många män befann sig inkallade till militärtjänstgöring. Men även bland kvinnorna gick valdeltagande ned något (-2,6 procentenenheter), så det kan inte vara hela sanningen. Göteborg utgjorde ett undantag. Som enda valkrets i landet gick valdeltagandet upp (med en procentenhet), och Göteborg blev den valkrets i landet med allra högst valdeltagande. Skulle kunna vara intressant att utröna varför.
Röstsiffrorna i landet (i procent):
Högern 18,0 (+0,4)
Bondeförbundet 12,0 (-2,3)
Liberaler 12,0 (-0.9)
SAP 53,8 (+7,9)
SKP 3,5 (+0,2)
SP 0,7 (-3,7)
Nationella och nazister 0,0 (-1,6)
Socialdemokraterna under Per-Albins ledning blev alltså valets överlägsna segrare. Kommunisterna gick visserligen framåt en smula och fick 101 424 röster. Mandatmässigt förlorade man dock två av sina tidigare fem mandat, och den kommunistiska partigruppen bestod alltså av ynka tre personer. Dessa var partiledaren Sven Linderoth från Stockholm, den framtida partiledaren Hilding Hagberg från Norrbotten samt Knut Senander från Göteborg.
Röstsiffrorna i Göteborg
Högern 22,0 (-2,3)
Liberaler 11,2 (+0,9)
SAP 52,4 (+9,1)
SKP 13,3 (+0,7)
SP 0,4 (-5,2)
Vänstersocialisterna 0,6 (+0,6)
Nationella och nazister 0,0 (-4,0)
Kommunisterna fortsatte alltså trenden från 1936 att vara mycket starkare i Göteborg än i landet i genomsnitt. Albin Ströms Vänstersocialistiska parti visade sig inte vara någon seriös konkurrent bland vänsterröstarna. Intressant är också att Folkpartiet fortfarande var det mindre av de borgerliga partierna. Göteborgsliberalismens glansdagar inföll alltså först efter andra världskriget.
I Bohuslän ter sig röstmönstret bekant. I Mölndal, Partille samt i några stenhuggardistrikt får SKP ett ansenligt antal röster, men i resten av landskapet är det i stort sätt utan stöd. I Uddevalla får partiet exv. bara 1,2%. Några starka områden:
Jonsered 24,0% (+2,2) – Här fick SKP och SAP tillsammans nästan 90% av rösterna.
Backa 9,4% (-3,5)
Malmön 9,3% (+3,3)
Mölndal 17,3% (+0,9)
onsdag 11 juli 2012
Valet till Andra kammaren 1936
I 1936 års andrakammarsval uppgick valdeltagandet till 74,5%, den högsta siffran dittills. 78,6% av männen och 70,7% av kvinnorna röstade. I socialgrupp I röstade drygt 85%, i socialgrupp II drygt 76% och i socialgrupp III drygt 72%. Bland industriarbetarna röstade 79,3% av männen mot 74,9% av kvinnorna. Särskilt lågt var valdeltagandet bland hembiträdena, endast 47,5% röstade.
1936 års val var det sista i vilket ”Kilbomskommunisterna”, som nu bytt namn till ”Socialistiska partiet” ställde upp som ett parti till vänster om socialdemokratin. 1934 hade partiet bytt namn och i samma veva slagit sig ihop med den av Albin Ström ledda vänsteroppositionen inom SAP. Partiet borde således fått ett tillskott av nya medlemmar, något som eventuellt skulle kunna påverka valresultatet. Intressant är att Sp och SKP ställde upp under gemensam beteckning, ”Det arbetande folket”, i hela landet. Vid valet 1932 hade ju SKP (sektion av Komintern) vald att ställa upp själva under beteckningen ”Klass mot klass”, under det att kilbomskommunisterna ställde upp med socialdemokraterna under beteckningen ”Arbetarepartiet”. Vilka taktiska hänsyn som gjorde denna nya valkartell möjlig återstår att ta reda på. För Göteborgs del innebar det de första kommunistiska riksdagsledamöterna någonsin, Solveig Rönn och Knut Senander.
Röstsiffrorna i landet:
Höger 17,6 (-5,5)
Bondeförbundet 14,3 (+0,2)
Liberala 12,9 (+0,8)
Socialdemokrater 45,9 (+4,2)
SP 4,4 (-0,9)
SKP 3,3 (+0,3)
Nationella och nazister 1,6 (+1,0)
SP behöll sina 6 mandat, SKP ökade från 2 till 5. Av dessa tre nya mandat kom två från Göteborg och ett från Västernorrland. SP hade alltjämt Svealand som sitt starkaste fäste. Fem av de sex mandaten var därifrån, det sjätte från närbelägna Gävleborg.
Röstsiffrorna i Göteborg:
Högern 24,3% (-2,5)
Liberalerna 10,3% (+1,4)
SAP 43,4% (-4,1)
SP 5,6% (+3,2)
SKP 12,6% (+3,8)
Nationella och nazister 4,0% (+1,7)
Vi ser alltså hur SAP går markant tillbaka i Göteborg, trots partiets framgångar på riksplanet. Intressant nog är det dock inte SP som gör den största röstvinsten, utan SKP. (Fast relativt riksresultatet går ju SP fram mer i Göteborg än SKP, så det beror väl lite på hur man räknar.) Klart är i alla fall att 1934 års splittring av socialdemokratin i Göteborg påverkade partiets resultat 1936.
På många håll i Västsverige har SKP etablerat sig som en politisk kraft. Röstetalen är visserligen mycket mindre än SAP:s, men ofta större än SP:s. Några exempel:
Jonsered - SKP 21,8%, SP 0,2%
Backa - SKP 12,9%, SP 0,2%
Malmön – SKP 6,0%, SP 3,6%
Mölndal – SKP 16,4%, SP 5,9%
SP:s enda fäste i norra Bohuslän är nu Hunnebostrand med 12,3% (0,1 för SKP). Men generellt sett förlorar de båda vänsterpariterna röster i Bohusläns stenhuggardistrikt.
1936 års val var det sista i vilket ”Kilbomskommunisterna”, som nu bytt namn till ”Socialistiska partiet” ställde upp som ett parti till vänster om socialdemokratin. 1934 hade partiet bytt namn och i samma veva slagit sig ihop med den av Albin Ström ledda vänsteroppositionen inom SAP. Partiet borde således fått ett tillskott av nya medlemmar, något som eventuellt skulle kunna påverka valresultatet. Intressant är att Sp och SKP ställde upp under gemensam beteckning, ”Det arbetande folket”, i hela landet. Vid valet 1932 hade ju SKP (sektion av Komintern) vald att ställa upp själva under beteckningen ”Klass mot klass”, under det att kilbomskommunisterna ställde upp med socialdemokraterna under beteckningen ”Arbetarepartiet”. Vilka taktiska hänsyn som gjorde denna nya valkartell möjlig återstår att ta reda på. För Göteborgs del innebar det de första kommunistiska riksdagsledamöterna någonsin, Solveig Rönn och Knut Senander.
Röstsiffrorna i landet:
Höger 17,6 (-5,5)
Bondeförbundet 14,3 (+0,2)
Liberala 12,9 (+0,8)
Socialdemokrater 45,9 (+4,2)
SP 4,4 (-0,9)
SKP 3,3 (+0,3)
Nationella och nazister 1,6 (+1,0)
SP behöll sina 6 mandat, SKP ökade från 2 till 5. Av dessa tre nya mandat kom två från Göteborg och ett från Västernorrland. SP hade alltjämt Svealand som sitt starkaste fäste. Fem av de sex mandaten var därifrån, det sjätte från närbelägna Gävleborg.
Röstsiffrorna i Göteborg:
Högern 24,3% (-2,5)
Liberalerna 10,3% (+1,4)
SAP 43,4% (-4,1)
SP 5,6% (+3,2)
SKP 12,6% (+3,8)
Nationella och nazister 4,0% (+1,7)
Vi ser alltså hur SAP går markant tillbaka i Göteborg, trots partiets framgångar på riksplanet. Intressant nog är det dock inte SP som gör den största röstvinsten, utan SKP. (Fast relativt riksresultatet går ju SP fram mer i Göteborg än SKP, så det beror väl lite på hur man räknar.) Klart är i alla fall att 1934 års splittring av socialdemokratin i Göteborg påverkade partiets resultat 1936.
På många håll i Västsverige har SKP etablerat sig som en politisk kraft. Röstetalen är visserligen mycket mindre än SAP:s, men ofta större än SP:s. Några exempel:
Jonsered - SKP 21,8%, SP 0,2%
Backa - SKP 12,9%, SP 0,2%
Malmön – SKP 6,0%, SP 3,6%
Mölndal – SKP 16,4%, SP 5,9%
SP:s enda fäste i norra Bohuslän är nu Hunnebostrand med 12,3% (0,1 för SKP). Men generellt sett förlorar de båda vänsterpariterna röster i Bohusläns stenhuggardistrikt.
söndag 8 juli 2012
Valet till Andra Kammaren 1932
Valet 1932 innebar början på socialdemokratins rekordlånga regeringsinnehav i Sverige. För kommunisternas del hade valet föregåtts av partihistoriens mest kännbara splittring. 1929 hade partiet delats upp mellan ”sillénare” och ”kilbomare”. Det är inte här plats att gå in på vad splittringen berodde på, jag ska vara försöka bena ut var i landet respektive fraktion hade sina starka resp. svaga platser. Kilbomarna ställde i likhet med tidigare val upp i valkartell med socialdemokraterna. Sillénarna däremot ställde upp med en egen lista under beteckningen ”Klass mot klass”.
Valresultatet i riket:
SAP 41,7 (+4,7)
Högern 23,1 (-5,5)
Bondeförbundet 14,1 (+2,9)
Liberalerna 11,7 (-4,2)
SKP (kilbomare) 5,3 (+5,3)
SKP (sillénare) 3,0 (-3,4)
Nazister 0,6 (+0,6)
Som synes gick kommunisterna sammantaget fram, från 6,4 till 8,3 procent. Kilbomarna blev det större av de båda SKP, men skillnaden är inte extremt stor. Partiets splittring slog väldigt olika mot olika delar av landet. I Norrbotten gick 95% av kommunisternas röster 1932 till sillénarna, i Uppsala län bara 1%. Generellt sätt är kilbomarna starka i Mellansverige (t. ex. i Stockholm (11,8%), Gävleborg (13,4%), Dalarna (14,1%), Uppsala län (11,3%) och Värmland 10,6%)), sillénarna mer utspritt (Norrbotten (25,4%), Göteborg (8,8%), Gävleborg (6,8%), Västernorrland (6,7%)). Västernorrland och Gävleborg är de enda valkretsarna där båda partierna fick mer än 3% av rösterna var. I flera mindre distrikt blev båda partierna ungefär lika stora (Bohuslän, Blekinge, Kronoberg). I Stockholm fick sillénarna bara 2,0%.
I Göteborg såg siffrorna ut så här:
SAP 47,5%
Högern 26,8%
Liberalerna 8,9%
SKP (sillénare) 8,8%
Nazister 5,7%
SKP (kilbomare) 2,4%
I Göteborg gjorde sillénarna alltså ett bra val och fick hela 8,8% av rösterna. Detta var dock inte tillräckligt för att vinna något riksdagsmandat. Kilbomarna fick 2,4%. Av någon anledning fick Birger Furugårds nazistparti ”Svenska nationalsocialistiska partiet” hela 5,7% i Göteborg, något som gjorde Göteborg till partiets i särklass starkaste valkrets.
Av kommunisternas viktigaste fästen i Bohuslän tog sillénarna en klar majoritet i Jonsered (16,5% mot 2,4%) och Backa (11,4% mot 1,9%). Kilbomarna fick 12,9% i Hunnebostrand (0,0% för sillénarna), 14,0% på Malmön (0,2% för sillénarna), 11,8% i Askum (var det nu ligger) (0,3% för sillénarna). I korthet behöll alltså kommunisterna sina röstetal i norra Bohuslän, men rösterna gick nästan uteslutande till kilbomarna. I Mölndal kunde sillénarna räkna in 13,7% av rösterna, mot 5,6% för kilbomarna. I de övriga städerna i Bohuslän fick partierna väldigt få röster. Exv. fick partierna tillsammans mindre än tre procent i Uddevalla och mindre än en procent i Kungälv. I Lysekil låg siffran runt fyra procent.
Valresultatet i riket:
SAP 41,7 (+4,7)
Högern 23,1 (-5,5)
Bondeförbundet 14,1 (+2,9)
Liberalerna 11,7 (-4,2)
SKP (kilbomare) 5,3 (+5,3)
SKP (sillénare) 3,0 (-3,4)
Nazister 0,6 (+0,6)
Som synes gick kommunisterna sammantaget fram, från 6,4 till 8,3 procent. Kilbomarna blev det större av de båda SKP, men skillnaden är inte extremt stor. Partiets splittring slog väldigt olika mot olika delar av landet. I Norrbotten gick 95% av kommunisternas röster 1932 till sillénarna, i Uppsala län bara 1%. Generellt sätt är kilbomarna starka i Mellansverige (t. ex. i Stockholm (11,8%), Gävleborg (13,4%), Dalarna (14,1%), Uppsala län (11,3%) och Värmland 10,6%)), sillénarna mer utspritt (Norrbotten (25,4%), Göteborg (8,8%), Gävleborg (6,8%), Västernorrland (6,7%)). Västernorrland och Gävleborg är de enda valkretsarna där båda partierna fick mer än 3% av rösterna var. I flera mindre distrikt blev båda partierna ungefär lika stora (Bohuslän, Blekinge, Kronoberg). I Stockholm fick sillénarna bara 2,0%.
I Göteborg såg siffrorna ut så här:
SAP 47,5%
Högern 26,8%
Liberalerna 8,9%
SKP (sillénare) 8,8%
Nazister 5,7%
SKP (kilbomare) 2,4%
I Göteborg gjorde sillénarna alltså ett bra val och fick hela 8,8% av rösterna. Detta var dock inte tillräckligt för att vinna något riksdagsmandat. Kilbomarna fick 2,4%. Av någon anledning fick Birger Furugårds nazistparti ”Svenska nationalsocialistiska partiet” hela 5,7% i Göteborg, något som gjorde Göteborg till partiets i särklass starkaste valkrets.
Av kommunisternas viktigaste fästen i Bohuslän tog sillénarna en klar majoritet i Jonsered (16,5% mot 2,4%) och Backa (11,4% mot 1,9%). Kilbomarna fick 12,9% i Hunnebostrand (0,0% för sillénarna), 14,0% på Malmön (0,2% för sillénarna), 11,8% i Askum (var det nu ligger) (0,3% för sillénarna). I korthet behöll alltså kommunisterna sina röstetal i norra Bohuslän, men rösterna gick nästan uteslutande till kilbomarna. I Mölndal kunde sillénarna räkna in 13,7% av rösterna, mot 5,6% för kilbomarna. I de övriga städerna i Bohuslän fick partierna väldigt få röster. Exv. fick partierna tillsammans mindre än tre procent i Uddevalla och mindre än en procent i Kungälv. I Lysekil låg siffran runt fyra procent.
Valet till Andra Kammaren 1928
Vid valet 1928 ställde (för en gångs skull ska kanske sägas) enbart ett parti till vänster om SAP upp: Sverges kommunistiska parti, sektion av tredje internationalen. Partiet gjorde ett bra val och fick 6,4% av rösterna, vilket inbringade åtta riksdagsmandat. Två mandat kom från Stockholms stad, ett från vardera Stockholms län, Värmland, Kopparberg, Gävleborg, Västernorrland och Norrbotten. Fortfarande var således övervikten för norra Sverige stor, men inte alls i samma proportion som tidigare.
Valrörelsen hade varit intenstiv (minns Högerns kosack-affischer) och valdeltagandet steg kraftigt, bland männen till 74,1% (+6,4) och bland kvinnorna till 72,6% (+9,9).
Valresultatet i riket:
SAP 37,0 (-4,1)
Högern 29,4 (+3,2)
Liberalerna 15,9 (-1,0)
Bondeförbundet 11,2 (+0,4)
SKP 6,4 (+2,8. Eller +1,3 om man räknar in höglundarna)
Valet i Göteborg
Vid detta val fick SKP för första gången till markant bättre valresultat i Göteborg än i riket i övrigt, nämligen 8,9% (+3,0). I antal röster gick partiet från 4309 till 8877, alltså mer än en fördubbling. Något mandat räckte rösterna inte till, men den här gången var det i alla fall nära.
Förstanamn på göteborgslistan var Knut Senander, tulltjänsteman.
De starkaste fästena i Göteborg:
Jag är lite förvånad över de mer modesta resultaten i de övriga valkretsarna i Majorna (9,7; 9,1; 8,6 och 7,8%), liksom bara 6,2% i Masthugget. Resultaten i stadsdelarna Heden, Vasastaden och Lorensberg (mellan 1,0 och 2,4%) är mer väntade.
Valet i Bohuslän
I Bohuslän fick SKP mer än 10% på följande ställen:
23% (-10) Jonsered
20% (+1) Malmön
15% (ny indelning) Stadsgränsen (dvs. Kungsten)
15% (+4) Mölndal
10% (+4)Backa
Valrörelsen hade varit intenstiv (minns Högerns kosack-affischer) och valdeltagandet steg kraftigt, bland männen till 74,1% (+6,4) och bland kvinnorna till 72,6% (+9,9).
Valresultatet i riket:
SAP 37,0 (-4,1)
Högern 29,4 (+3,2)
Liberalerna 15,9 (-1,0)
Bondeförbundet 11,2 (+0,4)
SKP 6,4 (+2,8. Eller +1,3 om man räknar in höglundarna)
Valet i Göteborg
Vid detta val fick SKP för första gången till markant bättre valresultat i Göteborg än i riket i övrigt, nämligen 8,9% (+3,0). I antal röster gick partiet från 4309 till 8877, alltså mer än en fördubbling. Något mandat räckte rösterna inte till, men den här gången var det i alla fall nära.
Förstanamn på göteborgslistan var Knut Senander, tulltjänsteman.
De starkaste fästena i Göteborg:
| Nummer | Stadsdel | (%) |
| 8 | Gamlestaden | 19,0 | 12 | Brämaregården m. fl. | 18,9 | 21 | Gårda | 16,2 | 32 | Del av Majorna | 16,0 | 10 | Kyrkbyn m. fl. | 14,6 | 22 | Krokslätt | 13,2 |
Jag är lite förvånad över de mer modesta resultaten i de övriga valkretsarna i Majorna (9,7; 9,1; 8,6 och 7,8%), liksom bara 6,2% i Masthugget. Resultaten i stadsdelarna Heden, Vasastaden och Lorensberg (mellan 1,0 och 2,4%) är mer väntade.
Valet i Bohuslän
I Bohuslän fick SKP mer än 10% på följande ställen:
23% (-10) Jonsered
20% (+1) Malmön
15% (ny indelning) Stadsgränsen (dvs. Kungsten)
15% (+4) Mölndal
10% (+4)Backa
Valet till Andra kammaren 1924
Valet till Andra kammaren 1924
Valet 1924 ägde rum strax efter 1924 års partisplittring, då en del av partiet (kilbomarna) stannade kvar i Komintern, med andra (höglundarna) skapade ett kommunistiskt parti utanför den kommunistiska internationalen. Båda partierna hette SKP och för att särskilja dem använde även den officiella valstatistisken beteckningarna ”kilbomare” och ”höglundare”.
Röstdeltagande minskade något, från 62,0% till 60,0% för männen och från 47,2% till 46,7% för kvinnorna.
Valresultatet var enligt följande:
Höger 26,1 (+0,3)
Bondeförbundet 10,8 (-0,2)
Liberala + frisinnade 16,9 (-2,2)
Socialdemokrater 41,1 (+1,6 om man räknar in VS som hade anslutit sig till SAP. Annars +4,7)
Kommunister 5,1 (+0,5) (varav Höglund 1,5 och Kilbom 3,6)
För kommunisternas del innebar detta fem riksdagsplatser, varav fyra för kilbomarna och en för höglundarna. Kilbomarnas mandat kom från Norrbotten (2 st), Gävleborg, Värmland ; höglundarnas från Västernorrland. Till skillnad från den föregående splittringen ställde båda partifraktionerna upp i de allra flesta valkretsarna. Sympatiskt nog ställde man upp, tillsammans med SAP, under beteckningen ”Arbetarepartiet”, för att inga röster skulle gå till spillo. Splittringarna hade dock medfört en kraftig försvagning i norra Sverige i jämförelse med de tidigaste valen SSV/SKP ställt upp i. Inte ens i Norrbotten lyckades kommunisterna bli större än SAP (25,5 för SAP, 23,9 för SKP).
Valet i Göteborg
I Göteborg gjorde kommunisterna ännu ett val i paritet med riksgenomsnittet. SKP fick 5,9%. Intressant är att Göteborg är en av få valkretsar där höglundarna överhuvudtaget inte ställde upp. Alla de 5,9 procenten (4 309 röster) tillhör alltså de Kominterntrogna.
I och med Göteborgs expansion (det folkrika Örgryte hade inkorporerats i staden) är det lite vanskligt att göra jämförelser med tidigare val. I vilket fall fick partiet inget riksdagsmandat. Det skulle dröja ända till 1936 års val.
På kommunisternas valsedel stod följande namn:
1. Ernst Ohlsson, metallarbetare
2. Marin Andersson, stadsfullmäktige
3. Wallentin Eliason, ombudsman
4. Bror Westergren, kommunalarbetare
5. Vilma Janson, fru
6. Einar Adamson, redaktör
7. Claes Ivar Olsson, posttjänsteman
8. Harry Rådlund, målare
9. Johan Adolfson, tillskärare
De fem starkaste valkretsarna i Göteborg för kommunisterna var:
12,5%: 8:e (Sannegården m. fl. områden på Hisingen)
12,4%: 9:e (Brämaregården m. fl. områden på Hisingen)
10,4%: 6:e (Del av Bagaregården samt Gamlestaden)
9,9%: 27:e (Del av Majorna)
8,7%: 2:a (Nordstaden samt del av stadsdelen Inom Vallgraven)
Partiet är alltså starkt i Hisingens arbetarområden och i Östra Göteborg (även Olskroken gjorde att bra val, med 8,5%). Siffrorna i arbetarstadsdelarna Gårda (7,9%) och Annedal-Haga (5,1%) och Haga-Pustervik (4,9%) är aningen lägre. Allra sämst gick det, förstås, i överklasstadsdelarna. 1,1% resp. 1,4% i Vasastadens båda valkretsar och 1,0% i Lorensberg.
I Göteborgs omnejd (jag undersöker främst Bohuslän) fick partiet anmärkningsvärda resultat i:
33% Jonsered
21% Malmön
16% Hunnebostrand
11% Mölndal
Valet 1924 ägde rum strax efter 1924 års partisplittring, då en del av partiet (kilbomarna) stannade kvar i Komintern, med andra (höglundarna) skapade ett kommunistiskt parti utanför den kommunistiska internationalen. Båda partierna hette SKP och för att särskilja dem använde även den officiella valstatistisken beteckningarna ”kilbomare” och ”höglundare”.
Röstdeltagande minskade något, från 62,0% till 60,0% för männen och från 47,2% till 46,7% för kvinnorna.
Valresultatet var enligt följande:
Höger 26,1 (+0,3)
Bondeförbundet 10,8 (-0,2)
Liberala + frisinnade 16,9 (-2,2)
Socialdemokrater 41,1 (+1,6 om man räknar in VS som hade anslutit sig till SAP. Annars +4,7)
Kommunister 5,1 (+0,5) (varav Höglund 1,5 och Kilbom 3,6)
För kommunisternas del innebar detta fem riksdagsplatser, varav fyra för kilbomarna och en för höglundarna. Kilbomarnas mandat kom från Norrbotten (2 st), Gävleborg, Värmland ; höglundarnas från Västernorrland. Till skillnad från den föregående splittringen ställde båda partifraktionerna upp i de allra flesta valkretsarna. Sympatiskt nog ställde man upp, tillsammans med SAP, under beteckningen ”Arbetarepartiet”, för att inga röster skulle gå till spillo. Splittringarna hade dock medfört en kraftig försvagning i norra Sverige i jämförelse med de tidigaste valen SSV/SKP ställt upp i. Inte ens i Norrbotten lyckades kommunisterna bli större än SAP (25,5 för SAP, 23,9 för SKP).
Valet i Göteborg
I Göteborg gjorde kommunisterna ännu ett val i paritet med riksgenomsnittet. SKP fick 5,9%. Intressant är att Göteborg är en av få valkretsar där höglundarna överhuvudtaget inte ställde upp. Alla de 5,9 procenten (4 309 röster) tillhör alltså de Kominterntrogna.
I och med Göteborgs expansion (det folkrika Örgryte hade inkorporerats i staden) är det lite vanskligt att göra jämförelser med tidigare val. I vilket fall fick partiet inget riksdagsmandat. Det skulle dröja ända till 1936 års val.
På kommunisternas valsedel stod följande namn:
1. Ernst Ohlsson, metallarbetare
2. Marin Andersson, stadsfullmäktige
3. Wallentin Eliason, ombudsman
4. Bror Westergren, kommunalarbetare
5. Vilma Janson, fru
6. Einar Adamson, redaktör
7. Claes Ivar Olsson, posttjänsteman
8. Harry Rådlund, målare
9. Johan Adolfson, tillskärare
De fem starkaste valkretsarna i Göteborg för kommunisterna var:
12,5%: 8:e (Sannegården m. fl. områden på Hisingen)
12,4%: 9:e (Brämaregården m. fl. områden på Hisingen)
10,4%: 6:e (Del av Bagaregården samt Gamlestaden)
9,9%: 27:e (Del av Majorna)
8,7%: 2:a (Nordstaden samt del av stadsdelen Inom Vallgraven)
Partiet är alltså starkt i Hisingens arbetarområden och i Östra Göteborg (även Olskroken gjorde att bra val, med 8,5%). Siffrorna i arbetarstadsdelarna Gårda (7,9%) och Annedal-Haga (5,1%) och Haga-Pustervik (4,9%) är aningen lägre. Allra sämst gick det, förstås, i överklasstadsdelarna. 1,1% resp. 1,4% i Vasastadens båda valkretsar och 1,0% i Lorensberg.
I Göteborgs omnejd (jag undersöker främst Bohuslän) fick partiet anmärkningsvärda resultat i:
33% Jonsered
21% Malmön
16% Hunnebostrand
11% Mölndal
måndag 2 juli 2012
Valet till Andra kammaren 1921
Bara ett år efter 1920 års val hölls val på nytt. Detta val är, förstås, mest känt
som det första val där kvinnor hade rösträtt. Det är också det första val där två partiet till vänster som Socialdemokraterna ställde upp. Sveriges Socialdemokratiska Vänsterparti hade splittrats och under en kort period existerade både Sverges Kommunistiska Parti och Vänstersocialisterna sida vid sida. De senare återgick dock snart till S.
Kvinnornas entre vid valurnorna gjorde att det totala antalet svenskar upptagna i röstlängden gick från knappt 1,5 miljoner till 3.296.250. Av dessa hade faktiskt 3.222.917 rösträtt, det var alltså ”bara” 73.333 vuxna svenskar som inte hade rösträtt. (Siffran var nästan 300.000 valet innan, och då baserat enbart på männen.) Av dessa 73 tusen var 42 tusen uteslutna p.g.a. ”varaktigt fattigunderstöd”. Av hela befolkningen (inkl. barn) hade nu 79,8% rösträtt, en ökning med nästan 60%-enheter. Vid valet 1920 hade 84% av männen i socialgrupp I rösträtt, 92% i grupp II och 68% i grupp III. 1921 var motsvarande siffror 97%, 99% och 97%. Så det är väl okej att säga att vi hade allmän och lika rösträtt från och med 1921 års val, trots de 73 tusen uteslutna.
Valdeltagande var bland männen 62% (dvs högre än 1920, men lägre än 1917), bland kvinnorna 47%. Bland kvinnorna röstade hela 59% av dem som kategoriseradse som ”hustrur”, mot bara 30% av ”övriga familjemedlemmar och fria yrkesutövare”. Någon motsvarande statistik för männen finns inte. Bland industriarbetarna var siffrorna liknande dem för befolkningen i stort. 62% av männen röstade, 55% av kvinnorna. Totalt sett röstade 949.681 personer, en uppgång med 289 tusen.
Valresultatet innebär en kraftig vänstervridning:
Högern 25,8 (-2,0)
Bondeförbundet 11,1 (-3,0)
Liberalerna 18,7 (-3,1)
Socialdemokraterna 36,2 (+6,6)
Vänstersocialisterna 3,2 (-3,2)
Kommunisterna 4,6 (+4,6)
Splittringen av SSV ledde till att enbart SKP ställde upp i vissa valkretsar, enbart Vänstersocialisterna (inkl. den s.k. Lindhagen-listan i Stockholm) i andra, både i somliga och inga i Halland, Södra Älvsborg och på Gotland (som f.ö. stavades Gottland enligt samma logik som gjorde att Sverige stavades Sverge i SKP:s namn).
Taget var för sig var VS starkast i Västernorrland (19,4%), Norrbotten (16,7%) och Gävleborg (10,6%). Kommunisternas starkaste fästen var Norrbotten (21,1%), Värmland (12,4%) och Kopparberg (11,0%). Räknar man ihop de båda vänsterpartierna blev motsvarande siffror Norrbotten (37,8%), Västernorrland (27,1%) och Gävleborg (20,2%). I samtliga av rikets fyra mest nordligt belägna län blev VS och SKP tillsammans större än S.
Partierna fick sammanlagt en mandat (6 VS och 7 SKP), av dessa kom 3 SKP-mandat från Svealand, resten från Norrland.
Valet i Göteborg
"Komm. Partiets kandidatlistor
Martin Andersson första namn på Göteborgslistan
Göteborgs Komm. Arbetarekommun har fastställt följande kandidatlista till riksdagsmannavalet: Bokhållaren Martin Andersson, folkskollärarinnan Sofia Svensson, verkmästare Sven Johansson, järnarbetare Robert Carlsson och Gunnar Kristiansson, fröken Ester Andreasson, kommunalarbetaren Ragnar Andersson och posttjänstemannen Ivar Olsson." (ur Västsvenska kuriren, 1921-08-24)
I Göteborg fick Vänstersocialisterna inga röster, och kommunisterna 4,7%. Det är visserligen mycket mer än i omgivande landsbygd, men ändå inga imponerande siffror. De fem bästa valkretsarna för kommunisterna:
6:e valkretsen: 9,2% (Vallokal: Ånässkolan)
9:e valkretsen: 7,1% (Del av Lundby)
22:e valkretsen: 6,9% (Vallokal: Fjällskolan)
21:a valkretsen: 6,5% (Vallokal: Oskar Fredrikskolan)
3:e valkretsen: 6,2% (Tingstadsvass m.m.)
Sämst gick det i 13:e valkretsen (Lorensberg) med 0,8%.
I Göteborgs omgivningar nådde partiet hyfsade resultat i Partille (6,8%) och Fässberg (4,1%). Bäst område i Bohuslän var Malmön med 11,3%.
torsdag 28 juni 2012
Valet till Andra kammaren 1920
Valet till Andra kammaren 1920 var det sista riksdagsvalet där kvinnorna inte hade rösträtt. Sveriges totala befolkning var 1920-01-01 5.847.037 personer. Av dessa var 1.494.437 upptagna i röstlängden, dvs.25,6% av totalbefolkningen. Av dessa var i sin tur 79,8% röstberättigade. Alltså hade i runda tal var femte svensk rösträtt (inräknat alla, inklusive barn, utlänska medborgare och annat löst folk). Detta var dock en uppgång med någon procentenhet sedan valet innan. Jag skriver detta för att betona att införandet av allmän och lika rösträtt var en gradvis process. I och med valet 1921 fick kvinnorna rösträtt, och detta ses allmänt som införandet av demokratin i Sverige. Men även 1921 och senare var grupper uteslutna från rösträtten (barn och utländska undersåtar, men även folk med trasslig ekonomi, fängelsestraff osv.).
Den vanligaste anledningen till att vuxna, svenska män saknade rösträtt var ”oguldna krono- och/eller kommunalutskylder” (alltså skatteskulder), 181.362 personer. Näst vanligast var kategorin ”nyinflyttade”, 70.329, och därefter ”fattigunderstödda”, 34.908.
Valet 1920 utgjorde en tillfällig tillbakagång för arbetarrörelsen. I valet 1917 hade Socialdemokraterna och Vänstersocialisterna tillsammans fått 39% av rösterna, 1920 landade siffran på 36%. Av dessa fick S 29,6% (-1,4) och SSV 6,4% (-1,6). Även valdeltagandet sjönk, från 65,8% (ca 739,000 röstande) till 55,3% (ca 660,000).
Liksom valet innan var rösterna för SSV kraftigt snedfördelade till förmån för norra Sverige. I delar av södra Sverige var partiet helt utan röster. I en storstad som Malmö lyckades man bara få 1,1%. I Stockholm fick partiet hyfsade 5,3%.
I Göteborg gick valet riktigt dåligt. 1917 hade SSV fått ungefär samma rösteandel i Göteborg som i riket i stort. 1920 tappade man 3,5%-enhet och nådde bara 4,3%. Varför? Det återstår att forska kring. Fortfarande hade partiet sina starkaste fästen i Masthuggsbergen, men siffrorna var även där sämre än 1917. I vallokalen på Fjällskolan fick partiet 8,4% (dvs. elfte valkretsen) vilket var bäst i staden.
Bäst valkretsarar var Ångermanlands södra (41%), Norrbottens norra (34%) och Norrbottens södra (25%).
Egentligen finns det väl inte så mycket intressant att läsa ur valstatistiken för Göteborgsområdet. Partiets tidigare starkaste fäste, Fässberg, gick tillbaka från 17% till 5%. Istället seglade Partille upp som partiets starkaste valdistrikt i Göteborgsområdet, från 1% till 14%. Det vore väl intressant att ta reda på mer om verksamheten i just Partille åren 1918-20.
Partiet fick 7 mandat (-4). Bl.a. förlorades det enda mandatet i södra Sverige (Kalmar läns norra). Partiets mandat kom från Gävleborg, Västernorrland (2 st), Jämtland och Norrbotten (3 st).
måndag 25 juni 2012
Valet till Andra kammaren 1917
Här följer en kortfattad analys av Vänsterpartiets resultat i det första riksdagsval som partiet ställde upp vid. Tyngdpunkten ligger på Göteborg med omnejd.
Sveriges socialdemokratiska vänsterparti (SSV eller Vänstersocialisterna) bildades i maj 1917. Hösten 1917 ställde partiet upp i valet till Andra kammaren (den direktvalda delen av riksdagen. Första kammaren valdes indirekt).
Valrätten var vid denna tid begränsad. Så här löd formuleringen i riksdagsordningen: ”Enligt § 16 riksdagsordningen tillkommer rösträtt till Riksdagens Andra kammare varje välfrejdad svensk man från och med kalenderåret näst efter det, varunder han uppnått tjugofyra års ålder, med undantag för
a) den, som står under förmynderskap eller är i konkurstillstånd;
b) den, som häftar för understöd, vilket under löpande eller sistförflutna kalenderåret av fattigvårdssamhälle tilldelats honom själv, hans hustru eller minderåriga barn;
c) den, som icke erlagt de honom påförda utskylder till stat och kommun, vilka förfallit till betalning under de tre sistförflutna kalenderåren;
d) värnpliktig, som icke fullgjort de honom till och med utgången av sistförflutna kalenderåret åliggande värnpliktsövningar.”
Kvinnor hade alltså ingen rösträtt. Inte heller alla män. Sammanlagt saknade 22,2% av alla vuxna (dvs. över 24 år) män rösträtt. I utpräglade arbetarklassområden var siffran betydligt högre. I Örgryte saknade hälften av alla vuxna män rösträtt. Och, ja, tro det eller ej, Örgryte var ett utpräglat arbetarklassområde. (Till Örgryte räknades bl. a. Krokslätt, Gårda och Lunden.) Statistiska centralbyrån är vänliga nog att delge oss rösträtten för olika yrkesgrupper. Några exempel: Bland ”Husägare och kapitalister” (jo, det står faktiskt så!) hade 92,4% rösträtt. För folkskollärare var siffran 93,6%, handelsbiträden 69,7%, torpare 90,0%, sjömän 48,7%, ”ej specificarade arbetare” 61,3%. I den sistnämnda gruppen som bl.a. omfattar industriarbetare saknade 186621 personer rösträtt.
Valdeltagandet i landet låg på 66%. I Göteborg låg det på 72%. Överlag var röstningsbenägenheten större i städerna än på landsbygden. På Styrsö röstade bara 23%, i Västra Frölunda 44%. Valdeltagandet bland arbetare i landet var 68,1%, alltså något över genomsnittet. (Bland ”Husägare och kapitalister” röstade 64,3%. Lärarna låg i topp med 81,1%. I botten låg sjömän, sjökaptener och fiskare samt diverse ”övriga grupper”.)
Valsystemet skiljde sig en del från det vi har idag. I varje valkrets ställde, som nu, ett antal partier upp. En skillnad var att varje valkrets räknades för sig. Det fanns alltså ingen motsvarighet till 4-%-spärren. En annan skillnad var att flera partier kunde ställa upp i en partikartell. Exempelvis ställde Socialdemokraterna och Vänstersocialisterna ofta både upp under beteckningen ”Arbetarepartiet”, men med olika listor. Vilka partier som bildade kartell skiljde sig åt mellan valkretsarna. Ibland ställde SSV upp helt själva (exv. Norrbottens norra valkrets, då under beteckningen ”Det arbetande folket”), men i regel med Socialdemokraterna, men ibland även med S och Liberalerna (I Jämtland under beteckningen ”De frisinnade”.) Det gällde alltså att ha koll på listbeteckningen i sin egen valkrets. En norrbottning som röstade på ”Det arbetande folket” i södra Norrbotten kunde rösta på Socialdemokraterna, men i norra Norrbotten skulle han istället lagt sin röst på ”Vänsterpartierna” (men aktat sig för den Liberala valsedeln med samma namn!).
Överhuvudtaget är listnamnet lite lustiga. En Vänstersocialist i Värmland skulle rösta med ”Småbrukare-, arbetare- och nykterhetsvänner”, en Socialdemokrat på Gotland med ”För fred och samhällslycka”, en högerman i Kronoberg med ”Smålands allmoge för Sveriges väl” eller ”Smålands allmoge för konung och fosterland”.
Nåväl, detta var väl en utvikning. I SCB:s sammanställning redåvisas partierna efter sina gängse partinamn.
Nu till själva valresultatet.
I riket i sin helhet utföll rösterna:
Moderata 24,7%
Jordbrukarnas riksförbund 3,1
Bondeförbundet 5,3
Liberaler 27,6
Socialdemokrater 31,1
Vänstersocialister 8,1
Arbetarpartiernas sammanlagda andel var alltså 39,2% en ökning från de 36,4% som Socialdemokraterna fått valet innan, 1914.
SSV:s röstandel varierade stort över landet. Enkelt uttryckt: inga eller mycket få röster i söder, många röster i norr. I Norrbottens båda valkretsar fick partiet 40,9 resp 41,2%. I södra Ångermanland hela 49,5%. För Västsveriges del var siffrorna mer modesta. I Göteborg fick partiet 7,8%. I Södra Bohuslän 2,1, Halland 0,0%, i Södra Älvsborg 5,8%.
Göteborg var uppdelat i fjorton valkretsar. Intressant är att röstandelen för SSV varierar förvånansvärt lite. I de flesta valkretsar får partiet runt 7%. (Med några undantag. 3,7 som sämst, 14,7 som bäst.) Variationen för de andra partierna är mycket större. (Jag hade förstås kunnat räkna ut standardavvikelser, men liksom orka.) Socialdemokraterna fick 43,5%, De moderata (dvs. Högern) 26,4% och liberalerna 22,3%. Intressant är att trots att SSV fick från 0% 1914 till 7,2% 1917 ökade även Socialdemokraterna i Göteborg (från 42,3 till 43,5). I riket som helhet minskade ju partiet från 36,4 till 31,1. Hur detta ska tolkas vet jag inte.
Partiets starkaste fäste i Göteborg var elfte valkretsen (Kring Fjällskolan) med 14,7% och tionde valkretsen (Kring Oskar Fredriks skola) med 11,8%. Därefter kom tredje distriktet (Olskroken m. fl.) med 9,8%.
Bäst resultat i Göteborg med omnejd fick partiet i Fässberg (i nuvarande Mölndal). Där fick SSV 17%. Men siffrorna varierar stort. I arbetarområdet Örgryte (då inte en del av Göteborg) fick exv. Socialdemokraterna hela 63%, men SSV bara 2%. På hela västra Hisingen (då inte en del av Göteborg) fick partiet bara en ynka röst.
Det är lite svårt att dra några slutsatser av insatsen i valet i Göteborg. SSV fick en siffra i linje med riksgenomsnittet, men mycket högre än omgivande landsbygd. Mest intressant tycker jag att arbetarpartiernas sammanlagda framgång i Göteborg är. Partierna fick sammantaget över 50% av rösterna, detta trots att rösträtten för arbetare var begränsad i mycket högre omfattning än för mer välbeställda personer.
Sveriges socialdemokratiska vänsterparti (SSV eller Vänstersocialisterna) bildades i maj 1917. Hösten 1917 ställde partiet upp i valet till Andra kammaren (den direktvalda delen av riksdagen. Första kammaren valdes indirekt).
Valrätten var vid denna tid begränsad. Så här löd formuleringen i riksdagsordningen: ”Enligt § 16 riksdagsordningen tillkommer rösträtt till Riksdagens Andra kammare varje välfrejdad svensk man från och med kalenderåret näst efter det, varunder han uppnått tjugofyra års ålder, med undantag för
a) den, som står under förmynderskap eller är i konkurstillstånd;
b) den, som häftar för understöd, vilket under löpande eller sistförflutna kalenderåret av fattigvårdssamhälle tilldelats honom själv, hans hustru eller minderåriga barn;
c) den, som icke erlagt de honom påförda utskylder till stat och kommun, vilka förfallit till betalning under de tre sistförflutna kalenderåren;
d) värnpliktig, som icke fullgjort de honom till och med utgången av sistförflutna kalenderåret åliggande värnpliktsövningar.”
Kvinnor hade alltså ingen rösträtt. Inte heller alla män. Sammanlagt saknade 22,2% av alla vuxna (dvs. över 24 år) män rösträtt. I utpräglade arbetarklassområden var siffran betydligt högre. I Örgryte saknade hälften av alla vuxna män rösträtt. Och, ja, tro det eller ej, Örgryte var ett utpräglat arbetarklassområde. (Till Örgryte räknades bl. a. Krokslätt, Gårda och Lunden.) Statistiska centralbyrån är vänliga nog att delge oss rösträtten för olika yrkesgrupper. Några exempel: Bland ”Husägare och kapitalister” (jo, det står faktiskt så!) hade 92,4% rösträtt. För folkskollärare var siffran 93,6%, handelsbiträden 69,7%, torpare 90,0%, sjömän 48,7%, ”ej specificarade arbetare” 61,3%. I den sistnämnda gruppen som bl.a. omfattar industriarbetare saknade 186621 personer rösträtt.
Valdeltagandet i landet låg på 66%. I Göteborg låg det på 72%. Överlag var röstningsbenägenheten större i städerna än på landsbygden. På Styrsö röstade bara 23%, i Västra Frölunda 44%. Valdeltagandet bland arbetare i landet var 68,1%, alltså något över genomsnittet. (Bland ”Husägare och kapitalister” röstade 64,3%. Lärarna låg i topp med 81,1%. I botten låg sjömän, sjökaptener och fiskare samt diverse ”övriga grupper”.)
Valsystemet skiljde sig en del från det vi har idag. I varje valkrets ställde, som nu, ett antal partier upp. En skillnad var att varje valkrets räknades för sig. Det fanns alltså ingen motsvarighet till 4-%-spärren. En annan skillnad var att flera partier kunde ställa upp i en partikartell. Exempelvis ställde Socialdemokraterna och Vänstersocialisterna ofta både upp under beteckningen ”Arbetarepartiet”, men med olika listor. Vilka partier som bildade kartell skiljde sig åt mellan valkretsarna. Ibland ställde SSV upp helt själva (exv. Norrbottens norra valkrets, då under beteckningen ”Det arbetande folket”), men i regel med Socialdemokraterna, men ibland även med S och Liberalerna (I Jämtland under beteckningen ”De frisinnade”.) Det gällde alltså att ha koll på listbeteckningen i sin egen valkrets. En norrbottning som röstade på ”Det arbetande folket” i södra Norrbotten kunde rösta på Socialdemokraterna, men i norra Norrbotten skulle han istället lagt sin röst på ”Vänsterpartierna” (men aktat sig för den Liberala valsedeln med samma namn!).
Överhuvudtaget är listnamnet lite lustiga. En Vänstersocialist i Värmland skulle rösta med ”Småbrukare-, arbetare- och nykterhetsvänner”, en Socialdemokrat på Gotland med ”För fred och samhällslycka”, en högerman i Kronoberg med ”Smålands allmoge för Sveriges väl” eller ”Smålands allmoge för konung och fosterland”.
Nåväl, detta var väl en utvikning. I SCB:s sammanställning redåvisas partierna efter sina gängse partinamn.
Nu till själva valresultatet.
I riket i sin helhet utföll rösterna:
Moderata 24,7%
Jordbrukarnas riksförbund 3,1
Bondeförbundet 5,3
Liberaler 27,6
Socialdemokrater 31,1
Vänstersocialister 8,1
Arbetarpartiernas sammanlagda andel var alltså 39,2% en ökning från de 36,4% som Socialdemokraterna fått valet innan, 1914.
SSV:s röstandel varierade stort över landet. Enkelt uttryckt: inga eller mycket få röster i söder, många röster i norr. I Norrbottens båda valkretsar fick partiet 40,9 resp 41,2%. I södra Ångermanland hela 49,5%. För Västsveriges del var siffrorna mer modesta. I Göteborg fick partiet 7,8%. I Södra Bohuslän 2,1, Halland 0,0%, i Södra Älvsborg 5,8%.
Göteborg var uppdelat i fjorton valkretsar. Intressant är att röstandelen för SSV varierar förvånansvärt lite. I de flesta valkretsar får partiet runt 7%. (Med några undantag. 3,7 som sämst, 14,7 som bäst.) Variationen för de andra partierna är mycket större. (Jag hade förstås kunnat räkna ut standardavvikelser, men liksom orka.) Socialdemokraterna fick 43,5%, De moderata (dvs. Högern) 26,4% och liberalerna 22,3%. Intressant är att trots att SSV fick från 0% 1914 till 7,2% 1917 ökade även Socialdemokraterna i Göteborg (från 42,3 till 43,5). I riket som helhet minskade ju partiet från 36,4 till 31,1. Hur detta ska tolkas vet jag inte.
Partiets starkaste fäste i Göteborg var elfte valkretsen (Kring Fjällskolan) med 14,7% och tionde valkretsen (Kring Oskar Fredriks skola) med 11,8%. Därefter kom tredje distriktet (Olskroken m. fl.) med 9,8%.
Bäst resultat i Göteborg med omnejd fick partiet i Fässberg (i nuvarande Mölndal). Där fick SSV 17%. Men siffrorna varierar stort. I arbetarområdet Örgryte (då inte en del av Göteborg) fick exv. Socialdemokraterna hela 63%, men SSV bara 2%. På hela västra Hisingen (då inte en del av Göteborg) fick partiet bara en ynka röst.
Det är lite svårt att dra några slutsatser av insatsen i valet i Göteborg. SSV fick en siffra i linje med riksgenomsnittet, men mycket högre än omgivande landsbygd. Mest intressant tycker jag att arbetarpartiernas sammanlagda framgång i Göteborg är. Partierna fick sammantaget över 50% av rösterna, detta trots att rösträtten för arbetare var begränsad i mycket högre omfattning än för mer välbeställda personer.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)