"Med historien som motståndare". Det tidiga 80-talet

VPK:s situation vid 80-talets början var ganska mångtydig. De delar av det kommunistiska arvet som Bergner väljer att totalt bortse från (alltså den traditionella fokuseringen på fackliga och lokalpolitiska frågor) hade börjat vittra bort. En hel del kommunistiska arbetsplatsorganisationer hade följt med APK-utbrytarna, andra hade tynat bort. Men, vilket Bergner väljer att nämna, andra kampformer hade tillkommit i form av miljö- och kvinnorörelserna.

Den internationella situationen präglades fortfarande av det kalla kriget. En lång rad länder i Afrika och Asien hade under de föregående decennierna tillkämpat sig sin frihet från de gamla västeuropeiska kolonialmakterna. Detta var en process som underlättats genom att de fått stöd från Sovjetblocket, helt oavsett vilka skäl man anser att Moskva hade för sitt stöd. Samtidigt hade NATO påbörjat en intensifierad upprustning av militären och flera länder i Nordamerika och Västeuropa hade börjar nedmontera sina välfärdssystem.

Detta är den bakgrund man måste ha för ögonen om man ska förstå vissa VPK:ares naiva syn på Sovjetunionen.

För, föga förvånande, är det fortfarande relationen till Sovjet som intresserar Bergner, även om han nu som tidigare låtsas som om det handlar om ett odefinierat "kommunistiskt arv".

Bergner går med viss noggrannhet genom partiets debatter kring frågor som Vietnams intåg i Kampuchea, Sovjetunionens inmarsch i Afganistan, undantagstillståndet i Polen osv. Han avstår dock att berätta för läsaren vad detta har med hans explicita syfte att göra.

Den bild han ger stämmer ganska väl överens med mina egna kunskaper om perioden i fråga. Det fanns ett antal VPK:are som höll fast vid en blind tro på Sovjetsystemets överlägsenhet. Dessa var dock väldigt få. Det fanns en större grupp som såg östblocket som en allierad, en antiimperialistisk huvudkraft, som behövdes som en motvikt mot USA på den internationella arenan, men vars brister var stora. Slutligen fanns det en grupp som var mer principiellt negativa till Sovjet.

Persoligen har jag svårt att förstå hur tänkande människor under 1980-talets början kunde tro att Sovjetunionen stod för ett mer framskridet och humant politiskt och ekonomiskt system än exv. Sverige under samma tid. Å andra sidan får man inte glömma bort vad det västliga alternativet innebar. USA hade visserligen den i Per Ahlmark-liberalers sinne goda smaken att bara ägna sig åt massmord i den s. k. tredje världen, men där gjorde man det å andra sidan med desto större frenesi. Under 1980-talet styrdes större delen av Latinamerika fortfarande av blodsbesudlade militärjuntor som satt vid makten med USA:s stöd. I Indonesien härskade massmördaren Suharto på samma sätt och Kongo ("Zaire") hade sin Mobutu. Det var i relation till dessa bödlar som VPK gjorde sin internationella analys och kom till slutsatsen att östblocket var det minst onda alternativet.

Detta innebär dock inget försvar för att partiet fortfarande hade vad man kallade för "broderliga relationer" till de statsbärande partierna i Östeuropa. Det är inte så konstigt att vissa partimedlemmar, eller f.d. sådana, efter östblockets kollaps drabbades av minnesförlust. Som den f.d. vice ordförande som åkt på partiresa till Leningrad, men några år senare bestämt förnekade att han överhuvudtaget kallat sig kommunist. Vilket han hade gjort. Men för honom var det tydligt viktigt att distansera sig från själva ordet "kommunist".

Nåväl, det här var väl mest egna funderingar kring det tidiga 1980-talet. Bergner börjar blir tjatig i sin repetivitet och jag orkar inte riktigt bry mig om hans detaljerade referat av partiinterna diskussioner. Kanske blir hans bok intressantare när vi kommer till 1990-talet. Då kan väl inte ens han hävda att relationen till Sovjet (som ju upphört existera) är en del av den kommunistiska identiteten. Eller? (Jag är alltså inte retorisk eller ironisk. Har ännu inte läst vidare, och har ingen aning om vad Bergner kommer att komma fram till. Men mer än halva boken återstår och byter han inte perspektiv snart så har jag svårt att se vad resten av boken kan tänkas handla om.)