Värdeformsanalys i Sovjetunionen

Den värdeformsanalys som Marx gör i början av Kapitalet har inom den traditionella sovjetiska marxismen-leninismen tolkats som en beskrivning av en historisk process. Många nutida läsare ser den snarare som en logisk analys. Nedan följer några översättningar av utdrag ur ”Politische Ökonomie. Lehrbuch”, tryckt i DDR 1964 men baserad på en ryskspråkig sovjetisk lärobok från 1959.

Om den enkla värdeformen: ”Ursprungligen hade utbytet, så som det uppstod redan i ursamhället, en tillfällig karaktär och genomfördes i en form där en produkt omedelbart byttes mot en annan. Detta utvecklingsstadium av utbytet motsvaras av den enkla eller tillfälliga värdeformen. 1 yxa = 20 kilogram korn

I den enkla värdeformen kan yxans värde bara uttryckas i bruksvärdet hos en vara, i vårt exempel kornets.”

Om den utvecklade värdeformen: ”Med uppkomsten av den första stora samhälleliga arbetsdelningen – avskiljandet av herdestammarna från de övriga stammarna – blir utbytet mer regelbundet. Enskilda stammar, t. ex. de som bedriver kreatursskötsel, börjar att producera överskottsprodukter som de byter mot produkter från jordbruk eller hantverk. Denna utvecklingsnivå motsvarar den totala eller utvecklade värdeformen. Vid utbytet är nu inte längre två utan en hel rad varor delaktiga: 1 får = 40 kilogram korn eller 20 meter linneväv eller 2 yxor eller 3 gram guld osv. Här är värdet inte uttryckt i en varas bruksvärde utan i flera varors, som alla gäller som ekvivalenter. Samtidigt erhåller de kvantitativa förhållanden i vilka varor uttrycker sig en mer stabil karaktär. Men trots detta kvarstår utbytet av en vara mot en annan på denna utvecklingsnivå.”

Om den allmänna värdeformen: ”Med utvecklingen av den samhälleliga arbetsdelningen och varuproduktionen visar sig det omedelbara utbytet av en vara mot en annan som otillräckligt. I utbytesprocessen uppträder svårigheter som är ett resultat av de ökande motsägelserna [Widersprüche] i varuproduktionen, motsägelser mellan privat och samhälleligt arbete, mellan bruksvärde och varornas värden.” ”Ur varornas krets urskiljs en vara, t. ex. kreatur, mot vilken alla andra varor kan bytas. Denna utvecklingsnivå hos utbytet motsvarar den allmänna värdeformen. 40 kilogram korn eller 20 meter linneväv eller 2 yxor eller 3 gram guld = 1 får.” ”Den allmänna värdeformen kännetecknas genom att gradvis alla andra varor utbytes mot den vara som har rollen som allmän ekvivalent.”

Om penningformen: ”Produktivkrafternas fortsatta tillväxt, övergången till metallverktyg, den andra stora samhälleliga arbetsdelningen – skiljandet mellan jordbruk och hantverk – ledde till varuproduktionens vidareutveckling och utvidgandet av marknaden. De många olika varorna som kunde agera som allmän ekvivalent motsvarade inte längre den växande marknadens behov, utan det krävdes en övergång till en enhetlig ekvivalent.” ”Så snart som rollen av allmän ekvivalent uppfylldes av en vara uppstod värdets penningform. Olika metaller började få rollen som penning, och till slut erövrade ädelmetallerna guld och silver denna roll.”

Man kan fråga sig varför man gör kopplingen mellan historiska epoker och olika värdeformer. Marx gör ju inte den kopplingen i Kapitalet. Det är också tydligt att man tänker sig ett premonitärt värdebegrepp. Åtminstone enligt min tolkning ser man värdet som något som kan finnas utan penningen. Man bryr sig inte heller om distinktionen mellan värde och bytesvärde.