måndag 31 augusti 2015
Krav från Kommunistiska partiet i Tyskland
Källa: Marx-Engels-Werke Band 5, s.3-5
Originalets titel: Forderungen der Kommunistischen Partei in Deutschland
Översatt av Mattias Nilsson 2015-08-31.
Följande kravlista skrevs av Marx och Engels i mars revolutionsåret 1848 och undertecknades av Karl Marx, Karl Schapper, H. Bauer, Friedrich Engels, J. Moll och W. Wolff.
1. Utropa hela Tyskland till en enad, odelbar republik.
2. Varje tysk som är 21 år är väljare och valbar under förutsättning att han inte blivit straffad.
3. Varje företrädare för folket får lön så att även arbetaren kan sitta i det tyska folkets parlament.
4. Allmän folkbeväpning. Arméerna är i framtiden även arbetararméer så att de inte bara, som förr, förtär utan snarare producerar mer än de kostar.
5. Kostnadsfria rättegångar.
6. Alla feodala krav, avgifter, skatter, tionden osv. som hittills belastat landsbefolkningen avskaffas utan ersättning.
7. Alla furstliga och andra feodala gods liksom alla bergverk, gruvor osv. omvandlas till statsegendom. På dessa gods drivs jordbruket i stor skala med hjälp av de senaste vetenskapliga rönen till det allmännas bästa.
8. Hypoteken på bondegods förklaras som statsegendom. Räntorna på dessa hypotek betalas av bönderna till staten.
9. I områden där arrendeväsendet är utvecklat betalas arrendet som skatt till staten.
Alla åtgärder under punkterna 6,7,8 och 9 är författade med avsikten att minska de offentliga och andra bördorna för bönderna och de mindre arrendatorerna utan att riskera att statens medel inte räcker till att betala de nödvändiga kostnaderna, eller att produktionen själv hotas.
10. Privatbankerna ersätts av en statlig bank vars värdepapper har en lagstadgad kurs.
Denna åtgärd möjliggör ett kreditväsen i hela folkets intresse och undergräver därmed de stora penningmännens härskande ställning. Genom att man ersätter guld och silver med papperspengar blir det allmänna bytesmedlet, den borgerliga ekonomins oumbärliga instrument, billigare. Dessutom kan guld och silver tillåtas verka utåt. Denna åtgärd är slutligen nödvändig för att knyta den konservativa bourgeosien till revolutionen.
11. Alla transportmedel: järnvägar, kanaler, ångfartyg, vägar, post osv. övertas av staten. De omvandlas till statsegendom och ställs kostnadsfritt till den obemedlade klassens förfogande.
12. Lönen hos statstjänstemännen differentieras enbart så att den som har familj och därmed större behov får en högre lön än de övriga.
13. Fullständigt skiljande mellan kyrka och stat. Präster oavsett konfession får sin lön enbart från sin frivilliga församling.
14. Inskränkande av arvsrätten.
15. Införande av en starkt progressiv skatt och avskaffande av konsumtionsskatten.
16. Inrättandet av nationalverkstäder. Staten garanterar alla arbetares uppehälle och underhåller de som inte är kapabla att arbeta.
17. Allmän, kostnadsfri folkundervisning.
Det ligger i det tyska proletariatets, småborgarnas och småböndernas intresse att med all energi arbeta för genomförandet av ovan nämnda åtgärder. Ty endast genom dessas förverkligande kan de miljoner i Tyskland som tills nu utsugits av ett litet antal och som man åter vill trycka ned, få sin rätt och nå den makt som tillkommer dem i egenskap av alla rikedomars skapare.
lördag 8 augusti 2015
Plan för höstens Weiss-cirkeln (2015)
Hej!
Andra bandet av Motståndets estetik består (i den nyare, röda upplagan) av cirka 330 sidor uppdelade på 37 block. Jag föreslår att vi helt enkelt läser fyra block åt gången (med undantag för sista träffen då vi läser fem block). På så sätt hinner vi i genom hela boken på nio träffar och blir klara strax före jul. Vi träffas varannan vecka, men det enda undantaget att sista träffen med onsdagsgruppen förläggs till den 16/12 istället för den 23/12. Misstänker att det finns folk som har annat för sig än att gå på cirklar dagen före julafton. Som vanligt träffas onsdagsgruppen kl 13 och söndagsgruppen kl 16.
Här följer en lista med blocken och dess sidnummer i den röda upplagan:
Block Sida Börjar med
I.
1 383 Den skäggige dvärgen
2 389 Det var ännu ingen vaken
3 398 Vid detta första möte
4 410 Oh I am tired
5 421 Sedan började det röda
6 431 Antingen får vi börja
7 443 Den våldsbrottens melodram
8 455 Långsamt körde tåget in
9 464 Även om det verkade
10 474 Svältåret nittonhundrasjutton
11 479 I partilokalen uppe på
12 485 Den grevliga familjen
13 492 Den femtonde mars började
14 499 De båda avhuggna huvudena
15 505 Tre våningar under gatan
16 511 Vid kanten av vägen
17 519 Utvakad, mellan kittlarna
18 525 Det bruna förortståget
19 534 Detta gröna. Detta gröna,
II.
20 543 Bländande tom
21 551 När jag talade med
22 557 Låt oss, för dagen,
23 569 Under rapporterna
24 583 Sedan kom kråkorna.
25 593 Vi började i slutet av
26 605 Timmar vid Rosners
27 609 Mästermannen, medlemmen
28 622 I januari var Brecht
29 632 Vi befann oss i ett
30 639 Hos Brecht hade det
31 653 Efter det att strejken
32 664 Egentligen, sa Rogeby
33 673 Men socialdemokratin
34 684 Förekomsten av ett andra
35 691 Utarbetandet av anteckningarna
36 696 Men från livegenskapen
37 706 Nära inpå stod de bland
Andra bandet av Motståndets estetik består (i den nyare, röda upplagan) av cirka 330 sidor uppdelade på 37 block. Jag föreslår att vi helt enkelt läser fyra block åt gången (med undantag för sista träffen då vi läser fem block). På så sätt hinner vi i genom hela boken på nio träffar och blir klara strax före jul. Vi träffas varannan vecka, men det enda undantaget att sista träffen med onsdagsgruppen förläggs till den 16/12 istället för den 23/12. Misstänker att det finns folk som har annat för sig än att gå på cirklar dagen före julafton. Som vanligt träffas onsdagsgruppen kl 13 och söndagsgruppen kl 16.
Således ser schemat ut som följer: Träff Block Sönd Onsd 1 1-4 30/8 2/9 2 5-8 13/9 16/9 3 9-12 27/9 30/9 4 13-16 11/10 14/10 5 17-20 25/10 28/10 6 21-24 8/11 11/11 7 25-28 22/11 25/11 8 29-32 6/12 9/12 9 33-37 20/12 16/12
Här följer en lista med blocken och dess sidnummer i den röda upplagan:
Block Sida Börjar med
I.
1 383 Den skäggige dvärgen
2 389 Det var ännu ingen vaken
3 398 Vid detta första möte
4 410 Oh I am tired
5 421 Sedan började det röda
6 431 Antingen får vi börja
7 443 Den våldsbrottens melodram
8 455 Långsamt körde tåget in
9 464 Även om det verkade
10 474 Svältåret nittonhundrasjutton
11 479 I partilokalen uppe på
12 485 Den grevliga familjen
13 492 Den femtonde mars började
14 499 De båda avhuggna huvudena
15 505 Tre våningar under gatan
16 511 Vid kanten av vägen
17 519 Utvakad, mellan kittlarna
18 525 Det bruna förortståget
19 534 Detta gröna. Detta gröna,
II.
20 543 Bländande tom
21 551 När jag talade med
22 557 Låt oss, för dagen,
23 569 Under rapporterna
24 583 Sedan kom kråkorna.
25 593 Vi började i slutet av
26 605 Timmar vid Rosners
27 609 Mästermannen, medlemmen
28 622 I januari var Brecht
29 632 Vi befann oss i ett
30 639 Hos Brecht hade det
31 653 Efter det att strejken
32 664 Egentligen, sa Rogeby
33 673 Men socialdemokratin
34 684 Förekomsten av ett andra
35 691 Utarbetandet av anteckningarna
36 696 Men från livegenskapen
37 706 Nära inpå stod de bland
torsdag 11 juni 2015
Hösten -89
Minns ni Egon Krenz? Mannen som under en kort period 1989 var generalsekreterare i Tysklands socialistiska enhetsparti och statschef i Tyska demokratiska republiken? Han lever fortfarande och gör från och till politiska utspel, som när han nyligen kritiserade Tysklands aggressiva politik gentemot Ryssland.
Jag har läst den senaste (2009) utgåvan av hans 1999 utkomna bok "Herbst -89" (Hösten -89), där han i viss detalj ger sin syn på vad som hände de månader då DDR kollapsade.
Jag var fjorton år den där sommaren och hösten. Minns att jag följde händelserna först på Himmelska fridens torg i Beijing, senare omvälvningarna i Warszawapaktsstaterna med stort intresse. Bl. a. rattade jag in den före detta sovjetiska propagandastationen "Radio Moskau" (Det enda tyskspråkiga medium som nådde Älvängen.) som redan blivit perestrojkad och rapporterade tämligen objektivt. Möjligen var jag en smula speciell. Mina klasskompisar var, av outgrundliga skäl, mer intresserade av mopeder och satellit-tv.
Nåväl. För mig som väldigt ung socialist var länderna i öst sannerligen ingen förebild. Självklart höll jag på Sovjet när de mötte USA eller Kanada i ishockey, men i övrigt betraktade jag dem som historiska missfoster utan existensberättigande. Det var med viss förvåning som jag flera år senare insåg att det faktiskt fanns socialister, t. o. m. i Sverige, som satte sitt hopp till Moskva och trodde att det sovjetiska systemet, om än behäftat med stora brister, inrymde potentialen till mänsklighetens befrielse.
Det är därför intressant att läsa Krenz. Han är ännu, 25 år efter DDR:s anslutning till Förbundsrepubliken, övertygad om att socialismen i DDR:s tappning hade kunnat lyckas och att Tysklands återförening huvudsakligen var negativ.
Under 1980-talet hade problemen hopats i DDR. Ekonomin gick inget vidare. För att inte tvingas skära ner på privatkonsumtionen hade man tagit lån i "det kapitalistiska utlandet". Man hade även skjutit upp nödvändiga investeringar i industrin. Trots detta kunde varje DDR-medborgare tydligt se att klyftan gentemot Västtyskland ständigt ökande. Den politiska ledningen med generalsekreterare Honecker i spetsen saknade förmåga att göra något åt situationen. Möjligen insåg man inte hur allvarlig situationen var. Den statistik som nådde politbyråns bord var väldigt välfriserad.
I Sovjetunionen hade den nye generalsekreteraren Michail Gorbatjov startat sin politik av glasnost (öppenhet) och perestrojka (omdaning). Detta var inget som föll Honecker i smaken. Han gjorde vad han kunde för att DDR skulle slippa dessa nymodigheter. Bl. a. stoppades en alltför radikal sovjetisk tidskrift från att säljas i DDR.
DDR var dock synnerligen beroende av Sovjetunionen, både ekonomiskt, militärt och ideologiskt. Utan stöd därifrån skulle DDR inte överleva. Krenz illustrerar detta med en anekdot från tidigt 80-tal. Sovjetunionen bojkottade OS i Los Angeles 1984 som ett svar på USA: s bojkott av Moskva-OS 1980. Detta var ett gyllene läge för DDR. Utan konkurrens från Sovjetunionen skulle man kunna vinna en jäkla massa medaljer och därmed visa upp sin förträfflighet inför hela världen. Sovjets reaktion: "Asså, vi visste inte att ni hittat olja i Östtyskland." Alltså: ställer ni upp i OS stryper vi oljetillförseln. Mer behövdes inte.
Sommaren 1989 blev situationen ohållbar. Tusentals DDR-medborgare lämnade Östtyskland för att via Tjeckoslovakien och Ungern ta sig till Österrike och Västtyskland. SED stod handfallet. Man övervägde att stänga gränsen till Tjeckoslovakien, men det bedömdes som omöjligt. Många DDR-medborgare reste ju dit utan avsikt att fly republiken. Dessutom var det semestersäsong och många hade redan bokat in semester i Tjeckoslovakien och Ungern.
Jag behöver väl inte gå in på hela händelseförloppet här. Honecker stod på podiet bredvid Gorbatjov när DDR firade sitt 40-årsjubileum. Många av de förbipasserande, inte minst ungdomarna i FDJ valde att hylla reformatorn Gorbatjov istället för den åderförkalkade Honecker.
Strax utanför det officiella firandet i Republikens palats hade sympatisörer till "Nytt forum" - en nybildad oppositionsrörelse - samlats. De sjöng Internationalen och önskade sig en reformerad socialism. I Leipzig hade den protestantiska kyrkan blivit oppositionens centrum. Måndagsdemonstrationerna samlade där allt fler deltagare. Krenz gör en poäng av att SED:s ledning och han personligen gjorde vad de kunde för att dessa protestyttringar inte möttes med våld. Det faktum att inget blod flöt på Tysklands gator var ett resultat av SED:s medvetna strategi att till nästan vilket pris som helst undvika våld och inte under några omständigheter bruka skjutvapen.
Till slut blev det ohållbart att ha kvar Honecker som ledare. På ett politbyråmöte beslutades det enhälligt, dvs. även Honecker röstade för, att han avsattes och ersattes av Krenz.
Krenz var, och är, övertygad om att det var möjligt att reformera socialismen i DDR. Han påbörjade ett reformarbete. Censuren mildrades, de olika partierna i Folkkammaren fick mer att säga till om, arbetet påbörjades att skriva om vallagen och den brännande frågan om rätten att resa behandlades.
Folk tog dock knappast Krenz reformförsök på allvar. Han hade ju själv suttit i politbyrån under större delen av 80-talet och då varit trogen Honeckers linje. Varför skulle folk tro på hans reformvilja nu? Dessutom bestämdes DDR:s öde inte enbart av dess invånare. Andra världskrigets segrarmakter (som ologiskt nog inkluderar Frankrike) och Västtyskland hade sina egna motiv och viljor. Det är med frustration och bitterhet som Krenz berättar hur Gorbatjov säger en sak till honom, en helt annan till den västtyske förbundskanslern Helmut Kohl. (Självklart hade DDR folk placerade med insyn i vad Kohl sysslade med.)
Händelseförloppet gick nu snabbt. De socialistiska idealisterna i Nytt forum som varit en symbol för viljan att förändra DDR fick konkurrens från rörelser, inte minst västtyska partier, som en gång för alla ville krossa DDR och införliva det i Förbundsrepubliken. När SED fattade beslut om resefrihet med Schabowski p. g. a. bottenlös inkompetens (Krenz bitterhet gentemot honom är enorm) skapar kaos vid Berlins gränsstationer var ödet för "den första arbetar- och bondestaten på tysk jord" beseglat.
Krenz blev avsatt som generalsekreterare och statschef. Han blev till och med utesluten från SED/PDS. Några år senare blev han satt i flerårigt fängelse av Förbundsrepubliken. På minst sagt svaga grunder, ska sägas.
Krenz lider av den svårartade sjukdomen "partiell självinsikt". Han är självkritisk och inser att mycket i DDR borde gjorts annorlunda. Men han accepterar aldrig det faktum att en majoritet av medborgarna var jäkligt trötta på SED-diktaturen. Bl. a. ondgör han sig över att införlivandet i BRD var författningsvidrigt. Enligt DDR:s grundlag borde nämligen en folkomröstning ha ägt rum. Som om revolutioner bryr sig om grundlagar.
Jag tvivlar, faktiskt, inte på Krenz hederlighet. Han tror säkert på det han skriver. Men han problematiserar inte det faktum att hans syn på DDR är utifrån ett ovanifrånperspektiv. Han tillhörde landets yttersta elit och hade helt andra möjligheter än vanliga DDR-medborgare. En gång 1989 när han ville visa sig lite folklig sa han att han på fredagskvällen gillar att ta en burk öl eller två, precis som vem som helst. Problemet var bara att öl på burk inte fanns tillgängligt i DDR. Bättre verklighetsförankring än så hade eliten i de föregivet socialistiska staterna inte.
I skrivande stund befinner jag med i Vientiane, Laos. Här vajar de röda fanorna med hammaren och skäran fortfarande. Men de symboliserar bara ett litet elitpartis makt över staten. Ingenting annat. Likadant var det i DDR hösten 1989, och det var alldeles för sent att reformera systemet.
Jag har läst den senaste (2009) utgåvan av hans 1999 utkomna bok "Herbst -89" (Hösten -89), där han i viss detalj ger sin syn på vad som hände de månader då DDR kollapsade.
Jag var fjorton år den där sommaren och hösten. Minns att jag följde händelserna först på Himmelska fridens torg i Beijing, senare omvälvningarna i Warszawapaktsstaterna med stort intresse. Bl. a. rattade jag in den före detta sovjetiska propagandastationen "Radio Moskau" (Det enda tyskspråkiga medium som nådde Älvängen.) som redan blivit perestrojkad och rapporterade tämligen objektivt. Möjligen var jag en smula speciell. Mina klasskompisar var, av outgrundliga skäl, mer intresserade av mopeder och satellit-tv.
Nåväl. För mig som väldigt ung socialist var länderna i öst sannerligen ingen förebild. Självklart höll jag på Sovjet när de mötte USA eller Kanada i ishockey, men i övrigt betraktade jag dem som historiska missfoster utan existensberättigande. Det var med viss förvåning som jag flera år senare insåg att det faktiskt fanns socialister, t. o. m. i Sverige, som satte sitt hopp till Moskva och trodde att det sovjetiska systemet, om än behäftat med stora brister, inrymde potentialen till mänsklighetens befrielse.
Det är därför intressant att läsa Krenz. Han är ännu, 25 år efter DDR:s anslutning till Förbundsrepubliken, övertygad om att socialismen i DDR:s tappning hade kunnat lyckas och att Tysklands återförening huvudsakligen var negativ.
Under 1980-talet hade problemen hopats i DDR. Ekonomin gick inget vidare. För att inte tvingas skära ner på privatkonsumtionen hade man tagit lån i "det kapitalistiska utlandet". Man hade även skjutit upp nödvändiga investeringar i industrin. Trots detta kunde varje DDR-medborgare tydligt se att klyftan gentemot Västtyskland ständigt ökande. Den politiska ledningen med generalsekreterare Honecker i spetsen saknade förmåga att göra något åt situationen. Möjligen insåg man inte hur allvarlig situationen var. Den statistik som nådde politbyråns bord var väldigt välfriserad.
I Sovjetunionen hade den nye generalsekreteraren Michail Gorbatjov startat sin politik av glasnost (öppenhet) och perestrojka (omdaning). Detta var inget som föll Honecker i smaken. Han gjorde vad han kunde för att DDR skulle slippa dessa nymodigheter. Bl. a. stoppades en alltför radikal sovjetisk tidskrift från att säljas i DDR.
DDR var dock synnerligen beroende av Sovjetunionen, både ekonomiskt, militärt och ideologiskt. Utan stöd därifrån skulle DDR inte överleva. Krenz illustrerar detta med en anekdot från tidigt 80-tal. Sovjetunionen bojkottade OS i Los Angeles 1984 som ett svar på USA: s bojkott av Moskva-OS 1980. Detta var ett gyllene läge för DDR. Utan konkurrens från Sovjetunionen skulle man kunna vinna en jäkla massa medaljer och därmed visa upp sin förträfflighet inför hela världen. Sovjets reaktion: "Asså, vi visste inte att ni hittat olja i Östtyskland." Alltså: ställer ni upp i OS stryper vi oljetillförseln. Mer behövdes inte.
Sommaren 1989 blev situationen ohållbar. Tusentals DDR-medborgare lämnade Östtyskland för att via Tjeckoslovakien och Ungern ta sig till Österrike och Västtyskland. SED stod handfallet. Man övervägde att stänga gränsen till Tjeckoslovakien, men det bedömdes som omöjligt. Många DDR-medborgare reste ju dit utan avsikt att fly republiken. Dessutom var det semestersäsong och många hade redan bokat in semester i Tjeckoslovakien och Ungern.
Jag behöver väl inte gå in på hela händelseförloppet här. Honecker stod på podiet bredvid Gorbatjov när DDR firade sitt 40-årsjubileum. Många av de förbipasserande, inte minst ungdomarna i FDJ valde att hylla reformatorn Gorbatjov istället för den åderförkalkade Honecker.
Strax utanför det officiella firandet i Republikens palats hade sympatisörer till "Nytt forum" - en nybildad oppositionsrörelse - samlats. De sjöng Internationalen och önskade sig en reformerad socialism. I Leipzig hade den protestantiska kyrkan blivit oppositionens centrum. Måndagsdemonstrationerna samlade där allt fler deltagare. Krenz gör en poäng av att SED:s ledning och han personligen gjorde vad de kunde för att dessa protestyttringar inte möttes med våld. Det faktum att inget blod flöt på Tysklands gator var ett resultat av SED:s medvetna strategi att till nästan vilket pris som helst undvika våld och inte under några omständigheter bruka skjutvapen.
Till slut blev det ohållbart att ha kvar Honecker som ledare. På ett politbyråmöte beslutades det enhälligt, dvs. även Honecker röstade för, att han avsattes och ersattes av Krenz.
Krenz var, och är, övertygad om att det var möjligt att reformera socialismen i DDR. Han påbörjade ett reformarbete. Censuren mildrades, de olika partierna i Folkkammaren fick mer att säga till om, arbetet påbörjades att skriva om vallagen och den brännande frågan om rätten att resa behandlades.
Folk tog dock knappast Krenz reformförsök på allvar. Han hade ju själv suttit i politbyrån under större delen av 80-talet och då varit trogen Honeckers linje. Varför skulle folk tro på hans reformvilja nu? Dessutom bestämdes DDR:s öde inte enbart av dess invånare. Andra världskrigets segrarmakter (som ologiskt nog inkluderar Frankrike) och Västtyskland hade sina egna motiv och viljor. Det är med frustration och bitterhet som Krenz berättar hur Gorbatjov säger en sak till honom, en helt annan till den västtyske förbundskanslern Helmut Kohl. (Självklart hade DDR folk placerade med insyn i vad Kohl sysslade med.)
Händelseförloppet gick nu snabbt. De socialistiska idealisterna i Nytt forum som varit en symbol för viljan att förändra DDR fick konkurrens från rörelser, inte minst västtyska partier, som en gång för alla ville krossa DDR och införliva det i Förbundsrepubliken. När SED fattade beslut om resefrihet med Schabowski p. g. a. bottenlös inkompetens (Krenz bitterhet gentemot honom är enorm) skapar kaos vid Berlins gränsstationer var ödet för "den första arbetar- och bondestaten på tysk jord" beseglat.
Krenz blev avsatt som generalsekreterare och statschef. Han blev till och med utesluten från SED/PDS. Några år senare blev han satt i flerårigt fängelse av Förbundsrepubliken. På minst sagt svaga grunder, ska sägas.
Krenz lider av den svårartade sjukdomen "partiell självinsikt". Han är självkritisk och inser att mycket i DDR borde gjorts annorlunda. Men han accepterar aldrig det faktum att en majoritet av medborgarna var jäkligt trötta på SED-diktaturen. Bl. a. ondgör han sig över att införlivandet i BRD var författningsvidrigt. Enligt DDR:s grundlag borde nämligen en folkomröstning ha ägt rum. Som om revolutioner bryr sig om grundlagar.
Jag tvivlar, faktiskt, inte på Krenz hederlighet. Han tror säkert på det han skriver. Men han problematiserar inte det faktum att hans syn på DDR är utifrån ett ovanifrånperspektiv. Han tillhörde landets yttersta elit och hade helt andra möjligheter än vanliga DDR-medborgare. En gång 1989 när han ville visa sig lite folklig sa han att han på fredagskvällen gillar att ta en burk öl eller två, precis som vem som helst. Problemet var bara att öl på burk inte fanns tillgängligt i DDR. Bättre verklighetsförankring än så hade eliten i de föregivet socialistiska staterna inte.
I skrivande stund befinner jag med i Vientiane, Laos. Här vajar de röda fanorna med hammaren och skäran fortfarande. Men de symboliserar bara ett litet elitpartis makt över staten. Ingenting annat. Likadant var det i DDR hösten 1989, och det var alldeles för sent att reformera systemet.
torsdag 14 maj 2015
Protestmöten i Göteborg efter Ådalsmorden
Ur "Ny Dag".
Stora protestmöten i Göteborg
Enhälligt krav om generalstrejk
I Göteborg hölls under fredagen fyra fabriksmöten. Vid Götaverken talade kamrat Senander för 1,500 arbetare, vid SKF: Valter Andersson inför 700 arbetare. Vid Orginal-Odner och Gamlestaden talade Ernst Andersson och Valter Andersson för 75 personer vardera. Dessutom hölls föredrag i de pråmar som fraktar arbetarna till och från Eriksbergs varv. På eftermiddagen anordnades ett improviserat möte på Masthuggstorget, som hade samlat ej mindre än 2,500 deltagare. Talare var kamraterna Senander, Valter Andersson och Bertil Burge. En utomordentlig kampstämning rådde. Protestresolution med krav på militärens avlägsnande från Ådalen som generalstrejk antog enhälligt. Om söndag anordnar Göteborgskommunen demonstration och massmöte. Uppställning på Järntorgsgatan kl. 4. Avmarsch till Heden kl 4,30. Tal kommer att hållas av Solveig Rönn, Bertil Burge, Senander, Valter Andersson och Charles Johansson.v
Stora protestmöten i Göteborg
Enhälligt krav om generalstrejk
I Göteborg hölls under fredagen fyra fabriksmöten. Vid Götaverken talade kamrat Senander för 1,500 arbetare, vid SKF: Valter Andersson inför 700 arbetare. Vid Orginal-Odner och Gamlestaden talade Ernst Andersson och Valter Andersson för 75 personer vardera. Dessutom hölls föredrag i de pråmar som fraktar arbetarna till och från Eriksbergs varv. På eftermiddagen anordnades ett improviserat möte på Masthuggstorget, som hade samlat ej mindre än 2,500 deltagare. Talare var kamraterna Senander, Valter Andersson och Bertil Burge. En utomordentlig kampstämning rådde. Protestresolution med krav på militärens avlägsnande från Ådalen som generalstrejk antog enhälligt. Om söndag anordnar Göteborgskommunen demonstration och massmöte. Uppställning på Järntorgsgatan kl. 4. Avmarsch till Heden kl 4,30. Tal kommer att hållas av Solveig Rönn, Bertil Burge, Senander, Valter Andersson och Charles Johansson.v
Kommunisternas appell efter Ådalsmorden 1931
Appell till SVERGES ARBETARE från Kommunistiska Partiets C. K.
Klasskamrater!
Arbetarblod flyter i Ådalen. Stripa-Ekmans regering har i profithajarnas intresse kommenderat det ”demokratiska” Sverges militärmakt att skuta ner demonstrerande arbetare. Gevärssalvorna har smattrat mot den ”inre fienden” - Ådalsproletärerna. För första gången i svensk arbetarrörelses historia har en arbetardemonstration överfallits av militär. Sex mördade – det är Ekmanregeringens blodiga handtag och solidaritetsbevis åt utsugaren Veerstegh och hans strejkbrytare.
Blodet som flutit i Ådalen skall inte ha flutit förgäves. De sex mördade skall bli hämnade genom arbetarmassornas enhetliga samling på den revolutionära klasskampens grundval. Ådalsarbetarna skall i sin kamp mot strejkbrytarslöddret, mot de militära mördarbanden, solidariskt understödjas av alla klassmedvetna arbetare.
Sverges Kommunistiska Parti, sektion av Komintern, riktar en flammande appell till Sverges alla arbetare att överallt som en man ta upp kampen mot arbetarmördarnas regering, mot strejkbryteri och fascism, mot hungeroffensiven och utsvältningen av de arbetslösa.
Arbetare, kamrater! Ordna överallt protestmöten och genomför proteststrejker mot arbetarmorden i Ådalen!
Soldater! Förbrödra er med arbetarna, låna er icke till mord på edra klassbröder!
Ådalens arbetare! Upprätthåll och utvidga generalstrejken! Inte en man i arbete förrän militär och strejkbrytare är borta från Ådalen!
Ned med arbetarmordens regering!
Proletär enhetsfront i den revolutionära klasskampens tecken mot fascism och strejkbryteri och mot arbetsköparnas hungeroffensiv!
Proletär solidaritet och enig kampfront med de tappra Ådalsarbetarna!
fredag 1 maj 2015
Till de tjeckiska kamraterna på deras majfirande: ett minne från året 1848
Karl Marx träffade på den tiden i Wien bokhandlaren Borrosch från Prag, ledaren för den tysk-böhmiska gruppen i den österrikiska nationalförsamlingen.
Borrosch klagade över nationalitetskonflikterna i Böhmen och tjeckernas föregivet fanatiska fientligheter gentemot tysk-böhmrarna. Marx frågade honom hur det stod till bland de böhmiska arbetarna. "Jo", svarade Borrosch, "det är en helt annan sak. När arbetarna går in i rörelsen då upphör detta. Där är det inte mer tal om tjecker eller tyskar, alla håller samman."
Det som de böhmiska arbetarna av de båda nationaliteterna bara kände på den tiden vet vi idag: hela fientligheten mellan nationaliteter är bara möjlig under de stora feodala godsherrarnas och kapitalisternas herravälde. Den syftar till att föreviga detta herravälde. Tjeckiska och tyska arbetare har gemensamma intressen och så snart arbetarklassen kommer till den politiska makten övervinns varje förevändning för nationella motsättningar. Ty arbetarklassen är enligt sitt innersta väsen internationell och det kommer på nytt att bevisas denna första maj.
London, 8 april 1893
(Källa: Marx-Engels-Werke. Band 22. Sid. 403. Berlin 1970. Översatt av Mattias Nilsson 2015-04-30)
Borrosch klagade över nationalitetskonflikterna i Böhmen och tjeckernas föregivet fanatiska fientligheter gentemot tysk-böhmrarna. Marx frågade honom hur det stod till bland de böhmiska arbetarna. "Jo", svarade Borrosch, "det är en helt annan sak. När arbetarna går in i rörelsen då upphör detta. Där är det inte mer tal om tjecker eller tyskar, alla håller samman."
Det som de böhmiska arbetarna av de båda nationaliteterna bara kände på den tiden vet vi idag: hela fientligheten mellan nationaliteter är bara möjlig under de stora feodala godsherrarnas och kapitalisternas herravälde. Den syftar till att föreviga detta herravälde. Tjeckiska och tyska arbetare har gemensamma intressen och så snart arbetarklassen kommer till den politiska makten övervinns varje förevändning för nationella motsättningar. Ty arbetarklassen är enligt sitt innersta väsen internationell och det kommer på nytt att bevisas denna första maj.
London, 8 april 1893
(Källa: Marx-Engels-Werke. Band 22. Sid. 403. Berlin 1970. Översatt av Mattias Nilsson 2015-04-30)
måndag 13 april 2015
Kominterns stadgar
Kommunistiska internationalens stadgar
Så som de såg ut efter sjätte världskongressen 1928.
I. Principiella bestämmelser
§ 1. Kommunistiska Internationalen – den internationella arbetarassociationen – är föreningen av de kommunistiska partierna i de olika länderna till ett enhetligt kommunistiskt världsparti. Som ledare och organisatör för världsproletariatets revolutionära rörelse, som bärare av kommunismens principer och syften kämpar Kommunistiska Internationalen för att vinna majoriteten av arbetarklassen och de fattiga böndernas breda lager, för kommunismens principer och syften, för upprättandet av en världsdiktatur, för upprättandet av en världsunion av socialistiska sovjetrepubliker, för klassernas fullständiga avskaffande och för förverkligandet av socialismen, detta första stadium av det kommunistiska samhället.
§ 2. De enskilda partierna, som tillhör Kommunistiska Internationalen, bär namnet ”(resp. lands) kommunistiska parti” (sektion av Kommunistiska Internationalen). I varje land kan endast ett kommunistiska parti tillhöra Kommunistiska Internationalen som sektion.
§ 3. Medlem i de kommunistiska partierna och Kommunistiska Internationalen är envar som erkänner kommunistiska partiets i resp. land och Kommunistiska Internationalens program och stadgar, tillhör en av partiets undre grundorganisationer och aktivt arbetar i denna, underordnar sig alla partiets och Kommunistiska Internationalens beslut och regelbundet betalar medlemskontingenterna.
§ 4. Grundvalen för det kommunistiska partiets organisation är driftscellen ( i fabriken, gruvan, verkstaden, butiken, på ett gods o. d.), som omfattar alla i resp. företag arbetande partimedlemmar.
§ 5. Kommunistiska Internationalen och dess sektioner är uppbyggda på den demokratiska centralismens grundval. Dess grundprinciper är: a) val av alla – såväl lägre som högre – partiorgan på allmänna medlemsmöten, på konferenser och kongressen, b) periodisk rapportering av partiorganen inför deras väljare, c) de övre partiorganens förbindande kraft för de undre, sträng partidisciplin, punktligt och ofördröjligt genomförande av besluten av Kommunistiska Internationalen, dess organ och de ledande partiorganen.
Partifrågor diskuteras av partimedlemmar och organisationer endast till dess de avgjorts av vederbörande partiorgan. Sedan beslut antagits av Kommunistiska Internationalens kongresser, dess sektioners kongresser eller de ledande partiorganen, måste dessa beslut ovillkorligen genomföras, även om en del av medlemmarna eller av de lokala partiorganisationerna ej gillar dem.
Under illegala förhållanden är det tillåtet, att högre partiorgan utnämner lägre liksom att man använder koopteringen, med bekräftelse i efterhand av de högre partiorganen.
§ 6. I alla utomparlamentariska massorganisationer av arbetare och bönder och i deras organ (fackföreningar, kooperativa företag, idrottsföreningar, krigsdeltagarorganisationer), på deras kongresser och konferenser liksom också i kommunal- och landsparlamenten och deras utskott etc. måste, om där också bara finns två partimedlemmar, bildas kommunistiska fraktioner för att befästa partiets inflytande och partipolitikens genomförande i dessa organisationer.
§ 7. De kommunistiska fraktionerna är underordnade resp. partiorgan.
Anm 1. De kommunistiska fraktionerna i internationella korporationer (Röda Fackförenings-Internationalen, Internationella Röda Hjälpen, Internationella Arbetar-Hjälpen o. s. v.) är underordnade Kommunistiska Internationalens exekutivkommitté.
Anm 2. De kommunistiska fraktionernas organisatoriska struktur och formerna för ledningen av deras verksamhet bestäms genom särskilda instruktioner från Kommunistiska Internationalens exekutivkommitté och deras sektioners centralkommittéer.
II. Kommunistiska internationalens världskongress
§ 8. Kommunistiska Internationalens högsta organ är världskongressen av ombuden för alla partier (sektioner) och organisationer, som tillhör Kommunistiska Internationalen.
Världskongressen debatterar och avgör program-, taktik- och organisationsfrågor, som rör Kommunistiska Internationalens såväl som dess enskilda sektioners verksamhet. Rätten att ändra Kommunistiska Internationalens program och stadgar tillkommer endast världskongressen.
Världskongressen sammanträder vart annat år. Tidpunkten för kongressens inkallande och antalet ombud från de enskilda sektionerna fastställes av Kommunistiska Internationalens exekutivkommitté.
Antalet beslutande röster för varje sektion fastställes varje gång av ett särskilt kongressbeslut med hänsyn till partiets medlemstal och landets politiska betydelse. Bundna mandat erkännes ej.
§ 9. En extra världskongress av Kommunistiska Internationalen måste inkallas när flera partier, som på Kommunistiska Internationalens senaste världskongress tillsammans förenade på sig icke mindre än hälften av de beslutande rösterna, så kräver.
§ 10. Världskongressen väljer Kommunistiska Internationalens exekutivkommitté (KIEK) och Internationella kontrollkommissionen (IKK).
§ 11. Sätet för Kommunistiska Internationalens exekutivkommitté bestämmes av världskongressen.
III. Kommunistiska Internationalens exekutivkommitté och dess apparat
§ 12. Exekutivkommittén är Kommunistiska Internationalens ledande organ under tiden mellan världskongresserna. Den utger direkt åt alla Kommunistiska Internationalens sektioner och utövar kontroll över deras verksamhet.
Kommunistiska Internationalens exekutivkommitté utger Kommunistiska Internationalens centralorgan på minst fyra språk.
§ 13. Besluten av Kommunistiska Internationalens exekutivkommitté är bindande för alla sektioner och måste ofördröjligen genomföras av dem. Sektionerna har rätt att mot besluten av Kommunistiska Internationalens exekutivkommitté vädja till världskongressen. Tills kongressen upphäver besluten är dock sektionerna förpliktade att genomföra dess beslut.
§ 14. Centralkommittéerna i de enskilda sektionerna av Kommunistiska Internationalen är ansvariga inför sin partikongress och Kommunistiska Internationalens exekutivkommitté. Kommunistiska Internationalens exekutivkommitté har rätt att upphäva resp. ändra beslut såväl av sektionernas centralkommittéer som också deras kongresser och fatta beslut, vars genomförande är bindande för centralkommittéerna.
§ 15. Kommunistiska Internationalens exekutivkommitté är berättigad att ur Kommunistiska Internationalen utesluta partier, grupper eller enskilda medlemmar, som handlar emot resp. Kommunistiska Internationalens program och stadgar eller världskongressens resp. exekutivens beslut. De uteslutna har rätt att vädja till världskongressen.
§ 16. Kommunistiska Internationalens exekutivkommitté bekräftar Kommunistiska Internationalens enskilda partiers program. I fall då en sektions program icke bekräftas har denna rätt att vädja till världskongressen.
§ 17. De enskilda sektionernas centrala pressorgan är förpliktade att publicera alla beslut och officiella dokument från Kommunistiska Internationalens exekutivkommitté; i mån det är möjligt skall detta också ske i sektionernas övriga pressorgan.
§ 18. Kommunistiska Internationalens exekutivkommitté är berättigad att i Kommunistiska Internationalen uppta med rådgivande röst med kommunismen sympatiserande organisationer och partier.
§ 19. Kommunistiska Internationalens exekutivkommitté väljer inför ett inför den ansvarigt presidium som ständigt fungerande korporation, som under tiden mellan exekutivens sammanträden leder hela dess verksamhet.
§ 20. Kommunistiska Internationalens exekutivkommitté och dess presidium har rätt att upprätta ständiga byråer. (Västeuropeiska byrån, Sydamerikanska byrån, Östbyrån och andra exekutivens byråer.)
Anm. De ständiga byråernas kompetens fastställes av Kommunistiska Internationalens exekutivkommitté eller dess presidum. De sektioner av Kommunistiska Internationalen, till vilka de ständiga byråernas verksamhetsområde sträcker sig, måste vara underrättade om de dessa byråer givna fullmakterna.
§ 21. Sektionerna är förpliktade att genomföra anvisningar och direktiv av Kommunistiska Internationalens exekutivs ständiga byråer. Mot besluten av exekutivens ständiga byråer kan resp. sektion vädja till exekutiven eller exekutivens presidium. Därmed befrias dock icke sektionerna från plikten att utföra dessa de ständiga byråernas beslut så länge de icke har upphävts av exekutiven eller dess presidium.
§ 22. Kommunistiska Internationalens exekutivkommitté och dess presidium är berättigade att sända befullmäktigade ombud till Komm. Internationalens enskilda sektioner. De befullmäktigade ombuden erhåller av exekutiven order och är inför exekutiven ansvariga för sin verksamhet. Exekutivens befullmäktigade ombud måste lämnas tillträde till alla möten och sammanträden, till vilka de utsänts av exekutiven. Exekutivens befullmäktigade ombud genomför sin uppgift i intimaste kontakt med resp. sektions central. Dock kan deras uppträdande på partikongresser, konferenser eller rådslag inom sektionen i enstaka fall också vara riktade mot resp. partis centralkommitté, om centralkommitténs linje går emot exekutivens direktiv. Exekutivens ombud har särskild plikt att övervaka, att sektionerna genomför kongressens och exekutivens beslut.
Exekutiven och dess presidium har också rätt att sända instruktörer till Kommunistiska Internationalens enskilda sektioner. Instruktörernas rättigheter och plikter fastställes av exekutiven, inför vilken instruktörerna är ansvariga för sitt arbete.
§ 23. Kommunistiska Internationalens exekutivkommitté sammanträder minst en gång varje halvår. Den är beslutsmässig, när minst hälften av dess medlemmar är närvarande.
§ 24. Sammanträdena i exekutivens presidium äger rum minst var fjortonde dag. Presidiet är beslutsmässigt, när minst hälften av dess medlemmar är närvarande.
§25. Presidiet väljer det politiska sekretariatet som beslutande organ. Detta förbereder frågorna till exekutivens och dess presidiums sammanträden och är dess verkställande organ.
§ 26. Presidiet utnämner redaktion för exekutivens utkommande tidskrift och andra publikationer.
§ 27. Exekutivens presidium upprättar en avdelning för arbetet bland de arbetande kvinnorna, ständiga kommissioner för enskilda grupper av sektioner (landssekretariat) och andra avdelningar, som är nödvändiga för dess arbete.
IV. Internationella kontrollkommissionen
§ 28. Internationella kontrollkommissionen prövar ärenden, som rör enheten och slutenheten av Kommunistiska Internationalens sektioner likasom också enskilda medlemmars av olika sektioner uppförande som kommunister.
I den andan sysslar Internationella kontrollkommissionen med:
a) prövning av besvär från enskilda partimedlemmar mot sådana åtgärder av de kommunistiska partiernas centralkommittér, som räknas som en disciplinär åtgärd på grund av meningskiljsaktigheter
b) prövning av analoga ärenden, som rör medlemmarna av de kommunistiska partiernas centrala institutioner, och även sådana angelägenheter ifråga om enskilda partimedlemmar, i vilka enligt egen uppfattning Internationella kontrollkommissionen anser sig böra ingripa eller som den förelägges till prövning på förslag av exekutivens beslutande organ.
V. Förhållandet mellan Kommunistiska Internationalens sektioner och exekutivkommittén
§ 29. Centralkommittéerna i samtliga sektioner av Kommunistiska Internationalen liksom också i de som sympatiserande i Kommunistiska Internationalen upptagna organisationerna är förpliktade att alltjämt till exekutiven insända sina sammanträdesprotokoll och rapporter över sin verksamhet.
§ 30. Nedläggandet av funktioner, vare sig av enskilda medlemmar av en sektions centralkommitté eller av hela grupper, är att anse som desorganisation av den kommunistiska rörelsen. Varje ledande post i ett kommunistiskt parti tillkommer icke innehavaren av det ifrågavarande mandatet utan hela Kommunistiska Internationalen. Valda medlemmar i sektionernas ledande centralorgan kan endast med exekutivens bifall nedlägga sina mandat innan nyval företagits. Av resp. partiers centralkommittéer utan exekutivens medgivande godkända avsägelser är ogiltiga.
§ 31. Kommunistiska Internationalens sektioner, särskilt sektionerna i moderländerna och deras kolonier liksom också grannländernas sektioner, har att inbördes upprätthålla intima organisatoriska och informatoriska förbindelser. Detta skall få sitt uttryck i ömsesidig representation vid konferenser och kongresser – liksom också – i samförstånd med exekutiven – genom utbyte av ledande krafter.
§ 32. Två eller flera sektioner av Kommunistiska Internationalen, vilka (som t. ex. i de skandinaviska eller Balkan-länderna) genom gemensamma kampbetingelser politiskt står i förbindelse med varann, kan med exekutivens gillande för att uppnå ett koordinerat uppträdande bilda en federation, som verkar under exekutivens ledning och kontroll.
§ 33. Kommunistiska Internationalens sektioner har att regelbundet till exekutiven inbetala kontingenter, vilkas storlek bestäms av exekutiven.
§ 34. Sektioners kongresser – ordinarie och extra ordinarie – kan inkallas endast med exekutivens medgivande.
§ 35. Kommunistiska Ungdoms-International är en fullt berättigad sektion av Kommunistiska Internationalen och underordnad Kommunistiska Internationalens exekutivkommitté.
§ 36. De kommunistiska partierna måste vara förberedda på att fortsätta sin verksamhet illegalt. Exekutivkommittén är förpliktad att understödja partierna vid förberedandet av den illegala verksamheten.
§ 37. Överflyttandet av medlemmar i Kommunistiska Internationalen från ett land till ett annat är tillåtet endast med medgivande av deras sektions centralkommitté. Kommunister, som har växlat uppehållsort, är förpliktade att inträda i det lands sektion, där de slår sig ned. Kommunister, som utan tillstånd av centralkommittén avrest ur sitt land, får icke upptagas av de andra sektionerna av Kommunistiska Internationalen.
Så som de såg ut efter sjätte världskongressen 1928.
I. Principiella bestämmelser
§ 1. Kommunistiska Internationalen – den internationella arbetarassociationen – är föreningen av de kommunistiska partierna i de olika länderna till ett enhetligt kommunistiskt världsparti. Som ledare och organisatör för världsproletariatets revolutionära rörelse, som bärare av kommunismens principer och syften kämpar Kommunistiska Internationalen för att vinna majoriteten av arbetarklassen och de fattiga böndernas breda lager, för kommunismens principer och syften, för upprättandet av en världsdiktatur, för upprättandet av en världsunion av socialistiska sovjetrepubliker, för klassernas fullständiga avskaffande och för förverkligandet av socialismen, detta första stadium av det kommunistiska samhället.
§ 2. De enskilda partierna, som tillhör Kommunistiska Internationalen, bär namnet ”(resp. lands) kommunistiska parti” (sektion av Kommunistiska Internationalen). I varje land kan endast ett kommunistiska parti tillhöra Kommunistiska Internationalen som sektion.
§ 3. Medlem i de kommunistiska partierna och Kommunistiska Internationalen är envar som erkänner kommunistiska partiets i resp. land och Kommunistiska Internationalens program och stadgar, tillhör en av partiets undre grundorganisationer och aktivt arbetar i denna, underordnar sig alla partiets och Kommunistiska Internationalens beslut och regelbundet betalar medlemskontingenterna.
§ 4. Grundvalen för det kommunistiska partiets organisation är driftscellen ( i fabriken, gruvan, verkstaden, butiken, på ett gods o. d.), som omfattar alla i resp. företag arbetande partimedlemmar.
§ 5. Kommunistiska Internationalen och dess sektioner är uppbyggda på den demokratiska centralismens grundval. Dess grundprinciper är: a) val av alla – såväl lägre som högre – partiorgan på allmänna medlemsmöten, på konferenser och kongressen, b) periodisk rapportering av partiorganen inför deras väljare, c) de övre partiorganens förbindande kraft för de undre, sträng partidisciplin, punktligt och ofördröjligt genomförande av besluten av Kommunistiska Internationalen, dess organ och de ledande partiorganen.
Partifrågor diskuteras av partimedlemmar och organisationer endast till dess de avgjorts av vederbörande partiorgan. Sedan beslut antagits av Kommunistiska Internationalens kongresser, dess sektioners kongresser eller de ledande partiorganen, måste dessa beslut ovillkorligen genomföras, även om en del av medlemmarna eller av de lokala partiorganisationerna ej gillar dem.
Under illegala förhållanden är det tillåtet, att högre partiorgan utnämner lägre liksom att man använder koopteringen, med bekräftelse i efterhand av de högre partiorganen.
§ 6. I alla utomparlamentariska massorganisationer av arbetare och bönder och i deras organ (fackföreningar, kooperativa företag, idrottsföreningar, krigsdeltagarorganisationer), på deras kongresser och konferenser liksom också i kommunal- och landsparlamenten och deras utskott etc. måste, om där också bara finns två partimedlemmar, bildas kommunistiska fraktioner för att befästa partiets inflytande och partipolitikens genomförande i dessa organisationer.
§ 7. De kommunistiska fraktionerna är underordnade resp. partiorgan.
Anm 1. De kommunistiska fraktionerna i internationella korporationer (Röda Fackförenings-Internationalen, Internationella Röda Hjälpen, Internationella Arbetar-Hjälpen o. s. v.) är underordnade Kommunistiska Internationalens exekutivkommitté.
Anm 2. De kommunistiska fraktionernas organisatoriska struktur och formerna för ledningen av deras verksamhet bestäms genom särskilda instruktioner från Kommunistiska Internationalens exekutivkommitté och deras sektioners centralkommittéer.
II. Kommunistiska internationalens världskongress
§ 8. Kommunistiska Internationalens högsta organ är världskongressen av ombuden för alla partier (sektioner) och organisationer, som tillhör Kommunistiska Internationalen.
Världskongressen debatterar och avgör program-, taktik- och organisationsfrågor, som rör Kommunistiska Internationalens såväl som dess enskilda sektioners verksamhet. Rätten att ändra Kommunistiska Internationalens program och stadgar tillkommer endast världskongressen.
Världskongressen sammanträder vart annat år. Tidpunkten för kongressens inkallande och antalet ombud från de enskilda sektionerna fastställes av Kommunistiska Internationalens exekutivkommitté.
Antalet beslutande röster för varje sektion fastställes varje gång av ett särskilt kongressbeslut med hänsyn till partiets medlemstal och landets politiska betydelse. Bundna mandat erkännes ej.
§ 9. En extra världskongress av Kommunistiska Internationalen måste inkallas när flera partier, som på Kommunistiska Internationalens senaste världskongress tillsammans förenade på sig icke mindre än hälften av de beslutande rösterna, så kräver.
§ 10. Världskongressen väljer Kommunistiska Internationalens exekutivkommitté (KIEK) och Internationella kontrollkommissionen (IKK).
§ 11. Sätet för Kommunistiska Internationalens exekutivkommitté bestämmes av världskongressen.
III. Kommunistiska Internationalens exekutivkommitté och dess apparat
§ 12. Exekutivkommittén är Kommunistiska Internationalens ledande organ under tiden mellan världskongresserna. Den utger direkt åt alla Kommunistiska Internationalens sektioner och utövar kontroll över deras verksamhet.
Kommunistiska Internationalens exekutivkommitté utger Kommunistiska Internationalens centralorgan på minst fyra språk.
§ 13. Besluten av Kommunistiska Internationalens exekutivkommitté är bindande för alla sektioner och måste ofördröjligen genomföras av dem. Sektionerna har rätt att mot besluten av Kommunistiska Internationalens exekutivkommitté vädja till världskongressen. Tills kongressen upphäver besluten är dock sektionerna förpliktade att genomföra dess beslut.
§ 14. Centralkommittéerna i de enskilda sektionerna av Kommunistiska Internationalen är ansvariga inför sin partikongress och Kommunistiska Internationalens exekutivkommitté. Kommunistiska Internationalens exekutivkommitté har rätt att upphäva resp. ändra beslut såväl av sektionernas centralkommittéer som också deras kongresser och fatta beslut, vars genomförande är bindande för centralkommittéerna.
§ 15. Kommunistiska Internationalens exekutivkommitté är berättigad att ur Kommunistiska Internationalen utesluta partier, grupper eller enskilda medlemmar, som handlar emot resp. Kommunistiska Internationalens program och stadgar eller världskongressens resp. exekutivens beslut. De uteslutna har rätt att vädja till världskongressen.
§ 16. Kommunistiska Internationalens exekutivkommitté bekräftar Kommunistiska Internationalens enskilda partiers program. I fall då en sektions program icke bekräftas har denna rätt att vädja till världskongressen.
§ 17. De enskilda sektionernas centrala pressorgan är förpliktade att publicera alla beslut och officiella dokument från Kommunistiska Internationalens exekutivkommitté; i mån det är möjligt skall detta också ske i sektionernas övriga pressorgan.
§ 18. Kommunistiska Internationalens exekutivkommitté är berättigad att i Kommunistiska Internationalen uppta med rådgivande röst med kommunismen sympatiserande organisationer och partier.
§ 19. Kommunistiska Internationalens exekutivkommitté väljer inför ett inför den ansvarigt presidium som ständigt fungerande korporation, som under tiden mellan exekutivens sammanträden leder hela dess verksamhet.
§ 20. Kommunistiska Internationalens exekutivkommitté och dess presidium har rätt att upprätta ständiga byråer. (Västeuropeiska byrån, Sydamerikanska byrån, Östbyrån och andra exekutivens byråer.)
Anm. De ständiga byråernas kompetens fastställes av Kommunistiska Internationalens exekutivkommitté eller dess presidum. De sektioner av Kommunistiska Internationalen, till vilka de ständiga byråernas verksamhetsområde sträcker sig, måste vara underrättade om de dessa byråer givna fullmakterna.
§ 21. Sektionerna är förpliktade att genomföra anvisningar och direktiv av Kommunistiska Internationalens exekutivs ständiga byråer. Mot besluten av exekutivens ständiga byråer kan resp. sektion vädja till exekutiven eller exekutivens presidium. Därmed befrias dock icke sektionerna från plikten att utföra dessa de ständiga byråernas beslut så länge de icke har upphävts av exekutiven eller dess presidium.
§ 22. Kommunistiska Internationalens exekutivkommitté och dess presidium är berättigade att sända befullmäktigade ombud till Komm. Internationalens enskilda sektioner. De befullmäktigade ombuden erhåller av exekutiven order och är inför exekutiven ansvariga för sin verksamhet. Exekutivens befullmäktigade ombud måste lämnas tillträde till alla möten och sammanträden, till vilka de utsänts av exekutiven. Exekutivens befullmäktigade ombud genomför sin uppgift i intimaste kontakt med resp. sektions central. Dock kan deras uppträdande på partikongresser, konferenser eller rådslag inom sektionen i enstaka fall också vara riktade mot resp. partis centralkommitté, om centralkommitténs linje går emot exekutivens direktiv. Exekutivens ombud har särskild plikt att övervaka, att sektionerna genomför kongressens och exekutivens beslut.
Exekutiven och dess presidium har också rätt att sända instruktörer till Kommunistiska Internationalens enskilda sektioner. Instruktörernas rättigheter och plikter fastställes av exekutiven, inför vilken instruktörerna är ansvariga för sitt arbete.
§ 23. Kommunistiska Internationalens exekutivkommitté sammanträder minst en gång varje halvår. Den är beslutsmässig, när minst hälften av dess medlemmar är närvarande.
§ 24. Sammanträdena i exekutivens presidium äger rum minst var fjortonde dag. Presidiet är beslutsmässigt, när minst hälften av dess medlemmar är närvarande.
§25. Presidiet väljer det politiska sekretariatet som beslutande organ. Detta förbereder frågorna till exekutivens och dess presidiums sammanträden och är dess verkställande organ.
§ 26. Presidiet utnämner redaktion för exekutivens utkommande tidskrift och andra publikationer.
§ 27. Exekutivens presidium upprättar en avdelning för arbetet bland de arbetande kvinnorna, ständiga kommissioner för enskilda grupper av sektioner (landssekretariat) och andra avdelningar, som är nödvändiga för dess arbete.
IV. Internationella kontrollkommissionen
§ 28. Internationella kontrollkommissionen prövar ärenden, som rör enheten och slutenheten av Kommunistiska Internationalens sektioner likasom också enskilda medlemmars av olika sektioner uppförande som kommunister.
I den andan sysslar Internationella kontrollkommissionen med:
a) prövning av besvär från enskilda partimedlemmar mot sådana åtgärder av de kommunistiska partiernas centralkommittér, som räknas som en disciplinär åtgärd på grund av meningskiljsaktigheter
b) prövning av analoga ärenden, som rör medlemmarna av de kommunistiska partiernas centrala institutioner, och även sådana angelägenheter ifråga om enskilda partimedlemmar, i vilka enligt egen uppfattning Internationella kontrollkommissionen anser sig böra ingripa eller som den förelägges till prövning på förslag av exekutivens beslutande organ.
V. Förhållandet mellan Kommunistiska Internationalens sektioner och exekutivkommittén
§ 29. Centralkommittéerna i samtliga sektioner av Kommunistiska Internationalen liksom också i de som sympatiserande i Kommunistiska Internationalen upptagna organisationerna är förpliktade att alltjämt till exekutiven insända sina sammanträdesprotokoll och rapporter över sin verksamhet.
§ 30. Nedläggandet av funktioner, vare sig av enskilda medlemmar av en sektions centralkommitté eller av hela grupper, är att anse som desorganisation av den kommunistiska rörelsen. Varje ledande post i ett kommunistiskt parti tillkommer icke innehavaren av det ifrågavarande mandatet utan hela Kommunistiska Internationalen. Valda medlemmar i sektionernas ledande centralorgan kan endast med exekutivens bifall nedlägga sina mandat innan nyval företagits. Av resp. partiers centralkommittéer utan exekutivens medgivande godkända avsägelser är ogiltiga.
§ 31. Kommunistiska Internationalens sektioner, särskilt sektionerna i moderländerna och deras kolonier liksom också grannländernas sektioner, har att inbördes upprätthålla intima organisatoriska och informatoriska förbindelser. Detta skall få sitt uttryck i ömsesidig representation vid konferenser och kongresser – liksom också – i samförstånd med exekutiven – genom utbyte av ledande krafter.
§ 32. Två eller flera sektioner av Kommunistiska Internationalen, vilka (som t. ex. i de skandinaviska eller Balkan-länderna) genom gemensamma kampbetingelser politiskt står i förbindelse med varann, kan med exekutivens gillande för att uppnå ett koordinerat uppträdande bilda en federation, som verkar under exekutivens ledning och kontroll.
§ 33. Kommunistiska Internationalens sektioner har att regelbundet till exekutiven inbetala kontingenter, vilkas storlek bestäms av exekutiven.
§ 34. Sektioners kongresser – ordinarie och extra ordinarie – kan inkallas endast med exekutivens medgivande.
§ 35. Kommunistiska Ungdoms-International är en fullt berättigad sektion av Kommunistiska Internationalen och underordnad Kommunistiska Internationalens exekutivkommitté.
§ 36. De kommunistiska partierna måste vara förberedda på att fortsätta sin verksamhet illegalt. Exekutivkommittén är förpliktad att understödja partierna vid förberedandet av den illegala verksamheten.
§ 37. Överflyttandet av medlemmar i Kommunistiska Internationalen från ett land till ett annat är tillåtet endast med medgivande av deras sektions centralkommitté. Kommunister, som har växlat uppehållsort, är förpliktade att inträda i det lands sektion, där de slår sig ned. Kommunister, som utan tillstånd av centralkommittén avrest ur sitt land, får icke upptagas av de andra sektionerna av Kommunistiska Internationalen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)