Lenin 1917

Så här beskrevs Lenin i en artikel i vänstersocialisternas tidning "Politiken" 5 april 1917. Ha i åtanke att detta är innan Lenin ens återkommit till Ryssland. Han är en maktlös skriftställare och politisk organisatör i exil i Schweiz, helt utan inflytande annat än inom det fortfarande lilla ryska socialdemokratiska partiet.

---

Lenin - den ryska radikalsocialismens ledare
Den man, vars porträtt ovan avtrycks, är en av den ryska socialdemokratins mäst ryktbara ledare. Han har växt upp med - och ur - det ryska proletariatets massrörelse, och hela hans liv, hela hans tänkande och handlande är oskiljaktigt förbundna med det ryska proletariatets öde. I lycka och olycka, i ögonblick av stolta revolutionär triumg och i de långa åren av kontrarevolutionärt tyranni förblev han trogen arbetarklassens och Internationalens intressen, och det finns för honom endast ett mål: socialismen, endast ett medel: klasskampen, endast en jälte: det revolutionärta, internationella proletariatet.
N. Lenin uppträdde som ung socialdemokratisk skiftställare och politiker redan under första hälften av 1890-talet. Det var en oinskränkta despotismens tid och varje socialistiskt arbete straffades med fängelse eller deportation till Sibirien. Men den unge Lenin och hans kamrater kunde arbete i hemlighet, anlägga hemliga tryckerier, anordna underjordiska möten - detta allt omgivna av tsarismens tusenögda spioner. Naturligtvis blev emellertid "förbrytarna" dock en dag häktade och måste sitta månader i fängelse, innan det allsmäktiga polisdepartementet behagade bestämma på vilken långt bort belägen plats i det stora ryska riket de skulle sona sina synder. Lenin vart sänd till Sibirien och måste stanna där tre år.
Men den proletäriska massrörelsen, vars pionärer Lenin och hans kamrater var, utvecklade sig under tiden med jättesteg och ännu innan L. hade avtjänat sitt straff, var han på det klara med att tiden vore inne för organiserande av det socialdemokratiska partiet och att man som centrum för organisationen måste ha en tidskrift. Så snart han blev fri, for han över ryska gränsen och grundade i utlandet med kamrater och den gamla socialdemokratiska gruppen Plekhanov - Axelrod - Zassulitsch tidskriften Iskra (Gnistan).
Iskras intellektuella och organisatoriska inflytande på den ryska socialdemokratin - den tiden huvudsakligen bestående av studerande ungdom och en numerärt obetydlig förtrupp av arbetarklassen - var oerhörd. Detta litterära företag gav möjlighet att samla de spridda krafterna, att ordna och rena idévärlden från antimarxistiskt mischmasch samt skapa grundvalarna för en partiorganisation. Det lyckades också att sommaren 1903 sammankalla den första värkliga partikongressen, som tyvärr dock slutade med en klyvning mellan den marxistiska majoriteten och den opportunistiska minoriteten.
Nu började de långa inre striderna mellan ryska socialdemokratins båda grupper, vari Lenin alltid stod trogen den konsekventa marxismen. År 1905 efter de ryktbara oktoberdagarna, kom han till Petersburg och startade den första legala socialdemokratiska tidningen därstädes. Novaja Zhysn (Det nya livet). Efter Stolypin-historien den 3 juni 1907 måste han fly. först till Finland, sedan till utlandet. Det nu pågående kriget träffade honom i Österrike, varifrån han med nätt nöd lyckades komma till Schweiz och där har han oavbrutet kunnat bedriva sitt socialdemokratiska arbete.
Det mäst karaktäristiska för denna man är hans outtröttliga energi och hans ovanliga principklarhet, som under reaktionsåren jälpt honom att förbli den revolutionära socialdemokratin trogen och samla sina meningsfränder kring Internationalens fana. Så har han uppträtt som en oförsonlig fiende till de krigande borgarklassera och deras socialdemokratiska medlöpare och är en av de mäst energiska förkämparna för Zimmerwald.
Inom kort återvänder Lenin till det befriade Ryssland, där hans kamrater med otålighet bidar sin efterlängtade ledares återkomst.