Första maj 1919

Här kommer en rapport från Vänsterpartiets första maj-firande i Göteborg anno 1919. Ur Västsvenska Kuriren.

"1 maj i Göteborg. En demonstration i strålande sol
Vänsterkommunens demonstrationståg hade av vederbörande myndigheter placerats på övre delen av Linnégatan vilket dock ej hindrade en talrik tillslutning till våra led. Till omkring 3000 beräknades demonstranterna under Vänsterkommunens fanor och standat medan högerkommunens avdelningar samlade omkring tredubbla antalet.
Vårt partis avdelning hade ett 20-tal fanor och standar. Inskriptionerna å dessa väckte livlig anslutning genom sin revolutionära prägel och de aktuella krav som däri manifästerades. Inskriptionerna 'Leve revolutionen i - Ryssland' och 'Ned med kapitalister och jobbare. Fram för arbetets diktatur', mottogas med bifallsrop. Likaså 'Fram för den tredje internationalen', 'Kom ihåg författningskompromissen som berövat ungdomen rösträtten', '8 timmars arbetsdag. Arbetare. Tag saken i egna händer", och en mängd andra inskriptioner.
I spetsen av tåget gick Lindholmens och Hissingstads käcka ungdomar som hade samlats under sin fana ute vid Porslinsfabriken på Hissingen och i ordnat tåg marscherat in till uppställningsplatsen.
Under sång och leverop, från de olika avdelningarna, för Revolutionen och arbetareklassens revolutionära socialistiska kamp, gick så tåget den sedvanliga vägen ut till Heden där uppmarschen skedde kring 3 talarstolar.
Omkring en 8- à 10-tusen åhörare som med spänd uppmärksamhet följde talarnas utläggning av ämnet för dagen och med bifall och entusiasm gav sin anslutning tillkänna samt godkände vårt partis 1 maj-resolution."

"Arbetarefästen å Ullervi
Vänsterkommunens vår- och 1 maj-fäst på Ullervi blev synnerligen vällyckad. Musik och sång i långa banor samt ett överdådigt gott humör hos de besökande gjorde den vackra kvällen till en verkligt trevlig sådan för de 4,000 deltagarna.
En fotbollsmatch spelades mellan Virgo & Kamraternas B-lag varvid Virgo segrade. Hur detta var möjligt är inte gott att säga, möjligen råkade någon förlupen kula gå mellan stolparna. Många vackra bollar spelades, både höga och långa men mera sällan såg man någon ansats till spel.
Göteborgs gymnasikförening hade en mycket lyckad uppvisning. Fö dem som inte aktivt deltagit i idrotten eller varit speciell fotbollsdåre, göra sig nog reflektionerna att gymnasik är oändligt mycket vackrare än fotboll. Man såg inte ansträngningarna, allt gick lugnt och jämnt, men man visste att de funnos där. Säkerligen var denna uppvisning en mycket god propagande för gymnastken. Bifallet tycktes aldrig vilja sluta.
Nationaldanssällskapet hade en vacker uppvisning av danser varibland förekom Vingåkersdans, skrälåt m. m.
I gångtävlan blev järnarbetare n:r 1 med järnvägsmännen som 2:a, I dragkampen segrade kullagerfabrikens lag. Som god tvåa kom järnarbetarnas politiska klubbs lag. De flästa besökande saknade väl dansen, men säkerligen var, trots detta, ingen missbelåten med sin 'dag'."

1918-12-04: Kvinnorna och valet

I december 1918 gick Göteborg till stadsfullmäktigeval. För första gången fick kvinnor delta, någon som SSV förstås tog fasta på. Det ska dock sägas att valresultatet blev uselt. Varken Sofia Svensson, eller någon annan vänstersocialist fick ta plats i stadsfullmäktige.


Ur Västsvenska-kuriren:

Med glädje konstatera vi kvinnor, att vänstersocialisterna såsom första namn på sin valsedel för stadsfullmäktigevalen i 2:dra kretsen, upptaga en kvinna, därmed visande, att de faktiskt vilja ha en kvinnlig representant, och ej endast som andra partier söka vinna kvinnornas röster genom att någonstädes nederst på listan (resp. 4:de och 9:de(!) namn) placera en kvinna. De ha också lyckats vinna en särdeles god kandidat, nämligen folkskolläraren och barnavårdsmannen Sofia Svensson. Genom sitt mångåriga med aldrig sviktande energi bedrivna arbete såväl inom skolan, som på´skilda sociala områden har hon gjort sig så väl känd inom vårt samhälle, att vi ej behöva mycket orda om hennes lämplighet för mandatet ifråga. Några synpunkter blott. Av vikt för oss kvinnor särskilt är att få en representant, hemmastadd med och intresserad för sådana frågor som barnavård, ungdomens uppfostran, barnbespisning o. dyl. och icke minst bostadsfrågan. Fröken Svensson har nämligen under sin verksamhet som folkskollärare i ett av de fattigaste distrikten samt som krets ombud i barnavårdsnämndes haft rika tillfällen att studera de mindre bemedlades bostadsförhållanden.
Fröken Svenssons klara förståd, varma hjärta och omutligt självständiga väsen borgar för, att hon som stadsfullmäktig skulle göra en god insats i vårt samhälles utveckling till större rättfärdighet.
Vi anropa därför icke blott arbetarepartiets kvinnor, utan kvinnor av alla partier, som önska en dugande representant för kvinnornas och kanske främst barnens intressen inom samhället.
Rösten fredagen den 6 dec. 1918 med den valsedel vars första namn är Sofia Svensson.
Kvinnliga väljare inom 2:dra valkretsen

Styrelsemöte 1918-10-04

Jag fortsätter att publicera artiklar ur SSV:s (Vänsterpartiets) västsvenska tidning. Tycker att den här rapporten från motsvarande distriktsstyrelsen 1918 säger en del om läget då. Dels kampen för att få mat till Göteborg, dels solidariteten med Finlands kämpande arbetarklass, en solidaritet som gjorde att man bildade en kommitté över partigränserna med syndikalister och ungsocialister. SAP stod dock utanför. Dessutom anställdes distriktets allra första ombudsman.

(Handsöl (plur. av fsv.handsal,eg. det som lämnas i handen, gåva: senare ledet-söl är besläktat med sälja,eg. överlämna) med ålderdomlig anstrykning: den första försäljning någon gör under dagen, och de penningar han därför erhåller; även: köpskål; handpenning vid köp el. avtal.) --- Ordförklaring ur "Svensk uppslagsbok" (1955)

Ur tidningen "Västsvenska kuriren" 1918-10-09:

Göteborgs vänsterkommun höll möte fredagen den 4 dennes varvid bland annat behandlades frågan om anställande av en expeditör. Kommunen beslutade anställa hr Carl Stålbärj.
Rapport förelåg från styrelsen om vad som åtgjorts i potatisfrågan. Då meddelanden lämnats i prässen om att 12.000 ton danska potatis erbjudits Göteborgs Livsmedelsnämnd, men att nämnden icke kunde lagra med än 3.000 ton hade kom.-styrelsen för att om möjligt rädda åt Göteborg hela partiet, utlyst offentligt möte i frågan. På detta möte där potatisransoneringen diskuterades, cirkulerade listor där personer som hade möjlighet att själv lagra sin potatis, kunde anteckna sig. Sedermera hade nämndes direktör emellertid meddelat, att Göteborgs potatisbehov säkerställts inom landet, varför man inte behövde reflektera på den danska potatisen.
Styrelsen hade också gjort telegrafisk förfrågan hon F. H. K. huvuvida icke kunde ordnas så att innehavare av transportssedlar finge ha beställd potatis lagrad hos säljaren och taga hem den i mindre poster. På denna förfrågan hade svar ingått att bestämmelser i denna riktning vore att vänta.
Kommunmötet beslutade ge styrelsen i uppdrag att utarbeta ett uttalande angående potatisfrågans nuvarande läge.
Styrelsen rapporterade vidare att den tagit initiativet till bildandet av en lokal Finlandskommitté med uppgift att omhänderta hjälpen till våra finska kamrater. I denna kommitté hade inträtt: för Göteborgs Vänsterkommun Ture Rylander, Sofia Svensson och John Andersson, för Göteborgs L. S. G. A. Carlsson, för Olskrokens L. S. J. H. Carlsson och för Haga Soc. Ungdomsklubb Edvardsson samt J. G. Lindfors.
Vidare beslöt kommunen att tillsammans med ungdomsklubbarna ordna kommissionärskapet för böcker och broschyrer så att bättre samarbete åstadkommes.
Mötet avslöts med upptagande av frivillig kollekt, som handsöl åt den nybildade lokala finlandskommittén.

Västsvenska kuriren

1918 beslutade Vänstersocialisterna i Västsverige (eller Västsverge som de skrev) att starta en ny tidning. Resultatet blev "Västsvenska kuriren" som var partiets organ fram till 1929, då "Arbetartidningen" startades. Så här beskrev redaktionen tidningens uppgifter i det allra första numret 29 september 1918:

"Till Publiken!
Behovet av ett samlande och enande organ för Västra Sverges vänstersocialister och ett agitationsmedel inom prässen för vår rörelse torde icke vara omtvistat. En återblick på våra svårigheter vid fjolårets valkampanj torde vara nog för att för var och en fullt klargöra icke blott önskvärdheten utan nödvändigheten av ett språkrör för våra idèer i denna del av Sverge, en plattform för våra strider och, inte minst, en möjlighet till självförsvar.
Den antimilitaristiska, revolutionära socialismen har en kompakt, väl rustad samhällelig majoritet emot sig. Den möter upp, vår nya rörelse och dess tidningsorgan mot en burgen borgarpräss med stora later, självmedveten, tvärsaker och viktig hållning, in i sitt innersta föraktande och hatande vår kamp mot den 'lilla statskonstens' misslyckade samhälle. Till denna borgerliga försvarsrörelse gent emot den revolutionära socialismen har numera på det kraftigaste, enhetligaste och fullkomligaste sätt slutit sig dessa, vilka en gång voro våra partivänner, innan ledarne förde deras tankar in på nya banor och tvang de viljelösa skarorna i härnad mot sin egen socialistiska tro. Högersocialismens intollerans, Brantings hjärtliga hat och socialpatriotismens allsidiga förföljelse mot oss till vänster, tvinga oss till kraftig socialistisk samling kring våra organ och till en stridsduglighet och kampvilja som socialismens folk aldrig någonsin ens i sitt första stridsläge behövde känna.
I och genom ministersocialismen har den svenska arbetarerörelsen vandrat in i ett alldeles nytt och främmande skede. Soc.-dem. och dess avläggare utveckla en kraftig advokatyr för sitt svek mot socialismens program och understryka denna med sin hänsynslösa presskampanj mot vårt parti. De abnorma tidsförhållandena ha gjort det möjligt för Branting i Sverge liksom för partiledarne i de flesta länder att plantera sina röda dukar som fanborg kring tronerna, och den republikanska socialismen är för dem en barndom, eller ett gravlagt skede. 'Folkets sak' ligger numera här hemma i liberalismens händer. Denna är assisterad av socialdemokratiska högern, och därmed har detta parti förlorat rätten till kritik och kritiskt uppträdande gent emot dem som makten hava. Det enda parti, som nu besitter möjligheterna att föra folkets socialistiska talan är vårt, och dess press har fördensskull den största uppgift.
Vi försäkra våra kamrater och vänner, att Västsvenska Kuriren skall söka göra sitt bästa för fyllandet av sin plats som organ för en revolutionära socialistisk åskådning. I det provnumret härmed överlämnas åt den ärade allmänheten vilja vi ock delgiva något av våra
Planer och arbetsprogram
Förutom de spörsmål, som direkt höra hemma under vårt partiprogram och inrymmas i vår partipolitik, och med blicken städse fästad på vår internationella rättssamhälles framskapande, vilja vi icke uraktlåta att kritisera utåt och inåt. En vaken kritik, ärlig och allsidig, skärper blicken, väcker eftertanken, höjer arbetslusten. Hänsynslösheten gäller våra motståndare men på ett annat sätt också oss själva.
Liksom vi föra i skölden en hänsynslös kritik, vilja vi ock så allsidigt som möjligt föra klasskampens ekonomiska, sociala och kulturella talan. En treenighet som icke kan särskiljas!
Kvinnorörelsen har en stor plats i vår tidning. Vi önska ingenting högre, än att vårt program kunde redigeras så, att kvinnorna fatta intresse för våra ideer, följa dem och arbeta för dem.
Genom bokanmälningar och uppsatser vilja vi efter bästa förmåga söka föra folkbildningsprogramets talan, och den fria diskussionen skall städse, i mån av tidningens utrymme vara välkommen.
Genom tillmötsgående från våra mest framstående stilister inom partiet och erkände experter på det politiska, sociala och kulturella området redaktörerna C. N. Carlseson och Z. Höglund bliva i tillfälle att hålla vår läsekrets i kontakt med de internationella spörsmålen.
Förbuds- och humanistiska spörsmål hava vår hjärtliga medverkan.
Västsvenska Kuriren vill först och sist i sin kamp strängt skilja på den urvattnade demokratin och den livslevande, blodröda socialismen.
Redaktionen."

Kommunala valen 1938

Landstingsvalen 1938 blev en liten framgång för kommunisterna som ökade från 70 till 101 landstingsledamöter. Valet blev också en framgång i Västsveriges städer, där med nästan helt och hållet lyckades tränga ut Socialistiska Partiet. Socialisterna fick två mandat i Trollhättan, men det var också allt. Kommunisterna fick 20,9% och hela 9 mandat i Mölndal; 14,7% och 8 mandat i Göteborg. Fyra mandat fick man i Lidköping, 3 i Tidaholm, 2 i Lysekil, Mariestad, Skövde och Tidaholm samt ett mandat i Trollhättan, Alingsås och Borås.

Kommunala valen 1934-35

Valet 1934 visade på måttliga framgångar för såväl sillénare och kilbomare (som nu bytt namn till Socialistiska partiet). En undersökning kring röstandes ålder gjordes i samband med valen, som visade att samtliga arbetarpartier var överrepresenterade bland väljare under 27 år.

Sammantagna resultat för stadsfullmäktigevalen. Första kolumnen visar på det totala resultatet, andra kolumnen på väljare under 27 år. (Åldersindelningen är baserad på en urvalsundersökning, och därmed inte helt säker.)
Högern 29,4%, 17,9%
Folkpartiet 12,4%, 10,6%
Socialdemokraterna 45,8%, 49,5%
Socialisterna 6,1%, 9,9%
Kommunisterna 3,9%, 6,8%
Nazister 2,4%, 5,3%

Totalt blev 70 kommunister (+46) och 94 socialister (+33) valda till stadsfullmäktige. Noterbart är även att 8 nazister blev valda, varav 1 tillhörde Furugårdsriktningen, 1 Ekströmsriktningen och 6 Lindholmsriktningen.

Resultat i Västsverige för SKP och SP. Antal mandat inom parentes.
Göteborg SKP 10,6% (5), SP 5,3% (2)
Mölndal SKP 15,3% (6), SP 6,1% (1)
Lysekil SKP 4,3% (1)
Strömstad SKP 5,0% (1).
I Älvsborgs län blev enbart SP representerade, med ett mandat i vardera Vänersborg, Trollhättan och Alingsås samt två i Borås. I Skaraborg fick SP ett mandat i vardera Lidköping, Skara och Tidaholm. SKP fick två mandat i Mariestad, Lidköping och Tidaholm.

Nazisterna fick 4,8% i Göteborg, vilket gav dem två mandat. Övriga städer där nazisterna vann inträde i stadsfullmäktige (med ett mandat i varje) var: Eksjö, Skanör, Mariestad, Härnösand, Umeå och Boden.

Kommunala valen 1930-31

Det kommunistiska partiet splittrades i två riktningar 1929, de s. k. kilbomarna och sillénarna. Kilbomarna ställde i regel upp i valen tillsammans med socialdemokraterna under beteckningen ”Arbetarepartiet”. Sillénarna ställde upp ensamma under rubriken ”Klass mot klass”. Valet innebar en stor motgång för kommunisterna. Exempelvis gick partierna från redan låga 14 landstingsledamöter 1927 till endast 9 1931. Detta motsvarade 8 promille av det totala antalet. Det ska dock sägas att detta till stor del av resultatet av valsystemet som missgynnade kommunisterna. Hade man haft ett proportionellt valsystem hade de båda kommunistiska partierna åtminstone fått 40 mandat. I valen till stadsfullmäktige runt om i landet fick kommunisterna sammanlagt 85 mandat, varav 61 kilbomare och 24 sillénare. Av dessa bara bara en kvinna.

Valresultat i Västsverige (S = sillénare, K = kilbomare)
Göteborg SKP(S): 2,5% SKP(K): 3,1%
Mölndal SKP(S): 4,0%, SKP(K): 8,2% (3 mandat)
Strömstad SKP(S): 6,1% (1 mandat)
Borås SKP(K): 4,6% (2 mandat)
Åmål SKP(K): 3,5% (1 mandat)
Mariestad: SKP(K) 4,3% (1 mandat)
Lidköping: SKP(K) 3,9% (1 mandat)
Skara: SKP(K) 3,0% (1 mandat)
Tidaholm: SKP(S) 6,7% (1 mandat), SKP(K) 4,2% (1 mandat)

Splittringen orsakade således en del omgrupperingar i bland kommunisternas stadsfullmäktige. Mest noterbart är väl att partierna helt slogs ut från Göteborgs stadsfullmäktige. Noterbart är även att kilbomarna generellt sätt var större än sillénarna även i Västsverige. T.o.m. i Göteborg är kilbomarna större, något som snart dock skulle förändras