Den tyska ideologin – boken som inte finns

Band 3 av Marx-Engels-Werke ägnas nästan helt och hållet åt ett manuskript som givits titeln ”Die deutsche Ideologie. Kritik der neuesten deutschen Philosophie in ihren Repräsentanten Feuerbach, B. Bauer und Stirner, und des deutschen Sozialismus in seinen verschiedenen Propheten”, alltså ”Den tyska ideologin. Kritik av den nyaste tyska filosofin i dess representanter Feuerbach, B. Bauer och Stirner, samt av den tyska socialismen i dess olika profeter”, gemenligen kallad ”Tyska ideologin”. Problemet är bara att någon sådant sammanhållet manuskript inte finns. Det rör sig om en kompilation av ett antal olika texter som skrivits av Marx och Engels under åren 1845-47. I arbetet med att göra manuskripten till en någorlunda enhetlig skrift har utgivarna tagit sig en hel del friheter. Först år 2017 publicerades texterna i Marx-Engels-Gesamtausgabe i versioner som ligger närmare originalen. Jag säger närmare eftersom det inte går att publicera manuskripten helt och hållet i deras originalform. Det rör sig om ett helt gäng olika anteckningshäften, varav somliga skadade rent fysiskt, där viss oreda råder och där man inte alltid med säkerhet kan säga i vilken ordning de är skrivna eller i vilken ordning de rent logiskt passar in i en högst eventuell enhet.

Bakgrunden är att Marx och Engels (tillsammans med Moses Heß som de tydligen var på talande fot med just då) planerade att ge ut en kvartalstidskrift. Det första numret skulle ägnas åt en kritik av unghegelianerna, det andra numret åt den s. k. sanna socialismen. De tre vännerna ägnade en hel del möda åt att hitta en lämplig förläggare i Tyskland. Vissa kontakter knöts, och eventuellt slöts även ett muntligt kontrakt med en förläggare, vilket denne senare dock förnekade. I april 1846 hade man kommit så långt i arbetet att kapitlet om Max Stirner kunde smugglas in i Tyskland. I maj hade man ännu fler texter klara i tryckfärdigt skick, och smugglade även dessa till Tyskland (eller Preussen för att vara noga). De tilltänkta förläggarna drog sig dock ur.

Det känns som om Marx och de andra överskattade möjligheterna att ge ut en radikal tidskrift i Tyskland, precis som de överskattat möjligheterna för de tysk-franska årsböckerna tidigare. Den politiska konjunkturen var inte särskilt gynnsam under dessa år, något som skulle förändras kraftigt under revolutionsåren 1848-49.

När planerna på en tidskrift lades ner arbetade Marx och Engels istället enligt en plan på att ge ut sina texter som två böcker. De blev i samma veva ovänner med Heß, så han var ute ut bilden. Det enda märkliga med denna konflikt var att det verkar som om Engels var den som blev mest sur på Heß. Annars var det Marx som var snubben som hamnade i livslånga konflikter med folk. Marx och Heß skulle t o m komma att samarbeta lite grann i framtiden.

Sista kända försöket att publicera boken eller böckerna (det är en smula oklart om det i detta läge handlade om en eller två böcker) ägde rum i juli 1847. Det är också nu som Marx för första och enda gången kallar boken ”Tyska ideologin”. Efter det verkar det som de båda gav upp. Dessutom skulle ju 1848 föra med sig en europeisk revolution där de båda skulle bli mycket aktiva som redaktörer och journalister. Men det är en berättelse för nästa blogginlägg.

Marx skriver om sitt och Engels arbete i det berömda förordet till ”Till kritiken av den politiska ekonomin”.

”Manuskriptet, två digra oktavband, hade för länge sedan anlänt till sin förlagsort i Westfalen, då vi fick underrättelsen om att ändrade omständigheter omöjliggjorde tryckningen. Vi överlämnade manuskriptet åt råttornas gnagande kritik och det desto hellre som vi nått vårt viktigaste syfte - att reda ut begreppen för oss själva. ”

Sedan föll texterna i glömska. Engels fick dem efter Marx död 1883 och gjorde vissa anteckningar i dem. Han kan ha haft dem till hands när han skrev ”Familjens, statens och privategendomens ursprung” samt ”Ludwig Feuerbach och den klassiska tyska filosofins slut”. Efter Engels död har åtminstone August Bebel, Eduard Bernstein och Franz Mehring tittat på dem. Samt bringat viss oordning tydligen. Det rörde sig ju om ett helt gäng anteckningsböcker och det var väl lätt hänt att de hamnade i oordning.

1932 gavs ”Den tyska ideologin” ut i såväl Tyskland som Sovjetunionen, dock i olika versioner. De politiska konjunkturerna hade blivit sådana att man inte hur som helst kunde presentera Marx och Engels skrifter, utan de försågs med ett förord i enlighet med tidens stalinistiska ideologi. Man betonade textens enhetlighet och gav dessutom kritiken mot Feuerbach det främsta utrymmet, något som inte med nödvändighet motsvarade Marx och Engels intentioner. I samma anda publicerades texten i Marx-Engels-Werke 1958. Men redan på 1960-talet uppstod en debatt kring hur texten skulle förstås och om de befintliga kompilationerna var rimliga. Redan under början av 1970-talet påbörjades arbetet med att ge ut texterna i en form som mer motsvarade originalen. Det visade sig dock vara ett mycket komplicerat arbete. Det dröjde ända till 2017 innan Marx-Engels-Gesamtausgabe publicerade texten i en ordentlig källkritisk form.

Detta om uppkomsthistorien och texternas fortsatta liv. Men vad handlar de om?

Marx och Engels skriver i en polemisk situation. De begår kritik mot diverse samtida radikala tänkare, men formulerar i sin kritik även sina egna åsikter. Utgångspunkten är inte som 1900-talets utgivare hävdat kritiken mot Feuerbach, utan snarare mot Bauer och Stirner. Tvärtom tvekade de båda om de skulle kritisera Feuerbach. Han sågs som den främste tänkaren bland tidens intellektuella radikaler och hade dessutom nyligen bekänt sig till kommunismen.

Så här sammanfattas skriften i tyskspråkiga wikipedia. (Översättningen huvudsakligen gjort med wikipedias översättningsverktyg, därav det något haltande språket.)

”I Die Deutsche Ideologie etablerar författarna ett samband mellan människors livsvillkor och deras tankar. I synnerhet är tankarna hos människor från en viss epok, region och social position om moral, etiska begrepp, skönhetsideal etc. alltid en återspegling av de specifika levnadsvillkoren för denna epok, region och samhällsklass (och skikt etc.). ). Enkelt uttryckt kan man säga: Medvetandet bestämmer inte livet, utan livet bestämmer medvetandet. De olika livsvillkoren i en viss epok och region återspeglas i en hierarkisk ordning av de olika klasserna . Tankarna hos medlemmarna i alla klasser fungerar här för att säkerställa styret av den klass som drar mest nytta av respektive social struktur. De dominerande tankarna är alltid de styrandes tankar. Den härskande klassens intressen framställs som de som skenbart är gemensamma för alla samhällsmedlemmar. Marx och Engels hänvisar till idéer som tjänar den härskande klassens intressen och som framställs som de enda giltiga som ideologi . Ideologi kan avslöjas genom kritik, men elimineras endast genom revolutionär praktik ("omvälvande praktik", som Marx skrev i den tredje tesen om Feuerbach ) genom att förändra de materiella förhållandena. Den tyska ideologin markerar gränsen mellan den så kallade tidiga och den mogna Marx, dvs hans lösgörande från Feuerbachs humanistiska materialism. Den innehåller, som Engels skrev, den första formuleringen av Marx "stora teori", den historiska materialismen.”

Dessutom börjar idén ta form att borgarklassens revolution måste föregå arbetarklassens. Detta skulle få konsekvenser under 1848-49 års revolutioner då Marx och Engels visserligen hoppades på att arbetarklassen skulle mogna och få förmågan att ta makten, men under tiden skulle arbetarrörelsen stödja bourgeoisins kamp mot kungahus, byråkrati och feodala kvarlevor.