Kapitalet III. Engels förord.

Det är dags för studiecirkel på Kapitalets tredje bok. Känner mig just nu ganska pepp, även om jag vet att boken har sina ökenpartier. Kommer (förhoppningvis) inom kort skriva lite om bokens uppkomst, men just nu fokuserar jag mig på Engels förord. De båda inläggen kommer dock med nödvändighet att överlappa varandra en aning.
Engels berättar om mödan med att få Marx’ manuskript till den tredje boken i publiceringsbart skick. Men han hävdar samtidigt att han markerat de mer betydelsefulla förändringarna och utvidgningarna som han gjort i texten. Detta är inte helt sant. Engels redaktionella arbete var större än han medger. Det är framför allt första och femte avdelningen som skapat problem. Engels såg som sin uppgift att skapa en läsbar helhet, och det krävde att han gjorde visst våld på Marx’ texter. Det är viktigt att komma ihåg att Engels hade ganska dålig koll på vad Marx sysslade med och att hans tolkning av Marx’ ekonomikritik bara är en av många. Under senare perioder har somliga antagit att Marx och Engels varit typ identiska personer (inte bara marxist-leninisterna i Sovjetunionen, utan även bland mer kritiska läsare), vilket är väldigt ohistoriskt.
Engels kommer sedan till den s. k. ”Preisrätselliteratur” (”prisgåtelitteraturen”). Frågan rör hur en utjämnad profitkvot kan vara förenlig med värdelagen. Detta var en fråga som Engels berörde redan i förordet till Kapitalet II (1885) och som ekonomer sedan dess hade ägnat visst intresse åt. Jag tycker själv att frågan är ganska ointressant, men det har definitivt varit i fokus hos nationalekonomer av facket som diskuterat ”transformationsproblemet” utan att riktigt ha koll på Marx’ syn på värde så som det framkommer i Kaptialet I:s första avdelning. De invändningar som Engels bemöter påminner en hel del av dem som man fortfarande kan träffa på.
Engels ger också en känga åt ”gränsnytteteoretikerna”. I detta sammanhang kan det vara värt att nämna att inget tyder på att Marx läst dessa eller ens uppmärksammat det som senare kom att kallas ”den marginalistiska revolutionen” inom nationalekonomin. Johan Lönnroth brukar (senast för en månad sedan) hävda att han tror att Marx inte lyckades få Kaptialets andra och tredje böcker färdiga för att han insåg att marginalisterna ”hade kommit på något”. Men detta är inte sant. Varför Lönnroth ljuger har jag aldrig förstått. Marginalisterna sysslade med helt andra problemkomplex än Marx och det är inte konstigt att han inte brydde sig om honom. Och det hade bevisligen inget samband med andra och tredje bokens fördröjning.
Engels (och det här är fjärde stycket i rad som börjar med det ordet. Inte ok!) kommer sedan in på idén om ”den enkla varuproduktionen”. Detta är en väldigt kontroversiell tolkning av Marx ekonomikritik, som lett till ganska tokiga idéer de senaste seklet. Marx använder _aldrig_ termen och enligt min egen tolkning är den direkt oförenlig med Marx’ teori. Fast bland marxister har de flesta tagit den som en del av Marx’ teori. Tanken är att det funnits en icke-kapitalistisk ekonomi baserad på varuproduktion, och att första avdelningen i Kapitalets första bok berör detta. Fel, fel, fel. En sådan ekonomi har aldrig funnits, och första avdelningen i Kapitalets första bok handlar om kapitalismen, även om kapitalet ännu inte införts i den teoretiska framställningen. Markandsekonomi och kapitalism är ju för Marx samma sak (även om han inte använder någon av dessa termer).