Valet 1924 ägde rum strax efter 1924 års partisplittring, då en del av partiet (kilbomarna) stannade kvar i Komintern, med andra (höglundarna) skapade ett kommunistiskt parti utanför den kommunistiska internationalen. Båda partierna hette SKP och för att särskilja dem använde även den officiella valstatistisken beteckningarna ”kilbomare” och ”höglundare”.
Röstdeltagande minskade något, från 62,0% till 60,0% för männen och från 47,2% till 46,7% för kvinnorna.
Valresultatet var enligt följande:
Höger 26,1 (+0,3)
Bondeförbundet 10,8 (-0,2)
Liberala + frisinnade 16,9 (-2,2)
Socialdemokrater 41,1 (+1,6 om man räknar in VS som hade anslutit sig till SAP. Annars +4,7)
Kommunister 5,1 (+0,5) (varav Höglund 1,5 och Kilbom 3,6)
För kommunisternas del innebar detta fem riksdagsplatser, varav fyra för kilbomarna och en för höglundarna. Kilbomarnas mandat kom från Norrbotten (2 st), Gävleborg, Värmland ; höglundarnas från Västernorrland. Till skillnad från den föregående splittringen ställde båda partifraktionerna upp i de allra flesta valkretsarna. Sympatiskt nog ställde man upp, tillsammans med SAP, under beteckningen ”Arbetarepartiet”, för att inga röster skulle gå till spillo. Splittringarna hade dock medfört en kraftig försvagning i norra Sverige i jämförelse med de tidigaste valen SSV/SKP ställt upp i. Inte ens i Norrbotten lyckades kommunisterna bli större än SAP (25,5 för SAP, 23,9 för SKP).
Valet i Göteborg
I Göteborg gjorde kommunisterna ännu ett val i paritet med riksgenomsnittet. SKP fick 5,9%. Intressant är att Göteborg är en av få valkretsar där höglundarna överhuvudtaget inte ställde upp. Alla de 5,9 procenten (4 309 röster) tillhör alltså de Kominterntrogna.
I och med Göteborgs expansion (det folkrika Örgryte hade inkorporerats i staden) är det lite vanskligt att göra jämförelser med tidigare val. I vilket fall fick partiet inget riksdagsmandat. Det skulle dröja ända till 1936 års val.
På kommunisternas valsedel stod följande namn:
1. Ernst Ohlsson, metallarbetare
2. Marin Andersson, stadsfullmäktige
3. Wallentin Eliason, ombudsman
4. Bror Westergren, kommunalarbetare
5. Vilma Janson, fru
6. Einar Adamson, redaktör
7. Claes Ivar Olsson, posttjänsteman
8. Harry Rådlund, målare
9. Johan Adolfson, tillskärare
De fem starkaste valkretsarna i Göteborg för kommunisterna var:
12,5%: 8:e (Sannegården m. fl. områden på Hisingen)
12,4%: 9:e (Brämaregården m. fl. områden på Hisingen)
10,4%: 6:e (Del av Bagaregården samt Gamlestaden)
9,9%: 27:e (Del av Majorna)
8,7%: 2:a (Nordstaden samt del av stadsdelen Inom Vallgraven)
Partiet är alltså starkt i Hisingens arbetarområden och i Östra Göteborg (även Olskroken gjorde att bra val, med 8,5%). Siffrorna i arbetarstadsdelarna Gårda (7,9%) och Annedal-Haga (5,1%) och Haga-Pustervik (4,9%) är aningen lägre. Allra sämst gick det, förstås, i överklasstadsdelarna. 1,1% resp. 1,4% i Vasastadens båda valkretsar och 1,0% i Lorensberg.
I Göteborgs omnejd (jag undersöker främst Bohuslän) fick partiet anmärkningsvärda resultat i:
33% Jonsered
21% Malmön
16% Hunnebostrand
11% Mölndal
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar