Inför 1921 års första maj-firande hade Göteborgs kommunistiska arbetarkommun beslutat att inte anordna någon demonstration, utan bara ha en talarstol på Heden, dit första maj-demonstrationerna av tradition gick. Jag vet inte varför man gjorde så. I Väst-svenska Kuriren fick första maj-firandet inte ens plats på första sidan, som brukligt, utan på sidan två. Här är artikeln från 1921-05-04.
"Kommunistiska partiets 1-majmöten
God anslutning och entusiastisk stämning.
I Göteborg: 5,000 personer vid Kommunisternas talarstol.
En polisbravad; standar med inskriptningen: 'Fram för socialisering - leve rådsrepubliken', beslagtages av polismästaren
Ett femtusental personer hade samtlat sig kring kommunisternas talarstol för att höra kamrat Kilbom från Stockholm. Strålande väder och god stämning. Med utgångspunkt från en inskription å ett standard som nyss passerat i högersocialisternas demonstrationståg 'Fram för Folkens förbund' nagelfor talaren denna kapitalistiska institution och den andra international som går ut att försvara det. Aldrig har borgarklassen i hela världen haft större och säkrare garantier än just i detta nationsförbund. En annan fanan i samma tåg bar inskriptionen: 'Front mot livsmedelstullarne' - en blodig ironi då samma högersocialister i riksdagen gått med på en visserligen låg höjning av tullsatserna å spannmål och därför - i stil med ordspråkets äom man giver en finger etc.' - fick borgarnas tullsatser som en mogen frukt av sin egen politik.
Och detta skurkstreck mot arbetarklassen vågar man sig på i en tid då 70,000 gå arbetslösa och 120,000 arbeta för endast halv tid.
När man så på bekostnad av de fattiga industriarbetarne - och inte minst på de utsugna, svältande torpar- och statarklasserna, förskaffat storgodsägare och storbönder denna gratisgåva på oräkneliga millioner så vore det givetvis en 'orättvisa' om icke också industriarbetarne skulle få ge sina slavdrivare en liknande kompensation.
Därför se vi det systematiska stoppande av fabrikerna - arbetslönera - redan förut otillräckliga, skola ned, under svältgränsen. Just i dagarne lästes i tidningarne att ett större bolag där amiral Lindman satt ordförande, beslutat en gratisutdelning av aktier. Emedan man skämdes för att taga utdelningar på flera hundra procent - det skulle allt för uppenbart blotta bockfoten.
Talaren fattade så ett ögonblick det å talarstolen stående dricksglaset och försatte: om detta glas kostar efter inköp från Belgien 5 öre - därtill av bättre kvalité än de svenska - men de de svenska fabrikanterna givetvis icke förmå prestera något liknande bl. a. för sitt utvattnade kapital skull, så yrkade man på hos statsmakternas en tullsats å dricksglas med tjugo öre varför vi också få betala dricksglasen med detta belopp - d. v. s. i praktiken medverka vi härigenom till att föda en massa parasiter men officiellt går det under rubriken: Nationalekonomi.
Våra valutaförhållanden orsaka nu att vi ligga i efterhand - beträffande affärer på utlandet - den låga kursen i utlandet, t. ex. i Belgien, i Frankrike, Tyskland, är endast till fördel för de av överklassen som ha råd och lägenhet att besöka dessa land.
Beträffande polisförbudet mot fanan fastslog talaren - att minnas av den polisman med klent utrustat förstånd som vållat beslaget - att i utlandet både i U. S. A. och England finnes rådssystemet i praktiken och i Norge har stortinget gått med på att inskriva samma system i grundlagarne. Och under åhörarnes demonstrativa bifall ironiserade talaren ytterligare över den vanvettiga åtgärden, bl. a. anmärkande på att då inskriptionen yrkade på socialisering så vore ju detta inte brottsligt redan av den anledningen att regeringen tillsatt en kommitté för att utreda just socialiseringsmöjligheterna. Talaren yrkade på att beslaget bleve föremål
Tför en anmälan hos J. O. och påtalade i rikdagen.
Till sist manade talaren till samling kring det kommunistiska partiet - det enda parti som står i förbindelse med de revolutionära partierna därute i världen. Vi eftersträva inte kupperna, men vi fordra att arbetareklassens skolas, för att vara skickad taga sin uppgift med framgång då den kapitalistiska utvecklingen med naturnödvändighet driver arbetaremassorna mot vänster. Vi skola inte bli revolutionens bönhasar utan i teten för världsrevolutionen är vår plats.
Fram för den tredje internationalen, handlingens, livets, morgondagens international, - fram för arbete i det stora som i det lilla, fram för arbetets och ar betarklassens seger."
lördag 17 november 2012
Kommunisternas 1 maj i Göteborg 1923
Ur "Västsvenska Kuriren" 1923-05-05.
"Kommunisternas 1 maj i Göteborg.
5,000 personer samlade kring kommunisternas talarstol.
Kommunisternas demonstration vann storartad tillslutning. Efter kommunens fana och musik följde standar med följande inskriptioner 'Arbetarsamling mot Tryggers regering. Slå tillbaka attacken mot 8-timmarsdagen', 'Esperanto bygger broar över nationalhatets svallvågor', 'Fred mellan nationerna. Krig mellan klasserna', 'Mobilisering. In i ungdomsklubbarna, revolutionens avantgarde'. En fana med inskription: 'Kamrater till vapen för Rådsrepublik' blev polisförbjuden.
Sedan de kommunistiska demonstranterna samlats på Grönsakstorget och de närvarande hälsats välkomna av Isidor Olsson, beträddes talarstolen av Jalmar Viksten från Stockholm.
Viksten framhöll att majdemonstrationerna förr, knappast varit av den betydelse som du just nu voro. Den borgerliga regimen, har den senaste tiden känt sig allt starkare. Terrorn mot arbetareklassen sätter sina spår över allt och även här i Sverge visar den sig allt mera hänsynslös. Den ekonomiska världen visar på en förvånansvärd villervalla, med ständiga motsättningar, men allt går ytterst ut på, att kapitalisterna skola skära profit på konkurrens och undergång. Detta har gjort, att efter kriget klasskampen blossat upp ännu våldsammare.
Fördelen av en socialdem. ministär har varit ytterst minimal, det är ingen stor skillnad mellan en högersocialistisk och en borgerlig regering. Varför kommunisterna
dock vilja stödja en högersocialistisk regering är beroende därav att man söker tillämpa den gamla regeln, att av två onda ting väljer man det minst onda.
Kommunisternas paroll om enhetsfront gent emot den anstormande reaktionen har visat sig vara nödvändig. Reaktionen har överallt givit tillfälle att visa sina klor, t. ex. hur har inte organisationen bland militären kringskurits. När vi i dag demonstrera, så har vi ej våra kamrater vid förläggningarna med. Den order om ledighet som givits har fullständigt saboterats och så sker det ständigt. När officerarna ha rätt att läsa Sv. Dagbladet borde menige man ha rätt att läsa den tidning de önska men så är ej fallet.
Kommunisterna ha förklarat, att ifall de krav de uppställt, för tillfället ej kunna förverkligas, så äro de beredda att gå med på realiteter. Då enhetsfronten tack vare högersocialisterna ej kunna förverkligas, bör man dock komma ihåg, att på många platser där det först hånskrattades åt densamma, där är man numera beredd att kämpa gemensamt mot reaktionen. Då högersocialisterna påstå att vi i vår agitation smäda dem, och att vi ej mena allvar med enhetstanken, måste vi fastslå, att vi ingalunda äro så enfaldiga att vi skulle tillåta de högersocialistiska ledarna att handla hur de finna för gott, och ställa oss eniga med dem i detta. Vi rikta oss till de djupa leden, till de förtryckta skarorna, men äro därför icke beredda att kyssa hr Brantings skosulor.
Vad som på 1 maj-mötena nu bör framföras är 8-timmarslagens ändring. Att detta nu föreligger är ett bevis för att reaktionen känner sin styrka. Detta, som alltid varit ett gammalt krav, vill reaktionen, så fort det genomförts ha ändrat, så att 8-timmarslagen skall bli så illusorisk som möjligt. Ett annat exempel hur reaktionen tänker smida medan järnet är varmt, är dess militära planer. Här har arbetarna att vara på sin vakt för att icke återkomma till ett nytt 1914.
Vi kommunister har ju ej samma möjligheter att göra oss gällande som andra partier, därför att vi ej äro ekonomiskt starka som dessa, men det var så en gång när socialismen först kom till detta land. På den tiden var varken Palm eller Branting några salongsmän, därför gick det ej häller så lätt då. I dag är det kommunisterna som utsättas för spe och förtal, ej soc.-dem. Men detta är ett gott tecken på att vi äro på rätt väg. Att vi ändå är en makt att räkna med och att vår skara vinner bland de djupa leden bevisas bland annat av våra valsiffror vid såväl stadsfullmäktige- som riksdagsmannavalen. Även de initiativ som kommunisterna tagit i olika frågor bevisa att de äro att räkna med. Kommunisterna under senaste tiden utgjort saltet inom arbetarrörelsen så att inte allt runnit ut i sanden.
Då man beskyller oss för att vara representanter för ett nytt våld, enligt ryskt mönster, som man säger, så bör det framhållas att arbetareklassen som sådan för ett ständigt krig för sina intressen och då den mötes med hårdnackat motstånd bör den svara med samma mynt. Till allt tal om order som vi skulle mottaga från det barbariska Moskva, kan man lugnt fastslå att därifrån ingalunda dirigeras något barbari. Nej barbariet kommer från de mäst civiliserade länderna, se blott deras barbariska blockad mot Ryssland. Eller se arbetareklassens behandling i dessa länder, hur månne känner det arbetslösa folket, eller tändsticksindustriens arbetare sin stora frihet. Man behöver ingalunda gå över ån efter vatten.
Kommunisterna vilja med alla medel försöka tillvarataga arbetarnas intressen. Men det är makten som är gällande, och det är striden om denna som måste föras till seger för arbetarna. Arbetarna äro starka och skulle besitta kraft att taga makten. När de göra detta komma vi att kalla detta för rådsrepublik, detta som i dag icke får visas öppet, en gång skall vi dock komma dit.
Talaren utbringade till sist ett leve för rådsrepublik åtföljt av kraftiga hurrarop.
Därefter upplästes följande resolution, som enhälligt antogs:
Arbetare i Göteborg samlade till ett antal av 5,000 uttala följande:
Den sista tidens händelser såväl i vårt eget land, där ett samlat borgerligt anfall blåste bort den socialdemokratiska regeringen, då den icke i allt ville böja sig för de borgerliga partiernas diktatur, som ock vad som tilldragit sig i andra länder där borgarklassen under fascistisk eller dylik ledning ryckt till sig makten överallt utom i Ryssland, ådagalägger klart och tydligt sanningen i den Kommunistiska Internationalens och det Kommunistiska partiets varningar och maningar till arbetarklassen. De hotande nya krigen, det fortsatta virrvarret i den kapitalistiska produktionen, den växande nöden bland arbetarne - allt ger vid handen hur endast en oförsonlig klasskamp under kommunistisk ledning och en obruten proletär enhetsfront kan rädda arbetarklassen.
Vår första och främsta paroll är därför: tillbaka till klasskampen, skapandet av en stark proletär enhetsfront, färdig till den yttersta strid mot borgarklassens anfall och kapitalets allt hårdare diktatur, som ingen borgerlig demokrati kan besegra, som endast viker för en enig, kampbesjälad arbetarklass.
Den proletära enhetsfronten måste i vårt land i första hand inrikta sig på bevarandet av 8-timmarsdagen coh hindrandet av den nya kapitalistiska klassregeringens planer på nya militaristiska utsvävningar, på undertagslagar mot arbetarna, på nya skattebördor över de fattiga, på det totala nedtrampandet av de arbetslösa. Mot den nya borgerliga samlingsregeringen måste arbetarklassen mobilisera alla sina krafter för att i grund slå den. Ingen ro och ingen rast förrän denna reaktionens fanbärare ligger slagen på marken.
Ned med reaktionen och dess liberala legoknektar!
Ned med kapitalets diktatur!
Ned med enhetsfrontens sabotörer!
Fram för den proletära enhetsfronten!
Leve klasskampen!"
"Kommunisternas 1 maj i Göteborg.
5,000 personer samlade kring kommunisternas talarstol.
Kommunisternas demonstration vann storartad tillslutning. Efter kommunens fana och musik följde standar med följande inskriptioner 'Arbetarsamling mot Tryggers regering. Slå tillbaka attacken mot 8-timmarsdagen', 'Esperanto bygger broar över nationalhatets svallvågor', 'Fred mellan nationerna. Krig mellan klasserna', 'Mobilisering. In i ungdomsklubbarna, revolutionens avantgarde'. En fana med inskription: 'Kamrater till vapen för Rådsrepublik' blev polisförbjuden.
Sedan de kommunistiska demonstranterna samlats på Grönsakstorget och de närvarande hälsats välkomna av Isidor Olsson, beträddes talarstolen av Jalmar Viksten från Stockholm.
Viksten framhöll att majdemonstrationerna förr, knappast varit av den betydelse som du just nu voro. Den borgerliga regimen, har den senaste tiden känt sig allt starkare. Terrorn mot arbetareklassen sätter sina spår över allt och även här i Sverge visar den sig allt mera hänsynslös. Den ekonomiska världen visar på en förvånansvärd villervalla, med ständiga motsättningar, men allt går ytterst ut på, att kapitalisterna skola skära profit på konkurrens och undergång. Detta har gjort, att efter kriget klasskampen blossat upp ännu våldsammare.
Fördelen av en socialdem. ministär har varit ytterst minimal, det är ingen stor skillnad mellan en högersocialistisk och en borgerlig regering. Varför kommunisterna
dock vilja stödja en högersocialistisk regering är beroende därav att man söker tillämpa den gamla regeln, att av två onda ting väljer man det minst onda.
Kommunisternas paroll om enhetsfront gent emot den anstormande reaktionen har visat sig vara nödvändig. Reaktionen har överallt givit tillfälle att visa sina klor, t. ex. hur har inte organisationen bland militären kringskurits. När vi i dag demonstrera, så har vi ej våra kamrater vid förläggningarna med. Den order om ledighet som givits har fullständigt saboterats och så sker det ständigt. När officerarna ha rätt att läsa Sv. Dagbladet borde menige man ha rätt att läsa den tidning de önska men så är ej fallet.
Kommunisterna ha förklarat, att ifall de krav de uppställt, för tillfället ej kunna förverkligas, så äro de beredda att gå med på realiteter. Då enhetsfronten tack vare högersocialisterna ej kunna förverkligas, bör man dock komma ihåg, att på många platser där det först hånskrattades åt densamma, där är man numera beredd att kämpa gemensamt mot reaktionen. Då högersocialisterna påstå att vi i vår agitation smäda dem, och att vi ej mena allvar med enhetstanken, måste vi fastslå, att vi ingalunda äro så enfaldiga att vi skulle tillåta de högersocialistiska ledarna att handla hur de finna för gott, och ställa oss eniga med dem i detta. Vi rikta oss till de djupa leden, till de förtryckta skarorna, men äro därför icke beredda att kyssa hr Brantings skosulor.
Vad som på 1 maj-mötena nu bör framföras är 8-timmarslagens ändring. Att detta nu föreligger är ett bevis för att reaktionen känner sin styrka. Detta, som alltid varit ett gammalt krav, vill reaktionen, så fort det genomförts ha ändrat, så att 8-timmarslagen skall bli så illusorisk som möjligt. Ett annat exempel hur reaktionen tänker smida medan järnet är varmt, är dess militära planer. Här har arbetarna att vara på sin vakt för att icke återkomma till ett nytt 1914.
Vi kommunister har ju ej samma möjligheter att göra oss gällande som andra partier, därför att vi ej äro ekonomiskt starka som dessa, men det var så en gång när socialismen först kom till detta land. På den tiden var varken Palm eller Branting några salongsmän, därför gick det ej häller så lätt då. I dag är det kommunisterna som utsättas för spe och förtal, ej soc.-dem. Men detta är ett gott tecken på att vi äro på rätt väg. Att vi ändå är en makt att räkna med och att vår skara vinner bland de djupa leden bevisas bland annat av våra valsiffror vid såväl stadsfullmäktige- som riksdagsmannavalen. Även de initiativ som kommunisterna tagit i olika frågor bevisa att de äro att räkna med. Kommunisterna under senaste tiden utgjort saltet inom arbetarrörelsen så att inte allt runnit ut i sanden.
Då man beskyller oss för att vara representanter för ett nytt våld, enligt ryskt mönster, som man säger, så bör det framhållas att arbetareklassen som sådan för ett ständigt krig för sina intressen och då den mötes med hårdnackat motstånd bör den svara med samma mynt. Till allt tal om order som vi skulle mottaga från det barbariska Moskva, kan man lugnt fastslå att därifrån ingalunda dirigeras något barbari. Nej barbariet kommer från de mäst civiliserade länderna, se blott deras barbariska blockad mot Ryssland. Eller se arbetareklassens behandling i dessa länder, hur månne känner det arbetslösa folket, eller tändsticksindustriens arbetare sin stora frihet. Man behöver ingalunda gå över ån efter vatten.
Kommunisterna vilja med alla medel försöka tillvarataga arbetarnas intressen. Men det är makten som är gällande, och det är striden om denna som måste föras till seger för arbetarna. Arbetarna äro starka och skulle besitta kraft att taga makten. När de göra detta komma vi att kalla detta för rådsrepublik, detta som i dag icke får visas öppet, en gång skall vi dock komma dit.
Talaren utbringade till sist ett leve för rådsrepublik åtföljt av kraftiga hurrarop.
Därefter upplästes följande resolution, som enhälligt antogs:
Arbetare i Göteborg samlade till ett antal av 5,000 uttala följande:
Den sista tidens händelser såväl i vårt eget land, där ett samlat borgerligt anfall blåste bort den socialdemokratiska regeringen, då den icke i allt ville böja sig för de borgerliga partiernas diktatur, som ock vad som tilldragit sig i andra länder där borgarklassen under fascistisk eller dylik ledning ryckt till sig makten överallt utom i Ryssland, ådagalägger klart och tydligt sanningen i den Kommunistiska Internationalens och det Kommunistiska partiets varningar och maningar till arbetarklassen. De hotande nya krigen, det fortsatta virrvarret i den kapitalistiska produktionen, den växande nöden bland arbetarne - allt ger vid handen hur endast en oförsonlig klasskamp under kommunistisk ledning och en obruten proletär enhetsfront kan rädda arbetarklassen.
Vår första och främsta paroll är därför: tillbaka till klasskampen, skapandet av en stark proletär enhetsfront, färdig till den yttersta strid mot borgarklassens anfall och kapitalets allt hårdare diktatur, som ingen borgerlig demokrati kan besegra, som endast viker för en enig, kampbesjälad arbetarklass.
Den proletära enhetsfronten måste i vårt land i första hand inrikta sig på bevarandet av 8-timmarsdagen coh hindrandet av den nya kapitalistiska klassregeringens planer på nya militaristiska utsvävningar, på undertagslagar mot arbetarna, på nya skattebördor över de fattiga, på det totala nedtrampandet av de arbetslösa. Mot den nya borgerliga samlingsregeringen måste arbetarklassen mobilisera alla sina krafter för att i grund slå den. Ingen ro och ingen rast förrän denna reaktionens fanbärare ligger slagen på marken.
Ned med reaktionen och dess liberala legoknektar!
Ned med kapitalets diktatur!
Ned med enhetsfrontens sabotörer!
Fram för den proletära enhetsfronten!
Leve klasskampen!"
En spårvagnskonduktörs tankar 1923
Ur "Västsvenska kuriren" 1923-08-04.
En 'Arbetets Dag' på spårvagnen.
En spårvagnskonduktörs arbete är varken så lätt eller behagligt som många tror, detta har t. o. m. Göteborgstidningen erkänt; i sommar i synnerhet har det varit ganska arbetssamt. Men även detta arbete kan ha sitt intresse. Har man lust att studera olika slag av folklynne och kontrasterna mellan olika samhällsklasser så har man här ett ypperligt tillfälle. Det är många olika skiftningar under dagens lopp, ända från de tidiga morgonturerna då proletärerna åker till grottekvarnen och till de sena nattimmarne då nattvandrare ge sig på hemväg. I arla morgonstund kommer arbetare, de ha i regel bråttom att döma av att de springer för att hinna med första vagn som synes, detta är förrästen betecknande för de flästa trafikanter. Arbetarne gå, sedan de väl kommit på vagnen, lugnt och stilla in och sätter sig, de ser slöa och liknöjda ut, knappast ett ord höres i vagnen, de har en arbetsdag framför sig i grottekvarnen, de skola nöta bort en del av sina krafter åt den profithungriga kapitalismen, de vet på förhand hur lite de själva förtjänar under dagen lopp, men inte hur mycket bolagsherrarna stjäl från dem. Är det märkvärdigt att de se intresselösa ut, är det märkvärdigt att de har endast har en tanke: att klockan snart måtte slå frihetens timme på e.m. Nej det är inte alls att förundra sig över; men arbetsledarne, de som kommit upp ett pinnhåk, i stadsfullmäktige, riksdag etc., de kritisera massorna för deras slöhet, men massorna har blivit besvikna på sina 'ledare' och tack vare slöheten så sitter herrarna kvar, är det någon som kastar ut dem så är det borgarna.
Det är förklarligt att arbetarna efter alla svikna förhoppningar blir liknöjda men det är inte försvarligt, för med detta gräver de sin egen grav, men kom ihåg att en stor del av ansvaret vilar på deras ledare.
Nåväl, klockan, de obevekliga tidemätaren, har hunnit över åtta, nu kommer en ny kategori, det är affärsanställda, kontorspersonal o. d. De ha sovit ett par timmar längre men se ändå sömniga ut, de äro också proletärer men vill inte låtsas om det. Nu köpes 'Morgonposten' och man försöker pigga upp sig med någon sensationshistoria, träffas en riktigt fet sådan så uppstår det livliga samtal. Denna kategori har ett synligt intresse, det är nöjen och sensation, samt ett dolt intresse, som de har gemensamt med övriga proletärer, och det är hur pengarna skall räcka till.
Emellertid har klockan hunnit fram till 10 och 11, nu kommer samhällets grädda - eller som jag är böjd att kalla dem, samhällets avskum - och uppträder på arenan. De se ut som de ville säga: flytta på er för här kommer jag. Det är blodsugare av olika kulörer och är inte trevliga att komma i onåd med på 'morronkröken'; det går ännu svallvågor i deras tjocka magar efter huvudrestaurangens fina viner. Men för närvarande höjes stämningen något vid denna tid på dagen då utställningsbesökarne börja äntra vagnarne från båda sidor och är det onsag eller lördag så har vi även torgmadammerna, om man lyckas hitta dem i vagnen bland äggkorgar, grönsaker och blommor. De ha i regeln endast 15 öre kvar i koppar, de andra pengarna har omsatts i varor av olika slag. Men för att återgå till främlingarna så gör de ett livaktigt inslag på spårvagnarne. Här kommer t. ex. en storbonde från Skåne, han skall betala för sju st., hela familjen och lite till, han prutar minsann inte på örena utan drar upp en späckad plånbok och betalar med stolt min. Vidare kommer danskar och normänn; 'vi skal til utstillingen, vil de vaere snill og si ifra', engelsmän och amerikanare skall till 'exhibition', tyska sjömännen promenerar, de har inga pengar. Framåt kvällen är det folk av olika nationer och samhällsklasser fullkomligt sammanblandade, nu måste man vara en smula människakännare för att särskilja dem, det är många gånger inte så lätt att skilja mellan en butiksfröken och en gulschmadam. Ju längre tiden lider på kvällen ju bättre blir humöret; det är raka motsatsen till vad det borde vara, om morgonen skall människan vara utvilad och pigg och en naturlig trötthet framåt kvällen, men tack vare ett förvrängt samhällssystem så får man dagligen bevittna alla möjliga onaturliga förhållanden, vilka ingen helt och håller gör sig fri ifrån.
J- J-n
En 'Arbetets Dag' på spårvagnen.
En spårvagnskonduktörs arbete är varken så lätt eller behagligt som många tror, detta har t. o. m. Göteborgstidningen erkänt; i sommar i synnerhet har det varit ganska arbetssamt. Men även detta arbete kan ha sitt intresse. Har man lust att studera olika slag av folklynne och kontrasterna mellan olika samhällsklasser så har man här ett ypperligt tillfälle. Det är många olika skiftningar under dagens lopp, ända från de tidiga morgonturerna då proletärerna åker till grottekvarnen och till de sena nattimmarne då nattvandrare ge sig på hemväg. I arla morgonstund kommer arbetare, de ha i regel bråttom att döma av att de springer för att hinna med första vagn som synes, detta är förrästen betecknande för de flästa trafikanter. Arbetarne gå, sedan de väl kommit på vagnen, lugnt och stilla in och sätter sig, de ser slöa och liknöjda ut, knappast ett ord höres i vagnen, de har en arbetsdag framför sig i grottekvarnen, de skola nöta bort en del av sina krafter åt den profithungriga kapitalismen, de vet på förhand hur lite de själva förtjänar under dagen lopp, men inte hur mycket bolagsherrarna stjäl från dem. Är det märkvärdigt att de se intresselösa ut, är det märkvärdigt att de har endast har en tanke: att klockan snart måtte slå frihetens timme på e.m. Nej det är inte alls att förundra sig över; men arbetsledarne, de som kommit upp ett pinnhåk, i stadsfullmäktige, riksdag etc., de kritisera massorna för deras slöhet, men massorna har blivit besvikna på sina 'ledare' och tack vare slöheten så sitter herrarna kvar, är det någon som kastar ut dem så är det borgarna.
Det är förklarligt att arbetarna efter alla svikna förhoppningar blir liknöjda men det är inte försvarligt, för med detta gräver de sin egen grav, men kom ihåg att en stor del av ansvaret vilar på deras ledare.
Nåväl, klockan, de obevekliga tidemätaren, har hunnit över åtta, nu kommer en ny kategori, det är affärsanställda, kontorspersonal o. d. De ha sovit ett par timmar längre men se ändå sömniga ut, de äro också proletärer men vill inte låtsas om det. Nu köpes 'Morgonposten' och man försöker pigga upp sig med någon sensationshistoria, träffas en riktigt fet sådan så uppstår det livliga samtal. Denna kategori har ett synligt intresse, det är nöjen och sensation, samt ett dolt intresse, som de har gemensamt med övriga proletärer, och det är hur pengarna skall räcka till.
Emellertid har klockan hunnit fram till 10 och 11, nu kommer samhällets grädda - eller som jag är böjd att kalla dem, samhällets avskum - och uppträder på arenan. De se ut som de ville säga: flytta på er för här kommer jag. Det är blodsugare av olika kulörer och är inte trevliga att komma i onåd med på 'morronkröken'; det går ännu svallvågor i deras tjocka magar efter huvudrestaurangens fina viner. Men för närvarande höjes stämningen något vid denna tid på dagen då utställningsbesökarne börja äntra vagnarne från båda sidor och är det onsag eller lördag så har vi även torgmadammerna, om man lyckas hitta dem i vagnen bland äggkorgar, grönsaker och blommor. De ha i regeln endast 15 öre kvar i koppar, de andra pengarna har omsatts i varor av olika slag. Men för att återgå till främlingarna så gör de ett livaktigt inslag på spårvagnarne. Här kommer t. ex. en storbonde från Skåne, han skall betala för sju st., hela familjen och lite till, han prutar minsann inte på örena utan drar upp en späckad plånbok och betalar med stolt min. Vidare kommer danskar och normänn; 'vi skal til utstillingen, vil de vaere snill og si ifra', engelsmän och amerikanare skall till 'exhibition', tyska sjömännen promenerar, de har inga pengar. Framåt kvällen är det folk av olika nationer och samhällsklasser fullkomligt sammanblandade, nu måste man vara en smula människakännare för att särskilja dem, det är många gånger inte så lätt att skilja mellan en butiksfröken och en gulschmadam. Ju längre tiden lider på kvällen ju bättre blir humöret; det är raka motsatsen till vad det borde vara, om morgonen skall människan vara utvilad och pigg och en naturlig trötthet framåt kvällen, men tack vare ett förvrängt samhällssystem så får man dagligen bevittna alla möjliga onaturliga förhållanden, vilka ingen helt och håller gör sig fri ifrån.
J- J-n
fredag 16 november 2012
Göteborgs Vänsterkommun godkänner med överväldigande majoritet anslutningsvillkoren till III Internationalen
Ur "Västsvenska kuriren" 1921-02-26. I Göteborg är stödet för Kominterns anslutningsvillkor mycket stort inom partiet.
"Göteborgs Vänsterkommun godkänner med överväldigande majoritet anslutningsvillkoren till III Internationalen
522 röster mot 24.
Göteborgs Vänsterkommuns omröstning om partiets ställning till III Internationalen har pågått under februari månad och avslutades på torsdagen. Deltagandet har varit livligt att inalles har 546 röstsedlar avgivits.
Propositionsordningen var fastställd på följande sätt: För representantskapets majoritetsresolution röstades ja, för minoritetsresolutionen nej.
Ja innebar alltså, att partimedlemmarne med principiellt godkännande av internationella kongressens beslut bekräftade partiets ställning om anslutning till III Internationalen.
Nej innebar ett principiellt förkastande av de 21 teserna.
Omrösningsresultatet utvisade, att 522 röstat ja, 19 nej och dessutom har avgivits 5 neutrala röster."
"Göteborgs Vänsterkommun godkänner med överväldigande majoritet anslutningsvillkoren till III Internationalen
522 röster mot 24.
Göteborgs Vänsterkommuns omröstning om partiets ställning till III Internationalen har pågått under februari månad och avslutades på torsdagen. Deltagandet har varit livligt att inalles har 546 röstsedlar avgivits.
Propositionsordningen var fastställd på följande sätt: För representantskapets majoritetsresolution röstades ja, för minoritetsresolutionen nej.
Ja innebar alltså, att partimedlemmarne med principiellt godkännande av internationella kongressens beslut bekräftade partiets ställning om anslutning till III Internationalen.
Nej innebar ett principiellt förkastande av de 21 teserna.
Omrösningsresultatet utvisade, att 522 röstat ja, 19 nej och dessutom har avgivits 5 neutrala röster."
Den tredje Internationalen bildad!
Ur "Västsvenska Kuriren" 1919-03-26. Intressant är att tidningen inte nämner vem som representerade SSV, nämligen Otto Grimlund.
"Den tredje Internationalen bildad!
På Zimmerwaldpartiernas kongress i Moskva 2-6 mars
MOSKVA, 9 mars
Den 2-6 mars har i Moskva hållits en stor internationell kongress med representanter för de radikala socialistorganisationerna i hela världen. Nästan samtliga till Zimmerwaldrörelsen hörande partier och en mängd övriga arbetareorganisationer voro representerade. Kongressen öppnades av Lenin med ett stort tal, vari han skildrade världsrevolutionens gång och framlade teser över problemet 'borgerlig demokrati och proletär diktatur'.
Kongressen beslöt att bilda _den kommunistiska Internationalen_, i vilken Zimmerwaldrörelsen uppgår. Kongressens grundval blir det av Marx och Engels 1848 utgivna Kommunistiska manifestet. Den kommunistiska Internationalens ledning handhaven av en exekutivkommitté med representanter för skilda länder. Till den första kongressperiodens exekutivkommitté utses representanter från följande länder: Ryssland, Tyskland, Österrike, Ungern, Balkanländerna, Schweiz, Skandinavien och Holland. En byrå på 5 personer utses. Till exekutivkommittén sekreterare utsågs sekreteraren i Zimmerwaldförbundet, dr Angelika Balabanoff. Vid kongressen voro 18 länder företrädda genom ombud.
På kongressen tog ställning till den socialpatriotiska Bern-kongressen. Ett manifest till världens arbetare antogs med maning att ansluta sig till den tredje Internationalen."
"Den tredje Internationalen bildad!
På Zimmerwaldpartiernas kongress i Moskva 2-6 mars
MOSKVA, 9 mars
Den 2-6 mars har i Moskva hållits en stor internationell kongress med representanter för de radikala socialistorganisationerna i hela världen. Nästan samtliga till Zimmerwaldrörelsen hörande partier och en mängd övriga arbetareorganisationer voro representerade. Kongressen öppnades av Lenin med ett stort tal, vari han skildrade världsrevolutionens gång och framlade teser över problemet 'borgerlig demokrati och proletär diktatur'.
Kongressen beslöt att bilda _den kommunistiska Internationalen_, i vilken Zimmerwaldrörelsen uppgår. Kongressens grundval blir det av Marx och Engels 1848 utgivna Kommunistiska manifestet. Den kommunistiska Internationalens ledning handhaven av en exekutivkommitté med representanter för skilda länder. Till den första kongressperiodens exekutivkommitté utses representanter från följande länder: Ryssland, Tyskland, Österrike, Ungern, Balkanländerna, Schweiz, Skandinavien och Holland. En byrå på 5 personer utses. Till exekutivkommittén sekreterare utsågs sekreteraren i Zimmerwaldförbundet, dr Angelika Balabanoff. Vid kongressen voro 18 länder företrädda genom ombud.
På kongressen tog ställning till den socialpatriotiska Bern-kongressen. Ett manifest till världens arbetare antogs med maning att ansluta sig till den tredje Internationalen."
Kommunistiska partiet och nykterhetsfrågan
Ur "Västsvenska kuriren" 1921-04-13.
"Kommunistiska partiet och nykterhetsfrågan.
Partikongressens uttalande
Spritmissbruket har i århundraden varit en förbannelse för det svenska folket. Länge anlitades rusdryckerna av de svenska feodalherrarna till att demoralisera bönderna och lantarbetarna för att därigenom så mycket lättare kunna hålla dem i träldom, förslava och utsuga dem. Så småningom lyckades dock bondeklassen i viss utsträckning att frigöra sig från slaveriet under spriten, men bland lantarbetarna härjade brännvinet fortfarande i oerhörd grad, försvårande det sociala upplysnings-, organisations- och frigörelsearbetet. Ännu i dag är spriet ett kärkommet vapen i lantjunkrars och patroners händer när det gäller att sprida demoralisation i lantproletariatets leder.
Efter att hava insett vilket hinder rusdryckerna reste då det gällde att samla, organisera och att till klasskampen fostra och skola massorna, vände sig Sverges industriarbetare under det första decenniet av vårt århundrade med självbevarelsedriftens och den socialistiska moralens förenade krafter till kamp mot rusdryckerna. Men kapitalet, som såg ett av sina bästa vapen mot arbetarna ryckas ur sina händer och en av sina mest givande profitkällor hotade organiserade en väldig kamp för att rädda vad som räddas kunde. Genom att köpa agenter i arbetarnas ena led, genom att binda arbetarepressen vid beroende av rusdrycksannonser, genom att upprätta särskilda 'system' för att kunna tränga in med spriten i varje familj i landet har kapitalet lyckats att ej blott vidmakthålla det fördärvliga spritbruket bland militärerna, utan även åt spriten återvinna den en gång bland bönderna och industriarbetarna förlorade marken. T. o. m. bland kvinnorna hotar nu spriten tack vare Brattsystemet, att tänga in med sin förgiftande och förråande anda.
Särskilt under de senare åren har spritmissbruket tilltagit bland arbetarna i förfärande grad. Krigets verkningar och de ekonomiska och sociala förhållandena för övrigt har verkat förslöande även på detta område och icke heller de fackligt och politiskt organiserade arbetarna, ja icke ens vårt parti har undgått denna inverkan. Det har tyvärr stundom inträffat, att kamrater som äro fackligt organiserade, ja t. o. m. revolutionära socialister, offentligt uppträtt onyktert och därmed skandaliserat sig själva och dragit skam och nesa över den rörelse de tillhört. Alltför stor eftergivenhet har från fackorganisationernas och arbetarpartiets sida visats i sådana fall och det är inte en dag för tidigt, att i varje fall det kommunistiska partiet med skärpa hävdar de krav som ett revolutionärt klasskampsparti med nödvändighet måste ställa på sina medlemmar liksom även på arbetarrörelsen i sin helhet.
I anslutning till vad här ovan blivit sagt beslutar kongressen:
1) att uppdraga åt arbetsutskottet och representantskapet att bland arbetarna organisera en konsekvent kamp mot lönnbränneriet, spritsmuggling, gulascheri med motböcker och rusdrycker av alla slag;
2) att överallt bekämpa det för folket demoraliserande och förråande Brattsystemet och andra liknande system;
3) att verka för att fackorganisationerna upptaga en grundlig strid mot det nu florerande superiet och tillse att inga berusade få tillträde till arbetarnas fackliga och politiska möten och fester, till Folkets hus eller Folkets parker;
4) att bidraga till att bland arbetarna skapa en allmän opinion, som stämplar slaveriet under rusdryckerna som en arbetarna förnedrande och ovärdig last;
5) att i den revolutionära disciplinens namn av partiets egna medlemmar kräva att de föregå arbetarna med ett i alla nyktert uppträdande, de icke tillåta spritservering på möten och fester, som av organisationer anordnas, inom lokaler eller parker, som partiorganisationer eller partivänner hava förfogande eller beslutande rätt över;
6) att uppdraga åt partiets lokalorganisationer att ur partiet utesluta sådana medlemmar som uppträda berusade."
"Kommunistiska partiet och nykterhetsfrågan.
Partikongressens uttalande
Spritmissbruket har i århundraden varit en förbannelse för det svenska folket. Länge anlitades rusdryckerna av de svenska feodalherrarna till att demoralisera bönderna och lantarbetarna för att därigenom så mycket lättare kunna hålla dem i träldom, förslava och utsuga dem. Så småningom lyckades dock bondeklassen i viss utsträckning att frigöra sig från slaveriet under spriten, men bland lantarbetarna härjade brännvinet fortfarande i oerhörd grad, försvårande det sociala upplysnings-, organisations- och frigörelsearbetet. Ännu i dag är spriet ett kärkommet vapen i lantjunkrars och patroners händer när det gäller att sprida demoralisation i lantproletariatets leder.
Efter att hava insett vilket hinder rusdryckerna reste då det gällde att samla, organisera och att till klasskampen fostra och skola massorna, vände sig Sverges industriarbetare under det första decenniet av vårt århundrade med självbevarelsedriftens och den socialistiska moralens förenade krafter till kamp mot rusdryckerna. Men kapitalet, som såg ett av sina bästa vapen mot arbetarna ryckas ur sina händer och en av sina mest givande profitkällor hotade organiserade en väldig kamp för att rädda vad som räddas kunde. Genom att köpa agenter i arbetarnas ena led, genom att binda arbetarepressen vid beroende av rusdrycksannonser, genom att upprätta särskilda 'system' för att kunna tränga in med spriten i varje familj i landet har kapitalet lyckats att ej blott vidmakthålla det fördärvliga spritbruket bland militärerna, utan även åt spriten återvinna den en gång bland bönderna och industriarbetarna förlorade marken. T. o. m. bland kvinnorna hotar nu spriten tack vare Brattsystemet, att tänga in med sin förgiftande och förråande anda.
Särskilt under de senare åren har spritmissbruket tilltagit bland arbetarna i förfärande grad. Krigets verkningar och de ekonomiska och sociala förhållandena för övrigt har verkat förslöande även på detta område och icke heller de fackligt och politiskt organiserade arbetarna, ja icke ens vårt parti har undgått denna inverkan. Det har tyvärr stundom inträffat, att kamrater som äro fackligt organiserade, ja t. o. m. revolutionära socialister, offentligt uppträtt onyktert och därmed skandaliserat sig själva och dragit skam och nesa över den rörelse de tillhört. Alltför stor eftergivenhet har från fackorganisationernas och arbetarpartiets sida visats i sådana fall och det är inte en dag för tidigt, att i varje fall det kommunistiska partiet med skärpa hävdar de krav som ett revolutionärt klasskampsparti med nödvändighet måste ställa på sina medlemmar liksom även på arbetarrörelsen i sin helhet.
I anslutning till vad här ovan blivit sagt beslutar kongressen:
1) att uppdraga åt arbetsutskottet och representantskapet att bland arbetarna organisera en konsekvent kamp mot lönnbränneriet, spritsmuggling, gulascheri med motböcker och rusdrycker av alla slag;
2) att överallt bekämpa det för folket demoraliserande och förråande Brattsystemet och andra liknande system;
3) att verka för att fackorganisationerna upptaga en grundlig strid mot det nu florerande superiet och tillse att inga berusade få tillträde till arbetarnas fackliga och politiska möten och fester, till Folkets hus eller Folkets parker;
4) att bidraga till att bland arbetarna skapa en allmän opinion, som stämplar slaveriet under rusdryckerna som en arbetarna förnedrande och ovärdig last;
5) att i den revolutionära disciplinens namn av partiets egna medlemmar kräva att de föregå arbetarna med ett i alla nyktert uppträdande, de icke tillåta spritservering på möten och fester, som av organisationer anordnas, inom lokaler eller parker, som partiorganisationer eller partivänner hava förfogande eller beslutande rätt över;
6) att uppdraga åt partiets lokalorganisationer att ur partiet utesluta sådana medlemmar som uppträda berusade."
torsdag 15 november 2012
Vänsterpartiets första maj-firande i Göteborg 1920
Ur "Västsvenska kuriren" 1920-05-05.
"1.sta maj i kommunismens tecken.
Göteborgspolisen värnar om demonstrationsrätten genom att förbjuda en fana.
Vänsterkommunens demonstrationståg uppställdes även i år på Linnégatan varvid kommunens fana med inskriptionen 'Fram för Tredje Internationalen' stod i spetsen följd av Järnarbetarklubbens fana. Anslutningen var något större än fjolårets till vårt partis avdelning trots att vi av myndigheterna placerats efter högersocialisterna.
Poliskammaren förbjöd utvecklande av en fana med inskriptionen 'Fram för socialisering och rådsrepublik'. Av obekant orsak, men förmodligen ansåg sig polisen böra värna om den av våra högersocialister så omhuldade monarkien. Detta servila och löjliga förbud vittnar om hur säker reaktionen känner sig även under civilminister Svenssons regim och blottar högersocialisternas förfall som t. o. m. tillåter underordnade myndigheter kränka demonstrationsfriheten på ett dylikt allt sunt förnuft utmanande sätt.
S. K. F:s musikkår spelade ett par musiknummer under uppställningen och några minuter över 3 var tåget klart till avmarsch. Främst gick kommunens fana och järnarbetarnas varvid även det av polisen förbjudna demonstrationsstandaret medfördes hoprullad och fanstången bars tom. Bärarna av den tomma stången voro omgivna av en stark poliserskort som med nit och intresse tillsåg att inte Kungl. Majestäts trogna folk här i Göteborg skulle få se inskriptionen om Socialisering och Rådsrepublik. Men våra kamrater ropade med starka lungor ut kravet på Rådsrepublik hela vägen under demonstrationen och gång på gång höjdes kraftigt besvarade leven för arbetarnas rådsparlament.
Så följde de skilda organisationerna med en mångfald standar med agitatoriska deviser. Järnarbetarna hade ett standar 'Ned med kapitalism och jobbare, fram med arbetets diktatur'. S. J. klubb och tullmännen samlades under ett standar med följande inskription: 'Stadstjänare utkräva full kompensation för dyrtiden. Bort med all byråkrati.' Dessutom fanns bl. a. följande: 'Kommunalarbetare. Bryt slavbojorna. Fram för arbetarnas självbestämmanderätt', samt 'Bröd, frihet och självansvag, leve folkens befrielsekamp'.
Efter Sjömansunionen, vars medl. mangrannt medföljde, o. vilka i teten placerat sångkören Eol, som utförde flera sångnummer, följde så ungdomsklubbarna och ett par Verdandiloger. I spetsen för denna avdelningen bars Lindholmsklubbens fana och ett demonstrationsstandar med följande devis: 'Mobilisering. In i ungdomsklubbarna. Revolutionens avantgarde'.
Under sång och leverop gick tåget så till Heden där kommunens talarstol smyckats med devisen 'Leve revolutionen i Ryssland'. En stor människomassa hade i förväg placerat sig vid denna talarstol och när demonstrationståget slutit upp var antalet åhörare över 5,000, vilka efter att sångnummer av Eol hälsades välkomna av Carl Stålbärg, som omnämnde polisens huvudläsa tilltag att förbjuda medförljande av Järnarbetarnas demonstrationsfana och erinrade om de verkliga internationella socialistiska krav som ensamt bäres fram av vänstersocialisterna.
Red. J. Bohlin från Karlstad talade för Göteborgs Vänster-soc. Arbetarekommun.
Talaren höll sig huvudsakligen till ämnet Ryska revolutionen sedd mot bakgrunden av våra egna inhemska missförhållanden.
Ryssland var en fyrbåk för den övriga arbetarklassen världen över. Revolutionen i Ungern gick under endast tack vare förrädare i egna led. Samma förräderi återfinnes i vår inrikespolitik i dess ställningstagande mot allt bolsjevikiskt.
Sverge är endast polisbetjänt åt ententen - vi ha genom medelmskap i nationernas förbund uppgivet vår neutralitet.
Intre politiken skötes i överklassens intressen. Rösträttsfrågan förfuskad. Bostadsransongering vägrad. Sämre än förut är arbetareklassens ställning. Husgeråd och kläder ha icke kunnat förnyas under kristiden.
Nu skola högersoc. socialisera genom att inköpa industrier - är det ett sätt att avskaffa kapitalismen alldeles fransett att det blir en omöjlighet för folket att samla hop de miljarder som erfordras.
Vad vi avse med arbetareklassens diktatur är avskaffande av klassamhället och grundandet av ett rättfärdigt samhällsskick.
'Det är ej för makten vi fäkta, det för sanning och sol - men makten är yxan som timrar, frihetens härskarstol.'
Stålberg [sic!] avslöt mötet med en vädjan om stöd för Väst-Svenska Kuriren - vår av borgarne hatade tidning, som nu trots allt trängt sig fram som en makt att räkna med. Det är inga högersocialistiska regeringar i världen som löser arbetarnes livsfrågor - det är endast enig uppslutning för världsrevolutionen som kan rädda mänskligheten.
Partiets resolution avtogs enhälligt."
"1.sta maj i kommunismens tecken.
Göteborgspolisen värnar om demonstrationsrätten genom att förbjuda en fana.
Vänsterkommunens demonstrationståg uppställdes även i år på Linnégatan varvid kommunens fana med inskriptionen 'Fram för Tredje Internationalen' stod i spetsen följd av Järnarbetarklubbens fana. Anslutningen var något större än fjolårets till vårt partis avdelning trots att vi av myndigheterna placerats efter högersocialisterna.
Poliskammaren förbjöd utvecklande av en fana med inskriptionen 'Fram för socialisering och rådsrepublik'. Av obekant orsak, men förmodligen ansåg sig polisen böra värna om den av våra högersocialister så omhuldade monarkien. Detta servila och löjliga förbud vittnar om hur säker reaktionen känner sig även under civilminister Svenssons regim och blottar högersocialisternas förfall som t. o. m. tillåter underordnade myndigheter kränka demonstrationsfriheten på ett dylikt allt sunt förnuft utmanande sätt.
S. K. F:s musikkår spelade ett par musiknummer under uppställningen och några minuter över 3 var tåget klart till avmarsch. Främst gick kommunens fana och järnarbetarnas varvid även det av polisen förbjudna demonstrationsstandaret medfördes hoprullad och fanstången bars tom. Bärarna av den tomma stången voro omgivna av en stark poliserskort som med nit och intresse tillsåg att inte Kungl. Majestäts trogna folk här i Göteborg skulle få se inskriptionen om Socialisering och Rådsrepublik. Men våra kamrater ropade med starka lungor ut kravet på Rådsrepublik hela vägen under demonstrationen och gång på gång höjdes kraftigt besvarade leven för arbetarnas rådsparlament.
Så följde de skilda organisationerna med en mångfald standar med agitatoriska deviser. Järnarbetarna hade ett standar 'Ned med kapitalism och jobbare, fram med arbetets diktatur'. S. J. klubb och tullmännen samlades under ett standar med följande inskription: 'Stadstjänare utkräva full kompensation för dyrtiden. Bort med all byråkrati.' Dessutom fanns bl. a. följande: 'Kommunalarbetare. Bryt slavbojorna. Fram för arbetarnas självbestämmanderätt', samt 'Bröd, frihet och självansvag, leve folkens befrielsekamp'.
Efter Sjömansunionen, vars medl. mangrannt medföljde, o. vilka i teten placerat sångkören Eol, som utförde flera sångnummer, följde så ungdomsklubbarna och ett par Verdandiloger. I spetsen för denna avdelningen bars Lindholmsklubbens fana och ett demonstrationsstandar med följande devis: 'Mobilisering. In i ungdomsklubbarna. Revolutionens avantgarde'.
Under sång och leverop gick tåget så till Heden där kommunens talarstol smyckats med devisen 'Leve revolutionen i Ryssland'. En stor människomassa hade i förväg placerat sig vid denna talarstol och när demonstrationståget slutit upp var antalet åhörare över 5,000, vilka efter att sångnummer av Eol hälsades välkomna av Carl Stålbärg, som omnämnde polisens huvudläsa tilltag att förbjuda medförljande av Järnarbetarnas demonstrationsfana och erinrade om de verkliga internationella socialistiska krav som ensamt bäres fram av vänstersocialisterna.
Red. J. Bohlin från Karlstad talade för Göteborgs Vänster-soc. Arbetarekommun.
Talaren höll sig huvudsakligen till ämnet Ryska revolutionen sedd mot bakgrunden av våra egna inhemska missförhållanden.
Ryssland var en fyrbåk för den övriga arbetarklassen världen över. Revolutionen i Ungern gick under endast tack vare förrädare i egna led. Samma förräderi återfinnes i vår inrikespolitik i dess ställningstagande mot allt bolsjevikiskt.
Sverge är endast polisbetjänt åt ententen - vi ha genom medelmskap i nationernas förbund uppgivet vår neutralitet.
Intre politiken skötes i överklassens intressen. Rösträttsfrågan förfuskad. Bostadsransongering vägrad. Sämre än förut är arbetareklassens ställning. Husgeråd och kläder ha icke kunnat förnyas under kristiden.
Nu skola högersoc. socialisera genom att inköpa industrier - är det ett sätt att avskaffa kapitalismen alldeles fransett att det blir en omöjlighet för folket att samla hop de miljarder som erfordras.
Vad vi avse med arbetareklassens diktatur är avskaffande av klassamhället och grundandet av ett rättfärdigt samhällsskick.
'Det är ej för makten vi fäkta, det för sanning och sol - men makten är yxan som timrar, frihetens härskarstol.'
Stålberg [sic!] avslöt mötet med en vädjan om stöd för Väst-Svenska Kuriren - vår av borgarne hatade tidning, som nu trots allt trängt sig fram som en makt att räkna med. Det är inga högersocialistiska regeringar i världen som löser arbetarnes livsfrågor - det är endast enig uppslutning för världsrevolutionen som kan rädda mänskligheten.
Partiets resolution avtogs enhälligt."
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)