Till de tjeckiska kamraterna på deras majfirande: ett minne från året 1848

Karl Marx träffade på den tiden i Wien bokhandlaren Borrosch från Prag, ledaren för den tysk-böhmiska gruppen i den österrikiska nationalförsamlingen.
Borrosch klagade över nationalitetskonflikterna i Böhmen och tjeckernas föregivet fanatiska fientligheter gentemot tysk-böhmrarna. Marx frågade honom hur det stod till bland de böhmiska arbetarna. "Jo", svarade Borrosch, "det är en helt annan sak. När arbetarna går in i rörelsen då upphör detta. Där är det inte mer tal om tjecker eller tyskar, alla håller samman."
Det som de böhmiska arbetarna av de båda nationaliteterna bara kände på den tiden vet vi idag: hela fientligheten mellan nationaliteter är bara möjlig under de stora feodala godsherrarnas och kapitalisternas herravälde. Den syftar till att föreviga detta herravälde. Tjeckiska och tyska arbetare har gemensamma intressen och så snart arbetarklassen kommer till den politiska makten övervinns varje förevändning för nationella motsättningar. Ty arbetarklassen är enligt sitt innersta väsen internationell och det kommer på nytt att bevisas denna första maj.
London, 8 april 1893

(Källa: Marx-Engels-Werke. Band 22. Sid. 403. Berlin 1970. Översatt av Mattias Nilsson 2015-04-30)

Kommunisternas Första maj i Göteborg 1928

Ur Väst-Svenska Kuriren 1928-05-02

Ståtlig kommunistisk uppmarsch

Över 3,000 demonstranter 1:sta maj i Göteborg
Vällyckade möten och god stämning i de olika stadsdelarna.

Redan kl: 1 började de olika förmötena. Vid Rantorget talade kamrat Bertil Jansson inför omkring 300 åhörare som med intresse åhörde vår kamrats utmärkta anförande, vilket formade sig till en kraftig maning att med uppmärksamhet följa de olika tidsföreteelserna och framför allt den hets som föres mot kommunisterna uti världen.
Därefter företogs avmarschen genom staden till Järntorgsgatan dit demonstrationståget anlände en stund före avmarschen till Heden.
Vid samma tid talade kamrat Bertil Burge inför omkring 500 personer på Kvillebäckens Torg vid vilken Tingstads arbetare samlats, varefter mötesdeltagarne, bland vilka befann sig Porslinsarbetarnes fackförening i teten, under musik och sång avmarscherade till samlingsplatsen på Järntorgsgatan. Vid denna talarstol erhölls en ganska stor kollekt.
Vid Kusttorget samlades arbetarne i Majorna varefter kamrat Ragnar Andersson höll ett kort anförande inför omkring 250 åhörare som med intresse åhörde talaren. Vid avmarschen anslöt sig de strejkande sockerbruksarbetarne till tåget varefter avmarschen skedde till samlingsplatsen.
Vidare hade arbetarne i de östra stadsdelarna samlats till möte i Olskrokstorget där kamrat Albert Johansson talade inför omkring 300 åhörare varefter antogs enhälligt en protest mot häktningarne av våra finska klasskamrater vilken skall tillsändas vitfinnarnes legation i Stockholm. Även här upptogs kollekt. Demonstranterna samlades därefter till avmarsch genom staden till Järntorgsgatan.
Slutligen var ett möte anordnat i Landala där kamrat Ernst Lundin talade inför omkring 300 personer som med stort intresse åhörde talarens anförande. God stämning var rådande även vid detta demonstrationsmöte. Även här antogs enhälligt en protest mot förföljelserna av våra kämpande finska kamrater.
1:sta maj kom med önskeväder. Redan tidigt märktes att något särskilt var i görningen. Vid trakterna kring Järntorget samlades massor av helgdagsklädda arbetare. De olika partiernas kommissionärer för blommor och tidningar etx. torde ha haft en god marknad för sina alster. Av vår demonstrationsblomma, röda nejlikan, utlämnades från kommunexpeditionen över 9,000 varav nästan alla torde blivit sålda. Framemot 2-tiden ställe demonstrationsdeltagarna upp på vanliga platser. Kommunisterna på Norra Allégatan och Järntorgsgatan samt angränsande gator, socialdemokraterna ställde upp på Första Långgatan, Linnégatan och Nya Kajen.

Ett polisförbjudet standar !

Bland kommunisternas talrika standar märktes ett som förbjudits av polisen. Detta förbud visar ännu en gång att det måste fattas en hel del i Göteborgs polislednings omdömesförmåga. Standaret bestod nämligen av en förstorning av den teckning som förut varit publicerad i denna tidning och som vi i nästa nummer ännu en gång återge. Teckningen visar kungafjäskaren Axel Dahlström i färd med att samla in pängar till Gustav den sistes 70-årsdag och har kommit till därför att denne borgardräng funnit med sin ställning som arbetarledare förenligt att underteckna en insamlingslista för kungen. Kan någon förnuftig människa finna någon reson i detta att en bild som återgivits offentligt i en tidning blir förbjuden att visas för allmänheten när den förstorats? Hela denna historia får man säkerligen förklara med att herr Dahlström har synnerligen varma beundrare inom Göteborgs omdömessvaga polisledning. Strax efter kl. 3 e. m. skedde avmarschen. I kommunisternas led deltogo ett flertal musikkårer samt två sångkörer. Under marschen till Heden avlöste den ena kampsången den andra, den kampvilja och stämning som vilade över vårt demonstrationståg bådar gott inför framtiden. Den sorgliga företeelse som så ofta påtalats, att stora massor, vars plats vore i ledet, kantade gatorna upprepades även i år. Gatkanternas antal – mäst kvinnor – torde kunna uppskattas till minst lika många som demonstranterna. I det socialdemokratiska tåget deltog något över 4,000 personer, därav 350 metallarbetare och 150 ungklubbister. Kommunisternas tåg räknade något över 3,000 deltagare, varav 300 pionjärer, 500 ungdomsklubbister och 1,300 metallarbetare. Vid mötena på Heden talade för kommunisterna Oscar Samulesson och K. Senander. Kamrat M. Andersson och Vera Tengberg talade för pionjärerna.
I ledet bars för kommunisterna 26 fanor och 22 standar.
[...]

Första maj-nålar från Vänsterpartiet

Här följer ett urval av SKP:s / VPK:s / Vänsterpartiets Första maj-nålar från 1940-, 50-, 70-, 80-, 90, 00- och 10-talen. (Jag vet att bildkvaliteten från och till är vedervärdig. Fotograf torde jag aldrig bli.)

1943: Mot fascismen. För folkens frihet.

1946

1948

1949: Lenin

1950: Fred

1951: Fred

1952: För fred. För socialism.

1953: Fred. Marx. Socialism.

1955: Fred

1974: För socialismen

1975: Arbetarpolitik. Socialism.

1979: Arbetarpolitik. Socialism.

1980: Socialism för 80-talet.

1981: Ådalen 1931. Glöm dem aldrig.

1982: Fred. Demokrati. Socialism.

1984: Fred. Demokrati. Socialism.

1985: Fred. Demokrati. Socialism.

1990: Fred. Frihet. Socialism.

1996: Rätt till arbete. Tid att leva.

1999: Nej till EMU.

2001: Rättivsa. Solidaritet.

2002: Uppdrag rättvisa.

2003: Nej till EMU.

2010: Håll ihop.

2013: Arbete. Rättvisa. Välfärd.

Röd flaggning 1 maj (1927)

Ur "Västsvenska kuriren" 1927-03-19. När jag var barn brukade LO och SAP flagga på Ale kommuns flaggstänger i Alafors, så helt orimligt var väl förslaget inte.

"Röd flaggning 1 maj.
Vid stadsfullmäktiges sammanträde väckte kamrat Einar Adamson följande motion:
Med anledning av att stadsfullmäktige vid aftonens sammanträde beslutat, att staden fortfarande skall officiellt deltaga i fästligheterna den 6 juni och 6 nov. och därmed understödja de nationalistiska strävandena, anser vi det lämpligt, att stadsfullmäktige - då dess majoritet består av representanter för arbetarklassen - beslutar att också officiellt deltaga i fästligheterna den 1 maj, arbetarklassens stora dag. Borgarklassen har ju två dagar per år, arbetarklassen endast denna.
Att Göteborg är en arbetarstad, att småfolket har den kommunala makten här, borde kunna utmärkas genom ett beslut om, att staden också officiellt deltager i första-majfästligheterna. Det har ju fastslagits att omkostnaderna för flaggning är så ringa. Då bör det också fallas den första maj, men icke med blågula, utan med röda dukar. Arbetarklassens röda dukar bör då vaja över staden, som en heder åt det idoga arbetet, som utföres i landets och mänsklighetens tjänst. [...]"

Kommunisternas Första Maj i Göteborg 1926

Ur Västsvenska kuriren 1926-05-01

Upp till demonstration 1 maj

Uppställning sker å Järntorgsgatan med teten vid Rialtobiografen kl. 2,30, avmarsch strax efter kl. 3 em. till Heden.
Uppställningen sker efter följande plan:
1. Musik av Ungdomsklubbarnas Musikkår.
2. Pionjärkårerna. 1 fana, 4 standar.
3. Göteborgsklubben. 1 fana, 3 standar.
4. Gbgs Komm. Arbetarekommun. 1 fana, 4 standar.
5. Reseeffektarbetare. 1 fana.
6. Musik av Surte Musikkår.
7. Sjömansunionen. 1 fana.
8. Eldareunionen. 1 fana.
9. Porslinsarbetarne. 1 fana.
10. Kommunalarbetarne. 1 fana.
11. Textilarbetarne. 1 fana.
12. Nödhjälpsarbetarne. 1 fana.
13. Musik av S. J. Musikkår.
14. Metallarbetarne. 1 fana, 4 standar.
15. Övriga grupper
Agitera för anslutning till demonstrationen. Röda Nejlikan är kommunisternas demonstrationsmärke.
Föredrag på Heden kommer att hållas från tre talarestolar av Hinke Bergegren, Stockholm, K. E. Senander, Wallentin Eliason och Martin Andersson, Göteborg.
Huvudordningsman är Posttjänsteman Klaes Ivar Olsson.
Göteborgs Komm. Arbetarekommun


Ur "Västsvenska Kuriren" 1926-05-04.

"Ståtlig uppslutning till kommunisternas 1:sta majdemonstration i Göteborg.

2,000 deltagare i demonstrationståget.
4,000 åhörare vid våra talarstolar.

Göteborgskommunisterna kunna vara storbelåtna med sin 1:sta maj. En sådan uppslutning till de kommunistiska talarstolarne, som det var detta år, har det aldrig förut varit. Vi hade tre talarstolar och kring samtliga flockades åhörarskarorna i täta massor. Lågt beräknat var det 4,000 åhörare kring våra talarstolar. Även vårt demonstrationståg hade samlat flera deltagare än något föregående år. Detta förhållande och tillslutningen i övrigt visar, att kommunismen börjar vinna mark i landet. Att kommunismen planterad i svensk jord sedan icke passar borgarne är en sak för sig.
Det var intressant att göra en jämförelse mellan kommunisternas o. socialdeomkraternas demonstrationståg. Visserligen såg man i socialdemokraternas en mängd fackföreningsfanor, men var fanns standaren från fordom med de tändande parollerna och pockande kraven? De var gravlagda i stor utsträckning. Ty inte har det tredje borgarpartiet någa krav! Har vi inte en arbetarnes egen regering? är inte demokratin fulländad? har inte alla pamparne fått sitt på det torra? Jovisst! Vad behöver vi väl mer? Svaret gav ett stnasar i demokraternas tåg.
Bort med mattvånget och en lättning i restriktionerna för klass II
Se där ett ärligt socialdemokratiskt krav. Om detta kan alla svältande proletärer samla sig. För det kravets genomdrivande kommer med liv och själ de socialdemokratiska förtroendemännen att träda i breschen. Det är namnam för suplullarne, 'de mätta bukarnas stat'.
Det fanns ju även några andra standar. På ett lästes: 'Vi kräva lagstadgad arbetslöshetsförsäkring'. De stackars arbetare i socialdemokraternas tåg, som demonstrerade under det kravet skulle blott veta vilket öde deras egen regering beskärt just denna arbetarnes angelägenhet. Borgarne vill icke denna frågas lösning och vad borgarne icke vill, det vill icke heller kungliga socialdemokratiska partipåvar.
Kommunisternas tåg, som räknade omkring 2,000 deltagare livades upp av standarens mångfald. Borgarne, som kantade gatorna, såg att här kom folket som ville något. 'Leve leninismen' lästes på ett av de första standaren. Göteborgs kommunistiska ungdomsklubbar utsände parollen: 'Fred bland nationerna, krig mellan klasserna'. Vidare såg man inskriptionen som: 'Arbetare, skärp kampen mot strejkbrytare'. 'Front mot ungdomssuperiet, fram för en nykter arbetarungdom'. 'Ungdomen in i fackföreningarna'. 'Fram för facklig enhet'. 'Skärpt kamp mot fascister och sugrötter'.
Vid Heden delade sig vårt tåg i tre avdelningar.
Vid vår första talarstol talade Sjömans-Unionens ombudsman Wallentin Eliason om sjöfolkets kamp mot ett glupskt redarkapital. Framhöll huru litet det var att vinna med parlamentariska medel. Ingick på skeppstjänstkommitterades försök att med lagstiftning skapa drägligare förhållanden för sjöfolket. Sjöfolket fick t. ex. en ny sjömanslag, en ny arbetstidslag och en ny spisordning. Men ingendera innebar någon förbättring i förut gällande förordningar. Spisordningen medgav t. o. m. sämre förhållanden än vad som förut praktiskt tillämpats och enligt den nya arbetstidslagen kunde sjömännen få arbete ända till 84 timmar pr vecka. Andra vapen än parlamentariska måste till. Den fackliga kampen är den enda vi kan räkna med. Hittills har vi fört vår kamp efter nationella linjer, ja, efter skråprinciper. Vi måste gå den internationella linjen och i gärning förverkliga parollen: Facklig enhet.

Hinke talar och hyllas
Sedan besteg Hinke Bergegren talarstolen, hälsad av kommunens ordförande, vilken överlämnade en bukett röda nejlikor till jubilaren. Någon i folkmassan utbringade ett 4-faldigt leve för den outtröttlige kämpen, följt av entusiastiska hurrarop varefter kamrat Hinke höll ett livligt, temperamentsfullt agitationsföredrag som gång efter annan avbröts med instämmanden och applåder. [...]
Vid den andra talarestolen talade tulltjänstemannen K. E. Senander och red. Martin Andersson.
Efter hälsningsanförande av ordf., Erik Mattsson, överlämnades ordet till Senander, som började sitt anförande med en admonition till de göteborgska polismyndigheternas tilltag att förbjuda kommunisterna att i tåget medföra standar med protest mot barnmördarna i Bulgarien och Kina. (Bravo!) [...]
Därefter besteg red. Martin Andersson talarstolen, hälsad med hurrarop och applåder. Denna formade sitt anförande till en svidande vidräkning med den socialdemokratiska politiken i Göteborgs stadsfullmäktige och dess underlydande organ, allt under åhörarnes ständigt återkommande bifall och instämmanden. [...]

Från pionjärernas talarstol
Vid barnens talarstol höll Martin Andersson ett kortare anförande där han, med utgångspunkt från den snedvridna uppfostran i skolorna manade barnen till vakenhet mot övergrepp och orättvisor samt solidaritet inbördes.[...]
"

Kommunisternas Första maj-firande i Göteborg 1921

Inför 1921 års första maj-firande hade Göteborgs kommunistiska arbetarkommun beslutat att inte anordna någon demonstration, utan bara ha en talarstol på Heden, dit första maj-demonstrationerna av tradition gick. Jag vet inte varför man gjorde så. I Väst-svenska Kuriren fick första maj-firandet inte ens plats på första sidan, som brukligt, utan på sidan två. Här är artikeln från 1921-05-04.

"Kommunistiska partiets 1-majmöten
God anslutning och entusiastisk stämning.
I Göteborg: 5,000 personer vid Kommunisternas talarstol.
En polisbravad; standar med inskriptningen: 'Fram för socialisering - leve rådsrepubliken', beslagtages av polismästaren
Ett femtusental personer hade samtlat sig kring kommunisternas talarstol för att höra kamrat Kilbom från Stockholm. Strålande väder och god stämning. Med utgångspunkt från en inskription å ett standard som nyss passerat i högersocialisternas demonstrationståg 'Fram för Folkens förbund' nagelfor talaren denna kapitalistiska institution och den andra international som går ut att försvara det. Aldrig har borgarklassen i hela världen haft större och säkrare garantier än just i detta nationsförbund. En annan fanan i samma tåg bar inskriptionen: 'Front mot livsmedelstullarne' - en blodig ironi då samma högersocialister i riksdagen gått med på en visserligen låg höjning av tullsatserna å spannmål och därför - i stil med ordspråkets äom man giver en finger etc.' - fick borgarnas tullsatser som en mogen frukt av sin egen politik.
Och detta skurkstreck mot arbetarklassen vågar man sig på i en tid då 70,000 gå arbetslösa och 120,000 arbeta för endast halv tid.
När man så på bekostnad av de fattiga industriarbetarne - och inte minst på de utsugna, svältande torpar- och statarklasserna, förskaffat storgodsägare och storbönder denna gratisgåva på oräkneliga millioner så vore det givetvis en 'orättvisa' om icke också industriarbetarne skulle få ge sina slavdrivare en liknande kompensation.
Därför se vi det systematiska stoppande av fabrikerna - arbetslönera - redan förut otillräckliga, skola ned, under svältgränsen. Just i dagarne lästes i tidningarne att ett större bolag där amiral Lindman satt ordförande, beslutat en gratisutdelning av aktier. Emedan man skämdes för att taga utdelningar på flera hundra procent - det skulle allt för uppenbart blotta bockfoten.
Talaren fattade så ett ögonblick det å talarstolen stående dricksglaset och försatte: om detta glas kostar efter inköp från Belgien 5 öre - därtill av bättre kvalité än de svenska - men de de svenska fabrikanterna givetvis icke förmå prestera något liknande bl. a. för sitt utvattnade kapital skull, så yrkade man på hos statsmakternas en tullsats å dricksglas med tjugo öre varför vi också få betala dricksglasen med detta belopp - d. v. s. i praktiken medverka vi härigenom till att föda en massa parasiter men officiellt går det under rubriken: Nationalekonomi.
Våra valutaförhållanden orsaka nu att vi ligga i efterhand - beträffande affärer på utlandet - den låga kursen i utlandet, t. ex. i Belgien, i Frankrike, Tyskland, är endast till fördel för de av överklassen som ha råd och lägenhet att besöka dessa land.
Beträffande polisförbudet mot fanan fastslog talaren - att minnas av den polisman med klent utrustat förstånd som vållat beslaget - att i utlandet både i U. S. A. och England finnes rådssystemet i praktiken och i Norge har stortinget gått med på att inskriva samma system i grundlagarne. Och under åhörarnes demonstrativa bifall ironiserade talaren ytterligare över den vanvettiga åtgärden, bl. a. anmärkande på att då inskriptionen yrkade på socialisering så vore ju detta inte brottsligt redan av den anledningen att regeringen tillsatt en kommitté för att utreda just socialiseringsmöjligheterna. Talaren yrkade på att beslaget bleve föremål
Tför en anmälan hos J. O. och påtalade i rikdagen.
Till sist manade talaren till samling kring det kommunistiska partiet - det enda parti som står i förbindelse med de revolutionära partierna därute i världen. Vi eftersträva inte kupperna, men vi fordra att arbetareklassens skolas, för att vara skickad taga sin uppgift med framgång då den kapitalistiska utvecklingen med naturnödvändighet driver arbetaremassorna mot vänster. Vi skola inte bli revolutionens bönhasar utan i teten för världsrevolutionen är vår plats.
Fram för den tredje internationalen, handlingens, livets, morgondagens international, - fram för arbete i det stora som i det lilla, fram för arbetets och ar betarklassens seger."

Kommunisternas 1 maj i Göteborg 1923

Ur "Västsvenska Kuriren" 1923-05-05.

"Kommunisternas 1 maj i Göteborg.
5,000 personer samlade kring kommunisternas talarstol.
Kommunisternas demonstration vann storartad tillslutning. Efter kommunens fana och musik följde standar med följande inskriptioner 'Arbetarsamling mot Tryggers regering. Slå tillbaka attacken mot 8-timmarsdagen', 'Esperanto bygger broar över nationalhatets svallvågor', 'Fred mellan nationerna. Krig mellan klasserna', 'Mobilisering. In i ungdomsklubbarna, revolutionens avantgarde'. En fana med inskription: 'Kamrater till vapen för Rådsrepublik' blev polisförbjuden.
Sedan de kommunistiska demonstranterna samlats på Grönsakstorget och de närvarande hälsats välkomna av Isidor Olsson, beträddes talarstolen av Jalmar Viksten från Stockholm.
Viksten framhöll att majdemonstrationerna förr, knappast varit av den betydelse som du just nu voro. Den borgerliga regimen, har den senaste tiden känt sig allt starkare. Terrorn mot arbetareklassen sätter sina spår över allt och även här i Sverge visar den sig allt mera hänsynslös. Den ekonomiska världen visar på en förvånansvärd villervalla, med ständiga motsättningar, men allt går ytterst ut på, att kapitalisterna skola skära profit på konkurrens och undergång. Detta har gjort, att efter kriget klasskampen blossat upp ännu våldsammare.
Fördelen av en socialdem. ministär har varit ytterst minimal, det är ingen stor skillnad mellan en högersocialistisk och en borgerlig regering. Varför kommunisterna
dock vilja stödja en högersocialistisk regering är beroende därav att man söker tillämpa den gamla regeln, att av två onda ting väljer man det minst onda.
Kommunisternas paroll om enhetsfront gent emot den anstormande reaktionen har visat sig vara nödvändig. Reaktionen har överallt givit tillfälle att visa sina klor, t. ex. hur har inte organisationen bland militären kringskurits. När vi i dag demonstrera, så har vi ej våra kamrater vid förläggningarna med. Den order om ledighet som givits har fullständigt saboterats och så sker det ständigt. När officerarna ha rätt att läsa Sv. Dagbladet borde menige man ha rätt att läsa den tidning de önska men så är ej fallet.
Kommunisterna ha förklarat, att ifall de krav de uppställt, för tillfället ej kunna förverkligas, så äro de beredda att gå med på realiteter. Då enhetsfronten tack vare högersocialisterna ej kunna förverkligas, bör man dock komma ihåg, att på många platser där det först hånskrattades åt densamma, där är man numera beredd att kämpa gemensamt mot reaktionen. Då högersocialisterna påstå att vi i vår agitation smäda dem, och att vi ej mena allvar med enhetstanken, måste vi fastslå, att vi ingalunda äro så enfaldiga att vi skulle tillåta de högersocialistiska ledarna att handla hur de finna för gott, och ställa oss eniga med dem i detta. Vi rikta oss till de djupa leden, till de förtryckta skarorna, men äro därför icke beredda att kyssa hr Brantings skosulor.
Vad som på 1 maj-mötena nu bör framföras är 8-timmarslagens ändring. Att detta nu föreligger är ett bevis för att reaktionen känner sin styrka. Detta, som alltid varit ett gammalt krav, vill reaktionen, så fort det genomförts ha ändrat, så att 8-timmarslagen skall bli så illusorisk som möjligt. Ett annat exempel hur reaktionen tänker smida medan järnet är varmt, är dess militära planer. Här har arbetarna att vara på sin vakt för att icke återkomma till ett nytt 1914.
Vi kommunister har ju ej samma möjligheter att göra oss gällande som andra partier, därför att vi ej äro ekonomiskt starka som dessa, men det var så en gång när socialismen först kom till detta land. På den tiden var varken Palm eller Branting några salongsmän, därför gick det ej häller så lätt då. I dag är det kommunisterna som utsättas för spe och förtal, ej soc.-dem. Men detta är ett gott tecken på att vi äro på rätt väg. Att vi ändå är en makt att räkna med och att vår skara vinner bland de djupa leden bevisas bland annat av våra valsiffror vid såväl stadsfullmäktige- som riksdagsmannavalen. Även de initiativ som kommunisterna tagit i olika frågor bevisa att de äro att räkna med. Kommunisterna under senaste tiden utgjort saltet inom arbetarrörelsen så att inte allt runnit ut i sanden.
Då man beskyller oss för att vara representanter för ett nytt våld, enligt ryskt mönster, som man säger, så bör det framhållas att arbetareklassen som sådan för ett ständigt krig för sina intressen och då den mötes med hårdnackat motstånd bör den svara med samma mynt. Till allt tal om order som vi skulle mottaga från det barbariska Moskva, kan man lugnt fastslå att därifrån ingalunda dirigeras något barbari. Nej barbariet kommer från de mäst civiliserade länderna, se blott deras barbariska blockad mot Ryssland. Eller se arbetareklassens behandling i dessa länder, hur månne känner det arbetslösa folket, eller tändsticksindustriens arbetare sin stora frihet. Man behöver ingalunda gå över ån efter vatten.
Kommunisterna vilja med alla medel försöka tillvarataga arbetarnas intressen. Men det är makten som är gällande, och det är striden om denna som måste föras till seger för arbetarna. Arbetarna äro starka och skulle besitta kraft att taga makten. När de göra detta komma vi att kalla detta för rådsrepublik, detta som i dag icke får visas öppet, en gång skall vi dock komma dit.
Talaren utbringade till sist ett leve för rådsrepublik åtföljt av kraftiga hurrarop.
Därefter upplästes följande resolution, som enhälligt antogs:
Arbetare i Göteborg samlade till ett antal av 5,000 uttala följande:
Den sista tidens händelser såväl i vårt eget land, där ett samlat borgerligt anfall blåste bort den socialdemokratiska regeringen, då den icke i allt ville böja sig för de borgerliga partiernas diktatur, som ock vad som tilldragit sig i andra länder där borgarklassen under fascistisk eller dylik ledning ryckt till sig makten överallt utom i Ryssland, ådagalägger klart och tydligt sanningen i den Kommunistiska Internationalens och det Kommunistiska partiets varningar och maningar till arbetarklassen. De hotande nya krigen, det fortsatta virrvarret i den kapitalistiska produktionen, den växande nöden bland arbetarne - allt ger vid handen hur endast en oförsonlig klasskamp under kommunistisk ledning och en obruten proletär enhetsfront kan rädda arbetarklassen.
Vår första och främsta paroll är därför: tillbaka till klasskampen, skapandet av en stark proletär enhetsfront, färdig till den yttersta strid mot borgarklassens anfall och kapitalets allt hårdare diktatur, som ingen borgerlig demokrati kan besegra, som endast viker för en enig, kampbesjälad arbetarklass.
Den proletära enhetsfronten måste i vårt land i första hand inrikta sig på bevarandet av 8-timmarsdagen coh hindrandet av den nya kapitalistiska klassregeringens planer på nya militaristiska utsvävningar, på undertagslagar mot arbetarna, på nya skattebördor över de fattiga, på det totala nedtrampandet av de arbetslösa. Mot den nya borgerliga samlingsregeringen måste arbetarklassen mobilisera alla sina krafter för att i grund slå den. Ingen ro och ingen rast förrän denna reaktionens fanbärare ligger slagen på marken.
Ned med reaktionen och dess liberala legoknektar!
Ned med kapitalets diktatur!
Ned med enhetsfrontens sabotörer!
Fram för den proletära enhetsfronten!
Leve klasskampen!"

Vänsterpartiets första maj-firande i Göteborg 1920

Ur "Västsvenska kuriren" 1920-05-05.



"1.sta maj i kommunismens tecken.
Göteborgspolisen värnar om demonstrationsrätten genom att förbjuda en fana.
Vänsterkommunens demonstrationståg uppställdes även i år på Linnégatan varvid kommunens fana med inskriptionen 'Fram för Tredje Internationalen' stod i spetsen följd av Järnarbetarklubbens fana. Anslutningen var något större än fjolårets till vårt partis avdelning trots att vi av myndigheterna placerats efter högersocialisterna.
Poliskammaren förbjöd utvecklande av en fana med inskriptionen 'Fram för socialisering och rådsrepublik'. Av obekant orsak, men förmodligen ansåg sig polisen böra värna om den av våra högersocialister så omhuldade monarkien. Detta servila och löjliga förbud vittnar om hur säker reaktionen känner sig även under civilminister Svenssons regim och blottar högersocialisternas förfall som t. o. m. tillåter underordnade myndigheter kränka demonstrationsfriheten på ett dylikt allt sunt förnuft utmanande sätt.
S. K. F:s musikkår spelade ett par musiknummer under uppställningen och några minuter över 3 var tåget klart till avmarsch. Främst gick kommunens fana och järnarbetarnas varvid även det av polisen förbjudna demonstrationsstandaret medfördes hoprullad och fanstången bars tom. Bärarna av den tomma stången voro omgivna av en stark poliserskort som med nit och intresse tillsåg att inte Kungl. Majestäts trogna folk här i Göteborg skulle få se inskriptionen om Socialisering och Rådsrepublik. Men våra kamrater ropade med starka lungor ut kravet på Rådsrepublik hela vägen under demonstrationen och gång på gång höjdes kraftigt besvarade leven för arbetarnas rådsparlament.
Så följde de skilda organisationerna med en mångfald standar med agitatoriska deviser. Järnarbetarna hade ett standar 'Ned med kapitalism och jobbare, fram med arbetets diktatur'. S. J. klubb och tullmännen samlades under ett standar med följande inskription: 'Stadstjänare utkräva full kompensation för dyrtiden. Bort med all byråkrati.' Dessutom fanns bl. a. följande: 'Kommunalarbetare. Bryt slavbojorna. Fram för arbetarnas självbestämmanderätt', samt 'Bröd, frihet och självansvag, leve folkens befrielsekamp'.
Efter Sjömansunionen, vars medl. mangrannt medföljde, o. vilka i teten placerat sångkören Eol, som utförde flera sångnummer, följde så ungdomsklubbarna och ett par Verdandiloger. I spetsen för denna avdelningen bars Lindholmsklubbens fana och ett demonstrationsstandar med följande devis: 'Mobilisering. In i ungdomsklubbarna. Revolutionens avantgarde'.
Under sång och leverop gick tåget så till Heden där kommunens talarstol smyckats med devisen 'Leve revolutionen i Ryssland'. En stor människomassa hade i förväg placerat sig vid denna talarstol och när demonstrationståget slutit upp var antalet åhörare över 5,000, vilka efter att sångnummer av Eol hälsades välkomna av Carl Stålbärg, som omnämnde polisens huvudläsa tilltag att förbjuda medförljande av Järnarbetarnas demonstrationsfana och erinrade om de verkliga internationella socialistiska krav som ensamt bäres fram av vänstersocialisterna.
Red. J. Bohlin från Karlstad talade för Göteborgs Vänster-soc. Arbetarekommun.
Talaren höll sig huvudsakligen till ämnet Ryska revolutionen sedd mot bakgrunden av våra egna inhemska missförhållanden.
Ryssland var en fyrbåk för den övriga arbetarklassen världen över. Revolutionen i Ungern gick under endast tack vare förrädare i egna led. Samma förräderi återfinnes i vår inrikespolitik i dess ställningstagande mot allt bolsjevikiskt.
Sverge är endast polisbetjänt åt ententen - vi ha genom medelmskap i nationernas förbund uppgivet vår neutralitet.
Intre politiken skötes i överklassens intressen. Rösträttsfrågan förfuskad. Bostadsransongering vägrad. Sämre än förut är arbetareklassens ställning. Husgeråd och kläder ha icke kunnat förnyas under kristiden.
Nu skola högersoc. socialisera genom att inköpa industrier - är det ett sätt att avskaffa kapitalismen alldeles fransett att det blir en omöjlighet för folket att samla hop de miljarder som erfordras.
Vad vi avse med arbetareklassens diktatur är avskaffande av klassamhället och grundandet av ett rättfärdigt samhällsskick.
'Det är ej för makten vi fäkta, det för sanning och sol - men makten är yxan som timrar, frihetens härskarstol.'
Stålberg [sic!] avslöt mötet med en vädjan om stöd för Väst-Svenska Kuriren - vår av borgarne hatade tidning, som nu trots allt trängt sig fram som en makt att räkna med. Det är inga högersocialistiska regeringar i världen som löser arbetarnes livsfrågor - det är endast enig uppslutning för världsrevolutionen som kan rädda mänskligheten.
Partiets resolution avtogs enhälligt."

Första maj 1919

Här kommer en rapport från Vänsterpartiets första maj-firande i Göteborg anno 1919. Ur Västsvenska Kuriren.

"1 maj i Göteborg. En demonstration i strålande sol
Vänsterkommunens demonstrationståg hade av vederbörande myndigheter placerats på övre delen av Linnégatan vilket dock ej hindrade en talrik tillslutning till våra led. Till omkring 3000 beräknades demonstranterna under Vänsterkommunens fanor och standat medan högerkommunens avdelningar samlade omkring tredubbla antalet.
Vårt partis avdelning hade ett 20-tal fanor och standar. Inskriptionerna å dessa väckte livlig anslutning genom sin revolutionära prägel och de aktuella krav som däri manifästerades. Inskriptionerna 'Leve revolutionen i - Ryssland' och 'Ned med kapitalister och jobbare. Fram för arbetets diktatur', mottogas med bifallsrop. Likaså 'Fram för den tredje internationalen', 'Kom ihåg författningskompromissen som berövat ungdomen rösträtten', '8 timmars arbetsdag. Arbetare. Tag saken i egna händer", och en mängd andra inskriptioner.
I spetsen av tåget gick Lindholmens och Hissingstads käcka ungdomar som hade samlats under sin fana ute vid Porslinsfabriken på Hissingen och i ordnat tåg marscherat in till uppställningsplatsen.
Under sång och leverop, från de olika avdelningarna, för Revolutionen och arbetareklassens revolutionära socialistiska kamp, gick så tåget den sedvanliga vägen ut till Heden där uppmarschen skedde kring 3 talarstolar.
Omkring en 8- à 10-tusen åhörare som med spänd uppmärksamhet följde talarnas utläggning av ämnet för dagen och med bifall och entusiasm gav sin anslutning tillkänna samt godkände vårt partis 1 maj-resolution."

"Arbetarefästen å Ullervi
Vänsterkommunens vår- och 1 maj-fäst på Ullervi blev synnerligen vällyckad. Musik och sång i långa banor samt ett överdådigt gott humör hos de besökande gjorde den vackra kvällen till en verkligt trevlig sådan för de 4,000 deltagarna.
En fotbollsmatch spelades mellan Virgo & Kamraternas B-lag varvid Virgo segrade. Hur detta var möjligt är inte gott att säga, möjligen råkade någon förlupen kula gå mellan stolparna. Många vackra bollar spelades, både höga och långa men mera sällan såg man någon ansats till spel.
Göteborgs gymnasikförening hade en mycket lyckad uppvisning. Fö dem som inte aktivt deltagit i idrotten eller varit speciell fotbollsdåre, göra sig nog reflektionerna att gymnasik är oändligt mycket vackrare än fotboll. Man såg inte ansträngningarna, allt gick lugnt och jämnt, men man visste att de funnos där. Säkerligen var denna uppvisning en mycket god propagande för gymnastken. Bifallet tycktes aldrig vilja sluta.
Nationaldanssällskapet hade en vacker uppvisning av danser varibland förekom Vingåkersdans, skrälåt m. m.
I gångtävlan blev järnarbetare n:r 1 med järnvägsmännen som 2:a, I dragkampen segrade kullagerfabrikens lag. Som god tvåa kom järnarbetarnas politiska klubbs lag. De flästa besökande saknade väl dansen, men säkerligen var, trots detta, ingen missbelåten med sin 'dag'."